Originalets titel: El ingenioso hidalgo Don Quixote de la Mancha
Författare: Miguel de Cervantes Saavedra
Förlag: Forum (1955)
Antal sidor: 537
Don Quijote av la Mancha är verkligen en klassiker. En bok skriven som en drift med riddarromanerna, men som nu snarast har kommit att betraktas som närmast synonym med just riddarromaner.
Det är en bok väl värd att läsas, även om läsningen inte flyter jättesnabbt. Det är många högtravande passager, men det är väl detta som är just driften med riddarromanerna.
Stackars Don Quijote har läst alldeles för många riddarromaner, vilket har gjort att hans hjärna har skrumpnat. Han blir galen, men är samtidigt helt redig så länge det inte handlar om ridderskapet. Han får för sig att han är en vandrande riddare som ska försvara änkor och barn och på alla vis bekämpa orättvisor. Tyvärr har han sådana vanföreställningar att hans kamp blir mot såväl väderkvarnar som marionetteatrar. Vid sin sida har han den lätt enfaldige Sancho Panza, som försöker förklara vad som händer genom att stapla märkliga ordspråk på varandra.
Boken är en av dem jag valt inom ramen för Vargnatts klassikerutmaning. Den var min bok för mars, men den har tagit tid att läsa, så nu blir det brått med aprilklassikern. Mer om den senare.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: En klassiker.
Den här har jag bara läst korta stycken ur men kanske borde testa att läsa hela någon gång! :)
SvaraRaderaDet är helt klart en utmaning, men jag tycker ändå att det var mödan värt.
RaderaJag läste den på universitetet och tyckte det var en kamp att ta mig igenom den. Så även om jag inte minns speciellt mycket av den så är den definitvt avprickad på min klassikerlista ;)
SvaraRaderaInte en bladvändare 😄
Radera