Helgfrågan v. 26

Helgfråga från Mias bokhörna. Är läsandet könsrelaterat? Helgfrågan lyder:

Tror ni det skiljer på mäns och kvinnors läsning?

Ja, det är nog faktiskt undersökt. Kvinnor läser mer skönlitteratur, medan männen läser mer facklitteratur.

Dagens visdomsord 2023-06-28

Älskling, jag undrar om du inte spelar en alltför stor roll i ditt liv? (Sacha Gultry) 

Tisdagstrion: Sött & gott

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat sött & gott (i handling, titel eller på omslag). Här är min söta trio: 

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning och det är nog fler som har med den idag. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.
Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.
Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.
Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi. (Eller ska jag leta efter en uppföljare till boken?

Apelsiner kan vara både söta och goda. Därför tar jag med

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner.
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Jag upptäcker nu att jag i min ägo har ett recensionsex i form av Benny älskar baklava, som är Mikael Jisanders debutroman. Detta är fruktansvärt pinsamt, men jag har inte läst den trots att det är ett och ett halvt år sedan jag fick den. Jag har helt glömt bort den.

Jag vet inte så mycket om boken, men däremot känner jag till baklava. 2009 var jag en i en grupp från Karlstad som besökte den turkiska vänorten Gaziantep. Det var i samband med en pistagefestival. Bland annat gick vi i en stor parad med musikkår genom stadens gator som en hyllning till pistagenöten eller hur det nu var. Folk tittade ut genom fönstren och vinkade.

Vid ett tillfälle var det en tävling i att på snabbast möjliga tid äta så många som möjligt av de söta bakverken baklava. Tydligen ska baklava från Gaziantep vara extra goda. Jag deltog inte i tävlingen, men jag fick vid flera tillfällen äta baklava, och de var riktigt goda.

En smakebit på søndag - Älgkronan

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Älgkronan och är skriven av Aline Lilja Gladh. 

Skotten från höstjakten viner i skogen I sina gevärssikten ser två jägare att ett vildsvin äter på något. Det visar sig vara en människokropp - söndertrasad till oigenkännlighet. Polisens utredning stagnerar när kommissarie Linus Karlberg är med om en allvarlig olycka Och hans syster, konstnären Lo Karlberg, som redan tampas med en gnagande känsla av att något är fel, tappar fotfästet i tillvaron. Hon dras till Äppelgården, en fristad för unga kvinnor som hamnat på glid.

Smakbiten är hämtad från sidan 19:

Höstkylan bet i kinderna och nästippen. Eje och Gottfrid hade satt sig på var sin sten och sörplade på hett kaffe. Det var surrealistiskt att göra en sådan vardaglig sak när det låt en söndertrasad person några meter bort, men den svarta drycken täckte effektivt över smaken av spya. Det rörde sig otrevligt i magen, som om Eje svalt en näve krälande likmaskar. Men han lyckades hålla nere uppstötningarna.

Mannen på marken var så förstörd att ansiktet inte gick att identifiera. Inte ens för någon som känt honom väl.

Veckans mening v. 25 2023

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Älgkronan av Aline Lilja Gladh.

Bland vildsvinsskiten låg en naken man i hundratals bitar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Glad midsommar!

Helgfrågan v. 25

Helgfråga från Mias bokhörna. Den stundande midsommarhelgen leder fram till frågan. Helgfrågan lyder:

Till helgen är det midsommar. Tipsa om en blommig bok.

Då väljer jag Blodlokan av Louise Boije af Gennäs. Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Men detta är första delen i Motståndstrilogin, så det kommer mera.
Sammanfattningsvis: En riktigt bra spänningsroman, som verkligen ger mersmak.

Lämna inga spår av Harlan Coben

Titel: Lämna inga spår

Originalets titel: The Match

Författare: Harlan Coben

Förlag: Bookmark Förlag (2023)

Antal sidor: 370

Wilde växte upp utan någon kännedom om vare sig sin familj eller identitet. Allt han vet är att han som pojke hittades övergiven i skogen. Nu är han äntligen redo att hitta sitt ursprung - ett beslut som kommer att förändra allt. Strax efter att Wilde skickat sitt DNA till en släktforskningssajt får han kontakt med två potentiella släktingar. Han ger sig ut på jakt efter sanningen, men båda spåren leder till fler frågor än svar. Genom sin efterforskning stöter Wilde av en slump på ett mystiskt medborgargarde som har tagit sig an uppgiften att straffa anonyma nättroll. Snart upptäcker Wilde att gardet har kopplingar till en av hans nyfunna släktingar, och att deras dunkla verksamhet har utlöst en till synes ostoppbar mordspiral.

Lämna inga spår av Harlan Coben är den fristående uppföljaren till Pojken från skogen. Jag älskade verkligen Pojken från skogen, så förväntningarna var högt ställda inför den här boken.

Jag blev inte besviken. Harlan Coben är en mycket skicklig författare av spänningslitteratur. Det är omöjligt för mig att räkna ut vem som är mördaren. Det finns så många trådar att följa, men Coben knyter givetvis ihop dem. Samtidigt får vi svar på frågor från den förra boken. Någon tredje del tror jag inte att det blir, för slutkapitlet kändes som en avslutning. Coben är dock mycket produktiv, så det råder ingen brist på böcker av honom att sätta tänderna i.

Lämna inga spår är en lysande spänningsroman som inte får missas.

Dagens visdomsord 2023-06-21

Jag har gjort många dumheter och det tänker jag fortsätta med. Det är de som sätter färg på tillvaron. (Brigitte Bardot) 

Tisdagstrion: Schack

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat schack (att spela, en dam, en kung, ett torn, rutigt osv). Här är min trio:  

Kungen bugar och dödar av nobelpristagaren Herta Müller köpte jag för längesen. Jag började läsa den, men det tog stopp. Jag kände att jag inte begrep något, så den har jag stoppat undan någonstans. Kanske borde jag ge den en ny chans vid något tillfälle, men hittills har det tillfället inte infunnit sig.

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Vem är den gamla damen som vill spela schack i telefon? Hur ska man tyda viskningarna i Jonas Berglunds bandspelare? Finns den tretusenåriga egyptiska gravstatyn kvar - och i så fall var? Har den märkliga blå blomman ett ett eget liv? Vad är det som påverkar historiens gång? Slumpen, viljan eller - något annat. Det här är berättelsen om några ungdomars mystiska upplevelser i ett sommarhus i Småland. Hur hemligheter från det förflutna rullas upp på nytt och slutligen avslöjas.

Alice i Underlandet av Lewis Carroll är lite fusk, det medger jag, men den får komma med ändå. Där finns ju en dam i en framträdande roll, nämligen den otäcka hjärter dam. Hon är ett spelkort och inte en schackpjäs, men en dam lika fullt :)

Veckans mening v. 24

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Lämna inga spår av Harlan Coben.

De flesta utgick från att det stora flertalet av alla destruktiva nättroll som trakasserade folk var arbetslösa, misslyckade stackare som satt hemma i mammas källare och vräkte ut sina inlägg, men ofta hade de både utbildning, anställning och gott ställt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Fem en fredag v. 24: Sommarstart

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat sommarstart.

1. Vad åt du ofta på sommaren som liten?
Det blev en hel del abborre som vi fiskade i sjön. Och jordgubbar förstås!

2. Hur är sommaren sämre än andra årstider?
Ibland, som nu, blir det alltför varmt. Myggen kan understundom vara irriterande. Och man förväntas ligga och sola, vilket jag tycker är ganska tråkigt.

3. Vilka platser besökte du ofta på sommaren som ung?

Jag var ofta med mina föräldrar i sommarstugan.

4. Vad är något du vill göra i sommar?
Äta räksmörgås på Värmskogs café.

5. Spenderar du hellre sommaren på landet eller i storstad?

Finns det bara de två alternativen? Jag bor i en ort med 2800 invånare. Det är ju definitivt inte landet, fast det tycker nog stockholmare. Som situationen är just nu kommer jag nog inte iväg någon längre sträcka. Vill jag besöka en större stad kan jag åka in till Karlstad.

Den sista akten av Anton Berg

Titel: Den sista akten

Författare: Anton Berg

Förlag: Bookmark Förlag (2022) 

Antal sidor: 362

Under ett möte med en tidigare hemlig källa får journalisten Axel Sköld reda på omskakande uppgifter. Mycket tyder på att Sverige har varit involverat i en känslig kärnvapenoperation med kodnamnet Mjolnir. Skuggorganisationen De Aderton sluter nya affärsförbindelser som kan innebära stora risker för Sverige. Hinner Axel Sköld, med hjälp av sin kollega Stina Forss och historieprofessorn Vilhelm Skrak, blottlägga planerna innan det är för sent? Och tillhör Operation Mjolnir verkligen bara det förgångna?

Så var det dags för Den sista akten; den sista delen i De Aderton-trilogin av Anton Berg. En trilogi som verkligen låter alla konspirationsteorier blomma ut. I hemlighet styrs Sverige av en hemlig organisation som i det fördolda styr Sverige och har gjort så sedan 1790-talet.

Konspirationsteorier kan vara väldigt fåniga. Säger ni Illuminati skriker jag! Men Anton Berg berättar historien på ett så skickligt sätt att han och trilogin är förlåtna. Det här är en spänningsroman av hög klass.

För dem som inte följde med på historielektionerna (jag älskade historia) går det att få sig till livs en hel del matnyttigt om den svenska historien, men man måste förstås sålla bort författarens tillägg.

Själva intrigen blandas med en del romantik och personliga problem, vilket ger karaktärerna djup. Man måste som läsare få vila från dramatiken ibland också, och Berg ger oss den möjligheten.

Jag irriterades länge över karaktären David; en pojke med någon form av funktionsnedsättning. Han förde inte historien framåt, och jag tänkte att jag gärna skulle vilja fråga författaren varför han tagit med David i romanen. Men så gjorde jag något på slutet, som jag misstänker att de flesta inte gör. Jag läste författarens "tack" allra sist i boken. Och där förklarar han varför det var viktigt att ha med David. Tack Anton Berg!

Sammanfattningsvis är De Aderton-trilogin riktigt bra spänningslitteratur och denna sista del gjorde mig på intet vis besviken.

Helgfrågan v. 24

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om klassiker. Helgfrågan lyder:

Finns det någon klassiker du vill lyfta fram?   

Nu kan nog en och annan tro att jag ska ta en bok av Selma Lagerlöf, men jag tänkte jag skulle röra mig utanför det egna landskapet. Tro det eller ej, men det finns bra författare även utanför Värmland.

Jag väljer istället en bok av en annan svensk nobelpristagare. Det får bli Barabbas av Pär Lagerkvist.

Det var en bok som gick direkt in i hjärtat på mig. För den som inte kan sin Bibel kan jag berätta att när Jesus hade fängslats skulle den romerske ståthållaren Pontius Pilatus frige en dödsdömd fånge med anledning av den judiska påsken. Han förde därför fram två fångar - Jesus och ogärningsmannen Barabbas - och frågade folkmassan vem de ville att han skulle frige. Folkmassan ropade "Barabbas!" och denne blev frigiven. Som bekant blev då Jesus korsfäst.

Bibeln har inget mer att berätta om Barabbas, men Lagerkvist har valt att skapa en historia om honom. Han hör nu människor tala om Jesus och han söker upp apostlarna, men dessa vill inte veta av honom, så Barabbas får vandra vidare ensam.

Hur känns det att bli räddad till livet när det sker till priset av att Guds Son dödas?

Veckans kulturfråga v. 24 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Temat är kolleger. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella kolleger gillar du?

Det får bli en blandad kompott. Spanarna på Hill Street gillade jag när den serien gick på TV. Kapten Frank Furillo och hans mannar försökte hålla ordning på en stad där olika kriminella gäng härjade.

För den som gillar att knarka sjukhusserier är Cityakuten ett måste. Kvinnliga tittare kan charmas av George Clooney. Serien gick visst i 15 år.

Boston Legal är en advokatserie som jag älskade. William Shatner spelade den otroligt egenkäre Danny Crane, som var en sådan lysande stjärnadvokat att han gick in i rättssalen och sa "Danny Crane" för att alla skulle förstå att motståndarsidan var chanslös. Jag kom just på att jag har ett antal dvd-skivor med avsnitt som jag inte har sett. Jag undrar om jag kan sparka igång dvd-spelaren.

Åsså var det ett bokpaket

I brevlådan idag låg ett paket från Modernista, som innehöll Människors mörker - Två romaner om besatthet. Den samlar två av Patricia Highsmiths klassiska sextiotalsromaner i en volym. Romanerna heter Mord för Annabelle och Piskan. 

Dagens visdomsord 2023-06-14

Om alla människor vore rättvisa behövde ingen vara tapper. (Agesilaus) 

Tisdagstrion: Titlar som Herr, Fru och Fröken i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat titlar som Herr, Fru och Fröken i boktiteln (även Madame, Mr. osv). Här är min trio:  

Givetvis måste jag försöka få med en bok av nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Det blir Herr Arnes penningar.

Boken är speciell på det sättet att där finns vålnader som visar sig, och för detta blev Selma Lagerlöf kritiserad. Men vad då? Det finns en vålnad i Hamlet också, och trots det brukar Shakespeare ses som en hyfsad författare.
I denna bok mördas den rike herr Arne och allt hans husfolk av trenne skotska knektar. Endast fosterdottern Elsalill överlever. När Elsalill en kort tid senare träffar Sir Archie, blir hon förälskad i honom. Men genom den döda fostersysterns försorg inser hon att Sir Archie är just den man som dödat systern.
För Elsalill blir det ett moraliskt dilemma. Kan hon förråda mannen hon älskar?
Det är en riktig Lagerlöfsaga, och det är en högtidsstund för alla som likt mig älskar Selma Lagerlöf att läsa denna bok.

Den andra boken jag väljer är Chefen fru Ingeborg av Hjalmar Bergman.

Den handlar om ägaren av ett modevaruhus, fru Ingeborg, och hennes förfall. Den sägs vara ett psykologiskt mästerverk, men tyvärr har nog boken åldrats. Det är ju nästan 100 år sedan den kom ut.
Jag tyckte ärligt talat att boken var ganska tråkig, och inte blev det väl bättre av alla latinska och franska sentenser som författaren kryddat boken med.
Det fanns nog inte en enda vettig person i boken. Ingeborgs son Kurt älskar sin mamma och kan inte tänka sig att gifta sig så länge mamman lever. (Hur sjukt är inte det?) Men han får ändå ihop det med mammans väninna, en narcissistisk skådespelerska. Ingeborgs dotter Sussi gör inte mycket väsen av sig. Hon är olycklig i största allmänhet. Hennes fästman, Louis de Lorche, är en svag ynkrygg som tycker att "allt är lika bra." Honom förälskar sig fru Ingeborg i. Och så har vi då hembiträdet, Tysta Marie, som går omkring hela dagarna och mumlar för sig själv.

Slutligen Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson.

Normalt ska man undvika spoilers när man berättar om en läst bok på sin bokblogg. När det gäller en klassiker som denna tror jag inte att det spelar någon roll. De flesta känner nog till berättelsen.
Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske Mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.

Genom Mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss r Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.
Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.

Ett bokpaket i brevlådan

Minsann fanns det inte ett bokpaket i brevlådan idag. Boken heter Pensionatet och är första delen i en ny serie och författare är Karina Johansson. Boken är utgiven på Bokfabriken. 

En smakebit på søndag - Lämna inga spår

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Lämna inga spår och är skriven av Harlan Coben.   

Wilde växte upp utan någon kännedom om vare sig sin familj eller identitet. Allt han vet är att han som pojke hittades övergiven i skogen. Nu är han äntligen redo att hitta sitt ursprung - ett beslut som kommer att förändra allt. Strax efter att Wilde skickat sitt DNA till en släktforskningssajt får han kontakt med två potentiella släktingar. Han ger sig ut på jakt efter sanningen, men båda spåren leder till fler frågor än svar. Genom sin efterforskning stöter Wilde av en slump på ett mystiskt medborgargarde som har tagit sig an uppgiften att straffa anonyma nättroll. Snart upptäcker Wilde att gardet har kopplingar till en av hans nyfunna släktingar, och att deras dunkla verksamhet har utlöst en till synes ostoppbar mordspiral.

Smakbiten är hämtad från sidan 7:

Någonstans mellan fyrtio och fyrtiotvå års ålder - han visste inte exakt hur gammal han var - hittade Wilde sin far.

Wilde hade aldrig träffat sin far. Eller sin mor. Eller någon annan familjemedlem. Han visste inte vad de hette eller var han var född eller när, eller hur han som mycket litet barn hamnade i Ramapoberget där han levde ensam och klarade sig på egen hand. Nu, mer än tre decennier efter att han blivit "räddad" som liten pojke - "vild och övergiven!" enligt en tidningsrubrik en annan ropade ut: "en nutida mowgli!" - satt Wilde mindre än tjugo meter från en äkta släkting och de gäckande svaren om hans mystiska ursprung.

(Nu är det måndag. Det verkar som att det inte finns något inlägg upplagt på Betraktninger den här gången. Nåväl, det får gå bra ändå.)

Veckans mening v. 23

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Den sista akten av Anton Berg.

”Vaknar du än idag med en innerlig vilja att få köra bil på vänster sida av vägen?”

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Ett bokpaket på fredagen

Jag tittade i brevlådan och vad fick jag se? Ett bokpaket från Modernista. Det är norska Anette Hemmings kriminaldebut Kartografen. Det här kan nog bli en blodig historia. 

Dagens visdomsord 2023-06-07

Ju äldre man blir, desto mer liknar födelsedagstårtan ett fackeltåg. (Katherine Hepburn) 

Tisdagstrion: Ser fram emot att läsa i sommar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat ser fram emot att läsa i sommar. Här är min trio:  

De ofrälsta av Robert Harris. Harris skriver så bra. Jag har läst flera böcker av honom, exempelvis Konklaven, och ser verkligen fram mot den här. Jag tyckte mycket om Anna Kurus debutroman Den första frosten och ser därför fram mot att läsa De ensamma. Slutligen Lämna inga spår av Harlan Coben. Hans spänningsromaner brukar passa mig.

En smakebit på søndag - Den sista akten

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Den sista akten och är skriven av Anton Berg.  

Under ett möte med en tidigare hemlig källa får journalisten Axel Sköld reda på omskakande uppgifter. Mycket tyder på att Sverige har varit involverat i en känslig kärnvapenoperation med kodnamnet Mjolnir. Skuggorganisationen De Aderton sluter nya affärsförbindelser som kan innebära stora risker för Sverige. Hinner Axel Sköld, med hjälp av sin kollega Stina Forss och historieprofessorn Vilhelm Skrak, blottlägga planerna innan det är för sent? Och tillhör Operation Mjolnir verkligen bara det förgångna?

Smakbiten är hämtad från sidan 34:

Droppen vägrade släppa från pipan. Det började alltid likadant. Med den envisa droppen. Lova nickade mot mannen som höll i vapnet. Bekräftande. Eller Undergivet? Axel fokuserade på vapnet. Och på droppen. Krutet var blött. Så tog han språnget. Och kände smärtan. Ljudet ekade i hjärnan.

Veckans mening v. 22

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den sista akten av Anton Berg.

Att dö av något så odramatiskt som cancer vore en merit i hans yrke.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

X av Pascal Engman

Titel: X

Författare: Pascal Engman

Förlag: Bookmark Förlag (2022)

Antal sidor: 622

Vanessa Frank har valt att avsluta sin tjänst som polisinspektör för att skydda sin dotter Celine mot den eskalerande hotbilden. Men hon har svårt att hitta mening med sin nya, lugna tillvaro. När en internationellt känd fotbollsfru hittas mördad i sitt hem på Lidingö börjar fallet gäcka den tidigare polisinspektören. I en förort på andra sidan stan kämpar 17-åriga Herish för en ljusare framtid. Drömmen om att bli fotbollsproffs gör honom till ett enkelt byte för matchfixare och agenter. Det visar sig snart att flera öden är sammansnärjda i en omöjlig ekvation och Vanessa Frank måste hitta den okända variabeln X - innan det är för sent.

X måste väl vara rekord i kort titel! Detta är den femte, fristående delen i Pascal Engmans serie om polisinspektör Vanessa Frank. En tegelsten, men fylld av spänning mellan pärmarna.

Det är många historier i romanen, men givetvis vävs de samman. Hur hänger mordet på en känd fotbollsfru ihop med mordet på en ung man som fick fotbollskarriären förstörd efter att ha fått knäet krossat, matchfixning och andra till synes spretande händelser? Någon eller något är den okända variabeln X, som får allt att passa ihop.

Kapitlen är korta och som läsare kastas man mellan de olika scenerna vilket ger ett högt tempo och jag vill bara läsa ytterligare ett, nej två, nej tre kapitel.

Pascal Engman är en lysande spänningsromanförfattare. Den här romanen rekommenderar jag verkligen, men även om delarna i serien är fristående så är det inte fel att läsa böckerna i ordning, för då får man en bättre förståelse för vad som format personer som Vanessa Frank och Nicolas Paredes.