Avrättningen av Danya Kukafka

Titel: Avrättningen

Originalets titel: Notes on an Execution

Författare: Danya Kukafka

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 298

Ansel Packer står på tur för att dö inom några timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Avrättningen av Danya Kukafka är tydligen författarens genombrottsroman. Jag kände inte till henne tidigare, men har fått boken som recensionsexemplar från Modernista. 

Den här boken grep tag i mig. Den är skickligt uppbyggd genom att vi får följa Ansel Packers sista tolv timmar i livet, sittande i en dödscell, samtidigt som vi får glimtar genom åren som visar hans liv sett genom mammans, svägerskans och mordutredarens ögon. Så många livsval har gjorts och sammantaget har det fört Ansel till avrättningen.

Ansel är ingen sympatisk person. Han är fullständigt empatilös och sannerligen ingen som man skulle vilja bleve utsläppt i samhället. Samtidigt ställs det frågor i boken som är intressanta. Om man nu verkligen vill straffa honom, är det då rätt att döda honom? Han blir förstasidesnyhet i tidningarna. Alla hör talas om honom, men ingen kommer att minnas offren. Hade det varit ett bättre straff att låsa in honom i fängelset och låta honom sitta där tills han dör, gammal och sjuk och bortglömd av alla? Och, skulle jag vilja tillägga, borde man fråga sig om det är moraliskt rätt av samhället att döda sina medborgare som straff för att de har mördat? Är "öga för öga, tand för tand" det som ska vara moderna samhällens rättsprincip? Författaren snuddar även vid frågorna om ras och straff i USA. Ansel Packer är vit, men de flesta amerikanska fångar är svarta. Är det en tillfällighet?

Den här boken kommer att stanna kvar ett bra tag i mig, det känner jag, och rekommenderar den därför varmt till andra att läsa den.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 4: Läs en bok vars omslag är övervägande svart.