Tisdagstrion: Huvudstäder

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat huvudstäder. Här är min trio: 

Sthlm Confidential av Hanna E Lindberg är en bok som jag inte tyckte var speciellt spännande, men det var ändå ett visst driv i berättandet.
Lennie Lee driver en framgångsrik skandaltidning, har en lyxlägenhet på rätt adress och är ständigt omgiven av vackra kvinnor. Men plötsligt händer något. Upplagan rasar. Vännerna vänder sig bort. Allt pekar obönhörligt neråt när han får i uppdrag att fixa århundradets fest åt en affärsman. Pengarna räcker för att lösa alla hans problem - om han överlever.
Solveig Berg är en ung journalist som efter ett ödesdigert misstag hamnat i kylan och förlorat jobbet. Tomheten och ensamheten väcker svarta minnen till liv och hon gör vad som helst för att komma tillbaka.
Kapitlen är korta, och oftast är vartannat kapitel om Lennie och vartannat om Solveig. Det är inget dumt grepp alls. Men jag känner att jag har svårt att engagera mig i personernas öden. Ett plus är väl dock att jag inte lyckades fatta vem som var mördaren i boken.
Ett antal saker lämnades obesvarade. Hur gick det egentligen för Lennie Lee? Men det får man kanske svar på i nästa bok.

De dunkla butikernas gata av nobelpristagen Patrick Modiano var en bok som jag inte alls uppskattade, men den passar in i trion.
Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.

I Earthquake bird har Lucy flytt till Tokyo för att undkomma det förflutna. För att inte bli upptäckt lever hon ett tillbakadraget liv, med få vänner, och en älskare som väger upp bristen på all annan passion.
Sedan träffar hon Lily som har kopplingar till hennes tidigare liv. Vänskapen blir intensiv, men kort därpå mördas Lily och Lucy är den enda som är misstänkt.
I jakten på att rentvå sig själv fångas Lucy i minnets förrädiska labyrinter. Det blir en suggestiv katt- och råttalek där läsaren, liksom Lucy, hålls på sträckbänken ifråga om hennes skuld - eller oskuld.
Earthquake Bird är en bok som jag verkligen tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda på många sätt. Det är hela tiden Lucy som berättar. Oftast benämner hon sig själv "jag", vilket är logiskt, men ibland säger hon Lucy om sig själv istället. Varför? Det vet jag inte med säkerhet, men det sätter igång mina tankar om inte annat.
Under större delen av berättelsen befinner hon sig hos polisen. I ett förhörsrum och i en cell. Men det är mycket lite som berättas om hur hon har det där. Istället får vi följa hennes livs historia genom hennes tankar. Från början, då hon till sin mors djupa besvikelse visar sig vara en flicka och inte den väntade åttonde sonen, genom en barndom tillsammans med de elaka bröderna, beslutet att flytta till Japan, och till slut fram till tiden då Lily mördades.
Hela tiden undanhåller författaren oss de fakta som skulle kunna avgöra om Lucy är skyldig eller inte. Det gör att boken är riktigt spännande. (Som en bonus får man dessutom veta en del om samtliga järnvägsstationer i Tokyo...)