Bästautmaningen - Tegelsten

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Det är helt enkelt så att jag inte är jätteförtjust i tegelstenar. 230 sidor är perfekt för mig. Men, det finns ju undantag, det finns böcker som jag faktiskt inte vill ska ta slut.

Berätta om den bästa tegelsten du läst! Begreppet tegelsten är lite flytande, men kanske passar det böcker som omfattar mer än ungefär 500 sidor.

Jag är inte heller överförtjust i tegelstenar, men sen kan man ju alltid fundera på begreppet. Jag har just läst Himmel och helvete av Jón Kalman Stéfansson. Den är inte någon tegelsten. Men boken jag då hållit i min hand omfattar hela trilogin, och då blir det en tegelsten. Samma med Kristin Lavransdotter.

En annan sak som påverkar är typsnittet och punktstorleken. Jag tycker att de populäraste författarnas böcker är tjockare nu än förr, men beror inte detta på att man breder ut texten mera? (Alltså inte broderar ut texten, utan det blir större radavstånd och större stil.)

När nu jag sagt allt detta så får jag väl välja en bok på över 500 sidor som fängslat mig.

Jag väljer Dan Browns bok Änglar och demoner.
Som alltid i hans böcker är det en kapplöpning mot tiden. Den katolska kyrkan hotas. Fienden förmodas vara Illuminati, som beskrivs som kyrkans urgamla fiende. (Den orden som hette Illuminati upplöstes på slutet av 1700-talet, men det hindrar inte att foliehattarna har tagit boken till sig och spekulerar kring ett mystiskt Illuminati som i hemlighet styr världen.)
En bomb är placerad någonstans i Vatikanen. Samtidigt har kyrkans alla kardinaler samlats för att välja en ny påve eftersom Den Heliga Stolen är vakant. Det finns fyra starka kandidater till att efterträda den avlidne påven, men alla fyra har försvunnit.
Det är en riktigt spännande bok, som i vart fall fick mig att ivrigt bläddra vidare.