Så går då äntligen året mot sitt slut

Så går då äntligen 2021 mot sitt slut. Ett riktigt skitår om ni frågar mig. 2022 måste bli bättre. Något annat är otänkbart. 

Helgfrågan v. 52

Helgfråga från Mias bokhörna. En julspecial med samma fråga i tre veckor. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok du läser eller har läst!  

Jag gör som förra och förrförra veckan och tipsar om boken jag läser. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald är en bok jag tänkt läsa länge och nu äntligen har jag gjort slag i saken. Från baksidestexten:

Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. Tjugoåttaåriga Sara Lindqvist från Haninge och sextiofemåriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Som tur är finns där förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Dagens visdomsord 2021-12-29

Drop the last year into the silent limbo of the past. Let it go, for it was imperfect, and thank God that it can go. (Brooks Atkinson)

Boktolvan 2022

Det finns uppenbarligen en läsutmaning som kallas Boktolvan. Den har tydligen sitt ursprung hos enligt O, men bilden till höger har jag helt fräckt "lånat" hos Bokföring enligt Monika.  Utmaningen går ut på att under året läsa tolv böcker av författare som man tidigare inte läst något av. Kul tycker jag, så jag är på! Här nedan är namnen på de tolv författare jag valt och de böcker av dem som jag tänker läsa under 2022.

1. Bethany Clift (Överlevaren)
2. Maria Ahlqvist Ruokolahti (Bedragaren)
3. Ellen G. Simensen (Tro mig när jag ljuger)
4. Vladimir Sorokin (Snöstormen)
5. Grethe Bøe (Nödrop)
6. Marieke Lucas Rijneveld (Obehaget om kvällarna)
7. S. A. Cosby (Asfaltsland)
8. Tomas Bannerhed (Korparna)
9. Sun-Mi Hwang (Hönan som drömde om att flyga)
10. Ruth Rendell (Stenarna skola ropa)
11. Belva Plain (Månskärans stad)
12. Dimitry Glukhovsky (Metro 2033)

Judas av Amos Oz

Titel: Judas

Originalets titel: HaBesora al pi Jehuda Ish Kariot

Författare: Amos Oz

Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)

Antal sidor: 330

När Schmuel Ash lämnas av sin flickvän och tvingas avbryta sina bibelstudier finner han en oväntad fristad som assistent till den ärrade lärdomsgiganten Gershon Wald. I det gamla huset i Jerusalem bor även Walds svärdotter, den lockande men undanglidande Atalia.

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Sammanfattningsvis är det en eftertänksam mångfacetterad roman som är mycket läsvärd.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 2: Läs en bok där författaren är från Mellanöstern.  

Tredje dosen idag

Idag fick jag min tredje vaccinationsdos mot Covid-19. Har du inte vaccinerat dig än? Gör det! Bry dig inte om trollen på nätet som försöker intala dig att vaccinet nog inte är tillräckligt utprovat än. Det har ju faktiskt delats ut miljarder (!) vaccindoser. Hur mycket mer utprovat kan det bli? 

Konungens jultal 2021

 

Blir det någon kaosutmaning 2022?

Jag undrar om det blir någon kaosutmaning 2022. Någon bokbloggare har totat ihop en sådan de senaste nio åren. De bloggar som hållit i det har varit:

• 2013 How hollow heart are full
• 2014 Pocketlover
• 2015 Sagan om sagorna
• 2016 C. R. M. Nilsson
• 2017 Sofies bokblogg
• 2018 Fröken Christina
• 2019 Mina skrivna ord
• 2020 Mias bokhörna
• 2021 Mitt bokintresse

Är det din tur 2022? Vilka punkter som varit med i kaosutmaningarna kan du se om du klickar på respektive kaosutmaning överst på min blogg (utom 2013-2015 då jag inte var med).

Böcker från Tomten

Tomten hade med sig en del böcker till mig. 1795 av Niklas Natt och Dag, Karlstads miljöer av Gunnar Lundkvist, Aktier - 3 steg till ekonomiskt oberoende av Ola Lauritzson, Astronomisk kalender 2022, Hundra röster om corona av Malin Edgren och Mord och ingen julefrid.

Det är en ros utsprungen ...

En julsång som jag tycker är väldigt fin

(Jag gillar Harry Belafontes version också, men tycker mest om den med Boney M)

"Fem" en fredag v. 51: God jul!

Varje fredag brukar Elisa med bloggen elisamatilda ställa fem frågor kring ett tema hon valt. Men dels är hon sjuk, dels förstår hon att folk är upptagna med ett och annat den här dagen, så hon ställer bara EN fråga: Hur kommer du fira idag precis som du vill?

Svaret är tyvärr att den här julen inte alls är som de tidigare jularna. I somras dog min mamma och min svärmor med tre dagars mellanrum, så vi kan inte fira jul med någon av dem. Men dessutom ligger min fru fortfarande på sjukhus efter hjärnblödningen hon drabbades av den 29 september. Därför är hon inte hemma och firar med oss andra. Jag, våra båda döttrar, ena dotterns pojkvän och hans son äter jullunch här hos mig. Vi byter lite julklappar. Men sedan åker jag och döttrarna till sjukhuset och har med oss fika och julklappar så det blir lite julfirande med hustrun där i alla fall.

God Jul!

Helgfrågan v. 51

Helgfråga från Mias bokhörna. En julspecial med samma fråga i tre veckor. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok du läser eller har läst! 

Jag gör som förra veckan och tipsar om boken jag läser. Den här gången är det Judas av Amos Oz. Från baksidestexten:

När Schmuel Ash lämnas av sin flickvän och tvingas avbryta sina bibelstudier finner han en oväntad fristad som assistent till den ärrade lärdomsgiganter Gershon Wald. I det gamla huset i Jerusalem bor även Walds svärdotter, den lockande men undanglidande Atalia.  

He sees you when you're sleeping!

Julen står för dörren. Lås den! 

Veckans kulturfråga v. 51 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Vi börjar kanske så smått att summera året. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken är den bästa boken du läst i år?

Om jag så där lite halvspontant ska lyfta fram några böcker så får det bli Stöld av Ann-Helén Laestadius, Skampärlorna av Aline Lilja Gladh, Kokain av Pascal Engman och Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen.

Stöld av Ann-Helén Laestadius

Titel: Stöld

Författare: Ann-Helén Laestadius

Förlag: Romanus & Selling (2021)

Antal sidor: 437 

En januaridag när solen nyss återvänt norr om polcirkeln skidar nioåriga Elsa ensam till rengärdet och hittar sin kalv Nástegallu död. En man som hon känner igen håller i en blodig kniv och renkalvens öra. Elsa skräms till tystnad, smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat. Hon får tag i örat men bevarar hemligheten som kommer att påverka henne långt senare i livet.

Stöld av Ann-Helén Laestadius är en så bra bok på många sätt. Den är mycket välskriven, men framför allt ger den en så viktig skildring av hur samerna i Sverige fortfarande diskrimineras och utsätts för rasism. Dessutom tycker de styrande i Sverige att det är viktigare med landets gruvnäring än med renbetesmarkerna.

Vi har i Sverige gärna tagit på oss rollen som världssamvete. "En moralisk stormakt" sade visst förre statsministern Stefan Löfven. Och visst är vi duktiga på att engagera oss för förtryckta folk runt om i världen. Vi förfasas över hur ursprungsbefolkningen i Amazonas drivs undan för att deras områden ska exploateras. Men vi glömmer bort hur vårt eget land i hundratals år har förtryckt samerna, förbjudit deras religion, drivit bort dem från deras hävdvunna landområden.

Stöld är en viktig bok som alla borde läsa. Ja, ingen svensk borde få öppna munnen och fördöma förtryck i avlägsna länder utan att först ha läst den här boken. 

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 6: Läs en bok av en författare som härstammar från ett lands ursprungsbefolkning.  

Tisdagstrion: Julböcker

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat julböcker. Det är tredje året i rad som det är jultema på årets sista tisdagstrio. Det är väl inte så konstigt, men det blir svårare att variera sig ;) Här är min trio:  

Mord i vintertid var Semics juldeckarantologi 2016 och jag fick den i julklapp.

Nio författare har skrivit var sin deckarnovell.
Det går inte riktigt att recensera nio författares verk på en gång. Därför nöjer jag mig med att konstatera att jag uppskattade boken. En sådan här antologi med deckarnoveller där alla historierna är helt olika har sina tydliga poänger. Ingen risk att man tröttnar på historien.

Julevangeliet, det vill säga Luk 2:1-20, måste väl passa här!

Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas; Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.

Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig. Så for ock Joseph upp af Gallileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt; På det att han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.

Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.

Och i den samma ängden vore någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord. Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de voro storliga förfärade.

Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall; Ty idag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad. Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.

Och strax vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade: Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje. Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.

Och de gingo hasteliga, och funno Maria och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon. Och då de detta sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet. Och alla, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.

Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta. Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var. (Karl XII:s Bibel 1703)

Petters och Lottas jul av Elsa Beskow är väl en julklassiker!

Den utspelar sig i en tid när inte Tomten utan Julbocken kom med klapparna!

Fjärde advent

En smakebit på søndag - Judas

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Judas och är skriven av Amos Oz.

När Schmuel Ash lämnas av sin flickvän och tvingas avbryta sina bibelstudier finner han en oväntad fristad som assistent till den ärrade lärdomsgiganter Gershon Wald. I det gamla huset i Jerusalem bor även Walds svärdotter, den lockande men undanglidande Atalia.  

Smakbiten är hämtad från sidan 14:

Ungefär tre veckor innan Jardena gifte sig övergav Shmuel till slut sin mastersuppsats om "judiska aspekter på Jesus", ett projekt som han tett sig in i med enorm entusiast, eggad av den vågade insikt som slagit honom när han valde ämnet. Men så snart han började gå in på detaljer och utforska källor upptäckte han att hans briljanta idé inte på något sätt var ny, eftersom den funnits i tryck redan innan han föddes, i början av trettiotalet, i en fotnot till en kort artikel av hans framstående lärare, professor Gustav Jom-Tov Eisenschloss.

Veckans mening v. 50

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Stöld av Ann-Helén Laestadius.

Hon var inte rädd för att höra dem prata om synden, men hon var rädd för att hon skulle slå ihjäl dem.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Juldagen och Nyårsdagen får Veckans mening ligga i träda. Återkommer den 8 januari.

Julklapp/Bokpaket

Idag kom det en julklapp med posten. Uppenbarligen från Bookmark Förlag. Jag är imponerad över att de lägger ner jobb på att slå in recensionexemplar om julklappar. Någon eller några på förlaget har fått lägga ned mycken tid på detta gissar jag.

Jag förstod att det var helt okej att öppna paketet före julafton, så det gjorde jag. Det innehöll Sluta aldrig fly av Harlan Coben. Coben skriver alltid jättebra spänningsromaner, så den här ser jag fram mot att få läsa.

Helgfrågan julspecial v. 50

Helgfråga från Mias bokhörna. En julspecial med samma fråga i tre veckor. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok du läser eller har läst!

Då tipsar jag om boken jag läser just nu, nämligen Stöld av Ann-Helén Laestadius. Från baksidestexten:

En januaridag när solen nyss återvänt norr om polcirkeln skidar nioåriga Elsa ensam till rengärdet och hittar sin kalv Nástegallu död. En man som hon känner igen håller i en blodig kniv och renkalvens öra. Elsa skräms till tystnad, smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat. Hon får tag i örat men bevarar hemligheten som kommer att påverka henne långt senare i livet.

Veckans kulturfråga v. 50 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda verkar ha kommit i julstämning. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka julböcker läser du i år?

 

Ja just det ja. Man borde förstås leta rätt på några julböcker när det lackar mot jul. Men jag har inte plockat fram några julböcker; så tråkig är jag. När jag är klar med boken jag läser nu så tänker jag ta mig an Judas av Amos Oz; en författare som jag aldrig läst något av tidigare.

Den utspelar sig dock i Det Heliga Landet. Så jag kan väl få en halv poäng i alla fall :D

Julklappstips

Har du någon kvar att köpa julklappar till. En bok vore väl bra, eller hur! Jag skulle vilja tipsa om Åsa Hellbergs serie om Flanagans. Tre jättefina böcker. Välkommen till Flanagans, Kvinnorna på Flanagans och Nya tider på Flanagans. Jag tyckte de var jättebra!

Dagens visdomsord 2021-12-15

Bättre en gång tala och därvid bliva än hundrade gånger tala. (Gustav Vasa) 

Tisdagstrion: Isigt, kallt eller vitt

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat isigt, kallt eller vitt. Här är min trio:   

Änglarnas sorg är andra delen av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken. Den första var Himmel och helvete.

Det här är en mycket speciell bok. Det är nog det minsta man kan säga. Jag tycker om den. Dessa människor som kämpar för att överleva under en karg vinter. Men den är ändå inte helt lättläst. En mening kan ibland vara med än en halv sida lång och det är inga pratminus när någon säger något. Allt vävs ihop. Om inte Stefánsson vore en så bra författare, skulle jag ha lagt bort boken för längesen.

En märklig historia är det när pojken tillsammans med postbudet Jens beger sig över bergen med post till avlägsna trakter. I ett par hundra sidor snöar det. Det snöar, blåser, snöar lite mera, de fryser och är hungriga. Och mitt upp i alltihop dyker ett spöke upp. En kvinna som nyligen dött och numera luktar rökt fårkött.

Jo, jag förstår att det låter knasigt, men som jag sade ovan, så är det ändå en riktigt bra bok. Man känner verkligen att man befinner sig mitt i snöstormen, så detta är en läsvärd bok. Jag lovar.

Snöblind var den första boken av Ragnar Jónasson som jag läst. Av isländska författare har jag bara läst ett par böcker av Halldór Kiljan Laxness och Jón Kalman Stefánsson tidigare, men det här var den första isländska deckaren för mig.

I en isolerad fiskeby på norra Island, en ödslig trakt där ingen låser sina dörrar, upptäcks en ung kvinna halvnaken i snön, blödande och medvetslös. Samtidigt har en äldre, uppburen författare fallit till sin död. Ari Thór - nybliven polis på sin första postering, långt från flickvännen i Reykjavik - dras rakt in i hjärtat av det lilla samhället. Ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att det inte går att lita på en enda människa. Där hemligheter och lögner har blivit ett sätt att leva. 

Det är riktigt roligt att följa historien i ett isländskt samhälle vid en fjord på norra Island. Det är mitt i vintern och det mesta verkar ligga begravt i snö och is. En lavin gör att byn blir helt isolerad.

Själva kriminalhistorien är riktigt spännande. Den unga kvinnan som hittas blödande och medvetslös i snön. Den gamle författaren som ramlar och slår ihjäl sig. Mord? Mordförsök? Olyckshändelse? Den unge polisen Ari är ivrig när han ska utreda de båda händelserna, men han märker snart att allt inte är vad han och andra har trott. Lögner avslöjas; lögner som de inblandade aldrig hade trott skulle avslöjas.

Slutligen Snö. av den turkiske nobelpristagaren Orhan Pamuk.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.

Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.

Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.

Även om jag inte förstod allt när det gäller bokens mening, så är det i alla fall roligt att ha läst den :)

Lucia

Tredje advent

En smakebit på søndag - Stöld

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Stöld och är skriven av Ann-Helén Laestadius. 

En januaridag när solen nyss återvänt norr om polcirkeln skidar nioåriga Elsa ensam till rengärdet och hittar sin kalv Nástegallu död. En man som hon känner igen håller i en blodig kniv och renkalvens öra. Elsa skräms till tystnad, smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat. Hon får tag i örat men bevarar hemligheten som kommer att påverka henne långt senare i livet.

Smakbiten är hämtad från sidan 50:

Hemma hos Elsa fanns släktboken som visade hur alla samiska familjer hängde ihop på nära eller långt håll i deras trakter. Hon och Anna-Stina fanns på varsin sida och genom siffror och koder kunde man fastställa deras släktskap. Hur visste inte Elsa, fast mamma hade visat, det var för krångligt. Det viktiga var att Anna-Stina var hennes kusin, hennes oambealli. Att ha sitt namn i en bok, bar en sådan sak! Elsa brukade ta fram boken och stryka med fingret över sitt namn och födelsedatum. Och följa stegen bakåt, till áhkku och áddjá och deras föräldrar och vidare till århundraden som hon inte ens kunde föreställa sig.

Veckans mening v. 49

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Stöld av Ann-Helén Laestadius.

Kanelbullarna var kringlor av himlen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Fem en fredag v. 49: Antingen eller

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat antingen eller.

1. Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför?
Den frågan var lite svår, för jag har inga små barn så här finns varken pepparkakshus eller lego. Men om jag hade några små barn skulle jag nog göra söndertagande av pepparkakshuset till en rolig grej på tjugondag knut och låta alla få äta av huset. (Jag letade på nätet efter bilder på pepparkakshus och valde det fulaste jag kunde hitta. Det skulle kännas lättare att demolera ett sådant hus...)

2. Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför?
Definitivt köpta. Jag tycker att de köpta pepparkakorna är godare. Enda ursäkten för att baka pepparkakor själv är om man har små barn som kan tycka att det är roligt.

3. Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför?
Definitivt ensam! Jag vet inte vad jag skulle tala med grannen om ifall det blir en längre tid. Då sitter jag hellre ensam och läser. (En del skulle nog säga att jag alltid är lite insnöad...)

4. En grön jul eller en regnig jul, och varför?
En regnig jul blir väl oftast grön, men om frågan handlar om regn samtidigt som det ligger snö på backen så väljer jag en grön jul. Regn på jul är dels trist, dels kan det bli halkigt så att det blir fler dödsolyckor under julhelgen.

5. En plastgran eller riktig gran, och varför?

När jag var barn hade vi alltid en riktig gran. Möjligen berodde det på att det nog inte fanns några plastgranar. Men jag har haft plastgran i decennier. Jag slipper böket med att köpa och ta in en gran varje år, det blir en massa barr överallt och jag minns hur pyntet i granen brukade klibba fast i kådan. Och krukväxterna brukar må dåligt av att det kommer in en gran i huset. Dessutom tycker jag att det är ett slöseri med skogens resurser att hugga ner en tioårig gran för att ha den i mitt vardagsrum i några veckor. Men jag kan sakna doften av gran. (Nej, jag tänker inte hänga upp någon doftgran som luktar granbarr i granen!)