En smakebit på söndag - Lila hibiskus

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Lila Hibiskus och är skriven av Chimamanda Ngozi Adichie.

Eugene Achike är en god man. Han skänker pengar till välgörenhet. Genom sin tidning bekämpar han korruption och förtryck. Och han misshandlar sin fru och slår sina barn.
I Lila hibiskus tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.

Smakbiten är hämtad från sidan 35:

Jag gick ut från mitt rum i samma ögonblick som Jaja kom ut från sitt. Vi stod på avsatsen och såg Papa gå nedför trappan. Han hade slängt Mama över axeln som en av jutesäckarna med ris som arbetarna på hans fabriker köpte i stora partier vid gränsövergången i Seme. Han öppnade dörren till matsalen. Sedan hörde vi ytterdörren öppnas, hörde honom säga något till Adamu, portvakten.
"Det är blod på golvet", sa Jaja. "Jag hämtar skurborsten i badrummet."
Vi skurade bort blodspåren som fortsatte i trappan som om någon hade burit en läckande burk röd vattenfärg hela vägen ned till bottenvåningen. Jaja skurade medan jag torkade upp.