Veckans ord på Ä

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning, som närmar sig slutet. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är Ä.

äcklig
I sin senaste bok, Lejontämjaren, tycker jag att Camilla Läckberg satte ett personligt rekord när det handlar om att beskriva äckligt våld.
Upplägget är det samma som i hennes tidigare böcker. Tillbakablickar som ska leda fram till förklaringen till de mord som sker i Fjällbacka.
Den här gången listade jag ut en del av svaret tämligen tidigt. Man börjar kanske känna igen fru Läckberg. Men visst är hon bra på att bygga upp en spännande intrig.
Det jag dock tycker är motbjudande är hennes märkliga fascination av det allra vidrigaste våld. Det jag nu skriver är ingen spoiler, för det förekommer redan tidigt i boken. En flicka som varit försvunnen återfinns på ett märkligt vis. Det visar sig att hon blivit berövad sina ögon, sin tunga och sina trumhinnor.
Det är inte första gången Camilla Läckberg skriver om riktigt brutalt våld, men den här gången tycker jag att hon har satt ett personligt rekord, och det säger jag inte som något beröm.
Hon borde faktiskt kunna skriva sina böcker utan detta sinnessjuka våld. Tacka vet jag Agatha Christie... 

äga
Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf handlar om general Löwenskölds mycket dyrbara signetring, som begravts tillsammans med honom. Generalen har tjänstgjort i Karl XII:s armé. Det är många som vill äga den, och de är bokstavligt talat beredda att gå över lik för att få tag i den.
Ringen blir sålunda stulen, vilket givetvis inte ger generalen någon ro, utan han går igen på sitt gods och söker efter ringen.
Löwensköldska ringen anknyter till gammal berättartradition. Man sitter tillsammans och kurar skymning och berättar historier. Det här är faktiskt en spökhistoria.

äntligen
Jag har äntligen köpt Blå stjärnan, som ingår i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Den är med på bokrean Det har redan kommit ännu en del, Äkta amerikanska jeans, men den får nog vänta till nästa bokrea.

ärlig
På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarques gavs ut 1929. Den var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål. Romanen gav en alltför ärlig bild av krigets fasor.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.

äventyr

Som barn var jag oerhört förtjust i Enid Blytons böcker. Hon förknippas framför allt med Femböckerna, men hon skrev många fler böcker än så. Jag minns med glädje både hennes Mysterieböcker och Äventyrsböckerna.