Tisdagstrion: Bäst (hittills) under sommaren

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bäst (hittills) under sommaren. Här är min trio:  

Jag inleder med Där vassen viker av Linda Edgarsson. Det är författarens debutroman och en riktigt bra sådan. Det är Småland på 1800-talet. Gudfruktiga människor går i kyrkan varje söndag (även om en del går till kyrkan för att få del av nyheterna). 

Men som på andra platser och i andra tider finns det kärlek, passion, lögner och svek. När huvudpersonen Hilda finner både kärlek och passion tornar hindren upp sig. Vad ska en fattig flicka välja? Kärleken eller den materiella tryggheten.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är fina personporträtt, men också väl utvecklade miljöbeskrivningar som gör det lätt för läsaren att förflytta sig i tid och rum till den värld som är Hildas.

Döden för oss samman av Håkan Mattsson är första delen av tre i en ny spänningsserie. Och vilken bok detta är! Här blandas genrer på ett mycket genomtänkt sätt.

För tankarna går givetvis först till deckare. Här förekommer den allra vidrigaste brottslighet, vilket sker utan att polisen har en aning. Men samtidigt kliver huvudpersonerna in i en värld som vissa skulle benämna "övernaturlig", medan andra skulle se det som den naturligaste sak i världen, bara vi förmår öppna våra sinnen. Vad detta handlar om tänker jag inte berätta här. Det får varje läsare av boken själv ta reda på.

Boken är riktigt skickligt skriven. Vi följer ett antal karaktärer, vars liv har varit helt olika, men ödet får deras livslinjer att flätas samman. Mathias, som under tolv år inte förmått vara en verklig pappa åt vare sig Hannah eller hennes lillebror, tvingas söka henne på ställen han inte visste fanns. Han ska till varje pris finna henne, om han så ska dö.

Vattendansaren är skriven av Ta-Nehisi Coates, en författare som har kampen mot förtrycket av Amerikas svarta "i blodet". Hans far tillhörde Black Panthers. Sitt förnamn har han fått från fornegyptiskans namn för Nubien.

Händelserna utspelar sig i Virginia under en tid då slaveriet fortfarande tynger den afroamerikanska befolkningen. I Virginia odlas tobak, men de vita herrarna har föga kunskap om marken som besås. De är inte bönder utan herremän. Slavarna ser hur jorden utarmas, men de har givetvis inget att säga till om. När skördarna blir mindre har många plantageägare inget annat att sälja än slavarna. 

Författaren visar genom huvudpersonen Hiram Walker och de andra färgade karaktärerna ett tydligt förakt för denna onyttiga klass av slavägare, och det med rätta kan jag tycka. Själva idén att man har rätt att förslava en grupp människor med deras hudfärg som grund och sedan anse sig ha rätt att splittra familjer, att rycka barn ur mödrarnas famn, är givetvis fullständigt motbjudande.

Det finns dock människor som är riskera allt, själva livet om det skulle påfordras, för att befria slavarna och knäcka slavekonomin. Emellertid är det inte alltid lätt att veta vem som är vän och vem som är en förrädare.

Coates har lagt in en extra komponent som gör att berättelsen växer utanför den traditionella ramen. Ett fåtal svarta, Hiram Walker är en av dem, besitter en magisk kraft som kan hjälpa motståndsrörelsen att befria slavar, men det gäller att lära sig att bemästra den. Jag är inte alltid så förtjust i när det blandas in magi i en berättelse som i övrigt ger sken av att berätta en historia som mycket väl hade kunnat vara sann (trots vad jag sa om Mattssons bok), men här fungerar det märkligt nog.