Tisdagstrion: I rättvisans tjänst (böcker med poliser, advokater, domare osv)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat i rättvisans tjänst. Här är min rättvisa trio: 

Vinterland är Kim Fabers och Janni Pedersens debutroman. Den vann Danska kriminalakademins debutantpris 2020. Jag kan inte på rak arm påminna mig att jag läst någon dansk kriminalroman tidigare. De flesta böcker jag läser är antingen skrivna av svenska eller av engelskspråkiga författare. Därför var det extra roligt att få läsa den här boken, som jag har fått som recensionsex av förlaget.

Det är en bok som tyvärr känns både aktuell och trovärdig. Vi får räkna med att det blir fler terrordåd i Europa och särskilt då på platser med mycket folk. Här har författarna valt en julmarknad som målet för dåden; en plats där många barnfamiljer befinner sig. Vi följer både kommissarie Juncker och Signa Kristiansen när de utreder två skilda brott utan något samband. Eller finns det ändå ett samband?

Kan man känna att detta är en dansk och inte en svensk kriminalroman? Ja, på åtminstone ett ställe blir det uppenbart. Martin Juncker har druckit en halv flaska vin och därefter har han druckit ett par öl. Han funderar sedan på allvar om han kan ta bilen. Förhoppningsvis hade en svensk kommissarie inte ens kommit på tanken. Men Danmark är annorlunda ;)

Vinterland är en riktigt bra kriminalroman som jag gärna rekommenderar till den som vill ha en spännande deckare under julhelgen.

Morden i Baronville är tydligen fjärde delen i David Baldaccis serie om FBI-utredaren Amos Decker. Jag har inte läst någon av de tidigare. Decker är den där hårda typen som gärna blir huvudperson i en kioskdeckare.

Berättelsen håller ihop och som läsare får man till sist allt klart för sig. Bovarna åker fast och Decker triumferar. Boken är spännande, inte tu tal om den saken.

Men ändå känner jag mig inte helt nöjd. Det blir så många mordoffer i denna lilla stad att det nästan blir löjligt. Midsomer låter som ett lockande semestermål i jämförelse. I Morden i Midsomer brukar det "bara" vara tre mordoffer per episod. Men det finns en annan sak som faktiskt irriterar mig. Amos Decker har en kvinnlig kollega, Alex Jamison, men det är Decker som står för all tankeförmåga och alla intelligenta slutsatser. Jamisons roll är att ställa förundrade frågor så att Decker kan få berätta vad han har kommit fram till. Måhända är jag inte tillräckligt reaktionär för att uppskatta det upplägget.

Skam. Det är sent 1800-tal och en ung kvinna hittas mördad i den lilla värmländska socknen Frykeboda. Hon har bragts om livet i sitt eget hem och det dröjer inte länge innan skvallret går varmt på kyrkbacken. Vem är den skyldige.

Uppdraget att hitta den våldsbenägne gärningsmannen går till länsman Nathanael Efraimsson och fjärdingsman Alfred Karlsson. Och det råder inte direkt någon brist på hemligheter i Frykeboda - något de snart ska bli varse. Invånarna gör allt för att undvika att hamna i skvallerkedjans skottglugg och särskilt under sådana tragiska omständigheter. Kommer länsman lyckas hitta mördaren?