Sidor

måndag 31 augusti 2020

Den som ruvar på hämnd...

Titel: Den som ruvar på hämnd...
Författare: Eriksson & Mann (Sture Eriksson och Catharina Mann)
Förlag: Blue Publishing (2020)
Antal sidor: 311

Den som ruvar på hämnd... är en spänningsroman som utspelar sig i trakterna kring Vemdalen. I centrum står den tidigare grävande journalisten Henning, som återvänt till hembyn efter en brokig karriär, och hans barndomsvän Kaj, polis med längtan efter pension. Hennings dröm om att komma bort från hetluften på tidningsredaktionen blir inte som han tänkt sig.
När tre män försvinner spårlöst dras Henning och Kaj in i en utredning som innehåller mord, övergrepp, våld och droger. Och som får ett slut som ingen väntat sig.

Detta är författarparet Eriksson & Manns debutroman. Den ska utgöra inledningen till det de kallar Vemdalsmorden. Det är roligt tycker jag att förlägga handlingen till Härjedalens glesbygd. Befolkningstätheten i landskapet är bara 0,81 invånare per kvadratkilometer, och då bor ändå en hel del av invånarna i Sveg. När man rör sig utanför landskapets tre tätorter är det sannerligen glest mellan husen.

Författarna lyckas med miljöbeskrivningarna tycker jag. Som läsare får man både veta vilka växter man kan förvänta sig att finna i terrängen, men även vilka blommor som är tåliga nog att kunna växa i trädgården. 

Huvudpersonen Henning är på något vis urtypen av människa som kan tänkas vara centrum i en sådan här bok. Förtidspensionerad journalist med lagom mycket krämpor i form av artros och liknande, som lyckas ramla in i olika brottsliga aktiviteter. Givetvis tillsammans med sin poliskompis. Polisen Kaj har fullt sjå med att försöka få Henning att inte bedriva polisarbete som kan vara livsfarligt.

Det som jag tycker är bokens svaghet är att det blir lite för många disparata polisärenden. Det är grov brottslighet (av en art jag inte ska avslöja) parat med mordfall och kvinnomisshandel. Allt händer på en gång och till slut blir det väldigt många personer att hålla reda på. Inte minst därför att det talas om "stockholmaren" som ömsom syftar på en gravt kriminellt belastad individ, och ömsom på Henning.

Bitvis är boken spännande, men jag tror att den hade vunnit på om man hade försökt renodla vilken historia man ville berätta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar