Valborg

Idag är det Valborgsmässoafton, Kungen fyller år, det är allmän flaggdag och - jag ska hålla vårtalet i Vålberg!

Vi firar Valborg i Sjösalaparken. I sin nuvarande tappning har det skett sedan 2005. Kören sjunger vårsånger, någon håller vårtal, brasan tänds och så blir det fyrverkeri.

Och i år är det faktiskt jag som ska hålla vårtalet. Det känns alltid lite småpirrigt, men det är inte första gången. Faktiskt var det jag som höll vårtalet 2005 och i år är det fjärde gången. 

Hon som ansvarar för det hela tycks förvänta sig att jag ska tala en halvtimme, men så blir det inte! Det blir nog drygt fem minuter. Samma längd som tidigare år. Jag har ännu aldrig i något sammanhang hört klagomål från lyssnare att ett tal har varit för kort.

Aniara

Så har det då äntligen blivit av. Jag har läst Harry Martinssons rymdepos Aniara. Den boken lär vara det främsta skälet till att han senare belönades med Nobelpriset i litteratur.

Jag är nog inte tillräckligt djup för att förstå verkets storhet. Det är en blandning av dikter med klassiska versmått, blankvers och rena nonsensverserna. Fast det här är ganska fint:


Det fanns ej längre några ljus att tända.
En ensam lykta brann vid Mimas grav
dit nu de sista samlats för att vända
i hjälplös nöd sin rygg mot dödens hav.
De sista timmarna av människotid
mot lågan vände sina ögons fråga.
Så satt på jorden mången fånge vid
sin sista lampas ljus och såg dess låga
och hörde hur plutonen ställde upp
där utanför där murens hårda sten
snart skulle spegla skottens mynningssken.
Ty rymdens grymhet övergår ej människans.
Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.
Fånglägercellens ödslighet på jorden
har tungt sin stenrymd välvt kring människans själ,
när kalla stenar stumma hördes svara:
här härskar människan. Här är Aniara.

Rolig middagsmiss

Det här tycker jag var kul. Miljöminister Lena Ek skulle bjuda in ett antal nuvarande och förutvarande ministrar till middag på Rosenbad. Bland gästerna fanns förra jordbruksministern Margareta Winberg. Men inbjudan råkade skickas till en helt annan Margareta Winberg, nämligen ett pensionerat arbetsterapibiträde från Sundbyberg. Tydligen hade hon tillräckligt skinn på näsan för att gå dit. Misstaget upptäcktes naturligtvis, men är man bjuden så är man.

Så där satt "fel" Margareta Winberg och lyssnade på föredrag och åt en god middag med ministrarna. Hon fick till och med vara med på den efterföljande gruppfotograferingen. Hon sitter längst fram till höger.

Lalalalala

Eftersom det är min födelsedag idag, får denne man sjunga en liten trudelutt :D

I grunden utan skuld

I grunden utan skuld är en deckare av Viveca Sten. Upplägget är det samma som i Camilla Läckbergs romaner, så det är ganska tydligt vem Viveca Sten har haft som förebild. Händelser från en svunnen tid varvas med nutid. Till slut vävs allt samman och man förstår vad de gamla händelserna hade med mordet i nutid att göra.
Inte så dum att läsa, men Camilla Läckberg är betydligt bättre.

Varför är det fel att dela?

Jag retade upp mig på Aftonbladets framsida i söndags. Där stod det:

Fredrik

och Filippa

Reinfeldts

miss

Kan tvingas dela på allt efter separationen

Men alltså! Vad är problemet. Så makarna har inte något äktenskapsförord, vilket innebär att vanliga bodelningsregler gäller.
Hur vet Aftonbladet att detta var en miss? De kanske faktiskt tycker att det är rimligt att dela på tillgångarna.
I de fall där det finns äktenskapsförord är det oftast mannen som vinner på det. Tycker verkligen Aftonbladet att det hade varit bättre om större delen av tillgångarna hade gått till Fredrik R på Filippa R:s bekostnad? Vi kanske ska återgå till Östgötalagens syn på mäns och kvinnors arvsrätt - Gånge hatt till och huva ifrån...

Deffad???

Jag läste en artikel i Aftonbladet av någon Tobias Lundgren. Där skrev han om några superbantare och att en av deltagarna hade anlänt rejält deffad.

Jag har aldrig hört talas om ordet deffad. Det finns inte med i SAOB. Därför skrev jag ett vänligt mejl till Tobias Lundgren och frågade vad ordet betydde.

Svaret jag fick var: "Sök på lite träningsforum så får du svaret!"

Tydligen visste inte Tobias Lundgren heller vad ordet betyder. Så varför använde han det?

Fänrik Ståls sägner

Än en gång har jag botaniserat i min egen bokhylla och funnit något jag inte har läst. Jag köper tydligen böcker på rean ibland och glömmer bort att läsa dem. Den här gången hittade jag den nationalistiskt svulstiga Fänrik Ståls sägner av Johan Ludvig Runeberg.

Texten är ju helt klart färgad av 1800-talets nationalism. Varje officer, varje soldat i den svenskfinska armén var en hjälte.

Men jag kan inte låta bli att tänka på en satirisk version av Fänrik Ståls sägner som jag hörde en gång. Var det månne Hasse och Tage? Där diktades det så här: "Han var ett riktigt jävla svin. Han tänkte som en tröskmaskin. Han blev befordrad han!"

Och där tog det slut

Och där tog säsongen slut för FBK. Brynäs slog ut de regerande svenska mästarna genom att vinna den femte matchen med 4-2 vilket innebär 4-1 i matcher.

Det är bara att gratulera Gävlelaget. SM-bucklan måste ju få åka ut och vädra lite på sig innan den återvänder till Karlstad nästa år.

Jag förstår inte

Tidigare har jag, när jag varit inloggad, kunnat redigera inlägg och annat i bloggen genom att klicka på en liten bild av en penna, men numera finns inte dessa pennor. Har Blogger ändrat system eller är det jag som gör något tokigt?

Flickan med snö i håret

Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors.
En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.
Någon gastkramande spänning är det inte, men boken är trevligt skriven och jag kände mig till slut riktigt bekant med huvudpersonerna. Det var första gången jag läste en bok av Ninni Schulman, men det är inte omöjligt att jag läser fler i framtiden.

Bildspråk

Ett målande bildspråk kan vara vackert. Men man måste behärska konsten, annars blir det bara egendomligt. I den här artikeln i Aftonbladet är rubriken till en krönika av Anders Westgårdh: Folkhemmets juveler går på fälgarna.

Nej, Aftonbladet. Juveler kan inte gå på fälgarna! Detta var ett närmast övertydligt exempel på att vilja men inte kunna.