En smakebit på søndag - Vedergällning

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Vedergällning och är skriven av Robert Harris. 

November 1944. Tyskland är på väg att förlora andra världskriget. I ett sista desperat försök har Hitler beordrat produktion av 10000 ballistiska V-2-raketer - världens mest sofistikerade vedergällningsvapen. Den tyske ingenjören Rudi Graf brukade drömma om att skicka en raket till månen. Istället befinner han sig i det ockuperade Nederländerna där han ansvarar för avfyrningen av missiler mot London. Kay Caton-Walsh, brittisk sektionsofficer i den kvinnliga hjälpflygkåren och överlevande efter en V-2-attack, får i uppdrag att åka till Belgien och lokalisera avfyrningsplatserna. De har inte mycket gemensamt, men kommer att påverka varandra mer än någon av dem anar.

Smakbiten är hämtad från sidan 160:

Ute i tamburen envisades doktorn med att böra hennes väska. Hon såg på det höga taket, de religiösa prydnadsföremålen, den massiva ekdörren. Det kändes inte riktigt som en privatbostad. "Är det här ni har er mottagning kanske?"

Han skrattade. "Je ne suis pas ce type de docteur!" Han öppnade en dörr och tände lyset. Hon följde efter. Det var ett rymligt arbetsrum, av en typ som hon var bekant med sedan åren i Cambridge - med väggarna täckta med bokhyllor, överfulla så att en del volymer låg i högar på golvet och på skrivbordet. Gardinerna i tung, svart sammet - med fläckar av damm - var fördragna. Det luktade gammal tobaksrök därinne. "Jag undervisade på universitetet i Antwerpen fram till kriget. Jag har doktorerat i filosofi - ett ämne som man inte har någon användning för idag."

"Säg inte det. Nu behöver vi filosofin mer än någonsin."

"Det har ni rätt i!" Han log mot henne - för första gången under kvällen. Leendet förändrade hans ansikte. Han var inte lika gammal som hon först trott, insåg hon.