Hundra år av ensamhet

 

Titel: Hundra år av ensamhet

Originalets titel: Cien años de soledad

Författare: Gabriel García Márquez

Förlag: Wahlström & Widstrand (2020)

Antal sidor: 431

Långt från allfarvägarna ligger den lilla colombianska byn Macondo. Den har grundats av den företagsamme José Arcadio Buendía, som bor här med fru och barn. Men hans vetgirighet och obevekliga sökande efter kunskap får familjen att slå in på en väg som leder både dem och deras by mot den oundvikliga undergången.
Hundra år av ensamhet följer sju generationer i familjen Buendía, deras drömmar, strävanden och olyckor, och genom dem berättas också Colombias historia.

Hundra år av ensamhet är den mest kända av nobelpristagaren Gabriel García Márquez' romaner. Den gavs ut första gången 1967. Nu har även jag läst den.

Och vad ska jag nu säga? Inledningsvis kan jag väl säga att den inte liknar något annat jag läst. Det råder ingen tvekan om att detta är en stor författare, som är beläst och har ett budskap. Språket är rikt och omväxlande. Kanske ska vi även skänka en tacksamhetens tanke till Lina Wolff, som översatt denna bok som i original är skriven på spanska.

Genom att skriva om en familjs uppdiktade historia kan författaren även väva in Colombias historia. En historia om ett land som lidit mycket under inbördeskrig, militärt förtryck och politisk korruption. Den första hälften av boken känns som en lång historia utan synbart mål, men det som på något vis skapar konflikten i romanen är när bananplantagerna anläggs. Företaget, som inte nämns vid namn, är United Fruit. Ett företag som systematiskt suger ut de fattiga arbetarna med regeringens goda minne. När arbetarna går ut i strejk genomför militären en massaker där tusentals arbetare skjuts ihjäl. Men efter massakern förträngs den ur medvetandet. Den har aldrig hänt. Jag blir betryckt när jag inser att United Fruit bytt namn för att fjärma sig från sin smutsiga historia och numera heter Chiquita, vilket råkar vara min favoritbanan.

Genren lär vara magisk realism. Den handlar om människor av kött och blod, men samtidigt finns inslag av märkliga profetior, människor som fortsätter att besöka familjen Buendías hus långt efter sin död. Några lever längre än någon kan ana. Författaren låter ett par kvinnor leva i mer än 120 år för att hålla ihop historien, och varför inte? Det är författarens privilegium att kunna tänja på ramarna.

Det som gör boken svårläst är att det är en stor påfrestning att hålla reda på alla personer, inte minst därför att många har samma namn. Det finns närmare 30 män som heter Aureliano och ett antal män som heter José Arcadio. Flera kvinnor heter Remedios. Tack och lov finns ett släktträd främst i boken, som jag ofta tvingas konsultera.

Sammanfattningsvis kan jag säga att detta är stor litteratur som behandlar en viktig del av den colombianska historien, men att läsa den kräver en stor portion tålamod.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 16: Läs en bok/författare från Sydamerika.