Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker jag ser fram emot att läsa under hösten. De här böckerna är inte nya, men det gör inget. Jag har inte läst dem förut. Här följer min trio:

Hundra år av ensamhet av nobelpristagaren Gabriel Carcía Márquez.
Romanen handlar om den lilla isolerade colombianska byn Macondo och utspelar sig främst i familjen Buendías hus.
Byn Macondo grundas i början av 1800-talet av José Arcadio Buendía. Han ägnar sig åt vetenskapliga experiment och hans största upplevelse är när han för första gången får se och känna is. När han konstaterar att jorden är rund betecknas han som galen av alla utom den kringvandrande zigenaren Melquíades, som är författarens alter ego och som dyker upp med jämna mellanrum i berättelsen, även efter sin död. Hans hustru Ursula är jordnära och viljestark, men hyser en fasa för att föda barn med grissvans. De får trots det tre egna barn: José Arcadío, Aureliano och Amaranta, samt adoptivdottern Rebeca. Romanen skildrar dessas och deras barns många skilda äventyr och upplevelser i byn. Så småningom når den moderna civlisationen byn med elektricitet, telefon, telefon och bilar, men till sist dör släkten ut.

Ormen i Essex av Sarah Perry.
London 1893. Cora Seaborne är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.
Tillsammans med sin socialistiska väninna Martha och sin mycket specielle son Francis lämnar Cora storstaden för den lilla staden Colchester i Essex, där rykten om en mystisk sjöorm har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen. Cora finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker Will och Cora svaret på gåtan kring odjuret, samtidigt som de oundvikligen dras till varandra.

Förhoppningsvis ska jag äntligen läsa De som dödar drömmar sover aldrig av Jan Guillou. Det är den åttonde delen i Guillous romansvit Det stora århundradet.
Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död.
Eric Letang arbetar på dagarna som biträdande jurist på Henning Sjöstrands famösa advokatbyrå. Men på nätterna och fritiden ingår han i en hemlig säkerhetstjänst inom den vänster som försöker organisera försvaret mot en hela tiden aggressivare statlig fiende. Hans stora kärlek Gertrude är verksam som advokat i Hamburg medan klimatet hårdnar och hon får uppleva hur hennes vänner undan för undan fängslas eller dödas.
I Sverige arbetar statens hemliga agenter efter västtysk förebild för att försöka provocera fram en öppen konfrontation mellan "terrorister" och staten. För den motståndsrörelse där Eric Letang ingår blir det en katt- och råttalek i ett allt farligare spel.
Samtidigt som släkten Lauritzen växer och en ny generation föds.