Dagens visdomsord 2025-02-19

Alla krigshärar i världen borde ha strejkrätt. (Henrik Tikkanen)

Tisdagstrion: Musik (i titeln eller på omslaget)

Dags veckans tisdagstrio! Det kan väl vara trevligt med lite musik. Denna tisdags tema är: Musik (i titeln eller på omslaget). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Juloratoriet av Göran Tunström är en svensk klassiker, trots att den kom ut så sent som 1983. Det är en roman om tre generationer av en familj, där de olika delarna ibland inte verkar höra ihop, men författaren väver ihop berättelserna till en helhet. Människors öden förändras i grunden av små, banala händelser, som att exempelvis en cykelkedja åker av. Språket är mycket rikt, vilket gör boken läsvärd. Lättläst är den kanske inte hela vägen, men ändå en bok som jag längtade tillbaka till när jag lagt den ifrån mig för att sova.

För denna roman belönades Göran Tunström med Stora romanpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Guitarr och dragharmonika heter en diktsamling av Gustaf Fröding. Bland dikterna kan vi bland andra hitta

Bristande pietet

Att samojederna ha ben till gudar

och medicinmän gå omkring i hudar

och skrämma negerbarn vid Tanganjika

- det kvittar mig lika.

Men komma svarta trollmän och predika

fetischpredikningar från Tanganjika

för vite män i Europas mitt

- då vill jag begabba dem fritt.

Jag hade svårt att hitta en tredje bok, men så kom jag att tänka på Kärleken kommer och kärleken går av Stefan Åberg.

Enligt baksidestexten är detta en fristående uppföljare till boken Vid fyrtio börjar livet, men den utspelar sig drygt femton år senare.

Efter att ha läst en bit av boken börjar jag undra om detta faktum är ett problem. Vid flera tillfällen tänker Robert på sin avlidna hustru Marta. Det är uppenbart att han inte kommit över hennes död. Men eftersom boken utspelar sig när Robert och Erna varit gifta i sju år, så känns det som att det är dags för Robert att gå vidare. Jag förstår helt enkelt inte vad inpassen om Marta har med historien att göra. Kan det vara något som fanns med i den tidigare boken? I så fall går det mig helt förbi, eftersom jag inte läst den. Efter ett tag försvinner dock Marta helt från berättelsen, vilket gör mig än mer konfunderad över att hon dök upp.

En roman kan med fördel röra sig på flera plan samtidigt, men understundom känns det som att jag läser flera böcker samtidigt. Robert och Erna har problem. Han ger henne inte tillräcklig uppmärksamhet, vilket däremot en annan man gör. Cecilia och psykopaten Andreas har definitivt problem i sitt äktenskap. Robert misstänker att Andreas har ett förhållande med en annan kvinna, och smyger som en annan Kalle Blomkvist utanför ett hus där han tror att den andra kvinnan bor. Men jisses! Vem gör så?

Samtidigt har Robert problem på sitt arbete. Han är lärare och det blir allt svårare att upprätthålla disciplinen. Så kan det nog vara, men vad har det med bokens övriga handling att göra?

Och varför håller han på att skriva en bok? Ja, jo, det kan jag väl förstå att man vill göra, men vad tillför det föreliggande roman? Jag får en, måhända felaktig, känsla av att det är författarens egna skrivarmödor som han velat sätta på pränt, och det kunde han enligt min uppfattning ha avstått ifrån.

Jag var inte överdrivet förtjust i boken. Varför har jag då tagit med dem. Jo, för att Nils Ferlin skrev en dikt som heter Kärleken kommer och kärleken går. Den är tonsatt flera gånger. Jag tror att den av Torgny Björk är den mest kända.

Tänkvärt :))

En smakebit på søndag: Med slavar i lasten

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Med slavar i lasten och är skriven av Anne Agardh.

Abraham Brink föddes i Åmål 1763. Släkten var välbärgad och hörde till de inflytelserika i staden. Framtiden såg ljus ut för honom och universitetsstudier hägrade. Men så ändrades allt. Vi får följa Abraham från barndomen och vidare genom livet. Han valde inte den lättaste vägen för att få försörjning. Frågan är varför?

Smakbiten är hämtad från sidorna 34-35:

- Vad har hänt moster? Far är så arg.

- Ät lite Abraham, det behöver du.

Moster berättade att det var illa. Far hade slarvat med pengar och det fanns inga kvar att betala skulder med. Han hade drivits till konkurs. Nu måste man sälja det mesta av det som var värdefullt i hemmet.

- Men hur kommer det att bli, viskade Abraham.

- Det kommer inte att vara som förr, Abraham. Det blir tyvärr svåra tider för din familj.

- Kommer jag till barnhus?

- Men käre vän, absolut inte. Ni får bo kvar, men du får vänja dig vid ett fattigare liv.

Moster följde med honom hem, knackade på och växlade några ord med mor Anna Caisa. Han fick gå till sängs och mor stoppade om honom. Alla frågor som ville ut behöll han inom sig.

Veckans mening v. 7 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den sista festen av Clare Mackintosh.

Men det höga, gälla ljudet går inte att missa och alla skriker "Blwyddyn Newydd Dda" medan de rusar ner till vattnet där dimslöjor har lagt sig över ytan och tjuter till när de stoppar fötterna i det iskalla vattnet.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett litet bokpaket

Idag kom en liten bok som jag beställt efter att ha sett reklam för den på Facebook. Den heter Varför tror inte alla på Darwin? och är skriven av Johnny Bergman. Den är utgiven på Timoteus förlag. Boken går tydligen till angrepp mot evolutionsläran. Den ska bli intressant att läsa.

Dagens visdomsord 2025-02-12

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. (Edith Södergran)

Tisdagstrion: Barn på omslaget

Dags för veckans tisdagstrio! Ska vi kolla om vi har några böcker med barn på omslaget? Gulliga eller hemska. Denna tisdags tema är: Barn på omslaget.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

På omslaget till Flyga drake av Khaled Hosseini ser vi en pojke som springer med en drake. Hosseini är en mycket bra författare. Flyga drake är en gripande berättelse om pojken Amir, som växer upp tillsammans med den unge tjänaren Hassan. De delar det mesta, men Amir kan ändå inte förmå sig att säga att Hassan är hans vän. De är ju inte jämlikar.

När Amir deltar i drakflygartävlingarna är det Hassan som är draklöparen, som springer allt vad tygen håller för att hämta drakar som besegrats.
Hassan gör allt för Amir, men när Amir blir vittne till hur Hassan utsätts för övergrepp förmår han inte hjälpa honom. Amirs skuldkänslor gör att de båda pojkarna skiljs åt.
När Afghanistan ockuperas av Sovjetunionen flyr Amir och hans far till USA. Åren går och Afghanistan drabbas av ännu större olyckor genom att talibanerna kommer till makten.
Historien kommer ikapp Amir och han tvingas återvända tillbaka till Afghanistan för att äntligen nå försoning.
Boken är mycket bra, men jag är lite nyfiken på hur väl översättaren har hanterat det engelska originalet. Det står om någon som begravs på en kyrkogård i Afghanistan, vilket verkar otroligt. Det lär inte finnas speciellt många kyrkor i det landet. Jag undrar om Hosseini verkligen har skrivit churchyard eller om han möjligen skrivit cemetary. Dessutom står det om en pojke som döpts till ett visst namn. Muslimer som döps? Det tror jag inte!

Det femte barnet av nobelpristagaren Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när man är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Enid Blyton var en mycket produktiv författare. Jag älskade hennes böcker. Inte minst Fem-böckerna där syskonen Julian, Dick och Anne tillsammans med sin kusin, pojkflickan George (som egentligen heter Georgina) och hennes hund Tim ständigt råkar ut för äventyrligheter.

Här har jag valt Fem på mystiska heden, men jag kunde valt vilken som helst av Fem-böckerna, för barnen är alltid med på omslagen.

Veckans mening v. 6 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Med slavar i lasten av Anne Agardh.

Abraham hade rätt att äga en egen slav ombord, det ingick i förste styrmans privilegier.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh

Titel: Hon är inte jag

Författare: Golnaz Hashemzadeh

Förlag: Wahlström & Widstrand (2012)

Antal sidor: 372

Det är 80-tal och en liten flicka flyr tillsammans med sina föräldrar från Iran till Sverige. Det gamla landet har krossat drömmarna, men det nya landet krossar äktenskapet. Respekt och kärlek vittrar sönder och dottern tvingas bli vittne och medlare mellan föräldrar.

Men pappas revanschlust och suget efter tillhörighet som bränsle blir hon kårordförande på Sveriges mest utpräglade elitskola. Det är en tillvaro som utgörs av ständiga middagar med näringslivets toppchefer, tal till studenterna och intervjuer med riksmedia. Men framgången är ensam och hotfull. I vissas ögon är man alltid blatte och för den som måste vara bäst finns inget andrum.

Golnaz Hashemzadeh, som har skrivit romanen Hon är inte jag, är precis som huvudpersonen i boken barn till ett iranskt par som flyr prästdiktaturens Iran för att försöka skapa ett nytt liv i Sverige.

Det är tydligt att författaren har lagt en hel del av sig själv i boken. Golnaz Hashemzadeh kände en press att lyckas till varje pris och hon studerade på Handelshögskolan i Stockholm där hon blev ordförande för studentkåren. Hon nådde sina mål, men började sedan fundera över om det verkligen var värt det. Istället blev hon författare.

Romanens huvudperson slits mellan att få tillhöra "Blatteland" där hon kan känna sig hemma och att få vara en framgångsrik svensk. Men hur blir man egentligen svensk i en omgivning som ständigt vill påpeka att hon är annorlunda.

Det är uppfriskande att få läsa en skildring av hur det kan vara att vara invandrare och slitas mellan olika världar, utan att det vare sig handlar om droger och kriminalitet eller en rosenröd skildring av en invandrare som skapar sig en hög ställning i det svenska samhället där endast namnet antyder att man inte är en vikingaättling.

Här får man istället läsa om en flicka och senare ung kvinna som kämpar så hårt för att bli accepterad i det svenska samhället att hon till sist är på väg att gå under.

En mycket intressant roman om världar som ligger långt från min egen, oavsett om det är "Blatteland" eller Handelshögskolan.

Jag blev inte klar med Boktolvan 2024 under det gångna året, men har bestämt mig för att ändå avsluta utmaningen i början av 2025. Hon är inte jag är min elfte bok i utmaningen Boktolvan 2024.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 6: Läs en bok av en svensk med invandrarbakgrund.

Dagens visdomsord 2025-02-05

Money may not buy happiness, but I'd rather cry in a Jaguar than on a bus. (Francoise Sagan)

Tisdagstrion: Afrika

Dags för veckans tisdagstrio! De svarte svarte Morhianer, de gå med nakot ben och bära ring i näsone och göra mig stort men, de svarte Afrikaner, som kallas Morhianer. Pluspoäng till den som vet vem författaren är till dessa rader utan att googla! Denna tisdags tema är: Afrika.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Floden mellan bergen är skriven av kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'0. En författare som ofta har nämnts som en tänkbar nobelpristagare i litteratur. 

Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.

Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.

När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

Paradiset av 2021 års nobelpristagare Abdulrazak Gurnah är den enda bok av författaren som jag har läst. Jag blev nyfiken på honom när nästan ingen av tidningarnas kulturskribenter hade hört talas om honom. Hur har han kunnat gå under radarn som det heter?

Gurnah föddes i Zanzibar 1948, men han flydde till Storbritannien 1967.

Paradiset är en riktigt intressant roman, där man får följa den naive Yusuf som steg för steg lär sig förstå den östafrikanska kulturen, sin egen position och vi får också se delar av verkningarna av europeisk kolonialism. Det sägs aldrig när handlingen utspelar sig, men det bör vara strax före första världskriget. Tanganyika är en tysk koloni, men kriget mot engelsmännen rycker allt närmare.

Boken är helt klart läsvärd. Den enda besvikelsen när jag läste boken var slutet. Jag förstod det helt enkelt inte. Om det inte var en cliff hanger och att denna roman har en uppföljare så var det obegripligt.

Och så får det bli Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. (Nej, jag tog inte En halv gul sol den här gången.)

I boken tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.

Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.
Genom den här boken får läsaren en bild av Nigeria, där korrupta militärer tar makten och fängslar eller mördar dem som vågar ifrågasätta deras styre. Men framför allt handlar det om förhållandena i en familj, där kärlek och ofattbar grymhet finns sida vid sida.

Kambilis far Eugensine, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i sin familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.

Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.

Och givetvis älskar Kambili sin far, så som de flesta misshandlade barn gör. Han är kärleken och hon vill inget hellre än att få ett erkännsamt leende från fadern när hon har sagt något gudeligt som hon vet kommer att göra honom glad. Samtidigt fruktar hon honom givetvis.

Veckans mening v. 5 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Med slavar i lasten av Anne Agardh.

Nu visste han att elden var något människan i värsta fall inte kunde rå på, en makt kanske större än Gud; det hjälpte inte att vara förmögen om elden tog över.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!