Tematrio - Resmål

Måndag och dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat resmål. Så här skriver Lyran: Den senaste tiden har jag tänkt mycket på resor, det finns många ställen jag skulle vilja åka till.

Berätta om tre böcker som utspelar sig i ett land/en stad du gärna skulle vilja besöka irl!

Gerpla - en kämpasaga är en bok av den isländske nobelpristagaren Halldór Kiljan Laxness. Den är på många sätt annorlunda än böcker jag är van vid. Den handlar om några islänningars liv och strävan efter ära vid tiden för kristendomens spridning i norra Europa.
Det är lite svårt att hålla reda på vilka de olika personerna är, för nästan alla har namn som börjar på Thor...
Mitt intryck är att Laxness ofta är satirisk i boken. Åtminstone hoppas jag att han är det. Människorna är grymma och ofta tämligen enfaldiga. Hans beskrivning av påvedömet och dess präster handlar mest om hur de försöker få in rikedomar till kyrkan. De isländska kämparna söker förtvivlat efter en konung som de kan tjäna. De vill inte leva tillsammans med fru och barn, utan vill hellre mista livet på slagfältet, utan att egentligen ha en aning om vad kriget handlar om.
Dock rekommenderar jag gärna denna bok, eftersom den ger en bild av den isländska berättartraditionen, som Laxness är en del av.

I Toscana tur och retur köper Sara Raphael en motorcykel för en spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Jag blev inte besviken på den här Hellbergsboken heller. Det är inte stor litteratur och inte kommer böckerna att bli några klassiker, men visst kan Åsa Hellberg skriva. Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. Jag tror inte att jag är den egentliga målgruppen för boken, men jag gillar den. Så det så.
Enda egentliga svagheten i boken är jakten på en försvunnen vinsamling. Där känns det alltför mycket som Lassemajas detektivbyrå. Den hade gärna fått utgå.
Men sammantaget är det en bok som jag gärna rekommenderar, för den som längtar efter en lättläst feelgoodroman.

Pion av Pearl Buck är en bok som jag tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda. Den utspelar sig i Kina på 1800-talet. Där bor judar, som blivit uppskattade samhällsmedborgare. I en av dessa familjer lever den unga vackra slavinnan Pion. Familjen köpte henne när hon var liten som sällskap åt sonen David.
Davids mor vill absolut att han ska gifta sig med en judisk flicka. Den judiska renheten måste bevaras. Davids far Esra är dock halvkines.
Pion älskar David och är beredd att offra allt för honom. Samtidigt har jag lite svårt för att bara se det positiva i henne. Hon är självuppoffrande, men samtidigt intrigant. Genom hennes agerande omöjliggörs äktenskapet mellan David och Lea, och David gifter sig istället med en kinesiska.
Det som jag kanske tycker är mest fascinerande är tanken som framförs i boken att den judiska församlingen i den kinesiska staden går under, inte på grund av förtryck utan därför att kineserna är alltför vänliga mot judarna.
I västerlandet förföljs judarna, vilket gör att de hamnar utanför majoritetssamhället, vilket också gör att de behåller sin särart. Kineserna känner däremot inte till någon antisemitism. De gifter gärna bort sina döttrar till judiska män. Efter några generationer finns inga judar kvar. De har blivit kineser.