Er tredje man av Denise Rudberg

Titel: Er tredje man

Författare: Denise Rudberg

Förlag: Bookmark Förlag (2021) 

Antal sidor: 296

Sommaren 1941 är osedvanligt varm. Vid Nybrokajen ligger stockholmarna i ekor och solar samtidigt som statsminister Per Albin Hansson håller sitt historiska anförande där han hävdar Sveriges neutralitet. För signalspanarna på Karlaplan 4 pågår en febril verksamhet med att avkoda krigsmeddelanden när Elisabeth dessutom blir rekryterad som spion för försvarets underrättelsetjänst. Märkliga omständigheter vid tiden för Iris landsflykt uppdagas medan Signe äntligen får chans till återhämtning i skärgårdsidyllen hos professor Svartström. Men mitt under ett pågående världskrig är det svårt att avgöra vem som verkligen går att lita på.

Er tredje man är tredje delen i Denise Rudbergs serie Kontrahenterna. De tidigare delarna är Det första chiffret och En andra allians. Tyvärr har jag inte läst de tidigare delarna, vilket nog hade varit en fördel, men boken är ändå fristående tycker jag mig förstå. (Vad jag däremot inte förstår är varför boken heter just Er tredje man.)

Jag gillar att Rudberg valt att ha tre kvinnliga huvudpersoner. Alltför ofta är det männen som får vara modiga och driftiga. Men förutom Elisabeth, Iris och Signe finns kvinnor som har den viktiga uppgiften att avkoda krigsmeddelanden. Kvinnornas insats i det svenska totalförsvaret under andra världskriget förtjänar verkligen att lyftas fram och det har Denise Rudberg lyckats med.

Författaren har dessutom gjort en grundlig research för att säkerställa att de historiska detaljerna blir riktiga. I ett par fall har hon gjort förändringar, men då berättar hon föredömligt om detta i ett efterord.

Men trots detta är det något som skaver. I sin strävan att skapa trovärdiga kvinnliga gestalter tycks Rydberg ha glömt männen. Där finns några riktigt elaka män, men de är bara onda. Det finns inget försonande drag hos dem och det skadar tyvärr trovärdigheten. Människor är inte bara onda eller goda. Vi är komplexa varelser som bär både det onda och det goda inom oss. Männen porträtteras utan djup, vilket är beklagligt, och det gör att boken får godkänt, men inte mer.