Helgfråga från Mias bokhörna. Helgfrågan lyder:
Hur viktigt är det att man gillar huvudkaraktären i en bok?
Bonusfråga: Dina vänner och familj, gillar de också att läsa?
Intressant fråga. Visst kan det vara trevligt att gilla huvudpersonen, och kanske rent av identifiera sig med honom. Men samtidigt kan en bok vara bra, även om huvudpersonen inte är den trevligaste. Jag tänker på Lolita av Vladimir Nabukov. Jag vill verkligen inte säga att jag gillar Humbert Humbert, men jag vidhåller att det är en bra bok.
Om jag begränsar bonusfrågan till den närmaste familjen, så tycker min fru om att läsa. Precis som jag läser hon gärna en stund innan det är dags att sova, och även på andra lediga stunder. Den äldre dottern var en riktig bokslukare som barn. Nu läser hon inte så mycket, men även jag hade ett långt uppehåll i livet när jag inte läste speciellt mycket skönlitteratur, så hon kan nog finna tillbaka till böckerna senare. När det gäller den yngre dottern så har jag nog börjat ge upp. Hon tycker det är tråkigt att läsa böcker. Hm, jag kanske kan intressera henne för ljudböcker. När döttrarna var riktigt små läste jag alltid för dem när de skulle nattas. Jag tror det är nyttigt för små barn att på det sättet få en första kontakt med böckernas värld.
bokslukare har jag aldrig varit men äldsta barnbarnet håller ofta i en bok - eller lyssnar, de gör ju moderna barn :)
SvaraRaderaSynd om de missar känslan av att hålla en bok i handen.
RaderaBonus att tycka om och känna igen sig i karaktärerna, men det funkar att ogilla också. Så länge man känner något.
SvaraRaderaSå är det. Det är när man med en gäspning lägger ifrån sig en bok där personerna inte engagerar en som det är illa.
RaderaDet är supernyttigt för ungar att läsa, det råder inga tvivel om det. Hoppas våra barn håller fast vid/återkommer till böckernas värld.
SvaraRaderaDe går miste om så mycket om de inte gör det.
RaderaHåller med dig vad gäller huvudpersonen. Så länge det är någon intressant man får följa. :) I min familj är jag ensam vad gäller böcker, men mamma läste mycket för oss när vi var små. Det var fina tider det! :D
SvaraRaderaJag minns när jag läste Grace av Anthony Doerr. Jag retade mig oerhört mycket på huvudpersonen och därför tyckte jag inte om boken.
RaderaHar den oläst i bokhyllan, ska bli spännande och se hur huvudpersonen är! Nu blev jag nyfiken. :)
RaderaBeror nog en del på bokens handling i sin helhet också förstås. Och för det mesta brukar det ju alltid finnas någon karaktär som är någorlunda vettig. ;)
SvaraRaderaJa, oftast 😉
RaderaJag har också haft perioder med väldigt lite läsning. Det har barnen också haft och kommer förmodligen att ha framöver!
SvaraRaderaLivet kommer emellan ibland.
RaderaLäsning kan gå lite i olika perioder, har haft några där jag gjort annat och inte läst så mycket.
SvaraRaderaKan bli så.
RaderaDet går att prova med ljudböcker, ibland lyckas det!
SvaraRaderaVärt att prova.
RaderaJag läste också alltid för mina barn när de var små, senare har jag läst massor för mina tre barnbarn också.
SvaraRaderaDet är roligt både för den vuxne och barnet.
RaderaJag tackar min pappa för min kärlek till böcker :) Han läste för mig när jag var liten, speciellt minns jag Pettson och Findus med så mycket värme! Och några av favoritstunderna var när vi två gick till bibblo tillsammans :)
SvaraRaderaJag var en trogen bibliotekskund som barn. Jag minns inte så mycket av att någon läste sagor för mig, men det kan bero på att jag lärde mig läsa tidigt.
RaderaLäsning kommer man tillbaka till om man har varit en läsare. Jag läste mindre under åren jag pluggade och jobbade samtidigt. Numera läser jag mycket igen.
SvaraRaderaDet tror jag stämmer.
RaderaJag har också en dotter som tycker det är tråkigt att läsa. Pratar jag om en bok frågar hon ofta om den finns som film.
SvaraRaderaPåminner om Pastor Jansson. ”Jag vet inte om han kan de tio budorden, men han har sett filmen i alla fall.” 😄
Radera