En smakebit på søndag - Carmilla

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Carmilla och är skriven av Sheridan Le Fanu. 

Sheridan Le Fanus roman Carmilla är både känd för att den introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen och för att den är ett lysande mästerverk inom skräckgenren. Berättaren, artonåriga Laura, ser tillbaka på en barndom utan lekkamrater, ensam med sin far och tjänstefolket i det stora ödsligt belägna slottet. Men så en dag kommer äntligen en vän in i hennes liv. Det sker en vagnsolycka utanför slottet och Laura och hennes far blir ombedda att låta en flicka i Lauras ålder bo en tid hos dem. Flickans namn är Carmilla.

Smakbiten är hämtad från sidan 55:

Den natten hade jag en dröm som blev början på ett högst besynnerligt lidande. Jag kan inte kalla det för en mardröm, för jag var fullt medveten om att jag sov. Men jag var lika medveten om att jag var i mitt rum och låg i min säng, precis som i verkligheten. Jag såg, eller tyckte mig se, rummet och dess möblemang på samma vis som jag senast hade sett det, förutom att det var mycket mörkt, och jag såg någonting röra sig vid fotänden av sängen, någonting som jag först inte riktigt kunde urskilja. Men snart såg jag att det var ett kolsvart djur som påminde om en jättelik katt. Jag trodde att den var mellan fyra och fem fot lång, för den såg ut att vara lika lång som spiselmattan när den passerade denna, och den gick fram och tillbaka med samma smidiga, lömska rastlöshet som ett vilddjur i bur. Jag fick inte fram ett ljud, fastän jag som ni kan förstå var vettskrämd. Djuret började röra sig allt snabbare, och rummet blev snabbt mörkare och mörkare, och till slut var det så mörkt att jag inte längre kunde se någonting annat av djuret än dess ögon. Jag kände hur det hoppade upp på sängen. De två stora ögonen närmade sig mitt ansikte, och plötsligt kände jag en stingande smärta som om två stora nålar, några centimeter ifrån varandra, trängde djup in i mitt bröst. Jag vaknade med ett skrik.