Fortfarande kallt

Jag fick tag i rörmokaren per telefon igår. Han visste inte så mycket om den sortens gamla elpanna som vi har, men han sade att det var möjligt att pannan och luftvärmepumpen gick på samma fas och att man därför borde stänga av luftvärmepumpen när det är så här kallt. Sagt och gjort, jag stängde av luftvärmepumpen. Och si - värmen steg i elementen. Bara ett fel. Nu fungerar plötsligt inte elementen på övervåningen! Så då fick jag sätta på luftvärmepumpen igen, men trots detta steg faktiskt panntemperaturen. Det var 80 grader i morse, så jag fick sänka värmen i pannan. Men fortfarande kallt på övervåningen. Jag tror att det spökar.

Jag fryser

Det är kallt. I morse var det -20 ute och det är väl inte hela världen. Man kan ju låta bli att vara ute, och måste man vara ute så får man väl klä på sig ordentligt. Vad som är värre är att det är kallt inne. I morse var det 11,7 grader och det är på tok för litet! Luftvärmepumpen hade stått på hela natten, men den räcker inte till när det är så här kallt ute. Så varför hade jag då inte den vanliga elpannan på (vattenburen el)? Jo, därför att det är något krångel med den. När vattnet som går ut till elementen är avstängda så är panntemperaturen 60-70 grader, men när jag sätter på systemet så att det går ut varmvatten i elementen så sjunker panntemperaturen till 40 grader, och då blir duschvattnet iskallt. Därför fick alla duscha innan jag satte igång värmen, men eftersom temperaturen på vattnet är så låg, blir inte elementen heta, utan bara lite småvarma. Jag har ringt byns rörmokare, men han är naturligtvis upptagen.

Kan nån ge mig en kram, för jag fryser...

Värnlösa Barns Dag

Idag är det Värnlösa Barns Dag. Tidigare hette den Menlösa Barns Dag. Det var alltid roligt att gratulera andra barn på "namnsdagen" på Menlösa Barns Dag. Vi förstod ju inte vad dagen egentligen fanns till för. Att det handlade om att minnas de oskyldiga (menlösa) barn som kung Herodes lät mörda i Betlehem.

Egentligen borde den här dagen lyftas fram mer. Inte nödvändigtvis för de mördade barnen för 2000 år sedan, men som en dag då vi kunde uppmärksamma alla de barn som far illa här och nu.

Privatlektörer

Nu har jag skickat mitt romanmanus till de "privatlektörer" som förklarat sig villiga att läsa och tycka. Det ska bli mycket intressant att få veta vad de anser. Om någon mer (som jag "känner") vill anmäla sig som "privatlektör", så mejla mig.

Hockey

Jag var på ishockey idag tillsammans med svågern och yngsta dotter. Det var hennes första ishockeymatch. Färjestad fick stryk med 2-1 mot Rögle efter "plötslig död." Matchen var faktiskt ganska dålig, men svågern bjöd på biljetterna så jag ska väl inte klaga.

Snö, snö, snö

Jösses, vad det snöar. Jag var ute nu på förmiddagen och skottade, men det båtade föga. Det snöar fortfarande, och det var inte så lätt att hitta någonstans att göra av snön. Fastän det har snöat sedan igår, har snöplogen fortfarande inte varit här. De kör väl omkring inne i Stora Staden, och har därför inte tid med oss som bor i kommunens utkanter.

Julklappsböcker

Tomten hade med sig fyra böcker till mig. Det var Thomas Bodströms Idealisten och Barack Obamas Att våga hoppas. Dessutom fick jag böckerna Stationshus - Järnvägsarkitektur i Sverige och Hur funkar det? - Din guide till vardagstekniken.

Vad hade Jultomten med sig för julklappsböcker till er?

God Jul!

Var till affären idag...

Jag var iväg till Ica Maxi i Den Stora Staden idag. Då fick jag se ett erbjudande. De hade ett antal böcker, som man kunde köpa för endast 99 kronor styck. Max två böcker per kund. Ordinarie pris låg på 149-199 kronor och erbjudandet gällde endast idag den 23 december. Så därför är jag nu ägare till Dan Browns Den förlorade symbolen och Camilla Läckbergs Fyrvaktaren. Man måste ju passa på...

Och där sätter vi punkt.

Jag har faktiskt gått i mål! Som regelbundna läsare vet har jag de senaste månaderna skrivit 1000 ord om dagen på min roman BoÅ. Målet var att skriva minst 80 000 ord, men naturligtvis har det egentliga målet varit att skriva själva romanen. Idag satte jag punkt. Romanen är färdig. Det blev 80 500 ord. (Lite löjligt, för det verkar som om jag lade av när jag nått 80 000, men så var det naturligtvis inte. Det var helt enkelt dags att sluta.)

Vad handlar romanen om då? Den handlar om en person i Bibeln, som av olika skäl fascinerar mig. De flesta har säkert aldrig hört talas om honom, men han är faktiskt omnämnd i nio av Bibelns böcker. Ytterst lite är känt om honom, men jag har velat skriva en bok som binder samman de korta notiserna i Bibeln.

Det var skönt att jag blev klar före jul, för jag hade ingen lust att vara tvungen att skriva 1000 ord om dagen under juldagarna. Nu ska jag ägna den närmaste tiden åt att läsa igenom hela texten och ändra saker som inte hänger ihop.

Därefter hoppas jag finna några kloka personer som vill läsa mitt manus och ge kritik. En kvinna som jag känner har lovat att läsa, men jag vill ha några fler. Mycket gärna någon man också. Är du intresserad? Skicka ett mejl i så fall, så kanske du blir en av dem som får läsa och kritisera. Men du - jag vill att du ska vara någon som jag har haft kontakt med tidigare. Är du en tillfällig besökare på bloggen kommer jag inte att låta dig läsa mitt manus.

Lektörstjänst

Idag ska jag skicka iväg min barnbok "Magiska skogen" till Författarcentrum Östs lektörstjänst, så kan någon där få ge ett omdöme och berätta vad jag bör förbättra i boken. Jag kan ju inte bara ha den liggande, utan jag måste försöka få det att röra på sig.

En verklig hjälte

Manlig Lucia?

Jag läste i tidningen idag om en förskola någonstans i Sverige, där en liten pojke vill vara Lucia. Föräldrarna säger nej, men personalen säger ja. Hur det blev med pojken och hans Luciafirande vet jag inte, men jag har nu läst här och där på nätet om politiskt korrekta som absolut försvarar att pojkar ska få vara Lucia, för vi kan ju inte behålla gamla mossiga könsroller och traditioner.

Men då har jag en invändning att göra. Lucia blev faktiskt dödad, och det hade hon inte blivit om hon hade varit man. Könet var inte ointressant. Hon var en synnerligen modig kvinna, som stod upp för sin kristna tro och vägrade gifta sig. Då blev hon angiven av en MAN, och man stack ett svärd genom henne. Det är blodet som då rann ur henne, som symboliseras av det röda bandet som hon bär runt midjan. Många martyrer har varit män, men här är det faktiskt fråga om en kvinnlig martyr, och då ska inte männen ta ifrån kvinnorna detta. När man visar filmer om Jesu korsfästelse, så är det alltid en manlig Jesus. Ingen skulle (ännu...) komma på tanken att använda sig av en kvinnlig Jesus istället. Visst förstår jag att Lucia mest uppfattas som något puttenuttigt som doftar kaffe och saffran, men jag tycker ändå inte att man ska trivialisera den allvarliga bakgrunden, genom att säga att Lucia lika gärna kunde vara en man, för det hade hon inte kunnat vara. De "genusvetenskapare" som tror att de befrämjar jämställdheten genom att slåss för manliga Lucior, borde tänka på att Lucia faktiskt var ett offer för det som på PK-svenska kallas "patriarkala mönster och strukturer."

Luftslottet som sprängdes

Nu har jag läst klart tredje och sista delen i Stieg Larssons Millenniumtrilogi (eller heter det Millenietrilogi?) som heter Luftslottet som sprängdes. Böckerna är ju bara hur bra som helst. I den här avslutande boken är det bara två småsaker som irriterar mig. Det ena är att poliserna griper folk och säger att Riksåklagaren har beslutat häkta dem. Men en åklagare kan inte besluta om häktning. Det kan bara en domstol göra. Åklagaren kan besluta att en misstänkt ska anhållas. Tyckte även det var lite märkligt när advokaten under rättegången i tingsrätten sade "herr domare" till rättens ordförande. Jag är nämndeman i hovrätten och har även bevakat rättegångar i tingsrätten när jag arbetade som journalist, och jag har då aldrig någonsin hört någon säga "herr domare" i rättssalen. Detta är givetvis bara detaljer, men det förvånar mig att Stieg Larsson inte var mer noggrann med sådana saker.

Han höll visst på med en fjärde del när han dog. Jag undrar vad den skulle ha handlat om. Man skulle ju vilja ha vetat mer om Camilla Salander. Men nu får vi aldrig veta.

Det kanske är dags att jag ser filmerna också, när jag nu är färdig med böckerna. Det gick en trailer på TV om någon av filmerna och då sade min elvaåriga dotter: "Den vill jag se!" Jag konstaterade att det inte var aktuellt, men då sade hon att "andra" fick titta. Vilka då i hennes ålder fick se filmerna? Nä, hon kom inte på nån...

Fast det finns i och för sig föräldrar utan något som helst omdöme, så det finns säkert barn någonstans som får se dessa filmer med brutala våldtäkter och misshandel.

Vad då bötning???!!!

I ett TT-telegram som ni kan läsa här, står det om några ungdomar som hotat att klippa fingrarna av en 13-årig pojke om han inte gav dem pengar. I telegrammet och i tidningsrubriken kallas detta för bötning. Vad då bötning? Det är väl rån som är det rätta ordet. Jag blir så trött på att man hittar på ord som innebär att man mildrar innebörden i brotten. Böter är en del av rättsprocessen, och kan bara utdömas av staten. Det dessa brottslingar ägnar sig åt är rån och ingenting annat.

Det är samma sak, som när någon blivit skjuten på nära håll. Då säger polisen av alla till tidningarna att det var "en ren avrättning". Ja men då så. Avrättningar är ju något som också utdöms av rättssystemet (dock ej i Sverige.) Men det är ju inte fråga om några avrättningar. Det heter mord!

Det där med ålder...

Jag åldras inte, men mina jämnåriga börjar bli ganska gamla :)

Ärligt talat, till skillnad mot vad ungdomarna tror, så känner man sig inte mycket äldre än de. Jag tror nog innerst inne att jag fortfarande är tonåring, och kan bli lite förvånad över vem mannen i spegeln är. Det sägs att det är när man ser sina barn växa upp, som man möjligen förstår att man blivit äldre.

Men det finns en annan sak också, och det är minnena. Ungdomarna minns inte samma sak som vi "gôbber å kärringer". Här är några saker som jag minns. Är det någon av er som minns detta?

Jag minns

• när vi gick över till högertrafik. Pappa, min bror och jag gick upp jättetidigt för att kunna köra iväg klockan 05.00 och för första gången åka på höger sida.
• den första månlandningen.
• när Per Oscarsson klädde av sig i Hylands Hörna.
• när Michael Jackson var neger.
• när man sade neger och ingen trodde att det innebar att man var rasist.
• Family Four.
• när Martin Luther King och Robert Kennedy mördades.
• svart-vit TV
• när vi fick en andra TV-kanal. När det började ett program på den kanal som man inte tittade på, så blinkade en pil uppe i högra hörnet.
• 2-öres kolor.
• ryssarnas invasion av Tjeckoslovakien.
• när en mobil var något som man hängde upp i taket.
• när alla telefoner var svarta.
• när telefoner hade nummerskiva.
• när det fanns telefoner utan nummerskiva, därför att man vevade på en vev för att komma till telefonisten. (Jo, det är sant! Västra Värmland, där vi hade vår sommarstuga, tillhörde de sista områdena i Sverige som automatiserades.)
• när man fick lära sig psalmverser utantill i skolan.
• när Drottning Louise dog.

Jösses, vad gammal jag är. Och jag som fortfarande funderar på vad jag ska bli när jag blir stor.

Andra delen klar

Nu är jag klar med andra delen av min roman BoÅ. Tror jag i alla fall. Jag blev lite överraskad själv, när jag plötsligt var framme vid avslutningen. Jag har skrivit 57 505 ord, vilket är 72 procent av målet 80 000 ord. Första delen var på cirka 30 500 ord, och jag hade tänkt att del två skulle vara ungefär lika lång, för då hade jag bara behövt skriva 18 000 ord i del tre. Nu behövs det 22 000 ord.

Nå, nu ska ni inte det detta alltför allvarligt. Riktigt så insnöad på antalet ord är jag inte. Givetvis är det innehållet i texten som är det viktiga, inte hur många ord det blir till slut. Det är inte ordproduktion, utan romanskrivande, jag ägnar mig åt.

Nu får jag i alla fall försöka byta perspektiv igen, när jag idag ska gå in på den avslutande delen.

Jag fattar inte...

I Nya Wermlands-Tidningen igår var det en artikel om en ny nattklubb som hade öppnat i Karlstad, och jag insåg hur uråldrig jag är, för jag fattar inte vad det står. Det står bland annat: "Här finns det plats för stor nattklubb, rockbar och en launchdel på nedervåningen för mer house och r'n'b-musik."

R'n'b är nån sorts musik, det förstår jag, och jag har en vag känsla av att house också är en musikstil, men jag har inte en aning om vad det är. Men vad sjutton är en launchdel? Ordet hör ihop med båtar och raketer, exempelvis när en raket gör sig av med startsteget. Men vad har det med en nattklubb att göra? Någon här som är mindre mossig än jag och kan förklara?

"Har du blivit refuserad?"

Har du blivit refuserad? Den frågan ställs till sex författare, som svarar i Svenska Dagbladet. Författarna är Mons Kallentoft, Aase Berg, Agnes Hellström, PO Enquist, Marcus Birro och Inger Frimansson.

En påminnelse

Det är aldrig fel att påminna om vikten av att med pennan bekämpa diktatur och religiös fanatism.

Två tredjedelar

Så där ja, nu har jag skrivit två tredjedelar av romanen. När jag hade skrivit hälften, kändes det lite tungt att veta att hälften var kvar. När jag nu har kommit upp i tre tredjedelar så känns det bättre, för det betyder ju att jag har skrivit dubbelt så mycket jämfört med vad som är kvar att skriva. Om ni nu hängde med på den ekvationen :)

Fast fortfarande vet jag förstås inte om det blir just 80000 ord. Den gränsen är ju ganska godtyckligt vald.

Morr...

Jag har klockan på ringning varje vardag kl. 6.00 och lördagar kl. 7.00 (barnen ska till ridskolan.) På söndagarna slipper jag dock ställa klockan. Men idag fick jag en knuff i ryggen kl. 7 och jag fick höra orden "Klockan är 7." Jag låg stilla och fattade ingenting. Sedan fortsätter det: "Å, det är ju söndag. Jag trodde att det var måndag och att barnen skulle till skolan. Förlåt..."
Morr.........

Språklig puritan

Det är inte lätt att vara språklig puritan, ska jag säga er. I morse lyssnade jag på Rix MorronZoo, och där deltog en man i sändningen som talade om landet Sweitsch och dessutom hade han blivit interjuvad. Det är som att tvingas lyssna på någon som drar med naglarna på en griffeltavla!

Boklek

Hittade den här bokleken hos Karina och den måste jag förstås göra!

Så här gör man:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.

2. Slå upp sidan 56.

3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.

4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.

5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

 Okej, då kör vi.

Bara sina kvinnor och barn och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.
(Bibeln)

- Ack, Gösta, Gösta , sade hon och for med handen över hans blottade huvud, starkast och svagast ibland människor!
(Gösta Berlings Saga)

Har du någon deckare på lager?

Tidningen Amelia har en tävling, där man ska skicka in en deckare (tycks räcka med något kapitel), och så kan man vinna en skrivarkurs med Camilla Läckberg. Manuset skickas till Bokförlaget Forum, Box 3158, 103 63 Stockholm senast den 19 november. Det vinnande bidraget publiceras i Amelia i februari.

Föreningen Värmlandslitteratur

Föreningen Värmlandslitteratur är en mycket aktiv förening, som bland annat lägger ned stort arbete kring Värmlandsmontern vid Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg och den Värmländska bokmässan. Vid den sistnämnda mässan passade jag på att bli medlem. Inte för att jag vet riktigt vad medlemskapet innebär annat än att jag får deras medlemstidning Wermlandiana, men man ska stödja de goda krafterna.

Fredag den 13:e

Idag är det fredag den 13:e. Bara så ni vet!  :)

Hur mycket kan man berätta?

Jag håller ju på att skriva på en roman, och det har jag nämnt flera gånger. Däremot har jag inte berättat vad den handlar om. Fick frågan alldeles nyss här på bloggen, men jag svarade inte. Då kände jag mig lite otrevlig, för jag gillar ju personen som frågade.
Men jag vet ändå inte om jag vill berätta i förväg. På något egendomligt sätt är jag rädd att jag "dödar" berättelsen om jag pratar för mycket om vad den handlar om. Fast nu känner jag att det blir mumbojumbo igen, precis som när jag säger att romanfiguren "berättar" saker för mig. Äsch, antingen förstår ni vad jag menar, eller också gör ni inte det.
Jag kan kanske ändå säga så mycket som att romanen utspelar sig i ett främmande land för cirka 3 500 år sedan, men jag vill ändå att man ska kunna känna igen frågor som vi skulle kunna ställa oss idag.

Hälften...

Nu har jag skrivit 40 175 ord, vilket är hälften av det mål jag har satt upp. Jag känner mig lite kluven. Å ena sidan är jag glad och lite stolt över att ha nått dit. Å andra sidan inser jag att jag har lika mycket kvar som jag har skrivit, och det känns lite tungt...  :)

Värmländska bokmässan igen

Jag hann inte vara så länge på den värmländska bokmässan, men det var trots allt en upplevelse. Bokmässan invigdes av den nya chefen för Värmlands Museum - Åsa Hallén. Därefter var jag på prisutdelningarna. Det var Region Värmlands litteraturstipendium som delades ut, samt stipendier från Bengt Axelssons stipendiefond. Därefter fick de tre pristagarna i Föreningen Värmländsk Litteraturs novellpristävling sina diplom och prispengar.
Region Värmlands litteraturstipendium delades mellan David Liljemark för boken Boltzius och Anders Brokvist (alias Ismael Ataria) för diktsamlingen Allt jag vill för dig, ingen annan.
Sedan hölls det tre föredrag åt gången varje halvtimme, men dem hann jag tyvärr inte att gå på. Istället gick jag runt bland de många stånden på mässan. Jag är imponerad över att Värmland har så mycket att visa upp på litteraturens område. Mitt största "problem" var att så många som var där var vänner och bekanta till mig, och alla ville naturligtvis att jag skulle köpa deras bok eller gå med i deras förening. Jag hade fullt sjå med att försöka freda mig :)
En liten rolig grej är att jag råkade stöta på en av dem som satt i juryn för novellpristävlingen. Bidragen var ju anonyma, så de hade inte en aning om vem som hade skickat in respektive novell. Den här kvinnan berättade att hon hade försökt gissa kön och ålder på dem som skrivit novellerna, och hon hade definitivt trott att det var en kvinna som hade skrivit min novell.
Jag är tydligen bra på att bejaka min kvinnlighet, och det ska ju vara bra och då är man en modern man. Fast farliga machomän får fler och snyggare brudar, så jag vet inte jag...

Värmländska bokmässan

Idag var jag på Värmländska bokmässan på Värmlands Museum. Där fick jag mina exemplar av den värmländska novellantologin, som blev resultatet av Föreningen Värmlandslitteraturs novellpristävling. Min novell var ju en av 14 som fick komma med. Det hade kommit in cirka 100 bidrag. Så nu kan jag bläddra i en bok, där en av mina noveller finns med :)
Antologin heter Där himlen börjar, och ni ser den på bilden ovan.
Jag träffade på en före detta journalist, som nu arbetar som offentlig byråkrat. Han blev synnerligen förvånad när han insåg att jag hade fått med en novell. Han hade nämligen själv skickat in ett bidrag, och det hade även en kollega till honom gjort (som också är före detta journalist) och deras noveller hade inte blivit antagna. De hade varit så förvånade över att deras bidrag inte hade blivit utvalda, och än mer förvånad blev han när jag hade fått min novell antagen. Det tyckte jag faktiskt var ganska så oförskämt sagt, vilket jag även påpekade för honom. Men jag vet inte om han insåg detta, för när vi skiljdes åt sade han att det verkligen var en "skräll" att jag hade fått med en novell.
Jag var lite irriterad, men sedan insåg jag att jag kan strunta i att vara det. Min novell kom med för att den var bättre än deras noveller. Hans problem är att han har en skev självbild.
Skulle någon av er till äventyrs vilja läsa min novell, som heter Jag saknar dig redan, så hör av er, så skickar jag den som ett worddokument. Den är på nära 4000 ord, så den är för lång för att publicera på bloggen, tycker jag.

Så kan man ju också göra...

Det är ju så jobbigt att skriva romaner. Då kan man använda sig av den här metoden. Matskribenten Caroline Hofberg har givit ut en kokbok, men för att göra det lite enklare för sig, använde hon sig av texter som Bo Hagström skrivit. Konfronterad med detta säger Caroline Hofberg att hon inte har en aning om hur det kunde bli så här. Nänä...

Fester

Åsa skriver om fester, som hon inte ska gå på. Inte mycket mening att ha julfest på företaget, om man är ensamföretagare, menar hon.
Det får mig att minnas när jag vann en personalfest. Det var någon tävling på TV, där man skulle lista ut något telefonnummer som man skulle ringa. Jag ringde, men tydligen var det fel nummer, fast jag kom till en tävling i alla fall. Jag uppmanades att kackla som en höna i luren. Det gjorde jag, för det är jag ganska bra på.
Sedan glömde jag bort alltihop, tills jag blev uppringd av företaget, det var visst Fazer. Jag hade vunnit första pris, som var en personalfest för mitt företag. Jag fattade ingenting. Det visade sig då att de hade haft en tävling för sina kunder (detaljister) och jag hade av misstag råkat ringa det telefonnummer som bara deras kunder skulle ha tillgång till. Någon personalfest kunde jag inte få, eftersom jag ju inte ägde någon butik, men jag föreslog att jag skulle få en låda med godis istället, och det skickade de till mig. Hur det gick med deras riktiga tävling vet jag inte :)

Det här var roligt!

I Svenska Dagbladet idag finns en jättefin artikel med anledning av Åsa Hellbergs bok Casanovas kvinna. Tänk den som fick bli uppmärksammad på det sättet för sitt skrivande. Avundsjuk? Ja, lite. Men bara lite. Framför allt tycker jag att det är jätteroligt och jag gläds verkligen för Åsas skull.

Del ett är klar!

Nu är del ett klar i min roman BoÅ. Den 14 oktober skrev jag ett inlägg här på bloggen, där jag nämnde att jag hade skrivit 12 000 ord. Nu har jag skrivit 30 591 ord, vilket är 38 procent av det uppsatta målet. Jag är som sagt var klar med del ett nu. Det kommer att bli tre delar. I den första delen har huvudpersonen nu förflyttats från A till B och befinner sig på den viktiga platsen i romanen. I del två kommer jag att byta perspektiv och skriva om helt andra personer. Mötet mellan dessa helt olika personer sker givetvis i del tre. Känns lite konstigt att behöva börja skriva från en annan utgångspunkt i morgon, men samtidigt är det spännande. Jag ser fram mot det. Det gäller att skriva på om romanen ska vara klar före årsskiftet. Nej, det händer inget särskilt vid årsskiftet, men det vore roligt att kunna börja det nya året med att gå igenom manuset, upptäcka upprepningar och stolligheter och förhoppningsvis förbättra texten.

Kolla!

Jag hoppas ni ser hur stapeln (en bit ner i den högra marginalen) för min roman BoÅ växer! Jag vet att självberöm luktar illa, men det känns fantastiskt att romanen faktiskt växer fram med en (tycker jag) imponerande fart. Om den sedan är något att ha blir en senare fråga.

Skickade in noveller

Idag skickade jag in nio (9) noveller till Umeå kommuns novellpristävling. Inte för att jag vet om chansen att vinna blir större därför att jag skickar in många bidrag, men den blir i vart fall inte mindre. Sista inlämningsdag är den 31 oktober.

En speciell metod

Jag har en speciell metod för att kunna skriva 1000 ord om dagen utan att fuska. Jag har nämligen en speciell vän, som betyder mycket för mig. Varje kväll skriver jag till henne och berättar hur många ord jag har skrivit. Det är inte så att hon kräver av mig att jag ska skriva, utan det är jag själv som sätter press på mig. Jag vill ju inte behöva erkänna för henne att jag inte skrivit de ord jag har lovat.

Har texten ett eget liv?

När jag nu håller på med romanen BoÅ, så är det en sak som slår mig. (Jag har upptäckt det tidigare också.) Jag har inte fullständig kontroll över texten. Naturligtvis har jag en klar idé om varthän det ska bära, men det händer saker medan jag skriver. Huvudpersonen i romanen är mindre sympatisk än jag visste från början. Samtidigt har jag skymtat saker, som förklarar varför han är som han är. Han berättar saker för mig, som jag inte hade en aning om.

Låter jag knäpp? Det är väl självklart att en romanfigur inte kan berätta saker för mig. Och nej, jag hör honom inte inuti mitt huvud eller så. Jag har inte förlorat mitt lilla förstånd. Men på något sätt får en romanfigur ett eget liv efter ett tag, och inte ens jag som skriver vet allt om honom förrän jag med viss förvåning läser det på skärmen.

Är det nån som förstår hur jag menar?

Det känns som att det fungerar

Jag skriver fortfarande 1000 ord om dagen, och det känns som en alldeles lagom takt. I kväll kände jag att jag hade kunnat skriva mera, men jag satte stopp ändå. Jag vill behålla den här rytmen. I morgon kommer jag att ha skrivit en fjärdedel av den mängd text som jag har satt upp som slutmål
1000 ord om dagen är förträffligt. Kan jag hålla uppe den takten, så blir det 30 000 ord på en månad. Känns inte helt fel.

1000 ord om dagen

De senaste dagarna har jag skrivit 1000 ord om dagen på romanen BoÅ. Jag har satt upp det som ett mål för mig. Jag tycker att det är en lagom nivå. Om jag sätter målet lägre, så blir det ointressant och jag får möjlighet att lata mig. Sätter jag målet för högt, så kan jag inte uppnå det, och då blir jag ledsen och frustrerad. Nej, målet ska vara sådant att det innebär ordentligt med arbete, samtidigt som det ska vara fullt möjligt att klara av. Jag har nu skrivit drygt 16 000 ord, vilket är en femtedel av de 80 000 ord som jag har satt upp som ett preliminärt slutmål. Inte så illa pinkat, om jag får säga det själv.

Jag är på gång i alla fall

Det har nu gått några veckor sedan jag började med romanen, som jag här kallar BoÅ. Som ni kan se på räkneverket, har jag nu skrivit 12 000 av de 80 000 ord som jag satte räknaren på. Känner mig faktiskt lite duktig. Om det blir just 80 000 ord vet jag naturligtvis inte från början, men Håkan Tendell skrev här att någon amerikansk förläggare hade sagt att en debutant bör lämna in ett verk på mellan 80 000 och 100 000 ord, så då får jag väl tro på det då :)

Flickan som lekte med elden

Jag har läst klart Flickan som lekte med elden, men jag har inte sett vare sig den filmen eller föregångaren. Nu läser jag tredje delen - Luftslottet som sprängdes. Stieg Larssons böcker är verkligen välskrivna.

Herta Müller

Nej, jag har inte läst något av Herta Müller, men det var roligt att det blev en kvinnlig författare.

Nu är jag tillbaka

Gaziantep i Turkiet var en fantastisk upplevelse, även om det var onödigt varmt. 28-30 grader på dagarna, och det låter kanske härligt, men inte om man går omkring på stan i kostym och slips!
Jag har god sömn, så jag vaknade inte vid femtiden på morgonen som en del andra i sällskapet gjorde. Vid den tiden kom nämligen första böneutropet från minareten

Här är en bild på staden tagen från mitt hotellfönster:

De har ett mosaikmuseum som inte går av för hackor. Här är en mosaik från Romarriket:

Det fanns annat där också som jag vill se igen, som jag inte går in på just nu, men jag vill tillbaka till Gaziantep. Jag lämnade mitt hjärta där...

Mot Turkiet!

På onsdag ska jag ut och resa. Jag ska besöka Gaziantep i Turkiet. Det är en pistagefestival där. Återkommer därifrån på söndag.

Jag köpte en bok till

Jag köpte ännu en bok på bokmässan. Åsa Hellbergs bok Casanovas kvinna. Har dock inte bestämt mig för om jag ska kasta mig över den och läsa den, eller om den ska få bli en julklapp. (Åsa kommer att säga att jag ska läsa den och sedan köpa fler att ge bort som julklapp.) Men vad har egentligen förlaget för några korrekturläsare?! Jag tror inte att Åsa gillar att det står att det är Åsa Hellborg som har skrivit boken!

Jag köpte en bok

Jag köpte en bok på bokmässan. Göran Anderbergs bok Frimuraren Gustaf III som är utgiven på Warne förlag.

Årets Värmlandsförfattare

I Värmlandsmontern på bokmässan avslöjades vem som fick utmärkelsen Årets Värmlandsförfattare. Det blev deckarförfattarinnan Helene Tursten.

Bokmässan

Nu är jag hemma igen (från Bokmässan alltså.) Jag tog det tidiga morgontåget och kom till mässhallen före 10. Det var en ganska häftig upplevelse, även om det kändes som att gå omkring på mârten och titta vad som finns i de olika stånden. (Nä, det fanns ingen renkorv!)

Det var roligt att se en massa kända författare i verkligheten. Bland annat såg jag Henning Mankell, Göran Greider, Sara Kadefors (som läste ur sin nya bok Borta bäst), Paul Ronge (som ser ut som en gangsteradvokat!) och Camilla Läckberg!

Bonnierkoncernen hade boksignering en halvtimme i stöten, men Camilla Läckberg hade fått dubbel tid och det behövdes. Det var hela tiden en lång kö till hennes bord. Kan för övrigt nämna att hon är minst lika vacker i verkligheten som hon är på bild...

Jag tillbringade en hel del tid vid Värmlandsmontern, som sköttes mycket proffsigt. Det var hela tiden välbesökta aktiviteter på gång.

På eftermiddagen var det "allmänhetens fria åkning", dvs det kom mer vanliga göteborgare, och då blev det TJOCKT med folk.

Jag vill åka på Bokmässan nästa år också!!!

10 000

Så var 10 000-strecket passerat. Bloggen har haft 10 015 besökare.

I morgon är det Göteborg som gäller

I morgon åker jag till Göteborg och bokmässan. Som besökare... Nåja, det ska bli roligt i alla fall. Det blir mitt första besök. Med tanke på det synnerligen digra programmet, kommer jag antagligen mest att känna mig förvirrad :)

Ni har väl inte missat?

Ni har väl inte missat att Åsa Hellbergs bok Casanovas kvinna nu finns ute i handeln? Den är utgiven på Kalla Kulors förlag. Åsa Hellberg medverkar på Bok- och Biblioteksmässan nu på lördag.

Snart 10 000

Nu visar räknaren att den här bloggen snart har haft 10 000 besökare. Otroligt. Och jag som skriver så lite, tycker jag. Vad är det egentligen för människor som tittar in här?

Jag har börjat på någonting nytt

Egentligen splittrar jag mig alldeles för mycket, men hur som helst har jag börjat på en ny roman. Tillsvidare kommer den att kallas för BoÅ. Den har funnits i mina tankar länge, men utan att jag har kommit på hur berättelsen ska vara. Nu har jag dock kommit på det, så nu finns ingen ursäkt längre. Ordräknaren är laddad och målet är väl cirka 80 000 ord. (Usch, det är långt dit!)

(Ja, bilden har nåt konstigt samband med romanen. Mer säger jag inte.)

Det här är inte riktigt friskt!

Jag läser i Expressen idag om Alia Khalifa, en kvinna bosatt i Sverige som kämpar för sin rätt att gå klädd i ett tält (niqab). Det är något som hon menar att hennes gud kräver av henne. Hon studerar nu till barnskötare, och tror tydligen att det ska vara möjligt för henne att arbeta samtidigt som hon befinner sig i tältet.

I Dagens Nyheter kan vi vidare läsa att Alia Khalifa förvisso inte tänker bära niqab när hon är tillsammans med barnen. Samtidigt säger hon att det inte får finnas någon manlig personal och att man inte kan ringa in manliga vikarier. Barnens pappor får vänta utanför medan Alia klär om.

Men vad är det här för stolliga, primitiva sedvänjor? Kvinnor ska gå klädda i tält för att de inbillar sig att Gud vill det? Det där är ju bara påhitt av män! Muhammed (mannen som hittade på islam) hade ju en syn på kvinnor som lämnar en hel del övrigt att önska. Han var ju pedofil, och gifte sig med Aysha när hon var sex år och "fullbordade äktenskapet" när flickan var nio!

För mig får folk ha vilken religion de vill, men inte ska vi kasta bort allt jämställdhetsarbete och tvinga tillbaka kvinnorna hundratals år tillbaka i tiden. Det är nog dags att muslimerna börjar göra sig av med åtminstone de värsta av Muhammeds alla dumheter.

Om jag förstått saken rätt, så ska muslimska kvinnor täckas över för att männen annars blir alldeles stolliga av upphetsning. Vore det inte mycket enklare att sätta en bindel för ögonen på deras bröder och söner?

Jag fick några frågor...

Malin har utmanat mig med några frågor. Snäll och lydig som jag är, svarar jag på dem.

1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?
Ack, om jag hade sådan disciplin. Oftast blir det mer sporadiskt.

2. Får du inspiratonsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?
Det händer allt att inspirationen tryter, men jag har aldrig brist på uppslag.

3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dylikt?
Ja, men det blir ofta så att jag försöker koncentrera mig på en i taget, fast det blir ju en och annan halvfärdig som ligger där i datorn...

4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?
Ett par deckare, en längre barnbok, några små barnböcker och ytterligare en bok som består av avslutade historier och som jag därför inte vet om den är färdig eller inte :)

5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i så fall konstruktiv kritik tillbaks?
Alltför många gånger. Oftast bara några meningslösa rader om att mitt manus inte passar in i deras utgivning.

6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?
Ibland.

7. Varför skriver du?
Jag borde skriva att jag skriver därför att jag måste. Att jag har berättelser inom mig som väntar på att bli skrivna. Men ska jag vara fullständigt ärlig så finns det nog en narcissistisk längtan efter att få bli publicerad och erkänd.

8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?
Nej, inget skönlitterärt. Jag har skrivit en bok, som är tryckt och är så vacker så, om frimurarelogen i Karlstad, men den var ett oarvoderat beställningsjobb. ( Men mitt namn står i alla fall på bokryggen! ;) )

Ni glömmer väl inte...

...Umeå novellpristävling? Sista dag för att lämna ett bidrag är den 31 oktober. Jag är klar med ett bidrag nu, men har inte skickat in det än. Jag får se om det blir ytterligare något.

En igelkott

Vi har fått besök av en igelkott. Jag tycker att det är helt fascinerande djur. Så söta på något märkligt vis. Men man får se upp så man inte trampar på den. Då tänker jag inte i första hand på att det är synd om igelkotten, utan på att man kan bli sjuk om man sticker sig på kottens taggar. De lär vara förfärliga smittohärdar. Men fina är de...

Barabbas

Visst kan det vara kul att botanisera bland nyutkomna böcker, men man ska inte förakta gamla mästerverk. Tack och lov att det finns bibliotek! Idag avslutade jag Pär Lagerkvists Barabbas. Har ni läst den? Om inte, så gör det. Boken är skriven med en enkel och anspråkslös stil, men historien är så genomtänkt och tankeväckande. Vad hände egentligen med Barabbas efter frigivningen? Lagerkvist har sitt alldeles egna svar.

Helt fantastisk

Nu har jag äntligen läst Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Alla andra har redan läst den, jag vet, men jag måste ändå få avge ett vittnesbörd. Den var banne mig en av de allra bästa, ja kanske rent av den bästa, av de böcker jag läst inom genren. En intelligent sammanhållen intrig som gör att man bara längtar efter att få läsa ännu ett kapitel.

Det enda jag inte förstod var Harriet Vangers förkärlek för Gamla Testamentets apokryfer. Mikael Blomkvist lånade ju till och med ett exemplar av apokryferna för att läsa dem, men man fick aldrig veta om det fanns någon koppling till historien i övrigt.

Men boken var som sagt jättebra. Jag har de båda andra böckerna i serien också. Jag fick trilogin i födelsedagspresent. Det är frestande att börja på nästa, men jag tror att Pär Lagerkvist får komma emellan.

Plommon, plommon, plommon...

Jisses vad mycket plommon vi har fått i år. Och alla verkar bli mogna samtidigt. Vad ska man göra med alltihop? Är det någon som har något trevligt plommonrecept?

Skriv en mening - vinn en bok

En rolig liten bagatell. Författarcentrum Öst belönar varje månad den person som skrivit den bästa meningen med en bok.

Avsikters novelltävling

Tidskriften Avsikter har utlyst en novelltävling. Temat för novellen är fritt. Texten ska vara på högst 11 000 tecken inklusive mellanslag. Sista inlämningsdag är den 31 oktober 2009. Första pris är 1 000 kr.

En antologi i alla fall

Jag skickade in några noveller till en pristävling. Nu har jag fått beskedet att juryn valt ut en av mina noveller att tillsammans med 13 andra ingå i en antologi. Inte direkt det stora genombrottet, men lite kul är det i alla fall.

Välskrivet och outvecklat?

Fick ett refuseringsmejl avseende min barnbok Magiska skogen. (De ville bara läsa de två första kapitlen.) "Välskrivet, men inte särskilt spännande eller utvecklat. Fantasi, men du berättar bara på på ett sätt som knappast sticker ut."

Jag förstår inte riktigt hur en text kan vara välskriven, men samtidigt outvecklad. Äh, jag tycker fortfarande att boken är bra. Det är en barnbok, och de barn som har läst den gillar den. Det är bara att köra vidare.

Författare i anden

För ett par dagar sedan intervjuade jag en kvinna inom ramen för ett projekt jag är involverad i. När vi tog adjö frågade hon plötsligt om jag var författare. Hmm, mja, sa jag. Jag har skrivit ett antal böcker, men inte blivit publicerad. Då sa hon att hon kände att jag var författare, för hon var lite medial. Hon gav mig rådet att fortsätta kämpa för att bli publicerad. Så man kanske är författare i andevärlden i alla fall...

Ett vänligt svar

Refuseringsbrev är så tråkiga. Enbart gjort efter standardmodellen. "Passar inte in i vår utgivning." Då tycker jag svaret jag fick igår var trevligare. Förlaget läste manuset direkt och svarade efter några dagar. Svaret löd: "Vi hittar inte riktigt vägen fram med ditt manus. Välskrivet, men inte tillräckligt nyskapande för genren. Andra förlag gör säkert, gör faktiskt regelbundet, en annan bedömning än vi. Lycka till och stort TACK för att du ville låta oss läsa! "

Nu kan jag välja att bli ledsen över att det jag skriver inte är tillräckligt nyskapande. Men istället väljer jag att bli glad över att de anser att det är välskrivet. Alltid nåt, sa Fan när han fick se Åmål.

Var på biblioteket

Jag var på vårt lokala bibliotek för några dagar sedan och frågade om man kunde föreslå böcker som de ska köpa in, och det fick man. Så jag föreslog att de skulle köpa Casanovas kvinna av Åsa Hellberg. Boken kommer ut på Kalla Kulors förlag den 1 september.

Ännu en lärorik film

Här får vi veta mer om Guds syn på homosexuella. Åter igen med allas vår Rowan Atkinson.

Helvetet

Har ni funderat över hur det är i Helvetet? Nåväl, kanske den här filmen ger en liten vägledning...

Borde ha läst mera

Sommaren är ju en tid för bokläsning, men jag skäms över att jag faktiskt bara har läst tre böcker. Och alla deckare förstås...

Två av böckerna var Agatha Christie-deckare. Tretton vid bordet och Mord per korrespondens. Den första med Hercule Poirot och den andra med Miss Marple. Jag mindes, när jag läste dem, att jag faktiskt sett dem som film på TV. (För övrigt har jag just stängt av TV:n efter att ha tittat på kvällens deckare med Miss Marple på fyran.)

Den tredje boken var Vem är utan skuld av Anna Jansson. Ett antal gamla klasskamrater har en återträff, och en av dem dör. Hm, det temat använde jag när jag skickade in ett bidrag till Hemmets Journals romanpristävling i fjol. Tydligen är Anna Jansson duktigare på det där än jag, men det var kanske inte någon överraskning för någon. Nåväl, jag gillade i alla fall Anna Janssons deckare, och rekommenderar den gärna.

Trick med speglar

Jag har precis avslutat Agatha Christies "Trick med speglar". Visst märks det att boken är skriven för ett antal decennier sedan, men Agatha är ändå Drottningen bland deckarförfattare!

Blöt midsommar

Visst kan midsommarfester bli blöta ibland, men då är det ofta den invärtes blötan man talar om. Men ikväll har det regnat och regnat. Vi hade tänkt ha lite grillning med familjen, men det blev till att steka köttet i stekpannan istället.

Irriterande bild

Är ovanstående bild irriterande, eller är den vansinnigt irriterande? :-)

Skräcknovelltävling

Inte riktigt min grej, men jag kan väl ändå tipsa om Mitranias novelltävling för dem som fantasy, sf eller skräck. Senaste inlämningsdag är den 20 juni 2009.

Idag är det val

Visserligen har klockan bara just passerat midnatt, och det är inte så att jag tänker vara vaken tills vallokalerna öppnar. Skälet till att jag är vaken är att jag kollade på filmen "Vad kvinnor vill ha", om en man som plötsligt hör alla kvinnors tankar, och den filmen slutade nyss.
Men i morgon, jag menar senare idag, ska jag i alla fall rösta. Alltfler förhandsröstar, men det har jag aldrig gjort. Jag gillar själva grejen att få gå till vallokalen på själva valdagen.
Så nu har man alltså chansen att rösta på Piratpartiet, som anser att författare inte ska ha lön för sitt arbete. Nä, skulle väl inte tro det...

Umeå Novellpristävling 2010

Nu är det ånyo dags för Umeå kommuns novellpristävling. Precis som för 2009 är det valfritt ämne. Novellen ska helst inte vara längre än 30 000 tecken. Sista dag för inlämning är den 31 oktober 2009. Prissumman är 100 000 kronor, men den kan komma att delas på flera. Juryn är den samma som för 2009. Ordförande är Per Olov Enquist.

Så där ja

Nu har jag skrivit klart mitt bidrag till Ica-Kurirens novelltävling. Så nu får jag se till att lägga det på lådan. Temat för tävlingen är klockan åtta. Tycker själv att jag har lyckats, men vad vet väl jag vad juryn gillar.

Jag har även skickat ett bidrag till den tävling som Nafs arrangerar. Jag har även några noveller, som jag tänkte skicka in till den novelltävling som Föreningen Värmlandslitteratur anordnar tillsammans med Värmländska Författarsällskapet.

Vintips

 Nu när  det börjar bli lite varmare, så skulle lite vintips kanske kunna

 passa?

 Jag som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte

 dela med mig  av.

 Först och  främst skiljer man mellan röda och vita viner:

 Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut

 en skvätt på en vit bordduk.

 Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin. Riktiga

 kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött.

 De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg.

 Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan

 jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

 Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt

 vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött

 vin.

 Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan

 man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

 När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag

 eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet

 omkring i lägenheten.

 När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare

 i  beredskap.

 Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i

 att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.

 Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat

 vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

 Saker som  är svåra att säga när du druckit för mycket vin:

 - Oöverträffat

 - Innovativt

 - Preliminärt

 - Kvastskaft

 Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:

 - Västkustskt

 - Konstitutionerad

 - Substantiera

 - Tillvägagångssätt

 Saker som  är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för

 mycket vin:

 - Tack, men jag vill inte ha sex.

 - Nej, ingen mer sprit för min del.

 - Ledsen, du är inte riktigt min typ.

 Lycka  till med vindrickandet!

Dialekter

Det är härligt med dialekter. I klippet här får vi en lektion i olika skånska dialekter. Lyssna och njut...

Man ska vara snäll mot barn

Jamen alltså! Hur kan några föräldrar komma på den befängda tanken att deras lille son ska heta Q. Läs här. Tack och lov har alla rättsinstanser sagt nej hittills.
Pappan, Rickard Rehnberg, säger som svar på frågan varför de vill att pojken ska heta Q:
– Ja, ett unikt barn ska väl ha ett unikt namn.
Alla barn är väl unika, men om man nu vill ha ett namn som inte alla har så finns det ändå mängder att välja mellan. Varför inte Götrik, Teofron, Loke-Bertil?
Men Q är väl inget namn. Jag tror att det ligger en hel del i den kommentar som någon lämnat på Allt om barns sida. Han kommer ju att riskera att kallas för k#ken hela livet.

Så lite jag vet

Jag inser att jag vet och förstår väldigt lite. Jag var inne på Liz Wennbergs blogg, och där skrev hon om en Pirellikalender. Det fick mig att fundera en stund på vad Charlotte Pirelli har med kalendrar att göra, tills det gick upp för mig att sångerskan visst heter Perrelli. Efter att ha googlat på Pirelli calender så är jag nu betydligt mer upplyst än tidigare.

Icakurirens novelltävling

Icakuriren har utlyst en novelltävling. Det verkar inte som om Ballograf är med längre. Det har de ju varit tidigare. Temat för novellen ska vara "Klockan åtta" och den ska vara på maximalt 10 000 tecken. Första pris är en dator värd 8 000 kronor. Sista inlämningsdag är den 27 juli.

Snabba cash

Igår kväll läste jag ut Snabba cash av Jens Lapidus. En riktigt bra bok när det gäller intrigen. Historien höll ihop hela vägen, så det är väl inte så konstigt att den blev en bestseller när den kom ut. Men språket i boken kan göra mig galen. Att dialogerna är lite märkliga säger jag inget om, eftersom det väl är någon form av Rinkebysvenska. Men texten däremellan! Skriver verkligen Lapidus så illa, eller gör han sig till.

Exempel på meningar i boken som får det att krypa i mig:

• Mrado och Latko letat upp lodisen.
• Motståndaren avsvimmad före han landat på golvet.
• Jorge hade sett vare sig Radovan eller Nenad.

Jag undrar om Jens Lapidus säger "svenskalärare" också...

Novelltävling för syndare

Nu har vi syndare chansen! LL-förlaget utlyser en novelltävling på temat De sju dödssynderna. Man ska skriva en eller flera noveller utifrån valfri synd. Novellens längd ska vara 20-30 000 tecken, texten skönlitterär och skriven för vuxna. Vinnaren får 30 000 kronor. Sista inlämningsdag är den 31 december 2009.

Få se nu, vilka dödssynder kan man ha begått? Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vredje eller lättja? Hmm, jag kan nog pricka av allihop, så det är bara att sätta igång och skriva.

Ikväll är det dags!

Ikväll är det dags för final i Melodifestivalen. Ja, ni förstår ju vilken gammal stöt jag är när jag uttrycker mig på det viset. Inget "Eurovision Song Contest" här inte!
Jag tycker verkligen att Malena Ernman och La Voix är jättebra, men låten är betydligt bättre på skiva än den var under tisdagens semifinal. Hoppas "nån" kan fixa till ljudet.
Och ja, jag erkänner. Jag har sett samtliga svenska deltävlingarna, svenska finalen och de båda semifinalerna, och jag kommer att titta ikväll också. Så det så! ;)

Staty på månen?

Har det funnits intelligent liv på månen? Enligt den här artikeln har man hittat en 200 000 år gammal staty på månen. Nä, det där tror jag inte på. Det skulle vara intressantare om någon kunde finna bevis för att det finns intelligent liv på Jorden.

Min vän är tillbaka!

Äntligen! Jag berättade ju att min dator var helt paj. Därför lämnade jag in den, och jag var jätterädd att allt som var sparat på hårddisken skulle vara borta. Men idag fick jag äntligen tillbaka den, och allt var kvar! Hurra!

Språkets valörer

Ibland blir jag bara så trött på kvällstidningarna. Inte bara för att artiklarna kan vara förfärligt enfaldiga, utan även därför att språkbehandlingen är under all kritik. Idag fick jag ännu en anledning att reta upp mig. Expressen.se har en artikel som på portalsidan har rubriken Massakern i Madrid. Men det har inte alls ägt rum någon massaker i Madrid. Artikeln handlade om en fotbollsmatch!!!

Värmländsk tävling

Varför gå över ån efter vatten? Det finns ju en värmländsk novelltävling också. Novellen ska ha Värmlandsanknytning.

Nafstävling

Nafs och noveller.nu har också utlyst en novelltävling. Här är förstapriset 5000 sek, utförligt omdöme om novellen samt gratis medlemskap i Nafs 2009-2010. Novellen ska vara på maximalt 10 000 tecken. Betydligt kortare än Centurias tävling med andra ord.

Novelltävling

Centuria har utlyst en novelltävling. Prissumman är 20 000 kronor. Det är ovanligt långa noveller de efterfrågar. Idealnovellen i denna tävling ska vara på 18 000 ord.

Begravd bland blommor

Som jag redan nämnt, blev det en hel del blommor på födelsedagen. Men det går faktiskt att återfinna mig på bilden ovan. Nej, det är inte en fikus som sticker upp i bakgrunden. Det är jag...

93-årig rapartist!

Så har ska jag också vara när jag blir riktigt gammal! 93-åriga Greta Segerson rappar!

Det var det det!

Så var det avklarat. Igår firade jag min femtioårsdag. Jag fick ingen silverkrycka som herrar fick förr på den dagen, men väl en del andra spännande saker. Exempelvis två flaskor Mackmyra whisky. Den har jag aldrig provat, så det ska bli spännande. Och tänk vad mycket blommor man får en sådan här dag. Det fick mig att tänka på ett citat som jag läste i "Cynikerns uppslagsbok". Där stod: "En cyniker är en person som, när han känner doften av blommor, ser sig om efter kistan."

Det var många som kom. Släktingar förstås och några av vännerna, men även representanter för både det ena och andra. Bland annat kom kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande, kommunfullmäktiges ordförande och vice ordförande samt kultur- och fritidsnämndens ordförande, så jag kände mig riktigt betydelsefull :-)

Nu är det bara 9 år och 364 dagar till 60-årsdagen...

Jag blir ledsen i alla fall

På lördag fyller jag år. Gräsligt jämnt... Så då blir det nog ett antal gäster som dyker upp, och det ska bli jätteroligt. Men idag ringde min ende bror och sa att han inte kommer. Det är så besvärligt att resa, tycker han. (Han bor två mil från mig...) "Men jag har köpt en present. Jag hoppas att du inte är ledsen för att jag inte kommer." Och jag sa förstås att det hade varit roligt om han hade kunnat komma, men att jag förstod honom och att det var helt okej.

Men jag blir ledsen i alla fall  :´(

Buhuuu! Min dator är jättesjuk!

Min bärbara dator är paj! När jag försökte sätta igång den, gav den ifrån sig ett par höga tjut. Sedan blev det inte mer än så. Jag gick till datorbutiken idag, som kommer att skicka den vidare till verkstaden. Det verkade vara ett allvarligt fel. Om de fixar det, så innebär det antagligen att man återgår till fabriksinställningarna, vilket innebär att allt som jag har sparat på datorn försvinner :(

Tack och lov har jag sparat det mesta av de saker jag skriver på min stationära dator. Det kapitel jag höll på med i "I väntan på vad då" lär dock försvinna. Plus en del uppslag, som jag lagt i dokument. Det här är inget kul!!!!!  :(

Påskkärringar

Så är det Påsk igen. Döttrarna är nog lite sugna på att ge sig ut på påskafton utklädda som påskkärringar och dela ut påskbrev och förhoppningsvis få påskgodis i utbyte. Men traditionen är tydligen olika runt om i landet. Jag har förstått att på en del ställen går barnen ut på skärtorsdagen. Här i Värmland är det alltid påskafton. Hur är traditionen hos er?

Män och kvinnor

Att shoppa tillsammans med sin äkta hälft kan vara alldeles, alldeles... fruktansvärt. Eller vad sägs om den här historien från möbelvaruhuset, där ett par i 40-årsåldern ska köpa en vas.

Hon: (Håller upp två vaser) Vad tycker du, vilken är snyggast?
Han: Spelar ingen roll, bara ta en.
Hon: Vad då ta en? Du måste väl tycka något.
Han: Jag tycker inte det spelar någon roll, får jag inte tycka det?
Hon: Nej, du måste engagera dig och välja en.
Han: (Tar en av vaserna) Okej, den här. Nöjd?
Hon: Men jag tycker den andra är snyggare...
Han suckar och lutar sig utmattad över kundvagnen.

Solstorm

Jag har just läst Åsa Larssons Solstorm. Det är den första boken av henne som jag läst. Jag måste säga att hon har en alldeles utmärkt språkbehandling. Inga språkmissar att reta sig på. Vad gäller intrigen kan man kanske tycka att hennes bild av ondskan i en frikyrkoförsamling är lite väl överdriven. Fast det är klart - Knutby finns ju i verkligheten.

Stackars krake

Här är ett klipp från Borås tidning den 31 mars:

Stackars sate! Inte nog med att han omkommit i en tragisk olycka. Han blir sedan efter sin död dömd av tingsrätten! Notera också att han blir dömd TILL sexuellt utnyttjande av underårig!

Juryn är färdig

Nu är juryn klar med sitt arbete. Vinnaren eller vinnarna i Umeå kommuns novellpristävling har utsetts. Men vilka det blev avslöjas inte förrän den 17 april. (Nå, det blev inte jag i alla fall.)

Novellpristävlingen avgörs i morgon

I morgon är det tydligen dags för juryn i Umeå att berätta vem/vilka som har vunnit novellpristävlingen. Ninna har kollat upp detta. Och sannolikheten att just jag ska vinna är...
Nåja, vad är väl en vinst i en novellpristävling? Det kan ju vara tråkigt och dötrist och... och alldeles underbart! Ja ja, det ska bli kul att få läsa det segrande bidraget i alla fall.

Tröttnat på Zokutou

Nu har jag tröttnat på Zokutou Word Meter, som inte verkar vilja börja fungera igen. Jag såg att Parallellen använder sig av Leigh's Word Meter, så nu har jag också gått över till det. Jag tycker det är kul med de där staplarna.

Mer svengelska

Jag gillade ju inte det där med pinklax. Men ibland kan svengelskan ta en till oanade höjder (och dalar.) I Karlstad finns det ett företag som säljer badkar och duschar. Det är deras "koncept" som det ju heter nu för tiden. Fast de vill ju verkligen visa att de är internationella, och stavar därför ordet "concept." Så skulle de ju ha ett namn på företaget. De knepade och knåpade. Vad tror ni att de valde för namn? Kolla själva! (Det värsta är att namnet inte är avsett att vara roligt eller ironiskt.)

Jag hatar dom!

Vilka då, undrar ni? Jo, jag hatar att höra de där rösterna.
Nej, rösterna är inte inne i mitt huvud. Men jag ringde Telia nu på förmiddagen. Detta eländiga företag hade skickat e-post till mig och sagt att jag måste ändra några inställningar i mitt e-postprogram för att det ska fungera i fortsättningen. Jag gjorde ändringarna, och naturligtvis blev konsekvensen att e-posten inte fungerar. Därför ringde jag 90 200, och det är då de kommer. Rösterna! De förinspelade rösterna som ställer ovidkommande frågor och ger mig en massa tokiga råd istället för att släppa fram mig till en levande människa. "Dra ur kontakten till din router och vänta en halvtimme", sa rösten bland annat. "När du gjort detta, tryck 7." Jag fick hålla på i flera minuter för att komma förbi detta och äntligen hamna i telefonkön. När jag väl kom fram till en människa, var jag ju riktigt irriterad. Ändå är jag så väluppfostrad, så att jag inte skäller ut kvinnan som svarar. Det är ju inte hennes fel. Så jag får bära ilskan inom mig och släppa ut den om tio år eller så. Åhh, jag hatar dom! (Och e-posten fungerar fortfarande inte!)

Semesterproblem

Utlandet vore trevligt, om det inte vore för alla dessa utlänningar ;-)

Svenska Dagbladet publicerar idag en underbar lista på klagomål som ett reseföretag har fått in från sina kunder.

Pinklax?

Jag var till affären och handlade. I frysdisken fanns en märklig produkt. De sålde nämligen pinklax! Vad då pinklax? Är laxen urinmarinerad? Bläh!
För det kan väl inte vara ytterligare ett exempel på svengelska...

Vad kul tycker jag!

Vad kul att Malena Ernman och låten La Voix vann Melodifestivalen. Malena och Caroline af Ugglas var mina favoriter. Det är låtar som sticker ut, istället för de många strömlinjeformade bidragen. Men det fascinerar mig att juryerna hade en så totalt avvikande syn på vilka som var bäst i tävlingen jämfört med svenska folket. Vilka är det som sitter i juryerna?

Kanske är det samma personer som läser inkomna bidrag till bokförlagen...

Zokutou

Vad har hänt med Zokutou Word Meter? Det blir ju inte några söta staplar längre för antalet skrivna ord :-(
Klickar man på den, så får man beskedet att kontot har suspenderats. Den som gjort ZWM har kanske tröttnat och därför inte velat betala nån avgift. Vad vet väl jag?
Om den inte kommer igång igen, kanske det är någon som känner till någon liknande tjänst någon annanstans. Eller?

Blå tummen

Jag har läst Herman Lindqvists bok Blå tummen. Det är en samling kåserier, och den är hur rolig som helst. Tycker jag i alla fall. Han har en sådan härlig, torr humor och det gillar jag.

I boken finns bland annat en liten guide om hur svenskar beter sig. Han har tagit den från en lista som engelsmän och amerikanare som bott i Sverige några år har totat ihop. Här är ett axplock.

Du förstår att du bott i Sverige länge då:

• Du omedelbart associerar torsdag med ärtor och pannkaka.
• Fredag eftermiddag genast för tankarna till Systembolaget.
• Du accepterar att du måste köa för att få ett könummer.
• Du förstår att uttrycket "Jag har inget hemma" betyder att han som talar inte har någon sprit hemma.
• Din tambur liknar alltmer en skoaffär.
• Du har varit förlovad i fyra år men har inte en tanke på bröllop.
• Du möter bekanta på stan som också bär på en mugg innehållande välling med svag kaffedoft, så kallad caffe latte.
• Alla dina vänner har samma åsikter som du.
• Det är skönt att vara ifred. Paradiset är att slippa se en enda människa på semestern.
• Den enda anledningen till att åka till Åland är den billiga maten och drycken ombord. Givetvis går du aldrig ens i land på Åland.
• Du bryr dig verkligen om vem som vinner "Idol" och "Let's Dance" på TV.
• Du mycket väl kan ha sandaler med sockor i.
• Du äter sylt till kötträtter.
• Du tycker det är helt normalt att cykla i snöväder.

En plats i solen

Nu har jag läst färdigt Liza Marklunds bok En plats i solen. Jag tycker inte att den var lika bra som de tidigare böckerna om Annika Bengtzon. Intrigen var lite rörig och de märkliga avsnitten med citat från en för läsarna okänd bok från förr gav mer Läckbergkänsla än den riktiga Marklundandan. Någon annan som läst boken och har lust att uttrycka en synpunkt?

Visitkort, gratulationskort m.m.

Här kommer lite reklam. Behöver du visitkort, gratulationskort, bokomslag eller liknande? Då är Malin Roca Ahlgren kvinnan för dig. Kolla hennes sida här.

Nu ökar stödet för monarkin

Kronprinsessans förlovning har gjort att stödet för monarkin ökar enligt en ny Sifoundersökning.

Av samtliga 1 000 tillfrågade har 15 procent fått en mer positiv syn på kungahuset på grund av det kommande bröllopet. Bara två procent har blivit mindre positiva medan hela 82 procent inte har ändrat uppfattning.

- Kvinnorna har blivit klart mer positiva, säger undersökningsledaren Ingemar Boklund till tidningen.

Allra högst stöd för monarkin finns i gruppen kvinnor över 65 år. Hela 86 procent i den gruppen vill behålla kungahuset och endast 7 procent tycker att det bör avskaffas.

Motsvarande siffror för hela befolkningen är 74 procent för monarki och 15 procent emot. Starkast motstånd finns i gruppen män 30-49 år. Där är drygt en femtedel för ett avskaffande.

Kronprinsessans val av Daniel Westling får också starkt stöd.

- Generellt för undersökningen är att det finns en väldig uppslutning bakom Daniel, det är inte många som tycker att han är fel person, säger Boklund.

Enligt undersökningen tycker bara tio procent att det är fel att Westling får titeln prins. Hela 61 procent är positiva.

Jag tycker att det roligt att få bekräftat att republikanerna, trots att de är högljudda, bara är en liten obetydlig sekt.

Go to Hell...

Jag har tyvärr inte tagit den här bilden, utan den kommer från nätet, men jag tycker att den är så rolig. Orten Hell ligger utanför Trondheim. Ordet godsexpedition är svenska, och är från den svenska tiden. Att man behållit det svenska ordet beror på att det tillsammans med ortsnamnet drar till sig engelskspråkiga turister...

Vykort med vinterbilder från Hell säljer mycket bra, eftersom det ju finns ett engelskt uttryck som talar om "when Hell freezes over."

Så kul för Molly!

Jodå, jag såg naturligtvis på kvällens deltävling i Melodifestivalen. Jag tyckte det var jättekul att Molly Zandén gick vidare. Hon kommer att bli en stor artist. Tänk att hon verkade så otroligt överraskad över att hon gick vidare. Jag tyckte att det var självklart.

Hon är bara 16 år, men verkar 7-8 år äldre än jämnåriga Amy Diamond.

Bilden här tycker jag är kul. Strålande lyckliga Molly Zandén, och framför henne sitter en trött gammal Mikael Rickfors.

Snart 1 mars

Vill bara påminna om att vi har en deadline den 1 mars för den som vill vara med och skriva en julnovell till en antologi.

Bok-SM

Det har väl inte undgått någon att Bok-SM har startat på Kapitel.se. Man lägger upp sitt manus och hoppas att läsarna ska rekommendera boken. Jag har tvekat, eftersom det känns lite småotäckt att publicera hela sitt manus på webben, inte minst när det handlar om en deckare. Men till slut tänkte jag att vad fan...

Så nu ligger manuset till Liket på Logen där till allmänt beskådande. Nu är det bara att vänta och se om det finns någon av Kapitel.se:s medlemmar som vill rekommendera den.

Melodifestivalen har startat

Så är den igång. Det stora Melodifestivalcirkusen. Det är lika bra att jag erkänner det direkt. Jag gillar Melodifestivalen. Jag kollar på alla programmen varje år. Har till och med varit på plats två gånger när deltävlingarna har gått hemmavid. Fast årets nya regler med alla samtal som ska ringas är för mycket. Det går väl för sjutton inte att alla i familjen ska ringa fyra samtal var vid varje deltävling. SvT försöker bara mjölka oss på pengar.

För övrigt tyckte jag att Caroline af Ugglas var skön som vanligt. Hon har en härlig röst. Riktigt riktig är hon kanske inte, men det är väl just det som är en del av charmen.

Men var hade de hittat pausunderhållningen???

Fick lite fart ändå

Jag lyckades äntligen få lite skrivfart, så nu har jag skrivit ytterligare ett kapitel på "I väntan på vad då?" Jag har inte en aning om hur många kapitel det kommer att bli, för det är fristående berättelser som binds samman av huvudpersonen.

Om barn

Närhelst dina barn trilskas och känns utom kontroll, trösta dig med att inte ens Gud hade det lätt med sina barn.

Efter att ha skapat himmel och jord, skapade Han Adam och Eva.
Det första Han sa till dem var: Låt bli!
-Låt bli vad då? frågade Adam.
-Ät inte den förbjudna frukten, sa Gud.
-Förbjuden frukt? Har vi förbjuden frukt !! Hej, Eva, vi har förbjuden frukt!
-Nähä?!
-Joho!
- Ät INTE frukten! dundrade Gud.
- Vafförintedådå?
- Därför att jag är er far/mor och för att jag säger det! svarade Gud och undrade varför Han inte avslutat skapelsen direkt efter elefanterna.

Några minuter senare såg Gud sina barn mumsa på ett äpple och blev mycket irriterad.
-Sa jag inte att ni INTE skulle äta frukten?!!!!
- Äääh, jo, svarade Adam.
- Så varför gjorde ni det?
- Vet inte, sa Eva.
- Det var hennes fel! utbrast Adam.
- Nähä!
- Joho!
- NÄÄÄHHHHÄÄÄÄÄ!!!!!

Gud hade fått nog och bestämde att de skulle straffas.... med egna barn. Och så var det eviga mönstret fastställt.....

Att tänka på:
1. Du tillbringar deras första två år med att lära dem gå och tala. Och de följande sexton med att befalla dem att sitta ned och hålla tyst.
2. Barnbarn är belöningen för att du inte mördat dina barn.
3. Föräldrar till tonåringar vet nu varför vissa djurarter äter sin avkomma.
4. Det viktigaste skälet till att ordna barnkalas är att påminna dig om att det finns värre barn än dina egna.
5. Man barnsäkrar sina hem, men de lyckas ändå alltid ta sig in.
6. Var snäll mot dina barn. Det är de som en dag väljer vilket hem du ska in på.

(Jag har tyvärr inte hittat på ovanstående. Fick det via mejl.)

Känns lite trögt

Det känns som om skrivandet går lite trögt. Jag är inte tillräckligt disciplinerad. Jag har många uppslag till "I väntan på vad då", men ändå blir det så lite skrivet. Fast det beror kanske på att jag är för odisciplinerad. På något sätt väntar jag mig att texten ska skriva sig själv. Skärpning Robert!!!

Det där med traditioner

Jag gillar traditioner. I vart fall om de är någorlunda vettiga. Men naturligtvis får man själv välja vilka traditioner man vill ha kvar. På julbordet vill jag absolut ha grisfötter, men jag vill inte äta lutfisk eller dopp i grytan.

Något av det mest traditionsrika är väl bröllop. Då söker vi oss ofta bakåt och vill att bröllopet ska vara riktigt traditionellt och gammaldags. Men det som jag tycker är lite lustigt är att det verkar som om allt färre vet vilka traditioner som hör till ett svenskt bröllop.

Igår kväll gick ett specialprogram på TV om Bonde söker fru. Det handlade om bröllopet mellan "Bonde-Magnus" och hans Emma. De var så söta och rara. Och det var tydligt att de ville att bröllopet skulle vara traditionellt. Magnus valde brudbuketten, för det var mannens uppgift. (Jag tycker det är bra att han skippade idén att stackars Emma skulle ha havre i brudbuketten...) Och kvällen före bröllopet flyttade Emma ut ur deras gemensamma hem, för de skulle inte bo under samma tak natten före bröllopet och han skulle inte få se henne förrän i kyrkan.

Men på andra punkter gick de definitivt på tvärs med de svenska traditionerna. Magnus hade en "bestman" med sig. En "bestman"??? Jag vet vad en besman är. Den använder man när man väger gäddor. Men en "bestman"? Antagligen fyllde den gode vännen rollen som marskalk vid bröllopet, men varför säger man inte det då? Jag har även läst många referat från svenska bröllop där man säger sig ha haft med en "bestman", medan marskalkerna lyser med sin frånvaro. Men jag antar att det beror på att man har tittat på amerikanska filmer. (Själv hade jag två marskalker vid mitt bröllop, så att ingen skulle tro att det var en "bestman"...)

Och väl inne i kyrkan ställde sig Magnus där framme, men Emma var inte med! Hon blev inledd som någon form av boskap av sin far och överlämnades till Magnus. En anglosaxisk tradition, som symboliserar att ägandeskapet över kvinnan övergår från fadern till maken. Den svenska traditionen är att mannen och kvinnan går in tillsammans i kyrkan. Men man har väl tittat på amerikanska filmer.

För ett par år sedan uppmanade Stockholms stifts biskop församlingarna att inte tillåta att kvinnan fördes in på detta förnedrande vis. Det blev ett förfärligt liv. Många var upprörda över att kyrkan inte ville tillåta att man behöll en gammal fin tradition. Men det är ju inte en svensk tradition! Det är tydligt att vi har gjort oss urarva vår egen kultur och våra egna traditioner.

Missförstå mig inte. Naturligtvis får Magnus och Emma gifta sig precis hur de vill. Jag önskar dem lycka till. Jag bara kände för att få skriva lite om hur vi ersätter våra egna traditioner med de amerikanska.

Någon annan gång ska jag skriva vad jag tycker om Halloween och om att den svenske tomten mer och mer ersätts av Santa Claus. :-)

Kära nån då!

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, men jag råkade komma in på en sida där det redogörs för vilka regler som gäller när en muslim ska gå på toaletten. Själv skulle jag kissa på mig om jag var tvungen att fundera på allt det där när jag ska gå på toa.

Läs och begrunda. Och glöm nu för allt i världen inte att säga "Ghufranake" när du går ut från toaletten!  :)

Liza Marklund igen

Jag var helt enkelt tvungen att sätta in en idolbild på Liza Marklund. Just nu läser jag hennes bok En plats i solen. Jag gillar verkligen hennes böcker. 

Hon är inte nådig mot grabbiga kvällstidningsjournalister i sina böcker om Annika Bengtsson. Kan det vara skälet till att före detta journalisten Paul Ronge går till våldsamt angrepp mot Marklund på sitt företags blogg? Han kanske känner sig träffad.

Jag tycker att Leif GW Persson skrev en lysande krönika i Expressen. Han skriver bland annat: Den offentliga svenska litteraturdebatten handlar alltid om samma sak, nämligen att man inte får skriva på det eller det viset, och den senast drabbade i en ändlös rad av författare är Liza Marklund. Medialt är hon en skänk från ovan för fetare byte än så finns knappast på vår inhemska litterära arena.

Liza Marklund är ju en oerhört framgångsrik författare, och naturligtvis skapar det avundsjuka. Författaren Ernst Brunner passade på att gå till angrepp mot henne och tyckte att hon i största allmänhet är en usel författare. Ja visst är det sorgligt att en "usel" författare som Liza Marklund säljer så oerhört många fler böcker än vad Brunner gör...

Den bittra före detta journalisten Ann Helena Rudberg är en annan som just nu ägnar det mesta av sin tid åt att angripa Liza Marklund. Förutom på sin blogg, så far Rudberg runt på nätet som en rasande furie och skriver hur hemsk Marklund är. Och visst kan jag förstå Rudberg. Något måste hon väl göra för att skapa lite publicitet kring sig själv och sina båda böcker som inte direkt har rosat marknaden.