Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Jag läser just nu Neapelkvartetten av Ferrante och funderar en del över varför det är så vanligt att böcker ges ut i serier/sviter. Ibland gillar jag det, ibland inte.
Berätta om den bästa romansvit du läst!
Detta är då rakt ingen enkel fråga. I mina tankar dyker Det stora århundradet av Jan Guillou upp. Sedan pockar Milleniumtrilogin på min uppmärksamhet.
Men, efter viss vånda, väljer jag Vilhelm Mobergs Utvandrarserie. Det skulle ha blivit en trilogi, men till slut blev det fyra delar - Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Även om kanske inte alla har läst den, så har nog alla i vart fall hört talas om den. Denna underbara romansvit, som ger oss en oförglömlig bild av en grupp småländska utvandrares umbäranden i det nya landet. En historia berättad utan att doppas i rosenrött. Moberg tvekar inte att berätta de stora svårigheter som dök upp, samtidigt som han berättar om framsteg. Om någon av er inte har läst den, så gör det! Den är definitivt värd tiden och mödan.
Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
söndag 29 januari 2017
lördag 28 januari 2017
Utlottning hos bokhuset
fredag 27 januari 2017
Bokbloggsjerka 27-30 januari
Äntligen bokbloggsjerka igen i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Denna vecka ställs vi inför ett svårt val:
Jag skulle nog välja det senare alternativet. En hel hög av böcker med mina favoriter, det låter som att jag har ett antal mycket trevliga veckor framför mig!
Om du skulle tvingas välja mellan en hög av böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?
Det där var inte någon lätt fråga. Jag borde välja högen med för mig okända författare, för det skulle bredda mitt läsande. Men det kan ju vara en massa böcker som jag inte alls tycker om. I den andra högen skulle jag finna "säkra kort", för har jag tyckt mycket om en författares tidigare böcker, ökar chansen att jag även tycker om dessa.Jag skulle nog välja det senare alternativet. En hel hög av böcker med mina favoriter, det låter som att jag har ett antal mycket trevliga veckor framför mig!
torsdag 26 januari 2017
Veckans ord på X
Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är X. Vi är verkligen framme vid de svåra bokstäverna.
xantippa
Hå hå, här dyker minsann Sokrates' hustru upp. I överförd betydelse är xantippa en argsint och grälsjuk kvinna.
Skulle Agnes Borck kunna passa in här? Inte helt säker, men hon är just nu mitt bästa förslag. Hon är huvudpersonen i Hjalmar Bergmans Farmor och Vår Herre.
Vi får följa farmor Agnes, som inte tvekar att säga åt Vår Herre ett och annat. Hon kommer från fattiga förhållanden, men genom gifte och slughet har hon gjort det som idag skulle kallas en klassresa. I början har man stor sympati för bondflickan, som inte verkar accepteras av den fina familjen, men det beror på att vi ser historien genom hennes ögon. Mot slutet av boken är det barnen och andra familjemedlemmar som ger sin syn på saken, och då får man en annan bild av henne.
x-box
Jag var tvungen att googla för att se vad det är. Tydligen en TV-spelskonsol. Då får väl x-box associera till dataspel.
Anders de la Motte fick Svenska Deckarakademiens debutantpris för sin roman [geim], som är en mycket speciell bok. Huvudpersonen HP hittar något på tåget som ser ut som en mobiltelefon. Han får via den en specialinbjudan att vara med i ett spel. Spelet går ut på att man får olika uppdrag, som man sedan får poäng och pengar för. Problemet är bara att uppdragen blir alltmer utmanande och definitivt olagliga. Men det är svårt att dra sig ur när man väl har börjat.
Boken är väl på sätt och vis en deckare, men jag tycker även att den handlar om frågan vad man kan få en människa att göra. Vad triggar oss? Vi vet ju att det var alldeles vanliga trevliga familjefäder som arbetade som lägervakter vid nazisternas utrotningsläger.
Det här var i alla fall en bok som var svår att lägga ifrån sig. Läs den om du vill ha en annorlunda läsupplevelse!
xenofobi
Xenofobi är rädsla för främlingar. Det är inte det samma som rasism. Rasimen bygger på att vissa människoraser står över andra, medan xenofobi handlar om rädslan för vad främlingarna kan ta sig till.
Jag tänkte ta fram romanen Floden mellan bergen av Ngugu Wa Thiong'o, som beskriver hur många kenyaner var rädda för främlingarnas inflytande och hur gamla traditioner riskerade att trängas ut.
Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.
Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.
När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.
x-kromosom
X-kromosom ska man ha en. En del har två. Då blir de annorlunda ;)
Människan har 46 kromosomer i alla celler utom könscellerna, för där är det 23. Det måste ju vara så, för tillsammans blir det 46 när ägget och spermien sammansmälter.
Och när vi nu är inne på ägg så kommer jag, som så många gånger tidigare när det handlar om utmaningar, att tänka på en bok av Mark Levengood och Unni Lindell - Gamla tanter lägger inte ägg. En rolig bok fylld av en massa skojiga citat av barn.
xantippa
Hå hå, här dyker minsann Sokrates' hustru upp. I överförd betydelse är xantippa en argsint och grälsjuk kvinna.
Skulle Agnes Borck kunna passa in här? Inte helt säker, men hon är just nu mitt bästa förslag. Hon är huvudpersonen i Hjalmar Bergmans Farmor och Vår Herre.
Vi får följa farmor Agnes, som inte tvekar att säga åt Vår Herre ett och annat. Hon kommer från fattiga förhållanden, men genom gifte och slughet har hon gjort det som idag skulle kallas en klassresa. I början har man stor sympati för bondflickan, som inte verkar accepteras av den fina familjen, men det beror på att vi ser historien genom hennes ögon. Mot slutet av boken är det barnen och andra familjemedlemmar som ger sin syn på saken, och då får man en annan bild av henne.
x-box
Jag var tvungen att googla för att se vad det är. Tydligen en TV-spelskonsol. Då får väl x-box associera till dataspel.
Anders de la Motte fick Svenska Deckarakademiens debutantpris för sin roman [geim], som är en mycket speciell bok. Huvudpersonen HP hittar något på tåget som ser ut som en mobiltelefon. Han får via den en specialinbjudan att vara med i ett spel. Spelet går ut på att man får olika uppdrag, som man sedan får poäng och pengar för. Problemet är bara att uppdragen blir alltmer utmanande och definitivt olagliga. Men det är svårt att dra sig ur när man väl har börjat.
Boken är väl på sätt och vis en deckare, men jag tycker även att den handlar om frågan vad man kan få en människa att göra. Vad triggar oss? Vi vet ju att det var alldeles vanliga trevliga familjefäder som arbetade som lägervakter vid nazisternas utrotningsläger.
Det här var i alla fall en bok som var svår att lägga ifrån sig. Läs den om du vill ha en annorlunda läsupplevelse!
xenofobi
Xenofobi är rädsla för främlingar. Det är inte det samma som rasism. Rasimen bygger på att vissa människoraser står över andra, medan xenofobi handlar om rädslan för vad främlingarna kan ta sig till.
Jag tänkte ta fram romanen Floden mellan bergen av Ngugu Wa Thiong'o, som beskriver hur många kenyaner var rädda för främlingarnas inflytande och hur gamla traditioner riskerade att trängas ut.
Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.
Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.
När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.
x-kromosom
X-kromosom ska man ha en. En del har två. Då blir de annorlunda ;)
Människan har 46 kromosomer i alla celler utom könscellerna, för där är det 23. Det måste ju vara så, för tillsammans blir det 46 när ägget och spermien sammansmälter.
Och när vi nu är inne på ägg så kommer jag, som så många gånger tidigare när det handlar om utmaningar, att tänka på en bok av Mark Levengood och Unni Lindell - Gamla tanter lägger inte ägg. En rolig bok fylld av en massa skojiga citat av barn.
xylitol
Nu fick jag googla igen. Xylitol kallas även björksocker. Inte tusan kan jag associera detta till någon bok eller någon författare. Men så kom jag att tänka på att det ju finns annat som är sött. Honung till exempel. Och detta får mig givetvis att tänka på A.A. Milnes båda böcker om Nalle Puh. Och att Nalle Puh älskar honung (eller honing) är väl allom bekant. Som avslutning får det bli ett citat av Nalle Puh: Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som är nästan ännu bättre.
onsdag 25 januari 2017
Dagens visdomsord 2017-01-25
Förlora inte dina illusioner. När de är borta existerar du kanske fortfarande, men du har slutat leva. (Mark Twain)
tisdag 24 januari 2017
Läsvärt inlägg
Linda som har bloggen enligt O har ett mycket intressant inlägg som handlar om vad lärarna ger eleverna att läsa. Linda ger ett antal förslag på böcker istället för Ondskan, som tydligen alltid dyker upp i skolan.
Om du tänkt läsa ondskan
Om du tänkt läsa ondskan
måndag 23 januari 2017
Tematrio - En tysk, en fransk och en spansk
Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat en tysk, en fransk och en spansk. Så här skriver Lyran: Dottern ska välja språk och vi verkar inte alls tycka lika... Ge mig en tysk, en fransk och en spansk så får vi se vad det blir. Blanda kulturformer som ni vill, läsbart, sevärt eller örongodis går lika bra.
Klart jäntan ska läsa tyska! Ett stort kulturspråk och dessutom gångbart i stora delar av Europa.
Först får det bli den tyske författaren Erich Maria Remarque. Jag kan förstå att han bok På västfronten intet nytt har blivit så omtalad. Den gavs ut första gången 1929, och var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.
Klart jäntan ska läsa tyska! Ett stort kulturspråk och dessutom gångbart i stora delar av Europa.
Först får det bli den tyske författaren Erich Maria Remarque. Jag kan förstå att han bok På västfronten intet nytt har blivit så omtalad. Den gavs ut första gången 1929, och var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.
Jag kom att tänka på att Beaujolais Royal var mitt favoritvin för många år sedan, men nu har vi förlorat kontakten. Det är ett lätt vin och passar inte alls till ryggbiff med potatisgratäng och bearnaisesås. Däremot riktigt gott om man bara vill ta ett glas vin och kanske några kex och en mild ost.
Jag undrar om jag inte får ta och köpa hem en flaska.
Få tavlor från 1900-talet är väl så berömda som Guernica, som målades som en protest mot bombningarna av den baskiska staden med samma namn.
Konstnären är Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno Maria de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso, mera känd som Pablo Picasso.
söndag 22 januari 2017
En smakebit på söndag - Brudkronan
Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Brudkronan och är skriven av nobelpristagaren Sigrid Undset.
Ånyo håller jag en tegelsten i min hand, och ändå inte. Detta är Sigrid Undsets stora verk Kristin Lavransdotter, men den är en trilogi. Det är sålunda första delen jag nu har börjat på, och den var ju från början publicerad som en egen roman, även om trilogin här har placerats inom gemensamma pärmar.
Det är en kärlekshistoria mellan Kristin Lavransdotter och Erlend Nikulausson, som vi får följa i 1300-talets Norge. Smakbiten är hämtad från sidan 12 då Kristin fortfarande är en liten flicka:
"Ja, nu ser jag att ryktet icke har sagt för stora ord om denna lilla mön din - en liljeros är hon och ser ut som en riddersmans barn. Milda ögon har hon ock - hon brås på dig och icke på Gjeslingarna. Gud unne dig glädje av henne, Lavrans Björgulfson! - Och Guldsvein rider du så stram som en hovman", skämtade hon och höll skålen, medan Kristin drack.
Barnet rodnade av glädje, ty hon visste väl att fadern var hållen för den vackraste man vida omkring, och han såg ut som en riddare, där han stod bland sina män, fast han var klädd mest på bondevis, så som han brukade hemma till vardags. Han bar en tämligen vid och kort rock av grönfärgad vadmal, öppen i halsen, så att skjortan syntes; för övrigt hade han hosor och skor av ofärgat läder och på huvudet en gammaldags bredbrättad filthatt. Av smycket bar han endast ett slätt silverspänne i bältet och en liten sölja i skjortlinningen; dessutom syntes vid halsen litet av en gyllene halsked. Den bar Lavrans alltid, och i den hängde ett guldkors, besatt med stora bergkristaller; det gick att öppna, och däri låt litet av den heliga fru Elins av Skövde svepeduk och hår, ty Lagmanssönerna räknade sin ätt från en av denna högtsaliga kvinnas döttrar. Men när Lavrans var uppe i skogen eller gick i arbete, brukade han sticka korset inpå bara barmen för att ej tappa det.
Ånyo håller jag en tegelsten i min hand, och ändå inte. Detta är Sigrid Undsets stora verk Kristin Lavransdotter, men den är en trilogi. Det är sålunda första delen jag nu har börjat på, och den var ju från början publicerad som en egen roman, även om trilogin här har placerats inom gemensamma pärmar.
Det är en kärlekshistoria mellan Kristin Lavransdotter och Erlend Nikulausson, som vi får följa i 1300-talets Norge. Smakbiten är hämtad från sidan 12 då Kristin fortfarande är en liten flicka:
"Ja, nu ser jag att ryktet icke har sagt för stora ord om denna lilla mön din - en liljeros är hon och ser ut som en riddersmans barn. Milda ögon har hon ock - hon brås på dig och icke på Gjeslingarna. Gud unne dig glädje av henne, Lavrans Björgulfson! - Och Guldsvein rider du så stram som en hovman", skämtade hon och höll skålen, medan Kristin drack.
Barnet rodnade av glädje, ty hon visste väl att fadern var hållen för den vackraste man vida omkring, och han såg ut som en riddare, där han stod bland sina män, fast han var klädd mest på bondevis, så som han brukade hemma till vardags. Han bar en tämligen vid och kort rock av grönfärgad vadmal, öppen i halsen, så att skjortan syntes; för övrigt hade han hosor och skor av ofärgat läder och på huvudet en gammaldags bredbrättad filthatt. Av smycket bar han endast ett slätt silverspänne i bältet och en liten sölja i skjortlinningen; dessutom syntes vid halsen litet av en gyllene halsked. Den bar Lavrans alltid, och i den hängde ett guldkors, besatt med stora bergkristaller; det gick att öppna, och däri låt litet av den heliga fru Elins av Skövde svepeduk och hår, ty Lagmanssönerna räknade sin ätt från en av denna högtsaliga kvinnas döttrar. Men när Lavrans var uppe i skogen eller gick i arbete, brukade han sticka korset inpå bara barmen för att ej tappa det.
lördag 21 januari 2017
Himmel och helvete
Titel: Himmel och helvete
Originalets titel: Himnaríki og helvíti
Författare: Jón Kalman Stefánsson
Förlag: Weyler
Antal sidor: 170
Bilden här intill visar Trilogin om pojken, men det är första delen som jag har läst nu - Himmel och helvete.
Handlingen utspelar sig i en karg isländsk miljö bland fiskare. Jag bedömer att det är slutet av 1800-talet. Huvudpersonen är "pojken", vars namn vi inte får veta. Han förlorar sin bäste vän under en fisketur, och sedan får vi följa honom när han lämnar sitt arbete i fiskebåten och tar sig till "köpingen" där han får arbete på en servering.
Det svåraste tycker jag är att hålla reda på alla isländska namn. Tempot är lågt, så det är sannerligen ingen spänningsroman. Och jag fick säkert läsa en 20-30 sidor innan jag över huvud taget kom in i boken.
Men sedan fastnade jag. Inte så mycket för handlingens skull, som för det vackra, uttrycksfulla språket och miljöbeskrivningarna. Så många fina meningar, som man kan stanna upp och suga på. Det råder ingen tvekan om att Stefánsson är en stor författare.
Jag ska utan tvekan läsa de följande delarna också, men jag gör ett litet uppehåll så att jag kan läsa första delen i Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter.
I Kaosutmaningen får den här boken svara mot punkt 31: En bok som utspelar sig före år 1900
Originalets titel: Himnaríki og helvíti
Författare: Jón Kalman Stefánsson
Förlag: Weyler
Antal sidor: 170
Bilden här intill visar Trilogin om pojken, men det är första delen som jag har läst nu - Himmel och helvete.
Handlingen utspelar sig i en karg isländsk miljö bland fiskare. Jag bedömer att det är slutet av 1800-talet. Huvudpersonen är "pojken", vars namn vi inte får veta. Han förlorar sin bäste vän under en fisketur, och sedan får vi följa honom när han lämnar sitt arbete i fiskebåten och tar sig till "köpingen" där han får arbete på en servering.
Det svåraste tycker jag är att hålla reda på alla isländska namn. Tempot är lågt, så det är sannerligen ingen spänningsroman. Och jag fick säkert läsa en 20-30 sidor innan jag över huvud taget kom in i boken.
Men sedan fastnade jag. Inte så mycket för handlingens skull, som för det vackra, uttrycksfulla språket och miljöbeskrivningarna. Så många fina meningar, som man kan stanna upp och suga på. Det råder ingen tvekan om att Stefánsson är en stor författare.
Jag ska utan tvekan läsa de följande delarna också, men jag gör ett litet uppehåll så att jag kan läsa första delen i Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter.
I Kaosutmaningen får den här boken svara mot punkt 31: En bok som utspelar sig före år 1900
fredag 20 januari 2017
Bästautmaningen - Tegelsten
Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Det är helt enkelt så att jag inte är jätteförtjust i tegelstenar. 230 sidor är perfekt för mig. Men, det finns ju undantag, det finns böcker som jag faktiskt inte vill ska ta slut.
Berätta om den bästa tegelsten du läst! Begreppet tegelsten är lite flytande, men kanske passar det böcker som omfattar mer än ungefär 500 sidor.
Jag är inte heller överförtjust i tegelstenar, men sen kan man ju alltid fundera på begreppet. Jag har just läst Himmel och helvete av Jón Kalman Stéfansson. Den är inte någon tegelsten. Men boken jag då hållit i min hand omfattar hela trilogin, och då blir det en tegelsten. Samma med Kristin Lavransdotter.
En annan sak som påverkar är typsnittet och punktstorleken. Jag tycker att de populäraste författarnas böcker är tjockare nu än förr, men beror inte detta på att man breder ut texten mera? (Alltså inte broderar ut texten, utan det blir större radavstånd och större stil.)
När nu jag sagt allt detta så får jag väl välja en bok på över 500 sidor som fängslat mig.
Jag väljer Dan Browns bok Änglar och demoner.
Som alltid i hans böcker är det en kapplöpning mot tiden. Den katolska kyrkan hotas. Fienden förmodas vara Illuminati, som beskrivs som kyrkans urgamla fiende. (Den orden som hette Illuminati upplöstes på slutet av 1700-talet, men det hindrar inte att foliehattarna har tagit boken till sig och spekulerar kring ett mystiskt Illuminati som i hemlighet styr världen.)
En bomb är placerad någonstans i Vatikanen. Samtidigt har kyrkans alla kardinaler samlats för att välja en ny påve eftersom Den Heliga Stolen är vakant. Det finns fyra starka kandidater till att efterträda den avlidne påven, men alla fyra har försvunnit.
Det är en riktigt spännande bok, som i vart fall fick mig att ivrigt bläddra vidare.
Berätta om den bästa tegelsten du läst! Begreppet tegelsten är lite flytande, men kanske passar det böcker som omfattar mer än ungefär 500 sidor.
Jag är inte heller överförtjust i tegelstenar, men sen kan man ju alltid fundera på begreppet. Jag har just läst Himmel och helvete av Jón Kalman Stéfansson. Den är inte någon tegelsten. Men boken jag då hållit i min hand omfattar hela trilogin, och då blir det en tegelsten. Samma med Kristin Lavransdotter.
En annan sak som påverkar är typsnittet och punktstorleken. Jag tycker att de populäraste författarnas böcker är tjockare nu än förr, men beror inte detta på att man breder ut texten mera? (Alltså inte broderar ut texten, utan det blir större radavstånd och större stil.)
När nu jag sagt allt detta så får jag väl välja en bok på över 500 sidor som fängslat mig.
Jag väljer Dan Browns bok Änglar och demoner.
Som alltid i hans böcker är det en kapplöpning mot tiden. Den katolska kyrkan hotas. Fienden förmodas vara Illuminati, som beskrivs som kyrkans urgamla fiende. (Den orden som hette Illuminati upplöstes på slutet av 1700-talet, men det hindrar inte att foliehattarna har tagit boken till sig och spekulerar kring ett mystiskt Illuminati som i hemlighet styr världen.)
En bomb är placerad någonstans i Vatikanen. Samtidigt har kyrkans alla kardinaler samlats för att välja en ny påve eftersom Den Heliga Stolen är vakant. Det finns fyra starka kandidater till att efterträda den avlidne påven, men alla fyra har försvunnit.
Det är en riktigt spännande bok, som i vart fall fick mig att ivrigt bläddra vidare.
Veckans ord på W
Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är W. Jag har förstått att W numera räknas som en självständig bokstav. Det gjorde den inte i min ungdom.
webbsida
Här väljer jag en bok som handlar om hur människor kan nätmobbas på olika webbsidor. Det är Johanna Nilssons Gilla Hata Horan!
Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?
Boken vänder sig till unga tonåringar, som ska få en bild av nätmobbningen och hur snabbt rykten kan startas och spridas.
weekendhus
Det är kanske inte direkt weekendhus de har, som har hus på spanska solkusten, men det får duga. I Liza Marklunds bok En plats i solen hittas en svensk familj mördad i sitt hem på Costa del Sol. Journalisten Annika Bengtzon blir skickad till Spanien för att skriva om mordet.
Jag gillar Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon, men just den här tycker jag inte höll samma klass som de tidigare.
wienerbröd
Nu får det bli lite krystat. Ngugi wa Thiong'o har skrivit en bok som heter Om icke vetekornet.
Den handlar om Kenya vid tiden för självständigheten. Mau mau-rörelsen hade fört ett blodigt krig mot den brittiska kolonialarmén. Ett krig som britterna vann militärt, men som fick den brittiska hemmaopinionen att vända sig mot det brittiska kolonialväldet i Östafrika.
Det är dock inte den politiska utvecklingen som är temat för boken, utan det handlar om vanliga kenyaner som ibland hamnat på olika sidor. En del har suttit i britternas koncentrationsläger och torterats medan andra tillhört den av britterna organiserade milisen. Några uthärdade allt, medan andra förnedrade sig.
Som bokens baksidestext karakteriserar boken: Ett bondedrama om revolt, skuld och försoning.
Och hur, undrar ni nu, får jag in den boken här? Jo, jag tänkte som så att om icke vetekornet skördas och mals till mjöl, så blir det inga wienerbröd.
wok
Wok kommer från Kina, och då förs mina tankar till Henning Mankells bok Kinesen.
"Kinesen" är den första bok av Henning Mankell som jag har läst. Den är spännande hela vägen, oavsett om berättelsen utspelar sig i Norrland, i 1800-talets Kina och USA eller i nutidens Kina. Men jag blev trots allt besviken när jag läst färdigt. Det fanns trådar som aldrig knöts ihop. Vilken betydelse hade egentligen det röda sidenbandet?
Man brukar säga att om man visar en pistol under första akten, så ska den ha avfyrats innan sista akten är slut. I "Kinesen" fanns det för många oavfyrade pistoler för att jag ska tycka att boken var bra.
wow
webbsida
Här väljer jag en bok som handlar om hur människor kan nätmobbas på olika webbsidor. Det är Johanna Nilssons Gilla Hata Horan!
Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?
Boken vänder sig till unga tonåringar, som ska få en bild av nätmobbningen och hur snabbt rykten kan startas och spridas.
weekendhus
Det är kanske inte direkt weekendhus de har, som har hus på spanska solkusten, men det får duga. I Liza Marklunds bok En plats i solen hittas en svensk familj mördad i sitt hem på Costa del Sol. Journalisten Annika Bengtzon blir skickad till Spanien för att skriva om mordet.
Jag gillar Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon, men just den här tycker jag inte höll samma klass som de tidigare.
wienerbröd
Nu får det bli lite krystat. Ngugi wa Thiong'o har skrivit en bok som heter Om icke vetekornet.
Den handlar om Kenya vid tiden för självständigheten. Mau mau-rörelsen hade fört ett blodigt krig mot den brittiska kolonialarmén. Ett krig som britterna vann militärt, men som fick den brittiska hemmaopinionen att vända sig mot det brittiska kolonialväldet i Östafrika.
Det är dock inte den politiska utvecklingen som är temat för boken, utan det handlar om vanliga kenyaner som ibland hamnat på olika sidor. En del har suttit i britternas koncentrationsläger och torterats medan andra tillhört den av britterna organiserade milisen. Några uthärdade allt, medan andra förnedrade sig.
Som bokens baksidestext karakteriserar boken: Ett bondedrama om revolt, skuld och försoning.
Och hur, undrar ni nu, får jag in den boken här? Jo, jag tänkte som så att om icke vetekornet skördas och mals till mjöl, så blir det inga wienerbröd.
wok
Wok kommer från Kina, och då förs mina tankar till Henning Mankells bok Kinesen.
"Kinesen" är den första bok av Henning Mankell som jag har läst. Den är spännande hela vägen, oavsett om berättelsen utspelar sig i Norrland, i 1800-talets Kina och USA eller i nutidens Kina. Men jag blev trots allt besviken när jag läst färdigt. Det fanns trådar som aldrig knöts ihop. Vilken betydelse hade egentligen det röda sidenbandet?
Man brukar säga att om man visar en pistol under första akten, så ska den ha avfyrats innan sista akten är slut. I "Kinesen" fanns det för många oavfyrade pistoler för att jag ska tycka att boken var bra.
wow
Detta är ett ord som jag inte alls gillar. Varför ska vi i Sverige gå omkring och ropa "Wow!" och "Oh My God!"? Trots det händer det nog ett ett litet wow kommer över mina läppar någon gång, får jag skamset erkänna, fast då är det nog oftast lite ironiskt.
En bok som gav mig en "wow-känsla" var Och bergen svarade.
Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en helt fantastisk bok. Det är en berättarkonst utöver det vanliga. Den unge Abdullah tar hand om sin syster Pari, men de båda skiljs åt vid mycket unga år. Sakta får vi veta allt mer om vad som händer dem och andra gestalter i boken, men det är inte en enkel resa. Vi får följa olika personer, som på ett eller annat sätt är inblandad i händelserna och får därför helt olika perspektiv.
Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.
Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.
Efter att ha läst denna bok var jag helt enkelt tvungen att läsa de två andra böcker han skrivit, och jag blev inte besviken.
onsdag 18 januari 2017
Ett bokpaket med posten
Idag kom det ett paket med posten som innehöll en bok som jag köpt. Det är nobelpristagaren Sigrid Undsets romantrilogi Kristin Lavransdotter. Delarna heter Brudkronan, Hustrun och Korset.
Det var denna trilogi som spelade en avgörande roll när Sigrid Undset tilldelades nobelpriset i litteratur 1928.
Det var denna trilogi som spelade en avgörande roll när Sigrid Undset tilldelades nobelpriset i litteratur 1928.
Dagens visdomsord 2017-01-18
Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att antingen bita eller strypa folk som har irriterat mig. (Winston Churchill)
måndag 16 januari 2017
Tematrio - Saker som är mjuka
Dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat saker som är mjuka. Så här skriver Lyran: Jag har köpt en del kuddar och filtar den senaste tiden och började fundera över saker om är mjuka. Och i vilka titlar hittar man sånt. Temat för denna vecka blir således ett ni kan tolka lite som ni vill. Berätta om texter som har någon mjuk sak i titeln!
Det här var inte så enkelt inte. Men desto roligare att fundera!
Katter är ju mjuka, så jag börjar med James Bowens Gatukatten Bob.
Boken beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.
Något annat som är mjukt är snö.
Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors.
En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.
Någon gastkramande spänning är det inte, men boken är trevligt skriven och jag kände mig till slut riktigt bekant med huvudpersonerna.
Nu blir det kanske lite långsökt, men pölsa är väl mjukt och lätttuggat? Därför får det bli Torgny Lindgrens roman med just namnet Pölsan.
Pölsan är, i likhet med flera andra av Torgny Lindgrens romaner, underfundig. En äldre man skriver klart en notis (måste vara världens längsta notis) som han avbröt skrivandet av flera decennier tidigare. Där får vi, bland annat, följa två mäns synnerligen ovetenskapliga utforskande av skillnaderna mellan pölsa i olika bygder.
En märklig bok, men ändå smått fängslande.
Det här var inte så enkelt inte. Men desto roligare att fundera!
Katter är ju mjuka, så jag börjar med James Bowens Gatukatten Bob.
Boken beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.
Något annat som är mjukt är snö.
Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors.
En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.
Någon gastkramande spänning är det inte, men boken är trevligt skriven och jag kände mig till slut riktigt bekant med huvudpersonerna.
Nu blir det kanske lite långsökt, men pölsa är väl mjukt och lätttuggat? Därför får det bli Torgny Lindgrens roman med just namnet Pölsan.
Pölsan är, i likhet med flera andra av Torgny Lindgrens romaner, underfundig. En äldre man skriver klart en notis (måste vara världens längsta notis) som han avbröt skrivandet av flera decennier tidigare. Där får vi, bland annat, följa två mäns synnerligen ovetenskapliga utforskande av skillnaderna mellan pölsa i olika bygder.
En märklig bok, men ändå smått fängslande.
fredag 13 januari 2017
Bästa brittiska TV-serien
Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Nu är det väl i alla fall hög tid att komma igång med utmaningarna igen efter jul! Och vi rivstartar med en som är svår, i alla fall för mig. Hur välja?!
Berätta om den allra bästa brittiska TV-serien!
Ja, hur i all världen ska man kunna välja? Det finns sannerligen en del att välja på. Forsythesagan kommer för mig. Vem (i min ålder) minns väl inte Susan Hampshire i rollen som Fleur Forsythe?
Så har vi ju den fantastiska serien Herrskap och tjänstefolk. En enastående serie!
Men det blir kanske så att man har de senaste serierna närmast om hjärtat, och då blir det givetvis Downton Abbey! Vilket fantastiskt persongalleri! Framför allt givetvis i en särklass Dame Maggie Smith i rollen som änkegrevinnan av Grantham.
Berätta om den allra bästa brittiska TV-serien!
Ja, hur i all världen ska man kunna välja? Det finns sannerligen en del att välja på. Forsythesagan kommer för mig. Vem (i min ålder) minns väl inte Susan Hampshire i rollen som Fleur Forsythe?
Så har vi ju den fantastiska serien Herrskap och tjänstefolk. En enastående serie!
Men det blir kanske så att man har de senaste serierna närmast om hjärtat, och då blir det givetvis Downton Abbey! Vilket fantastiskt persongalleri! Framför allt givetvis i en särklass Dame Maggie Smith i rollen som änkegrevinnan av Grantham.
Varför blir manuset refuserat?
De flesta som kämpar med att försöka få sin roman publicerad råkar ut för att manuset blir refuserat. Jag är en av dem. När man får sitt manus refuserat, speciellt när det bara är i form av ett standardbrev, så blir man lite ledsen. Vad är det för fel på min historia? Jag tyckte ju att det var ett jättebra uppslag!
En lektör som anlitas av Författarcentrum ger en del av svaret i form av "Elva vanliga fallgropar":
En lektör som anlitas av Författarcentrum ger en del av svaret i form av "Elva vanliga fallgropar":
- Att du tror att ditt manus refuserats av förlagen för att det skulle vara något fel på din historia. Sanningen är att de flesta refuser beror på bristande litterära kvaliteter.
- Att du slarvat med inledningen. Till dig som ännu inte skickat in eller funderar på att skicka in på nytt – var särskilt noga med de första tio sidorna. Tänk på att förlagen gallrar bort säkert 90% av alla manus efter en snabbgranskning av just de första sidorna i manus.
- Den vanligaste bristen i insända manus är att de är övertydliga. Allting står, ofta flera gånger, och det finns ingenting för läsaren att tillägga. Läsaren vill gärna känna sig delaktig och intelligent och tycker inte om att bli skriven på näsan eller ”glömmas bort”.
- En annan fara är benägenheten att redovisa. Så fort en ny person dyker upp får läsaren veta allt om den personen. Så fort något händer som gör att någon associerar till en annan händelse så får läsaren prompt ta del även av denna. Denna ”redovisningsplikt” medför att prosan hela tiden stannar upp.
- Det brukar heta att en roman kan få se ut precis hur som helst och tillåta sig precis vilka utvikningar som helst, så länge det finns driv i prosan. Men en roman är som ett tankfartyg, det behöver en viss fart för att bli manöverdugligt. Du måste alltså få upp farten först innan du kan göra vad du vill.
- Bristande gestaltning är en vanlig fallgrop. Ibland kan man väl tillåta sig att skriva saker som ”X kände sig trött” eller ”Y blev glad” men om sida efter sida tyngs av den sortens sammanfattande beskrivningar börjar läsaren snart läsa på diagonalen.
- Försök undvika att låta alla stycken se likadana ut. Till exempel att du inleder med ett påstående: ”Det hade varit en jobbig dag” som sedan följs upp av ett antal exemplifieringar avsedda att bekräfta påståendet: ”Först hade bilen gått sönder, sedan kom han för sent till mötet och hade glömt ta med sig kontraktet, och när han kom hem hade hans fru blivit sur för att han glömt att det var deras bröllopsdag.” Även om exemplen kanske är roliga så tröttnar läsaren på att hela tiden bli förhandsinformerad om vad som ska komma.
- Manuset drunknar i för mycket sammanfattande, onödig information. Orden ”aldrig” och ”alltid”, ”som vanligt”, ”ofta” och ”brukade” kryllar på sidorna. Läsaren ser till slut ingenting annat än dessa småord.
- Manuset kommenterar ideligen det som händer. ”X glömde olyckligtvis att hälsa” eller ”Y underlät tyvärr att titta i backspegeln”. Läsaren som själv hade kunnat stå för sådana kommentarer känner sig alltmer reducerad till statist.
- Manuset riktar sig till barn eller ungdomar, men du vet inte att bokbranschen delar in barn- och ungdomslitteratur i följande ålderskategorier: 0-3, 3-6, 6-9, 9-12 och 12-15. Du måste också fundera på om din bok ska läsas högt av en vuxen eller om det är en nybörjarläsare i lågstadiet som ska läsa den. Eller riktar sig boken till en mer avancerad läsare i mellan- eller högstadiet? Och tillkommer illustrationer som texten måste ta hänsyn till?
- Sist men inte minst: problemet med den allvetande berättaren. Du måste bestämma dig för vilket perspektiv du vill ha och försöka vara konsekvent. Vill du ha ett allvetande perspektiv, alltså med en röst som vet vad som hänt och vad som ska hända, som kan läsa allas tankar och veta vad som sker i det fördolda – så är det viktigt att detta framstår som ett medvetet och inte slentrianmässigt val. Mest effektivt är oftast att konsekvent se allting utifrån endast en huvudperson. Mest enerverande är ett manus där läsaren kastas från hjärna till hjärna till och med i ett och samma kapitel och hela tiden får veta vad var och en tänker.
onsdag 11 januari 2017
Dagens visdomsord 2017-01-11
tisdag 10 januari 2017
Veckans ord på V
Linda med bloggen enligt O har återupptagit sin alfabetsutmaning efter juluppehållet. Jag blev lite konfys, för det är tisdag idag och tidigare har det varit på torsdagar, men det får väl bli bra ändå ;) Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är V.
valp
Ordet valp får mig att associera till Jan Guillous bok Tjuvarnas marknad. Där finns odrägliga nyrika, som med diverse mygel tillskansat sig enorma förmögenheter, så jag kom att tänka på finansvalpar.
I boken får vi även lära känna ett antal ungdomar som är barn till de nyrika myglarna. Så kallade brats som inte har något vettigare för sig än att supa på innekrogar. Ett valpigt beteende...
vanlig
Det som gör att så många av oss älskar En man som heter Ove är att han känns som en alldeles vanlig människa, samtidigt som man nog inte skulle vilja ha honom som granne. Han är en man som ständigt har kommit i kläm, men han är obrottsligt ärlig och en riktig hedersman, fast en besvärlig sådan.
vansinnig
Om jag skulle bli lämnad ensam på Mars som Mark Watney i Andy Weirs roman med detta namn skulle jag säkert bli vansinnig, vilket skulle göra mig till den förste som dött på den röda planeten.
vemod
Nobelpristagaren Grazia Deleddas bok Elias Portolu fyller mig med ett visst vemod. Den unge Elias älskar verkligen broderns fästmö Maddalena, men han förmår inte öppet visa sin kärlek, och hon gifter sig med brodern. Elias är en olycklig människa. Samtidigt kan jag bli vansinnig på honom som inte lyckas fatta rätt beslut, så jag kunde ha använt boken under punkten ovan.
vän
valp
Ordet valp får mig att associera till Jan Guillous bok Tjuvarnas marknad. Där finns odrägliga nyrika, som med diverse mygel tillskansat sig enorma förmögenheter, så jag kom att tänka på finansvalpar.
I boken får vi även lära känna ett antal ungdomar som är barn till de nyrika myglarna. Så kallade brats som inte har något vettigare för sig än att supa på innekrogar. Ett valpigt beteende...
vanlig
Det som gör att så många av oss älskar En man som heter Ove är att han känns som en alldeles vanlig människa, samtidigt som man nog inte skulle vilja ha honom som granne. Han är en man som ständigt har kommit i kläm, men han är obrottsligt ärlig och en riktig hedersman, fast en besvärlig sådan.
vansinnig
Om jag skulle bli lämnad ensam på Mars som Mark Watney i Andy Weirs roman med detta namn skulle jag säkert bli vansinnig, vilket skulle göra mig till den förste som dött på den röda planeten.
vemod
Nobelpristagaren Grazia Deleddas bok Elias Portolu fyller mig med ett visst vemod. Den unge Elias älskar verkligen broderns fästmö Maddalena, men han förmår inte öppet visa sin kärlek, och hon gifter sig med brodern. Elias är en olycklig människa. Samtidigt kan jag bli vansinnig på honom som inte lyckas fatta rätt beslut, så jag kunde ha använt boken under punkten ovan.
vän
Just nu går en TV-serie baserad på Mikael Bergstrands roman Delhis vackraste händer. Helt emot sin natur far Göran Borg till Indien, där han finner en osannolik vän i Yogendra Singh Thakur, som kallas Yogi. Yogi tar med Göran på en inre och yttre resa i det myllrande New Delhi.
måndag 9 januari 2017
Grazia Deledda
När jag anmälde mig till Kokos utmaning att läsa alla kvinnliga nobelpristagare i litteratur (de är bara 14 stycken) så angavs möjligheten att få använda en bok man redan läst. Eftersom jag nyligen läst Grazia Deleddas bok Elias Portolu, återanvänder jag det jag skrev då. Romanen skrevs 1903 och Grazia Deledda tilldelades nobelpriset 1926.
Romanen utspelar sig på Sardinien och huvudperson är just denne Elias Portolu. En ung man som nyligen släppts ut ur fängelset. Vi får aldrig veta vilket brott han begått, men det tycks inte vara viktigt. Alla i hans familj och familjens vänner är enbart glada över att han kommit tillbaka. Fängelsevistelsen tycks ses som ett litet oturligt missöde.
Tanken är att han ska arbeta som herde som de övriga männen i familjen, och så blir det till en början. Allt går sin gilla gång, men så presenteras Elias för broderns fästmö, den vackra Maddalena, och han blir djupt förälskad. Hans känslor är besvarade, men han kan väl inte ha sådana tankar om sin brors tillkommande?
Boken handlar om hur Elias brottas med sina känslor. Han försöker låta bli att tänka på Maddalena, men det är omöjligt. Hela tiden dyker hon upp i hans tankar. Han ber andra om råd, men kan aldrig bestämma sig för att följa dem. Det är framför allt hans tvehågsenhet som gör att han blir allt olyckligare.
Mina känslor för boken efter att jag läst den är blandade. Det är en fin och välskriven bok och jag tyckte om att läsa den. Samtidigt kan jag bli helt tokig på Elias. Jag skulle flera gånger ha velat skaka om honom för att få honom att fatta rätt beslut. Samtidigt är jag inte säker på att jag själv skulle ha handlat bättre. Boken igenom tänker jag på en kvinna som aldrig blev min därför att jag var alltför tvehågsen och min rädsla att göra någon illa gjorde att jag miste henne.
Romanen utspelar sig på Sardinien och huvudperson är just denne Elias Portolu. En ung man som nyligen släppts ut ur fängelset. Vi får aldrig veta vilket brott han begått, men det tycks inte vara viktigt. Alla i hans familj och familjens vänner är enbart glada över att han kommit tillbaka. Fängelsevistelsen tycks ses som ett litet oturligt missöde.
Tanken är att han ska arbeta som herde som de övriga männen i familjen, och så blir det till en början. Allt går sin gilla gång, men så presenteras Elias för broderns fästmö, den vackra Maddalena, och han blir djupt förälskad. Hans känslor är besvarade, men han kan väl inte ha sådana tankar om sin brors tillkommande?
Boken handlar om hur Elias brottas med sina känslor. Han försöker låta bli att tänka på Maddalena, men det är omöjligt. Hela tiden dyker hon upp i hans tankar. Han ber andra om råd, men kan aldrig bestämma sig för att följa dem. Det är framför allt hans tvehågsenhet som gör att han blir allt olyckligare.
Mina känslor för boken efter att jag läst den är blandade. Det är en fin och välskriven bok och jag tyckte om att läsa den. Samtidigt kan jag bli helt tokig på Elias. Jag skulle flera gånger ha velat skaka om honom för att få honom att fatta rätt beslut. Samtidigt är jag inte säker på att jag själv skulle ha handlat bättre. Boken igenom tänker jag på en kvinna som aldrig blev min därför att jag var alltför tvehågsen och min rädsla att göra någon illa gjorde att jag miste henne.
söndag 8 januari 2017
En smakebit på söndag - Himmel och helvete
Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Himmel och helvete och är skriven av Jón Kalman Stefánsson.
Boken jag håller i min hand är en riktig tegelsten, men det beror på att den är en samling av de tre romaner som utgör Trilogin om pojken. Skriven av den uppmärksammade isländske författaren Jón Kalman Stefánsson.
Böckerna utspelar sig vid förra sekelskiftet. Det är vinter, en ung pojke kommer tillbaka från en fiskefärd, hans bästa vän har frusit ihjäl i ovädret ute på havet. Nu är han ensam i världen med alla sina drömmar. Vi får följa honom i en kamp på liv och död, gå vid hans sida på den mödosamma vägen till vuxenhet och kärlek, särksilt till kärleken, den ljuva och den fördömda.
Smakbiten är från sidan 13:
De har nyss tagit sig till fots över Oländet, repet gick inte av, berget dräpte dem inte med stenar. De skådar ut över havet bägge två, upp mot himlen varifrån mörkret kommer, den blå färgen är inte riktigt blå längre, en gnutta kvällning i luften, stranden mitt emot har blivit lite suddigare, som om den drivit i väg eller var på väg att sjunka ner i fjärran, stranden är nästan helt vit ner från vattenbrynet upp till strandkanten och bär därför ett namn som har med snö att göra.
Boken jag håller i min hand är en riktig tegelsten, men det beror på att den är en samling av de tre romaner som utgör Trilogin om pojken. Skriven av den uppmärksammade isländske författaren Jón Kalman Stefánsson.
Böckerna utspelar sig vid förra sekelskiftet. Det är vinter, en ung pojke kommer tillbaka från en fiskefärd, hans bästa vän har frusit ihjäl i ovädret ute på havet. Nu är han ensam i världen med alla sina drömmar. Vi får följa honom i en kamp på liv och död, gå vid hans sida på den mödosamma vägen till vuxenhet och kärlek, särksilt till kärleken, den ljuva och den fördömda.
Smakbiten är från sidan 13:
De har nyss tagit sig till fots över Oländet, repet gick inte av, berget dräpte dem inte med stenar. De skådar ut över havet bägge två, upp mot himlen varifrån mörkret kommer, den blå färgen är inte riktigt blå längre, en gnutta kvällning i luften, stranden mitt emot har blivit lite suddigare, som om den drivit i väg eller var på väg att sjunka ner i fjärran, stranden är nästan helt vit ner från vattenbrynet upp till strandkanten och bär därför ett namn som har med snö att göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)