Tag: Har du läst...

Boklysten har taggat mig. Utmärkt! Då har jag något att göra, medan regnet vräker ner där ute.

Har du läst...

en bok med snö på omslaget?
Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.
en bok som handlar om krig?
Att inte vilja se av Jan Guillou.
en bok som är skriven av en finsk författare?
Fänrik Ståls sägner av Johan Ludvig Runeberg.
en bok som är över 800 sidor?
Det tror jag inte.
en bok som har ett spöke som huvudkaraktär/har en stor roll?
Gissa vem jag är idag sa Labolina av Lasse och Inger Sandberg.
en bok där någon av huvudkaraktärerna äger en affär?
Mord i Havanna av Jan Mårtensson.
en bok vars titeln innehåller ordet "en"?
En liten värld av Åsa Hellberg.
en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik?
Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson.
en bok som handlar mycket om djur?
Djurfarmen av George Orwell.
en bok som utspelar sig på hösten?
Utan egen vinning av Karina Johansson.
en bok som knappt innehåller några glada inslag?
Nu är det några år sedan jag läste den, men Det femte barnet av Doris Lessing innehåller inte många glada inslag när Ben har fötts.
en bok som handlar om bröllop?
Vet inte om Hemsöborna av August Strindberg räknas. Där förekommer ett viktigt bröllop, men det är ju inte bokens huvudsakliga innehåll.
en bok som handlar om häxor?
Nej.
en bok som utspelar sig på en ö?
Gullivers resor av Jonathan Swift.
en bok som har en karaktär som du kan känna igen dig i?
En man som heter Ove av Fredrik Backman.
en bok som utspelar sig i rymden?
Aniara av Harry Martinsson.
en bok som i titeln innehåller något av de fyra elementen? (eld, vatten, luft, jord)
Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson.

Då taggar jag Havsdjupens sal och Agnes bokblogg.

Dagens visdomsord 2015-07-29

Jag skall tala om för er vad kunskap är. Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något, det är kunskap. (Konfucius)

Provläsare 1

Idag fick jag svar från den första provläsaren av min kriminalberättelse Skam. Många nyttiga påpekanden som jag ska fundera vidare på.

Dessutom tänker jag läsa den här delen i utlåtandet om och om igen (hi hi):

Skam är en lättläst historia. Att jag läste ut den på en dag är ett solklart tecken på att den var lättläst, eftersom jag är en långsamläsare! Du hade bra driv i stort sett hela vägen, vilket gjorde att jag ville läsa vidare. Bra jobbat!! Är imponerad att du fått ihop storyn på så kort tid!

Du har många konflikter rakt genom historien och det är bra! Guldstjärna för det.

Mardrömmen

Måste bara visa den här. En norrländsk mardröm...

Tematrio - Så'nt som är blött

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om så'nt som är blött. Så här skriver Lyran: Det är allt rätt mycket regn den här sommaren, det mesta känns lite blött. Temat för veckan är därför sånt som är blött. Och detta något ska också finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött!

Brännvinsfursten av Torgny Lindgren. Lite fusk kanske, eftersom en furste inte är blöt, men brännvinet är det! Detta är en märklig bok, svår att ta till sig ibland, men givetvis läsvärd. Bokens huvudperson är den store brännvinshandlaren L O Smith. Han är gammal och vill ge ut sina memoarer. Mödosamt formulerar han dem, trots att man förstår att sonen Otto till varje pris vill förhindra att de ges ut. Man får följa brännvinsfurstens liv genom hans tankar som han vill sätta på pränt. Han upplever sig ha blivit lurad, inte minst av sonen, men har han det? Det är ju hans version vi får läsa.
Det är inte så lätt att veta vad som är "sanningen" i berättelsen, men så är det väl i verkliga livet också. "Sanningen" kan vara olika, beroende på vilket perspektiv man har. Min sanning kanske inte är den samma som din.

Akvavit är i alla fall blött! Jag tycker för det mesta att Torgny Lindgren är en fantastisk författare, och Norrlands Akvavit gjorde mig inte besviken. Än en gång är handlingen förlagd till Västerbotten och han lyckas återanvända någon figur från en annan roman. I Merabs skönhet fick vi stifta bekantskap med Jakob, som kämpade mot en jättelik stubbe. I Norrlands Akvavit dyker hans änka Gerda upp när hon ligger på sitt yttersta.
Boken handlar om evangelisten Olof Helmersson, som ett halvsekel tidigare har omvänt en hel bygd och lett väckelsemöte. På gamla dagar har han kommit på att allt var fel och har nu blivit gudsförnekare. Därför återvänder han för att försöka omvända sin gamla församling bort från kristendomen. Problemet för honom är dock att de flesta av dem som fortfarande är kvar i livet redan själva har omvänt sig. Församlingen består nu av endast två personer och dem lyckas han aldrig ens försöka avkristna. Snarare är det väl Gerda som verkar frälsa Olof på nytt.
Det finns många tankar och episoder som kan leda till eftertanke och ibland till ett leende. Det stundtals meningslösa i livet tycker jag illustreras lysande i ett litet avsnitt i boken där Eskil Holm uttrycker sin stora tacksamhet till Olof Helmersson för att denne en gång i tiden gjort honom frisk från magsåret:
Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk.

Honung kan väl vara blöt? I alla fall färsk honung. Den här boken är ganska så vedervärdig. Torgny Lindgrens bok Hummelhonung har ju belönats med Augustpriset och så, men den framkallar en hel del äckelkänslor.
Visst är historien på ett vis fascinerande. Två bröder bor grannar, men hälsar aldrig på varandra eftersom båda hatar den andre. De är dödssjuka, och det enda de lever för är att överleva den andre.
En författarinna flyttar av en tillfällighet in hos den ene brodern, och hon vandrar mellan de båda och får så reda på orsaken till det oresonliga hatet.
Så långt är väl allt väl, men boken är som sagt äcklig. Halshuggen katt. En gubbe som tömmer blemmorna på kroppen på vätska och dricker den med sked. Nej, usch!

Hur som helst så fick jag faktiskt fram ett tema i temat. Tre böcker av Torgny Lindgren, som innehåller något blött.

Gravida män?

Alltså, jag är väl en stockkonservativ gammal gubbe, men jag tycker faktiskt att det är så att endast kvinnor kan vara gravida.

Idag kan man läsa om Ice-T och Coco Austin i en artikel i Aftonbladet. Där skriver journalisten: Rapparen Ice-T och glamourmodellen Coco Austin är gravida.

Längre ner kan man läsa: (...) nu är det klart - paret Ice-T, 57, och Coco Austin, 36, är äntligen gravida.

Och jag som har svårt för "hen". Men gravida män? Där sätter jag verkligen gränsen!

Utvandrarna

Titel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonniers (1949)
Antal sidor: 444

Vilhelm Mobergs Utvandrarna är en klassiker. Därför har jag med den som ett bidrag i Lyrans klassikerutmaning.

Det är en berättelse om hur en grupp bönder från Ljuders socken i Småland lämnar sina hemman i mitten av 1800-talet för att söka lyckan och friheten i Amerika. I spetsen står den envise Karl Oskar Nilsson och hans hustru Kristina.

Det är inget lätt beslut att fatta. När de lämnar hemlandet så vet de att de aldrig kommer att återvända. Skälet till att de utvandrar skiftar. För Karl Oskar och Kristina är det hungern. De har redan mist ett barn, vilket är skälet till att Kristina till slut går med på Karl Oskars förslag att emigrera. Kristinas morbror Danjel har ett annat skäl. Han är frikyrkoman och har dömts till landsförvisning. Så varför inte åka till Amerika.

Överresan är hård. Det är inte alla emigranterna som får se Amerika. En del sveps in i segelduk och får sin grav i Atlanten.

Moberg har ett härligt, målande språk som på ett lysande sätt beskriver både hur det ser ut i Ljuder och på båten och hur det luktar, men även beskriver de känslor som utvandrarna har. 

Utvandrarna är första delen i en tetralogi. Nästa del, Invandrarna, ska jag snart ta mig an.

Provläsare

Nu har jag skickat manuset Skam till tre provläsare. Jag har valt tre stycken som jag vet gillar att läsa deckare. Uj uj uj, vad spännande det ska bli att få deras kommenterar. Fast lite otäckt också...

Perspektiv

Det mesta handlar om vilket perspektiv man har...

Dagens visdomsord 2015-07-22

Militanta djurrättsaktivister är bara ute efter borgarbrackorna. Varför skulle man annars engagera sig för några tusen relativt välmående pälsdjur i hägn, samtidigt som miljoner möss varje år går en plågsam råttgiftsdöd till mötes? (Paul E. Tiek)

Det trillade in en bok

För någon vecka sedan var vi (jag och familjen) till Ullared (Ack, hemska öde...!)
Då fick fru W ett erbjudande att få prenumerera på tidningen Amelia till ett bra pris. Som en extra bonus fick hon en liten väska med prylar i.
En av sakerna i väskan var en pocketbok - Håkan Östlundhs Blot. Eftersom det stod "deckare" på den, sköt fru W den genast ifrån sig. Vilket innebar att jag fick den. Det tycker jag var alldeles utmärkt. Har inte läst något av HÖ tidigare, så det kan väl vara dags.

Tematrio - Saker som är varma

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om saker som är varma. Så här skriver Lyran: Det är lite si och så med värmen, vilket jag inte alls har något emot. Men trion denna vecka ska handla om sånt som är varmt. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är varmt!

Nu tror jag att jag får återanvända böcker från tidigare tematrior.

Första boken får bli Khaled Hosseinis Tusen strålande solar. Jag tycker att Khaled Hosseini är en fantastisk författare. Om ni inte har läst något av honom, så gör det!
Men det är inte så lätt att läsa en sådan här bok, för den rymmer så otroligt mycket smärta. Vi för följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Hosseini står på kvinnornas sida i boken, det är helt klart. Jag skulle nästan vilja se den som feministisk. Men det handlar inte om en feminism där man funderar över patriarkala strukturer, om man ska säga "hen" och diskuterar delad föräldraförsäkring. Nej, här handlar det om kvinnor som kämpar för sitt människovärde.

Min andra bok blir Dan Browns Inferno. Harwardprofessorn Robert Langdon far omkring i ett rasande tempo för att tolka symboler och rädda världen, hela tiden jagad av beväpnade män och kvinnor.
Fantasi lider han inte brist på och boken är helt klart spännande. Det är nästan så att jag blir lite andfådd när jag läser, för tempot är högt. Detta trots att det mesta av de 542 sidorna utspelar sig under ett enda dygn.
Jag blir aldrig riktigt besviken när jag läser Dan Browns böcker. De är spännande, fantasirika och underhållande. Däremot är språket undermåligt. Det är kiosklitteraturspråk med människor som "flämtar" när något händer eller "visslar till." Har någon av er träffat någon i verkliga livet som avger en visselsignal när något speciellt händer? När jag läser meningar som "Han granskade Langdon med ett väl inövat lugn, men Langdon uppfattade ändå faran som låg på lur djupt inne i ögonen", då stönar jag bara.
En liten detalj förvånade mig förresten. Brown är väldigt noga med detaljbeskrivningar och berättar mängder av trivia från de katedraler och museer hans romanfigurer besöker. Men när en bil rullar fram med ett rött kors på vit botten, då tror Langdon av förklarliga skäl att bilen kommer från Röda Korset. Dock kommer han på att bilen kommer från schweiziska konsulatet, som använder samma symbol. Men det tror jag inte alls. Schweiz har ett vitt kors på röd botten. När Henri Dunant grundade Röda Korset tog han sitt lands flagga och vände på färgerna. Det borde Brown ha vetat.
Sammanfattningsvis är detta en bok för alla som gillar Dan Brown. Men jag tycker definitivt inte att den når upp i samma klass som Da Vinci-koden och Änglar och demoner.

Sist ut blir Catharina Ingelman-Sundbergs bok Kaffe med Rån.

Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlad. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.
Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."
Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan.

60000 ord

Nu har jag kommit upp i 60000 ord på kriminalromanen Skam, som jag tänkte skicka in till Deckardottirs tävling.
Egentligen har jag tänkt mig att det skulle bli ungefär 80000 ord, men jag tycker att det känns som att berättelsen är färdig. Hoppas de inte tycker att det är för kort.

Främmande ord - Sumprunkare

Sumprunkare kallades förr de personer som syresatte fisksumpar eller båtar försedda med sump genom att hålla dessa i vaggning för att fiskfångsten skulle hållas vid liv. Det var ett hårt arbete eftersom sumparna måste hållas i rörelse dygnet runt.

Vilket flyt!

Idag har skrivandet flutit på riktigt bra. Jag har skrivit mer än 2600 ord på Skam idag. Det är jag mer än nöjd med.

Det känns som att jag närmar mig slutet. Vi får väl se hur många ord det blir.

Pratar du för dig själv?

Pratar du för dig själv? Är du rädd för att det får dig att verka fnoskig? Ta det lugnt. Det visar att du är ett geni. Albert Einstein talade ofta med sig själv.

Läs den här artikeln, så får du tröst ;)

En smakebit på söndag - Hon vågade lämna islam

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu, vid sidan av Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna är Bilquis Begum Sheikhs bok Hon vågade lämna islam. Boken kom ut för över 30 år sedan och jag har läst den förut, men tog fram den igen för en omläsning.

Bilquis Sheikh var gift med en ämbetsman i Pakistan. När hennes man lämnade henne sökte hon finna tröst och en djupare mening med livet genom att läsa Koranen. Där fann hon många hänvisningar till profeten Jesus. Hon började läsa Bibeln för att få veta mer om honom.

Enligt islam ska en muslim som lämnar islam dödas. Det är inte ovanligt att kristna konvertiter i Pakistan mördas. Tidigt i boken berättas om en flicka mördats. Bilquis Sheikh frågar sin kristna tjänarinna Raisham om hon hört något nytt om den dödade flickan, men Raisham svarar nej. Här kommer en smakbit från den text som följer på detta:

Jag förstod mycket väl varför Raisham, som själv var en kristen, inte önskade tala om mordet. Hon visste lika väl som jag vem det var som hade dödat flickan. Hon hade ju övergett sin muslimska tro och låtit döpa sig till en kristen. Därför hade en bror, ursinnig på grund av den skam som denna synd hade gett hans familj, lytt den gamla muslimska lagen som säger, att den som avfaller från sin tro måste dödas.
Fastän de muslimska påbuden kan vara stränga och härda kan tolkningen ibland mildras med barmhärtighet och medlidande. Men det finns alltid någon fanatiker som vill tillämpa Koranens lagar på det mest extrema sättet. 
Alla visste vem det var som hade mördat flickan. Men ingenting skulle hända med mördaren. Så hade det alltid varit. Året innan hade en kristen tjänare till en missionär hittats i ett dike med avskuren hals. Ingenting gjordes åt den saken heller.

Edit: Jag har visst missat att smakbitarna gör uppehåll till den 9 augusti.

Ett avsnitt ut Jesus and Mo

Fler episoder från Jesus and Mo finner du här.

Jag ska börja jobba snart

Jag har varit sjukskriven över ett år efter min stroke den 28 juni i fjol. Men i augusti ska jag försöka börja arbeta igen. Eftersom arbetet är stressande (inte minst därför att jag har provisionslön), så har jag av Arbetsförmedlingen utlovats lönebidrag.

Det är bäst att jag skyndar på med min kriminalroman Skam ;)

Dagens visdomsord 2015-07-15

Jag avskyr att sprida rykten - men vad är de annars till för? (Amanda Lear)

Tematrio - Sånt som kan flyga

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om sånt som kan flyga. Så här skriver Lyran: Den här veckan är kanske temat svårt, vi får väl se hur det går. Temat är sånt som flyger och ordet ska finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som kan flyga!

Det där var en rolig utmaning tycker jag. Få se nu...

Då börjar jag med Khaled Hosseinis Flyga drake. Romanen är en gripande berättelse om pojken Amir, som växer upp tillsammans med den unge tjänaren Hassan. De delar det mesta, men Amir kan ändå inte förmå sig att säga att Hassan är hans vän. De är ju inte jämlikar.
När Amir deltar i drakflygartävlingarna är det Hassan som är draklöparen, som springer allt vad tygen håller för att hämta drakar som besegrats.
Hassan gör allt för Amir, men när Amir blir vittne till hur Hassan utsätts för övergrepp förmår han inte hjälpa honom. Amirs skuldkänslor gör att de båda pojkarna skiljs åt.
När Afghanistan ockuperas av Sovjetunionen flyr Amir och hans far till USA. Åren går och Afghanistan drabbas av ännu större olyckor genom att talibanerna kommer till makten.
Historien kommer ikapp Amir och han tvingas återvända tillbaka till Afghanistan för att äntligen nå försoning.

Sedan tar vi nobelpristagaren Yasonari Kawabatas Tusen tranor. 

När jag läste den, tyckte jag att den var lite svår att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.

Den handar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.
Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag misstänker finns där.

Den tredje boken jag valt är Karin Brunk Holmqvists bok Rapsbaggarna. Visst flyger väl rapsbaggar? Jag tror det i alla fall.

Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

"Läs vad ni vill!"

Det är inte alltid som jag håller med Jan Guillou, men hans senaste krönika i Aftonbladet har sina poänger. Han tycker att vi ska läsa vad vi vill och strunta i vad det högsvansade litteraturfolket tycker.

Bland annat skriver han om en intervju med akademiledamoten Horace Engdahl, där denne säger att bästsäljare bara "kalkylerar genom att trycka på vissa knappar, de erbjuder stimuli som de vet fungerar på publiken. Det är motsatsen till litteratur."

En ganska hisnande tanke att det finns ett fixt och färdigt recept på hur man får en bok att sälja flera hundratusen exemplar. Om det verkligen finns, kanske någon kan lära mig det.

Mest fantastiskt är väl ändå att det finns tusentals författare runt om i Sverige, som underlåter att använda detta recept och istället fortsätter att ge ut böcker som inte säljer så bra.

Krönikan är riktigt underhållande och återfinns här.

Naturligtvis finns det billig kiosklitteratur, som är avsedd för slöläsning, och som inte blir några mästerverk. Men det finns ingen självklar motsättning mellan att en bok säljer bra och att den kan hålla hög kvalitet. Inte blir väl böcker av exempelvis Selma Lagerlöf, Ernest Hemingway eller Graham Green sämre bara för att de sålts i stora upplagor.

En smakebit på söndag - Utvandrarna

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna.

Den boken är också en del i mitt läsande inom ramen för Lyrans klassikerutmaning.

Jag tycker att inledningen är så fin, varför jag väljer att hämta smakbiten från den:

Detta är en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika.
De var de första som utflyttade från sin ort. De kom från de små stugornas och de stora barnkullarnas land. De var jordens folk och de kom från en släkt, som sedan årtusenden hade brukat den jord de lämnade. Släktleden hade bytt av varandra: sonen trädde till efter fadern vid harv och årder, och dottern tog moderns plats vid spinnrock och vävstol. Genom alla skiften förblev gården släktens hem och givaren av livets uppehälle. Brödet kom från rågåkern och sovlet från boskapen, av fårullen, linet och kreaturens hudar bereddes kläder och skodon, som gångeskräddare och gångeskomakare sydde. Alla oumbärliga ting togs från jorden. Människorna berodde av Herrens väderlek, som gav dem godår och svagår, men av ingen annan makt under solen. Gården var sin egen avskilda värld och ägde intet behov av yttervärlden. Stugorna hukade låga och gråa, men de var timrade för seklerna, och under samma tak av torv och björknäver levde människorna sitt liv från födelsen till döden. Bröllop hölls och barnsöl och jordöl, liv tändes och utslocknade inom samma fyra väggar av skrädda furustockar. Utanför livets stora tilldragelser gavs det ingen omväxling mer än årstidernas egen. På åkern stod brodden grön om våren och stubben gul om hösten. Livet levdes stilla, medan bondens år fullbordade sin ring.

Självtäkt

Titel: Självtäkt
Författare: Tove Klackenberg
Förlag: Natur & Kultur (2004)
Antal sidor: 272

Boken Självtäkt är skriven av en mindre känd deckarförfattare, nämligen tidigare åklagaren och numera domaren Tove Klackenberg. Hennes debutbok hette Påtaglig risk att skada, vilken fick debutantdiplomet av Svenska Deckaradademin. Senare har hon givit ut böckerna Inlåst och Dömd på förhand.
Självtäkt handlar om åklagaren Svea Lundström Duval som knappt hinner börja på sin nya arbetsplats i Östersund förrän Härjedalen drabbas av en rad sabotage. Tidningarna är snabba att knyta händelserna till rättstvisten mellan traktens markägare och samebyarna, och Svea placeras i Sveg för att leda den uppmärksammade utredningen.
Det finns saker som jag tycker är mycket bra i boken. Exempelvis de många tydliga exemplen på hur samerna blivit förtryckta långt in i vår tid. Fortfarande finns stora motsättningar mellan samer och svenskar i Sameland.
(Lustigt förresten att Tove Klackenberg låter en same i boken tala om svenskarna som ett annat folk. Det blev ju ett förfärligt bråk när sverigedemokraten Björn Söder benämnde samer som en egen nationalitet.)
Intrigen är väl inte helt dum. Det blir en hel del brott som ska lösas, och det gäller för polisen och för åklagaren att försöka se om det finns något samband.
Men varför måste Svea Lundström Duval bo i en husbil när hon tjänstgör i Härjedalen? 
Det jag har svårast att acceptera i boken är upplösningen. Plötsligt kommer det renar och skotrar med maskerade förare instormade mitt i ett EU-möte, och mitt i allt detta står allting klart för Svea Lundström Duval. Där hängde jag faktiskt inte riktigt med. 
Boken blir med tvekan godkänd, men jag kan tänka mig att läsa författarens debutbok. Får kolla om biblioteket kan skaka fram den.

Dagens visdomsord 2015-07-08

Fänad dör, fränder dör, själv dör du även; ett vet jag som aldrig dör; dom över död man. (Havamal)

En smakebit på söndag - Självtäkt

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Tove Klackenbergs deckare Självtäkt.

Åklagare Svea Lundström Duval hinner knappt börja på sin nya arbetsplats i Östersund förrän Härjedalen drabbas av en rad sabotage. Tidningarna är snabba att knyta händelserna till rättstvisten mellan traktens markägare och samebyarna, och Svea placeras i Sveg för att leda den uppmärksammade utredningen.

Smakbiten kommer från ett ställe i boken då Svea för första gången möter polisen Evert Ljusne:

En man med ett utseende som inte omedelbart slog an men som vann i längden. Näsan var stor, ansiktet asymmetriskt. Mörkt hår på väg mot grått. Djupa fåror ner mot en försiktig haka. Han skulle klä i skägg, tänkte Svea medan de metallgrå ögonen granskade henne. En opartisk värdering, så kändes det. Evert Ljusne gick fram till köksbänken, hällde upp en kopp kaffe och slog sig ner bredvid Maj-Gull.
"Du har haft ting idag, eller hur?" frågade han Svea. Och fortsatte utan att invänta svar: "Var inte orolig, alla här uppe är inte som Nils Ellerth Larsson, den farbrorn spelar i en egen division."
"Lappjävel" muttrade en av hans kollegor och sträckte sig efter pepparkaksburken. Ljusne sa ingenting.

50000 ord

Ikväll passerade jag 50000 ord på min kriminalroman som jag tänker delta i Mörkerdottirs tävling med.
Men nu tar jag en veckas paus i skrivandet. för jag har en del annat att fixa med.

Bannlyst

Titel: Bannlyst
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1918)
Antal sidor: 222

Bannlyst är en av Selma Lagerlöfs mindre kända romaner. Den handlar om Sven Elversson, som var nära att dö under en nordpolsexpedition. Efter sin hemkomst misstänks han för att ha ätit människokött för att överleva expeditionen.

Sven blir utfryst av prästen och byborna. Han står utan tvekan lägst i rang av alla i samhället. Ingen vill ha med honom att göra, eftersom det är tabu att på ett sådant sätt förgripa sig på en död människa.

Men boken handlar om så mycket mer än då. Det handlar om den unga prästfrun Sigrun, som älskas så innerligt av sin make att han riskerar att kväva henne med sin svartsjuka.

Emellertid är det nog något helt annat som är Selma Lagerlöfs budskap med boken. Den gavs ut 1918, och då höll första världskriget på. När fiskarna lade ut sina nät fick de upp döda matroser. I boken blir människorna mer och mer medvetna om krigets vansinne. Och då är frågan: Vilket är värst? Att vanhelga en död eller att vanhelga de levande?

Visste ni detta om Venus?

Mars är ju en manlig krigsgud, medan Venus är kärleksgudinnan. Visste ni att de större kratrarna på Venus är uppkallade efter kända kvinnor? En av kratrarna heter Lagerlöf!

Dagens visdomsord 2015-07-01

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning. Alkohol konserverar. (Max Dauthendey)