Tisdagstrion: Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart

Dags för veckans tisdagstrio! Alla böcker är inte lika bra. Handen på hjärtat - visst finns det väl böcker som du helt enkelt struntat i att läsa klart? Denna tisdags tema är: Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En sådan bok var Kungen bugar och dödar av den rumänsk-tyska nobelpristagaren Herta Müller.
Jag försökte tränga in i den. Läste sida efter sida, men märkte efter ett tag att boken inte sade mig ett dyft. Så tyvärr blev jag tvungen att begrava den i bokhyllan. Men kanske borde jag prova igen. Det var många år sen sist, så även om boken är densamma kan ju jag ha förändrats.

Gahan Wilsons Hela världens lilla anka tror jag att jag vann på ett lotteri. Den ska visst vara ett slags parodi på Sherlock Holmes, tror jag. Jag vet inte. Jag vet bara att jag läste kapitel efter kapitel utan att fatta något. Så den boken åkte in i bokhyllan igen.
Jag vet faktiskt inte var den är nu, och jag är inte så säker på att jag tänker försöka leta fram den.

Kristin Lavransdotter är en trilogi av nobelpristagaren Sigrid Undset. Första delen, Brudkronan, tyckte jag var riktigt bra. Hur det var med den andra delen, Husfrun, minns jag faktiskt inte. Jag ser att jag lade upp en smakbit men jag skrev aldrig någon recension. Den tredje delen, Korset, har jag definitivt inte läst. Jag kan inte ange någon anledning, för jag tror att böckerna är bra. På något vis tröttnade jag och började läsa något annat istället.

Under attack av Don Bentley

Titel: Under attack

Originalets titel: Flash Point

Författare: Don Bentley

Förlag: Bookmark Förlag (2024)

Antal sidor: 430

Jack Ryan Jr tycks bära världens problem på sina axlar. När en övervakningsoperation med goda intentioner får en dödlig utgång måste presidentsonen stå upp mot en okänd fiende som verkar ha siktet inställt på att förgöra Kollegiet.

En oförklarlig kollision mellan två flygplan från rivaliserande nationer blir gnistan till den konflikt som varit på väg att brisera. Samtidigt utsätts Kollegiets högkvarter för en förödande attack. När dammet lag sig är Jack en av få som klarat sig och den enda som kan leda Kollegiet i jakten på den okända fienden och förhindra att två stornationer ger sig in i ett fullskaligt krig.

Det här var första gången jag läst en Tom Clancy-bok av Don Bentley. Annars brukar Marc Cameron vara författaren. I Under attack är det inte president Jack Ryan som är i centrum, utan hans son Jack Ryan Jr.

Precis som tidigare tillhör Jack Ryan Jr den speciella organisationen Kollegiet, som skapats av presidenten för att kunna sättas in i internationella oroshärdar innan det exploderar. Här får de jaga den okände fiende som slagit ut större delen av Kollegiet samtidigt som USA och Kina kommer allt närmare ett krigstillstånd. Det blir en jakt efter en fiende som möjligen gömmer sig i en båt på Sydkinesiska havet.

Don Bentley förvaltar uppgiften väl. Jag är tacksam för att han inte känner ett behov av att redogöra för alla vapen som finns tillgängliga, vilket Cameron gärna gör. Boken är riktigt spännande och det är en fröjd för alla älskare av spänningslitteratur. Bentley växlar mellan lugna partier med kärleksbekymmer och avsnitt där blodet stänker, och det är då sådana här böcker blir riktigt bra.

Så Under attack är absolut en bok som jag rekommenderar till dig som gillar spänningsböcker.

I Kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 27: Läs en roman som på något sätt handlar om havet.

En smakebit på søndag - Släktled

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Släktled och är skriven av Fian Eklund.

Detta är en diktsamling som handlar om att göra sig av med arvsynden, förlika sig med sitt åldrande och tillåta sig älska alla bitar av sig själv samt ha tillit till livet i sig och våga lita på att det blir bra till slut.

Låt mig älska mig

länge

passionerat

villkorslöst

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig trösta mig

innerligt

varmt

smeksamt

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig förlåta mig

oavkortat

alltid

sinnesfridfullt

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig ta min hand

resolut

varsamt

framtidsljust

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig vandra tillsammans

med mig

längs livet

genom skratt och tårar

Inga tvivel finns kvar

Det var kul

Det var kul att vara på Coop i Vålberg och sälja böcker. Affären serverade kaffe den här dagen, för det var nån speciell Coop-dag idag. Jag tog över kaffet också och bjöd på kaffe och kakor, sålde kakor och julmust och höll på :D

Böckerna då? Jodå, jag sålde allt ett gäng av Mordet på Ekenäs. Ingen jätteförsäljning, men jag är nöjd ändå.

Den unga kvinnan som står bredvid mig på bilden är min dotter Maria. Hon jobbar på Coop i Vålberg.

Jag tar en tur till Coop i Vålberg

Om en liten stund åker jag till Coop i Vålberg. Jag har fått löfte om att få vara där och försöka sälja Mordet på Ekenäs. 

Veckans mening v. 43 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från diktsamlingen Släktled av Fian Ekelund.

Ibland kände jag mig som Frodo med den där förbannade ringen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Helgfrågan v. 43

Helgfråga från Mias bokhörna. Eftersom det är FN-dagen idag har Mia valt en passande fråga kring detta. Helgfrågan lyder:

FN-dagen idag. Har du tips om en bra bok som handlar om krig eller fred?

Det får bli Bibliotekarien i Auschwitz av Antonio Iturbe.

"Det var inget stort bibliotek. Det bestod av åtta böcker, varav några var i mycket dåligt skick. Men de var böcker. På denna mörka plats var de en påminnelse om ljusare tider, godare tider, en tid då orden ljöd högre än kulsprutorna."

Fjortonåriga Dita fängslas ihop med sina föräldrar i Terezinghettot i Prag och förs till Auschwitz-Birkenau av nazisterna. I det helvetiska lägret blir hon tillfrågad om hon kan vara den hemliga bibliotekarien för åtta dyrbara böcker som smugglats förbi vakterna och se till att de hålls gömda för nazisterna. Hon går med på det. Men böcker är extremt farliga. De får människor att tänka. Och de kan inte vara farligare än i Block 31 i Auschwitz, där barnen samlas. Minsta överträdelse kan leda till avrättning. Även för de yngsta.

HÄR har jag skrivit om boken.

Veckans kulturfråga v. 43 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Läslov står för dörren och då ska förhoppningsvis barn och ungdomar ta chansen att läsa. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka böcker står näst på tur att bli lästa?

Det svar jag ger nu kanske inte kommer att vara helt med sanningen överensstämmande. Ibland kommer jag på andra tankar. Men just nu tror jag att följande böcker har bra chans att bli lästa: 

• Kartografen av Anette Hemming
• Dirt Town av Hayley Scrivenor
• Den sista festen av Clare Mackintosh
• Släktled av Fian Ekelund

Dagens visdomsord 2024-10-23

De som alltid låter barn göra som de vill har fullständigt missförstått begreppet frihet. Det är direkt fegt att säga till sina barn "gör som ni vill". (Astrid Lindgren)

Tisdagstrion: Höstfärger

Dags för veckans tisdagstrio! Visst är väl det bästa med hösten alla färgerna? Denna tisdags tema är: Höstfärger! Tolka temat som du själv vill.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. 
En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.
Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.
Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.
Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Vi ses vid Röda Sten av Viveca Lärn. En rolig bok, som var den första boken av Viveca Lärn som jag läst. Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor. Jag älskar till exempel det här lilla stycket, där huvudpersonen Judit funderar över det faktum att hon snart ska fylla fyrtio. Hon promenerar nerför Avenyn.
- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.
En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för att sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.

Till sist en bok som jag tyvärr inte har läst. Orange is the new black av Piper Kerman är en självbiografisk bok om kvinnan vars förflutna som smugglare av knarkpengar hinner ikapp henne och hon döms till femton månaders fängelse.
Boken handlar om livet innanför fängelsemurarna. Ett hårt liv, men där finns även utrymme för mänsklighet.

En smakebit på søndag - Hembiträdet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Hembiträdet och är skriven av Freida McFadden.

Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår - ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.

Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt - hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet. Men snart börjar hon ana att familjen Winchester döljer betydligt mörkare hemligheter än hon själv.

Smakbiten är hämtad från sidan 22:

Jag kommer hem till familjen Winchester nästa förmiddag, efter att Nina har skjutsat Cecilia till skolan. Jag parkerar utanför järngrinden. Jag har aldrig tidigare besökt ett hus som ligger innanför ett järnstängsel, än mindre bott i ett. Men alla hus i det här tjusiga bostadsområdet på Long Island verkar ha grindar. Med tanke på den låga brottsligheten i kvarteret verkar det lite onödigt, men vem är jag att döma dem? Om allt annat vore likadant och jag fick välja mellan ett hus med grind och ett utan, skulle jag också välja det med grinden.

Veckans mening v. 42 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Hembiträdet av Freida McFadden.

Om en regissör letade skådespelare till en sådan där skräckfilm om en galen sekt bestående av barn som är tankeläsare, dyrkar djävulen och bor i majsfält - sådana saker - så skulle den här flickan få rollen direkt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2024-10-16

Problemet är att somliga tjejer jagar upp sig för ingenting - och sedan gifter de sig med honom. (Cher)

Tisdagstrion: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen)

Dags för veckans tisdagstrio! Den här hösten har det varit mycket frukt i trädgårdarna. Märkligt nog har äpplena varit dyra i affärerna, samtidigt som äppelträden dignat av frukt. Denna tisdags tema är: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I Godmorgon 2020 av Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör Staffan Ander finner vi denna mening:

Kryddodlingarna doftar, fruktträden funderar på att bära frukt, blomster väntar på att bli plockade.

Så tänkte jag överraska genom att ta med En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka. Vad har den boken med frukt att göra? Jo, den här meningen finns med i boken:

Under trappan hade mamma ett skafferi fyllt från golv till tak av konservburkar med fisk, kött, tomater, frukt, grönsaker och puddingar, påsar med socker (strösocker, farin, florsocker och rårörsocker), ris (grötris och långkornigt), pasta (makaroner, spiraler och vermicelli), linser, bovete, gula ärter, havremjöl, flaskor med olja (vegetabilisk, solros och oliv), pickels (tomat, gurka, rödbeta), lådor med flingor (mest vete), paket med kex (mest chokladdigestiv) och chokladkakor.

Slutligen bara MÅSTE jag ta med Puttes äventyr i blåbärsskogen av Elsa Beskow.

Putte är ute i skogen och ska hitta bär till sin mamma, men hittar inga. Han sätter sig på en stubbe. Då ser han en liten man vid fötterna som kallar sig blåbärskungen. Putte rör vid blåbärskungens stav och blir förminskad och får uppleva ett äventyr i skogen. Blåbären blir stora som äpplen, ett blad kan användas som segel till en båt och de rider på möss. Putte tror att han har drömt, men korgarna är fulla av blåbär och lingon.

Vattenmelonen av Marian Keyes

Titel: Vattenmelonen

Originalets titel: Watermelon

Författare: Marian Keyes

Förlag: Norstedts (1998)

Antal sidor: 517

Baksidestexten:

"Jag fattade ingenting. Vad i helvete pratade han om, våningar och pengar och avbetalningar och skit? Egentligen borde vi ha gullat med babyn och smågrälat om vem hon var mest lik. Men James, min James, pratade om att lämna mig. Vem hade lovat honom det? Jag skulle vilja framföra ett starkt klagomål. Jag hade ju uttryckligen beställt ett lyckligt liv med en kärleksfull man till min nyfödda dotter, och så fick jag denna parodi istället."

Vattenmelonen av Marian Keyes kom ut i original 1995. Enligt vad jag läst mig till anses den vara den roman som inledde chick lit-genren. Det skulle betyda att den vänder sig till en kvinnlig läsekrets, men det struntar jag i. Den här gubben tyckte att den var riktigt bra. Den ska även räknas som feministisk, eller om det var postfeministisk.

Romanen inleds alltså med att maken James kommer in till sin nyförlösta hustru och berättar att han vill skiljas. Han har nämligen fått ihop det med en grannfru. Chocken för Claire är givetvis total. När hon och den nyfödda dottern får lämna BB åker hon från London till föräldrarna och systrarna i  Dublin.

Hela historien berättas av Claire och hennes monologer är underbara. Hon vänder sig hela tiden till läsarna och vi får veta alla hennes tankar. Större delen av boken är därför riktigt underhållande. Mot slutet blir den mer seriös när vi får följa hennes kamp för att stå upp mot maken James, som inte alls är en sån underbar man som man fick intrycket av när hon var förtvivlad över att hon mist sitt livs kärlek. Det gör dock inte att romanen blir sämre, utan den delen ger mer djup till historien.

Boken är visserligen "gammal" (den kom ju ut för nästan 30 år sedan) men jag tycker absolut att den håller. Har du inte läst den än så gör det!

Vattenmelonen är min nionde bok i utmaningen Boktolvan 2024.

I kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 9: Läs en feministisk roman.

En smakebit på søndag - Under attack

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Under attack och är skriven av Don Bentley.

Jack Ryan Jr tycks bära världens problem på sina axlar. När en övervakningsoperation med goda intentioner får en dödlig utgång måste presidentsonen stå upp mot en okänd fiende som verkar ha siktet inställt på att förgöra Kollegiet.

En oförklarlig kollision mellan två flygplan från rivaliserande nationer blir gnistan till den konflikt som varit på väg att brisera. Samtidigt utsätts Kollegiets högkvarter för en förödande attack. När dammet lag sig är Jack en av få som klarat sig och den enda som kan leda Kollegiet i jakten på den okända fienden och förhindra att två stornationer ger sig in i ett fullskaligt krig.

Smakbiten är hämtad från sidan 45:

Även om det bara hade tagit några sekunder att stoppa den andra motorcykeln så hade den med passageraren redan hunnit få ett avsevärt försprång. Efter att ha tagit sig genom uteserveringen hade föraren dragit på gasen och accelererade fortfarande. Detta satte Jack i ännu en valsituation. Antingen kunde han försöka hinna ikapp den snabba motorcykeln genom att följa samma väg, eller så kunde han försöka vinna tid genom att ta en genväg genom terrängen till en mötesplats längre söderut. Men om Jack gissade fel och föraren tog av åt norr istället för söder skulle han tappa bort dem fullständigt.

En intet ont anande student fattade beslutet åt Jack.

Mannen klev ut från byggnaden, rakt i vägen för Jack. Med hörlurar i öronen, blicken klistrad vid mobilen och fingret fullt upptaget med att skrolla befann sig studenten i en annan värld. Om Jack fortsatte sin nuvarande kurs skulle mannen stanna där.

Permanent.

Veckans mening v. 41 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Under attack av Don Bentley.

Den lilla slanka kvinnan med benvitt hår och en röst lika tyst och stilla som graven skrämde Li Jie mer än ett yrkesliv med trettio års yrkesliv på några av världens farligaste rutter hade gjort.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Visst vore det roligt...

...att kunna säga att man läst årets nobelpristagare Han Kang från Sydkorea (som Hannele kan göra), men icke sa Nicke! Jag har inte ens hört talas om henne.

Men observera att detta inte ska uppfattas som att jag koketterar med min okunskap eller att jag tycker att Svenska Akademien borde ha utvalt någon mer känd författare. Det är sannerligen inte min kunskapsnivå som ska lägga grunden för val av pristagare. (Och nej, jag tycker inte att Astrid Lindgren borde ha fått priset. Inte ens medan hon levde.)

Jag får försöka kolla upp vad det är för typ av böcker hon skriver och se om det är något som lockar mig till läsning.

Bokpaket

Ett bokpaket trillade in idag. Inte någon överraskning, för det var en bok som jag beställt från Akademibokhandeln. Den heter Författarmorden och är skriven av Erika Rockborn.

Veckans kulturfråga v. 41 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Inte oväntat handlar det om Nobelpriset i litteratur. I morgon offentliggörs vem Svenska Akademien har tilldelat årets pris. Veckans kulturfråga lyder: 

Vem önskar och/eller tror du blir årets nobelpristagare i litteratur?

Först en bekännelse. Jag lyckas aldrig gissa vem det ska bli. I första hand kanske därför att jag inte har den bildning som skulle krävas för att komma med en kvalificerad gissning. Men samtidigt tröstar jag mig med att nästan ingen annan heller brukar kunna träffa rätt.

Enligt bookmakers ligger kinesiskan Can Xue bra till. Jag har inte läst något av henne, så jag kan inte bedöma hennes författarskap. Men en kvinna från Asien vore väl inte helt fel.

Sedan brukar jag varje år framhålla att jag skulle vilja se den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong'o som pristagare. Men den glädjen lär jag inte få i år heller.

Dagens visdomsord 2024-10-09

Att få ungarna i säng på kvällarna är som att trä pärlor på en tråd utan knut. (Alice Babs)

Tisdagstrion: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G

Dags för veckans tisdagstrio! Vi tar en enkel omgång den här veckan. Denna tisdags tema är: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G!

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Det är väl klart att jag måste börja med den här diktsamlingen av Gustaf Fröding! Här finns en dikt som jag tycker är både sorglig och fin:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå.

Brödraskapet av John Grisham. Trumble i Florida är en öppen anstalt med det vanliga urvalet förbrytare - knarklangare, bankrånare, förskingrare, skattefifflare, två börshajar, en läkare, minst fem advokater.

Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...

Klubben av Matilda Gustavsson handlar om hur Matilda arbetade för att kunna skriva det stora avslöjande reportaget om hur Jean-Claude Arnault genom sin och hustrun Katarina Frostenssons kulturlokal Forum kunde förgripa sig på kvinnor. En skakande läsning. Inte bara detta att Arnault begick dessa skändligheter, utan att ingen ville ingripa trots att tecknen fanns på att något inte stod rätt till.

Avslöjandena kom också att skaka Svenska Akademien. Akademien hade stöttat Forum i många år. När dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén på 1990-talet fick ett brev som berättade vad som försiggick valde han att inte göra någonting.

Ett gigantiskt problem för Svenska Akademien var att Katarina Frostensson var en av De Aderton. Genom att vara gift med henne kunde Arnault hota unga kvinnliga författare och konstnärer att han skulle se till att blockera dem från alla stipendier om de inte gjorde som han sade.

Det kom också att avslöjas att Arnault vid flera tillfällen kunnat berätta vem som skulle få nobelpriset i litteratur i förväg och även vem som skulle bli invald i akademien. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut att det var hustrun, Katarina Frostensson, som läckt uppgifterna; ett flagrant brott mot akademiens regler.

Sedan skandalen briserat försökte ledamöter i Svenska Akademien att utesluta Frostensson, men det misslyckades då paret Arnault/Frostensson hade inflytelserika vänner bland ledamöterna. Inte minst den machiavelliske despoten Horace Engdahl, som istället lade all kraft på att försöka bli av med Sara Danius, som då var ständig sekreterare. Danius hade tillsatt en oberoende utredning kring allt som rörde Forum och brott mot jävsreglerna, vilket Engdahl till varje pris ville förhindra. Det slutade med att Sara Danius och flera andra ledamöter lämnade Svenska Akademien.

Något som gör mig nyfiken är avslöjandena om att löner betalades ut svart av Arnault, att konstnärers utställda verk kunde försvinna på ett märkligt vis och att konstnärer inte fick betalt för konst som hade sålts via Forums galleriverksamhet. Detta verkar ingen ha grävt djupare i. Någonstans måste de försvunna verken finnas. Antagligen fanns det ingen polisanmälan kring detta, annars hade kanske en husrannsakan hade gjorts hemma hos Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson.

Hovrätten dömde Jean-Claude Arnault till fängelse i två och ett halvt år. Forum är nedlagt.

En smakebit på søndag - Vattenmelonen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Vattemelonen och är skriven av Marian Keyes.

Baksidestexten:

"Jag fattade ingenting. Vad i helvete pratade han om, våningar och pengar och avbetalningar och skit? Egentligen borde vi ha gullat med babyn och smågrälat om vem hon var mest lik. Men James, min James, pratade om att lämna mig. Vem hade lovat honom det? Jag skulle vilja framföra ett starkt klagomål. Jag hade ju uttryckligen beställt ett lyckligt liv med en kärleksfull man till min nyfödda dotter, och så fick jag denna parodi istället."

Smakbiten är hämtad från sidan 229:

Fredagskvällen tillbringade jag framför TV:n med mamma. Det kändes som om jag hade flängt omkring tillräckligt de senaste dagarna. Jag var helt slut. Att ta hand om en liten baby var tillräckligt ansträngande. Fast hur skulle jag kunna veta det? hör jag dig fråga.

Okej, okej, jag medger att jag hade mycket hjälp av mina föräldrar, men jag kände mig fullständigt slut i alla fall.

Hur jag skulle kunna återvända till mitt arbete var för mig en gåta.

Hur klarar folk sådant?

Jag kände mig så otillräcklig.

Särskilt när jag hörde talas om kvinnor i, vilket land är det nu, Kina? Som gräver i åkrarna med sina bara händer och säger "hoppsan, ursäkta mig ett ögonblick", som om de bara ska gå på damrummet och piffa upp sig, men i själva verket helt enkelt lyfter på kjolen och föder ett barn i en nyplöjd fåra eller i en säck full av ris eller vad det nu kan vara.

"Åh, så skönt att det är över", kanske de säger.

För att genast fortsätta att plöja eller rycka upp kraftiga ekar med ena handen med sin nyfödda vid bröstet.

Och när mörkret faller är de gravida igen.

Medan det nyfödda barnet förses med en uppsättning kläder och skickas iväg att köra traktor.

Veckans mening v. 40 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vattenmelonen av Marian Keyes.

Jag har visserligen hört talas om folk som kommit försent till sin egen begravning, men själv hade jag den ovanliga egenskapen att komma försent till min egen födelse.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Helgfrågan v. 40

Helgfråga från Mias bokhörna. Nu sätter vi fart på fantasin kring bokkaraktärer. Helgfrågan lyder:

Vilken bokkaraktär skulle du vilja vara för en dag och varför?

Svår fråga, men jag tror det får bli Hercule Poirot, som är huvudperson i 33 av Agatha Christies deckare. Tänk att få gå omkring och vara så intelligent, så analytisk, så självupptagen - allt på en gång! Det tycker jag skulle vara roligt ;)