söndag 29 januari 2017

Bästautmaningen - Romansviter

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Jag läser just nu Neapelkvartetten av Ferrante och funderar en del över varför det är så vanligt att böcker ges ut i serier/sviter. Ibland gillar jag det, ibland inte.

Berätta om den bästa romansvit du läst!

Detta är då rakt ingen enkel fråga. I mina tankar dyker Det stora århundradet av Jan Guillou upp. Sedan pockar Milleniumtrilogin på min uppmärksamhet. 

Men, efter viss vånda, väljer jag Vilhelm Mobergs Utvandrarserie. Det skulle ha blivit en trilogi, men till slut blev det fyra delar - Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Även om kanske inte alla har läst den, så har nog alla i vart fall hört talas om den. Denna underbara romansvit, som ger oss en oförglömlig bild av en grupp småländska utvandrares umbäranden i det nya landet. En historia berättad utan att doppas i rosenrött. Moberg tvekar inte att berätta de stora svårigheter som dök upp, samtidigt som han berättar om framsteg. Om någon av er inte har läst den, så gör det! Den är definitivt värd tiden och mödan.

14 kommentarer:

  1. maken har läst alla tre, jag bara den sista

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåväl, då har du nog läst den bästa!

      Radera
  2. Jag har inte läst Guillou-böckerna och inte heller Millennium (ja, jag vet att det är nästan otroligt!) och som sagt inte alla Utvandrarna-böckerna. Känns som att jag inte kan skriva ett vettigt svar till dig på ditt inlägg, men eftersom du är snäll och kommenterar hos mig så gör jag detsamma hos dig :-)

    SvaraRadera
  3. Av Mobergs utvandrarepos läst de första två och halva tredje delen (sen tog det bara tvärstopp av någon anledning). Första delen var fantastiskt bra! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får försöka ge dig på Nybyggarna igen!

      Radera
  4. I år ska bli året då jag åtminstone påbörjar Mobergs Utvandrarserie.

    SvaraRadera
  5. Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om Vilhelm Moberg fattade att han skrev något så fantastiskt som skulle hålla så länge :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan man undra. Var han överdrivet självkritisk och kände att detta kanske var ett misslyckande, eller var han en Ranelid och tyckte att allt han skrev var unikt? Eller något mittemellan?

      Radera
  6. Moberg läste jag i skolan men var ingen favorit då. Det stora århundradet är jag nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många böcker som man läste i skolan var nog sådant som man var för ung för. Jag skulle gärna läsa om Pärlan och Candide.

      Radera