Veckans utmaning: Om jag säger Indien så säger du...

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången ska vi associera till Indien. Anna skriver: Idag är det valborgsmässoafton och jag tänker att det får bli en lättsam och snabb utmaning. Jag frågar helt enkelt just dig:

Om jag säger Indien så säger du ….

Vad ploppar upp i ditt huvud?

KOSSOR! Jag tänker på indiska kor. Dessa heliga djur som tydligen får vandra omkring mitt i trafiken. Och vi använder ju faktiskt uttrycket "heliga kor" i överförd bemärkelse.

En smakebit på söndag - Izas ballad

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Izas ballad och är skriven av Magda Szabó.

Efter en kort tids sjukdom avlider Etelkas man Vince, och hennes dotter Iza bestämmer sig då för att ta hand om sin gamla mamma - en kvinna som har vigt hela sitt liv åt hem och familj. Modern lämnar det lilla huset på landet och flyttar in till Izas lägenhet i Budapest. Båda två är de angelägna om att göra sitt bästa av situationen, men trots de goda föresatserna blir det inte som de tänkt sig. Under alldeles för lång tid har de levt helt skilda liv och har olika uppfattningar om det mesta. Missförstånd och konflikter uppstår, och klyftan mellan dem blir bara större och större.

Smakbiten är hämtad från sidan 109:

Hon kände sig som om en naturkatastrof hade härjat omkring henne, som om hon först nu på allvar hade blivit änka, övergiven. Medan Iza var i rummet stod hon bara blek och tystare än vanligt utan att gråta och försökte med tafatt mummel berömma den praktiska inredningen och Izas godhjärtade hjälpsamhet. Hon öppnade skåpet och såg kläder och linne, men bara en bråkdel härstammade från det gamla huset; alla de lappade koftorna, alla handdukar hon så uppfinningsrikt parat och sytt ihop av två gamla och på så vis räddat från förgängelsen, alla var de borta. Iza hade bara packat ner det fullkomligt felfria. Köksgeråd och porslin fattades också; Iza hade sagt att kastrullerna var obrukbara med emaljfel på nästan varenda en av dem.

Ny ständig sekreterare för Svenska Akademien

Svenska Akademien har utsett en ny ständig sekreterare efter Anders Olsson som hoppade in efter det att Sara Danius lämnade posten.

Det är Mats Malm som nu tar över uppdraget från den 1 juni. Mats Malm invaldes 2018 och intog sin stol vid högtidssammankomsten den 20 december.

Mats Malm är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Han är även ledamot av Kungliga Vitterhetsakademien. Malm disputerade 1996 med en avhandling om göticismen. Han har skrivit böcker om bland annat den tidiga romanen i Sverige och om hur läsningen av litterära verk har förändrats. Han har dessutom ägnat sig åt översättning, bland annat av isländska sagor.

Lite medicin kanske ;)

 I tisdags var jag på vårdcentralen för lite koll  på hjärtat och blodfetter och sånt. Då fick jag beskedet att jag tydligen har diabetes. Och jag som är en sån gottegris! Nåväl, nu har jag bestämt mig för att bara äta fikabröd och godis på lördagar. Och förstås om jag är bortbjuden på födelsekalas eller så. Då får det bli tårta.

Men jag började förstås fundera på vad som är lämpligt att sätta i sig, så jag kollade vad Socialstyrelsen hade att säga. Och då fick jag veta att det är bra med kaffe och alkohol! Se där, det finns hopp!

Förra veckan fyllde jag år och fick flera whiskyflaskor i present. Tänk, jag visste inte att det var medicinflaskor jag fick! :D

Ett överraskningspaket

Idag fick jag ett överraskningspaket med posten från Historiska Media. Det innehöll boken Och bergen skall rämna av Erika Olofsson Liljedahl. Tack så mycket!

Jag läste hennes debutroman Någonstans brister himlen för två år sedan och föll som en fura. Vilken bra bok! Därför ser jag verkligen fram mot att få läsa den här boken.

Omslagsonsdag: Grönt gräs

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är grönt gräs, eftersom gräsmattan börjar bli grönare.  Det här var ruskigt svårt! Inte många böcker med grönt gräs i min bokhylla. Jag blev tvungen att ta med Mengele Zoo för att ändå få med några böcker, även om man får leta lite för att hitta lite gräs i bakgrunden. Här är mina "gräsliga" böcker:

Dagens visdomsord 2019-04-24

Många böcker kräver inga tankar av dem som läser dem, av det enkla skälet att de inte ställde detta krav på den som skrev dem. (C.C. Colton)

Jerusalem 1+2

Titel: Jerusalem
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1984)
Antal sidor: 490

Nobelpristagaren Selma Lagerlöfs roman Jerusalem (som skrevs som två delar och gavs ut första gången 1901-02) har jag läst tidigare, men jag har sedan länge bestämt mig för att någon gång läsa om den. Nu var det dags.

Jerusalem utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 

Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.

Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 21: Läs en bok med ett religiöst budskap/en religiös handling.

Veckans utmaning: Det glömmer jag aldrig

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat oförglömliga TV-minnen. Lotta skriver: Jag minns klart och tydligt vad jag gjorde under 9/11. Jag var föräldraledig med min son och tittade på Oprah på TV4 när ett nyhetsmeddelande började rulla fram över rutan om att ett flygplan kraschat in i World Trade Center. Snart avbröts eftermiddagssändningarna med nyheter och Bengt Magnusson som rapporterade om vad som hände, och sedan kunde jag inte lämna tv:n på hela kvällen.

Jag minns också hur jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen den 1 mars 1986 och tänkte som vanligt se Gomorron Sverige – den lilla tecknade filmen och lyckohjulet kunde man inte missa. Men just den här morgonen var det ingen sändning utan istället ett nyhetsmeddelande om att Olof Palme blivit skjuten. Och hela dagen blev så tyst och märklig.

Jag minns också den lilla rojalisten i mig som den 29 juli 1981 sprang fort i regnet med uppfällt paraply mellan min kompis hus och mitt eget, för att missa så lite som möjligt av prinsessan Dianas bröllop. Hon var så vacker, och klänningen var helt overklig. Det är också ett av mina allra tidigaste tv-minnen.

Vad minns du?

Jag minns Aktuellts sändning den 15 september 1973 kl 21.00. Kung Gustaf VI Adolf hade legat på Helsingborgs lasarett under en månad och kommunikéerna visade att hans tillstånd gradvis försämrades. Vi skulle se på Aktuellt kl 21. Istället för den vanliga signaturmelodin blev rutan för ett ögonblick svart. Sedan kom nyhetsuppläsaren i bild. Han hade svart kostym och svart tips och inledde med orden (om jag minns rätt): "Vi har ett sorgebud till Sveriges folk. Konung Gustaf VI Adolf har avlidit." Alla planerade TV-program togs bort och istället visades minnesprogram.

En smakebit på söndag - Jerusalem

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Jerusalem och är skriven av Selma Lagerlöf. Jag har läst den förut, men tänkte att det var dags att läsa om den, för den är en av Selma Lagerlöfs bästa romaner. 

Jerusalem utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 

Smakbiten är hämtad från sidan 121:

Det var nästa vår strax efter snösmältningen. Ingmar och Stark Ingmar hade just kommit ner till bygden för att sätta sågen i gång. Hela vintern hade de legat uppe i skogen och arbetat med kolning och timmerhuggning, och när Ingmar kom ner till slättlandet, tyckte han, att han kände sig som en björn, vilken nyss har krupit ut ut idet. Kunde knappt vänja sig vid att se solen lysa på den öppna himlen, utan gick och blinkade med ögonen, som om de inte tålde ljuset. Han hade det också svårt med bullret från forsen och med människorösterna, och han kände riktig pina vid allt larmet, som brusade honom om öronen nere vid gården. På samma gång var han oerhört glad åt allt detta. Gud ska veta, att han inte visade det i sätt och gång, men den våren kände han sig lika ung som de nya skotten på björkarna.

Glad Påsk!

Helgfrågan v. 16

Helgfråga från Mias bokhörna. Eftersom många kan vara upptagna under helgen väljer Mia en lätt fråga. Helgfrågan lyder:

Vilken bok/böcker läser/lyssnar du på nu?

Bonusfråga: Berätta något roligt.

Jag har just börjat läsa om en bok, som jag läst tidigare, och som är riktigt bra. Det är Selma Lagerlöfs Jerusalem. Den gavs ut som två böcker, men min bok innehåller båda delarna. Jag har inget omslag till min bok, utan visar därför en bild på en annan utgåva.

Sven Delblanc skriver i förordet att Selma Lagerlöf genom denna bok visade sin storhet, vilket senare ledde fram till Nobelpriset i litteratur.

Så skulle jag berätta något roligt också. Då berättar jag att jag fyller 60 år idag och att vi då åt denna härliga chokladtårta, som jag köpt på Hanna Larssons konditori i Karlstad.

Omslagsonsdag vecka 16: Gult

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är gult. Det är ju påsk. Jag gillade inte att läsa Hummelhonung, men omslaget är fint. Här är mina gula böcker:

Middagssällskapet

Titel: Middagssällskapet
Originalets titel: De Eetclub
Författare: Saskia Noort
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2006)
Antal sidor: 255

Middagssällskapet är en bok av den holländska författarinnan Saskia Noort. Karen och Michel har flyttat till en välmående by utanför Amsterdam tillsammans med sina barn. Livet i det smakfullt inredda huset blir dock snabbt ensamt och glädjen är därför stor när de blir inbjudna till ett middagssällskap, och en vänskap växer fram mellan de unga paren. Men snart spricker den vackra fasaden. En kall vinternatt omkommer en av vännerna i en brand. Karen är chockad, och inser att allt inte står rätt till med branden. När hennes bästa väninna försvinner, för att senare hittas svårt misshandlad, blir Karen än mer medveten om att det är något som döljer sig bakom vännernas perfekta yttre.

Saskia Noort är en av Nederländernas bäst säljande deckarförfattare. Den här boken är spännande. Det är Karen som berättar historien och steg för steg inser man att något är fel. Alla verkar ha något att dölja, men vilken av alla hemligheter är det som orsakat dödsfallen. Det mesta tyder på självmord, men det vägrar Karen att acceptera.

Historien är inte dum alls. Det dröjer innan man börjar inse vem som är mördaren. Dock tycker jag att författaren alltför envist leder alla spår mot en och samma person. Man behöver inte ha läst många kriminalromaner för att inse att det aldrig är den personen som är den skyldige. Även om man får veta att alla har sina hemligheter, kunde det gärna ha funnits fler falska ledtrådar. 

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 19: Läs en kriminalroman.

Dagens visdomsord 2019-04-17

Jag har sett människor som är trögare än jag - och sävligare - och till och med stillsammare, lojare och latare än jag. Men de var döda. (Mark Twain)

Så förfärligt!

Så fruktansvärt ledsamt det är att Notre Dame i Paris brinner!

En smakebit på söndag - Middagssällskapet

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Middagssällskapet och är skriven av Saskia Noort.

Karen och Michel har flyttat till en välmående by utanför Amsterdam tillsammans med sina barn. Livet i det smakfullt inredda huset blir dock snabbt ensamt och glädjen är därför stor när de blir inbjudna till ett middagssällskap, och en vänskap växer fram mellan de unga paren. Men snart spricker den vackra fasaden. En kall vinternatt omkommer en av vännerna i en brand. Karen är chockad, och inser att allt inte står rätt till med branden. När hennes bästa väninna försvinner, för att senare hittas svårt misshandlad, blir Karen än mer medveten om att det är något som döljer sig bakom vännernas perfekta yttre.

Smakbiten är hämtad från sidan 100:

Det enda som ännu påminde om dryckeslaget kvällen innan var en kväljande cigarrlukt och bakfyllan som borrade i huvudet på mig. Mina läppar var heta och svullna och genom hela kroppen svallade minnena av Simons hand mellan mina ben, hans mun om min bröstvårta, hans varma andedräkt i skrevet. Samtidigt som jag stod och bredde ungarnas lunchmackor blev jag våt på nytt. Jag skakade på huvudet i hopp om att bilderna skulle försvinna. Det hade varit fint. Underbart rentav. Och oundvikligt. Men här skulle jag sätta punkt. En gång, men aldrig mer. Han fanns alldeles för nära, han var ju gift med en väninna till mig. Och han var alldeles för lockande, han hade frigjort en känsla i mig som jag inte känt på åratal och som nu gjorde att jag inte kunde få ned en tugga och ideligen hade lust att le. Så här kunde det inte fortsätta, så här fick det helt enkelt inte fortsätta, jag hade redan överträtt mina egna gränser.

Helgfrågan v. 15

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången hägrar påskhelgen för Mia. Helgfrågan lyder:

Vad har du för läsplaner inför påsk?

Bonusfråga: Har du något gott som du lagar till påsk?

Nej, jag har inga speciella läsplaner inför påsk. Jag fyller år på skärtorsdagen, och bemärkelsedagen tar väl en del av tiden. Just nu läser jag Middagssällskapet av Saskia Noort, men den ska jag väl vara klar med före påskhelgen. Jag har inte bestämt vilken bok som kommer efter den.

På min födelsedag är det tänkt att vi ska ha varmrökt lax, med räkor som garnering, och så kokt potatis och romsås. Det blir gott. Ingen speciell efterrätt är planerad, eftersom det blir tårta. Ja just det ja! Jag har inte bestämt vilken tårta jag vill ha! På påskafton blir det väl det vanliga. Ägg till frukost och till middag brukar vi äta Janssons frestelse. Det är alltid gott!

Omslagsonsdag vecka 15: Stad

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är stad. Det är så bra med motivet till Det växte ett hus i Brooklyn, för det passar in i olika kategorier. Jag är extra förtjust i omslaget till Ung i ghettot. Här är mina stadsböcker:

Dagens visdomsord 2019-04-10

De flesta skulle ha mycket att glädja sig åt om de bara hade tid. (K.K. Steincke)

Stolthet och fördom

Titel: Stolthet och fördom
Originalets titel: Pride and Prejudice
Författare: Jane Austen
Förlag: Forum (1998)
Antal sidor: 299

Stolthet och fördom är Jane Austens mest berömda roman, enligt mångas mening hennes mästerverk. Hon skrev den i slutet av 1700-talet, men den refuserades och utgavs först 1813. Titeln har hon valt med största omsorg - det är egenskaper som i olika grad karakteriserar bokens två huvudpersoner och som bidrar till att forma deras öden. Den fördomsfulla Elisabet Bennet och den stolte mr Darcy - de två utkämpar en privat strid medan Elisabets mor, den energiska mrs Bennet, försöker få sina döttrar lyckligt gifta.

Det här är en bok som jag sett fram mot att läsa. Jane Austen är en så berömd författarinna, men jag har aldrig läst något av henne tidigare. Hon hade inga kontakter med dåtidens litterära värld annat än genom de böcker hon läste och skrev sina egna verk i hemmets lugna vrå. I bokens förord beskrivs hennes liv som "ett av litteraturhistoriens händelselösaste".

Det som gör den här boken till en god läsupplevelse är den humor och ironi som man kan återfinna i texterna. Många av romanfigurerna framstår som synnerligen löjliga, och författaren tycks finna nöje i att framhålla det hyckleri och den falskhet som kan döljas bakom förnäma fasader.

Själva historien är inte speciellt spännande. Något av en klassisk kärleksroman, där huvudpersonerna efter diverse förvecklingar slutligen får varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Det är Jane Austens lätt satiriska infallsvinkel som gör romanen värd att läsa.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 9: Läs en bok som skrevs före 1900.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Stolthet och fördom var min aprilklassiker.

En smakebit på söndag - Stolthet och fördom

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Stolthet och fördom och är skriven av Jane Austen. 

Stolthet och fördom är Jane Austens mest berömda roman, enligt mångas mening hennes mästerverk. Titeln har hon valt med största omsorg - det är egenskaper som i olika grad karakteriserar bokens två huvudpersoner och som bidrar till att forma deras öden. Den fördomsfulla Elisabet Bennet och den stolte mr Darcy - de två utkämpar en privat strid medan Elisabets mor, den energiska mrs Bennet, försöker få sina döttrar lyckligt gifta.

Smakbiten är hämtad från sidan 156:

Elisabet vaknade på morgonen till samma tankar och upprörda känslor som hade plågat henne innan hon somnade. Hon var fortfarande förvånad över det som hade hänt. Hon kunde inte tänka på något annat, kunde inte sysselsätta sig med någonting, så hon begav sig ut. Hon styrde kosan direkt till sin älsklingspromenad med hejdade sig vid tanken på att mr Darcy kunde komma den vägen och i stället för att gå in i parken tog hon av på den smala väg som förde bort från stora infartsvägen. Den gick längs staketet kring parken, och snart kom hon förbi en av de grindar som ledde in i parken.