Tisdagstrion: "Första" eller "sista" i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat "första" eller "sista" i boktiteln. Här är min trio:

Med Sista brevet till Sverige avslutar Vilhelm Moberg romansviten om utvandrarna Karl Oskar och Kristina. Här får vi läsa om stora händelser i Amerikas historia. Inbördeskriget som ledde till slaveriets avskaffande och det sista stora Siouxupproret.
Men framför allt följer vi naturligtvis Karl Oskar och hans familj. En tionde gång blir Kristina gravid och det är en gång för mycket. Hon dör och lämnar maken i sorg och raseri.
Åren går och Karl Oskar är en gammal och ledbruten man. Han håller sig mest i sin stuga där han plågas av smärtor i kroppen. Hans käraste ägodel är en karta över Ljuders socken. När smärtan är som värst studerar han kartan och drömmer sig tillbaka till det gamla hemlandet, även om han aldrig ångrade att han utvandrade.
Till sist dör även Karl Oskar och en granne skriver ett sista brev till Karl Oskars syster för att berätta att brodern är död. Han begravs på den begravningsplats han själv varit med om att utvälja för de svenska invandrarna. Vid ingången till gravplatsen står orden: Saliga äro de som här sofwa. Ewig Frid är Dödens gåfwa.
Om denna romansvit kan jag bara säga: Läs den om du inte har gjort det! Den beskriver en tid där människor kände sig tvingade att lämna Sverige för att få rätten att bestämma över sig själva och för att kunna försörja sina barn. 

De första tolv är den tolfte delen i Denise Rudbergs Elegant crime-serie om polisen Marianne Jidhoff. Varje del har i titeln  bokens ordningstal i serien. Tidigare har jag läst När klockan slår fem i den här serien och En tredje man i serien Kontrahenterna, som också hade ordningstalet i serien i varje boktitel. Jag förstod inte varför de båda böckerna hade just de titlarna utöver att talet skulle stämma med vilken bok i ordningen det var och jag vet ärligt talat inte varför den har boken heter De första tolv. Men, men, det är ju trots allt bokens innehåll som räknas.

Den här boken har en intressant intrig och även ett intressant persongalleri. Det är inte lätt som läsare att förstå sambandet mellan de två grova brotten på Östermalm, och det är förstås heller inte meningen. Boken växlar mellan de två brotten och det är inte förrän på slutet som jag får veta hur allt hänger ihop. 

Boken är välskriven och språket flyter på bra. En riktigt trevlig bok för den som vill gotta sig i den övre medelklassens liv och leverne samtidigt som det är en bra deckare.

De sista och de första människorna är en science fiction-roman skriven av Olaf Stapledon som kom ut 1930. Den beskriver mänsklighetens framtid flera miljarder år framåt i tiden.

Jag läste den för sisådär ett halvsekel sedan och jag skulle gärna vilja läsa den igen. Jag måste försöka få tag på den.