tisdag 11 juni 2024

Tisdagstrion: Tre böcker i samma typ av miljö

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat tre böcker i samma typ av miljö. Jag valde rymden. Här är min trio:

Hail Mary av Andy Weir. Den här SF-romanen är riktigt spännande, bara man accepterar att genren går utanför våra traditionella ramar. Att som Ryland Grace tvingas inse att stjärnan han ser utanför sin rymdfarkost inte är solen utan Tau Ceti, en stjärna 12 ljusår från vårt solsystem kan få vem som helst att förtvivla. Men inte vår hjälte. Steg för steg återvänder minnena och han inser att han helt enkelt måste hitta lösningen på problemet att solen är på väg att slockna. Det som ibland kan vara lite jobbigt för mig som läsare är att Andy Weir strösslar med vetenskapliga termer och matematiska problem. Jag har inte en aning om ifall det han skriver är korrekt eller om han hittar på alltsammans. Men det behöver jag egentligen inte veta. Det viktiga är att det verkar "rimligt" när Ryland Grace tar sig an problemen, försöker, misslyckas, och försöker igen. Boken är en verklig bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går. Och den avslutande twisten är helt underbar!

I boken Nomadplaneten befinner vi oss ett sekel in i framtiden. Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?
Som sig bör utspelar sig större delen av händelserna i boken ombord på rymdskeppet Melchior och på nomadplaneten Gilead. Namnet Gilead som författaren valt som namn på planeten är för övrigt intressant. Flera personer i Gamla Testamentet bar namnet och det tros betyda "evig lycka".
Någon evig lycka är dock inte besättningens följeslagare. Konflikterna blir allt svårare och det blir snart uppenbart att man inte en lita på?
Expeditionen till Gilead tror jag inte är det enda som författaren vill berätta om. Då och då får vi glimtar av hur vår planet har förändrats under de hundra år som gått från idag. Klimatet har förändrats kraftigt och människor tvingas lämna länderna på södra halvklotet och söka sig allt längre norrut. Författaren är miljövetare och jag tror att han minst lika mycket har velat berätta om klimathotet som om rymdfärder. Vad förväntar vi oss att finna på en annan planet, när vi inte ens förmår ta hand om vår egen?

Nightflyers av George R.R. Martin. När en vetenskaplig expedition gör sig redo att söka efter en mytomspunnen utomjordisk ras är det bara skeppet Nightflyer som står tillgängligt. Besättningen består endast av kaptenen Royd Eris, som presenterar sig genom ett spöklikt hologram.
Kaptenens ovillighet att visa sig för forskarna är dock inte det enda som orsakar oro. Med i expeditionen finns en telepat som från första stund känner av en farlig närvaro. De är inte ensamma ombord på Nightflyer.
Endast forskaren Melantha Jhirl har nu möjlighet att lösa mysteriet. När allt fler oförklarliga händelser inträffar faller det på hennes bord att utreda om hotet är verkligt. Men först måste hon hålla sig vid liv.
Nightflyers är en riktigt spännande bok! I början är jag förvirrad, för det är många personer som presenteras på en gång och de har titlar som jag inte förstår. Här befinner vi oss lååångt fram i tiden, och givetvis har nya yrken uppstått.
Mysteriet med den spöklike kaptenen och det faktum att medlemmar av besättningen dör på ett märkligt sätt får mig att tänka på Agatha Christies Tio små negerpojkar, men den känslan går över. Här kämpar man mot något som ingen kunnat föreställa sig. Samtidigt närmar man sig kontakten med de varelser man så hett eftersträvat att få möta.
Boken är ovanligt kort. Endast 151 sidor och ett antal av dem upptas av David Palumbos spännande illustrationer. Författaren visar att det går att skapa spänning i en kortroman. Här blandas science fiction och psykologi. Resultatet blir riktigt bra. 

20 kommentarer:

  1. en till ute i rymden! nej, jag vill ha fast mark under fötterna! har sett Ensam på Mars. det räcker en stund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken Ensam på Mars är riktigt bra. Jag har inte sett filmen.

      Radera
  2. Hanneles bokparadis11 juni 2024 kl. 13:01

    Kul med rymdtema!

    SvaraRadera
  3. Rymden är ju en mycket spännande miljö, men jag har inte läst någon av böckerna.

    SvaraRadera
  4. Jag har läst första boken och blir sugen på de andra två. Det är något fängslande med rymden och vad som kan finnas där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den första är den bästa av de tre, tycker jag.

      Radera
  5. Jag har läst ovanligt få böcker som utspelar sig i rymden.

    SvaraRadera
  6. Nomadplaneten verkar vara bra. Det är den andra gången jag ser den k en trio i dag

    Maria Bokologen

    SvaraRadera
  7. Jag har faktiskt läst alla tre och ja, du vet ju att två av dem är med i min trio också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att vi båda valde rymdmiljö.

      Radera
  8. Weirs och Martins böcker har jag läst och de är jättebra.

    SvaraRadera
  9. Jag funderar på om jag läst så mycket som utspelar sig i rymden överhuvudtaget... Aniara i och för sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aniara har jag läst, men jag tyckte faktiskt att den var ganska tråkig.

      Radera