Sidor
▼
lördag 29 februari 2020
Men så löjligt!
Jag funderade på varför inte en enda bokbloggskompis kommenterade mitt inlägg i Helgfrågan. Nu märkte jag precis att jag inte lagt in någon länk hos Mia. Det var jag helt övertygad om att jag hade gjort! Jag var nog väldigt trött i torsdags kväll...
Saga i ny tappning - Atlantis
Igår gick tiden ut för att vara med i Darkness Publishings novelltävling. De ska ge ut en antologi i höst, som bygger på klassiska sagor.
Historien måste baseras på någon av dessa sagor: Snövit, Pinocchio, Alice i Underlandet, Peter Pan, Askungen, Törnrosa, Djungelboken, Robin Hood, Sherlock Holmes, Oliver Twist, Skönheten och Odjuret, Ringaren i Notre Dame, Mulan, Skattkammarön, Herkules, Den lilla sjöjungfrun, Aladdin, Det susar i säven, Rapunzel, Snödrottningen, Kejsarens nya kläder, Atlantis.
Novellen måste även kunna räknas in i någon av fantastikgrenarna (fantasy, science fiction, skräck).
Jag skickade in mitt bidrag i går. Det bygger på berättelsen om Atlantis. Ska bli kul att se hur det går :)
Historien måste baseras på någon av dessa sagor: Snövit, Pinocchio, Alice i Underlandet, Peter Pan, Askungen, Törnrosa, Djungelboken, Robin Hood, Sherlock Holmes, Oliver Twist, Skönheten och Odjuret, Ringaren i Notre Dame, Mulan, Skattkammarön, Herkules, Den lilla sjöjungfrun, Aladdin, Det susar i säven, Rapunzel, Snödrottningen, Kejsarens nya kläder, Atlantis.
Novellen måste även kunna räknas in i någon av fantastikgrenarna (fantasy, science fiction, skräck).
Jag skickade in mitt bidrag i går. Det bygger på berättelsen om Atlantis. Ska bli kul att se hur det går :)
Veckans mening v. 9
Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Jag har haft en hel del att stå i och har därför inte hunnit läsa ut boken jag höll på med och får därför använda samma bok som förra veckan. Veckans mening är hämtad från boken Godmorgon 2020 av Staffan Ander.
Hundar ser upp till människor, katter ser ner på dem, men grisar behandlar oss som jämlikar.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
Hundar ser upp till människor, katter ser ner på dem, men grisar behandlar oss som jämlikar.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
torsdag 27 februari 2020
Helgfrågan v. 9
Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången har Mia fått hjälp av Evelina att formulera helgfrågan. Helgfrågan lyder:
Vad är den perfekta längden på en bok?
Bonusfråga: När du är sjuk, vilken genre passar dig bäst då?
Hur långt är ett snöre? Jag vet väl inte om jag tycker att det finns en perfekt längd på en bok. En del böcker kan man önska att de hade varit längre, men andra böcker kan innehålla onödig utfyllnad. Böcker som närmar sig 500 sidor kan väl vara lite svåra att börja på. En bok på 250-400 sidor brukar nog bli bra.
Jag är nästan aldrig sjuk. Brukar inte behöva sjukanmäla mig för att jag drabbats av någon influensa. Om jag blir sjuk, så är det med besked. Som när jag fick en stroke för snart sex år sen. Då passade ingen genre eftersom synen var så påverkad. En god vän kom till sjukhuset med en bok till mig. Snällt tänkt, men boken var på 700 sidor och jag klarade knappt av att läsa pratbubblorna i en serietidning.
Vad är den perfekta längden på en bok?
Bonusfråga: När du är sjuk, vilken genre passar dig bäst då?
Hur långt är ett snöre? Jag vet väl inte om jag tycker att det finns en perfekt längd på en bok. En del böcker kan man önska att de hade varit längre, men andra böcker kan innehålla onödig utfyllnad. Böcker som närmar sig 500 sidor kan väl vara lite svåra att börja på. En bok på 250-400 sidor brukar nog bli bra.
Jag är nästan aldrig sjuk. Brukar inte behöva sjukanmäla mig för att jag drabbats av någon influensa. Om jag blir sjuk, så är det med besked. Som när jag fick en stroke för snart sex år sen. Då passade ingen genre eftersom synen var så påverkad. En god vän kom till sjukhuset med en bok till mig. Snällt tänkt, men boken var på 700 sidor och jag klarade knappt av att läsa pratbubblorna i en serietidning.
onsdag 26 februari 2020
Omslagsonsdag vecka 9: Bokrea
Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är bokrea. Då får jag välja böcker från flera bokreor för att det ska bli en liten hög. På bokrean 2020 köpte jag De som dödar drömmar sover aldrig av Jan Guillou, De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser, Silvervägen av Stina Jackson och 1794 av Niklas Natt och Dag. 2019: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman och Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket av Jonas Jonasson. 2018: Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou, Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr och Belgravia av Julian Fellowes. 2017: Blå stjärnan av Jan Guillou, När klockan slår fem av Denise Rudberg och Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) av Jonas Jonasson. Här är mina reaomslag:
tisdag 25 februari 2020
Bokrean 2020
Det kan väl inte ha undgått någon att bokrean började idag. Akademibokhandeln hade som vanligt ett erbjudande att om man kom mellan 7 och 10 så kunde man ta fyra böcker och betala för tre. Ett sådant erbjudande är svårt att motstå. Fyra böcker hamnade i min korg. De som dödar drömmar sover aldrig av Jan Guillou, De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser, Silvervägen av Stina Jackson och 1794 av Niklas Natt och Dag.
Tisdagstrion: Bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken
Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken. Här följer min trio:
The Jane Austen Book Club av Karen Joy Fowler är en roman som jag inte har läst, men den filmatiserades 2007, och jag har sett filmen ;)
Den handlar om sex personer som bildar en bokklubb för att diskutera de sex romaner som Jane Austen skrev. När de läser Austens romaner upptäcker de att deras egna livserfarenheter i flera fall överensstämmer med de teman som behandlas i hennes böcker.
I bok nummer två tänjer jag lite på ämnet när jag väljer Markus Zusaks roman Boktjuven. Någon bokhandel eller någon bokcirkel finns definitivt inte med. Inte något vanligt bibliotek heller. Men huvudpersonen tar sig faktiskt in i borgmästarens privata bibliotek för att stjäla böcker.
På bokens baksida kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.
Så till sist Ingenting att se av Robert Warholm ;)
The Jane Austen Book Club av Karen Joy Fowler är en roman som jag inte har läst, men den filmatiserades 2007, och jag har sett filmen ;)
Den handlar om sex personer som bildar en bokklubb för att diskutera de sex romaner som Jane Austen skrev. När de läser Austens romaner upptäcker de att deras egna livserfarenheter i flera fall överensstämmer med de teman som behandlas i hennes böcker.
I bok nummer två tänjer jag lite på ämnet när jag väljer Markus Zusaks roman Boktjuven. Någon bokhandel eller någon bokcirkel finns definitivt inte med. Inte något vanligt bibliotek heller. Men huvudpersonen tar sig faktiskt in i borgmästarens privata bibliotek för att stjäla böcker.
På bokens baksida kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.
Så till sist Ingenting att se av Robert Warholm ;)
Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir alltid svaret: "Där finns ingenting att se!"
Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
Carin besöker det kommunala biblioteket som barn. Som vuxen inreder hon ett eget bibliotek i sitt hem. Och hon är med i en bokcirkel som heter Bokmalarna.
måndag 24 februari 2020
Tänk snabbt (vecka 9)
Linda med bloggen Enligt O har en liten utmaning, som hon kallar Tänk snabbt, där man får ett antal ordpar, där man berättar vilket som man föredrar.
Den här veckans snabba val är:
Den här veckans snabba val är:
- Unga kvinnor eller Emma?
- Boken eller filmen?
- En bok i taget eller slalomläsning?
- Fysiska utmaningar eller inte?
- Tussilago eller snödroppar?
Unga kvinnor eller Emma? Jag får nog passa på den första, för jag har varken läst Unga kvinnor eller Emma. Inte heller har jag sett dem som film.
Boken eller filmen? Måste man välja? Ibland tror jag man gör fel när man har läst en bok och sedan blir besviken på filmen, för att den "inte var lika bra". Men man får inte glömma att det är två helt olika media, och därför måste resultatet bli olika. Vem beskriver den första påsken bäst? Leonardo da Vinci med Nattvarden eller Bach med Matteuspassionen?
En bok i taget eller slalomläsning? Eftersom jag är man, så är detta med split vision inte min grej. Jag kan inte hålla handlingen i flera böcker i huvudet samtidigt.
Fysiska utmaningar eller inte? Jag är väl i en ålder när varje fysiskt aktivitet är en utmaning, så jag kunde kanske ha valt det första alternativet :) Jag är inte ute och idrottar. Däremot är jag på friskvård en timme i veckan och jag går en del i mitt arbete.
Tussilago eller snödroppar? Det växer inga snödroppar i vår trädgård och inte går jag längs landsvägskanten och spanar efter tussilago. Maskrosor brukar vara frekventa i trädgården.
Authors & Characters: Jenny
Lyrans Noblesser har en utmaning, som går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Jenny.
Jenny Rogneby är en författare som jag är nyfiken på. Hon föddes i Etiopien 1974, men adopterades till Sverige och är uppväxt i Boden.
Den mångsidiga Jenny är utbildad kriminolog, har en socionomexamen och har varit utredare vid Citypolisen i Stockholm. Hon är även utbildad musikalartist.
Jenny Rogneby har skrivit fyra kriminalromaner med polisen Leona som huvudperson: "Leona. Tärningen är kastad", "Leona. Alla medel tillåtna", "Leona. Utan mänskligt värde" och "Leona. Ur aska i eld".
Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant utspelar sig på en frisersalong. Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.
Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.
På minussidan finns det ibland klichéartade språket. "Det gör vi", svarar hon och känner tydligt hur Stefanos besvikna blick bränner i ryggen när hon lämnar köket. Men snälla nån, man kan inte känna en besviken blick bakom ryggen!
Men står man ut med klichéerna är Bakom din rygg som sagt riktigt läsvärd.
Jenny Rogneby är en författare som jag är nyfiken på. Hon föddes i Etiopien 1974, men adopterades till Sverige och är uppväxt i Boden.
Den mångsidiga Jenny är utbildad kriminolog, har en socionomexamen och har varit utredare vid Citypolisen i Stockholm. Hon är även utbildad musikalartist.
Jenny Rogneby har skrivit fyra kriminalromaner med polisen Leona som huvudperson: "Leona. Tärningen är kastad", "Leona. Alla medel tillåtna", "Leona. Utan mänskligt värde" och "Leona. Ur aska i eld".
Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant utspelar sig på en frisersalong. Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.
Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.
På minussidan finns det ibland klichéartade språket. "Det gör vi", svarar hon och känner tydligt hur Stefanos besvikna blick bränner i ryggen när hon lämnar köket. Men snälla nån, man kan inte känna en besviken blick bakom ryggen!
Men står man ut med klichéerna är Bakom din rygg som sagt riktigt läsvärd.
söndag 23 februari 2020
En smakebit på söndag - Godmorgon 2020
Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Godmorgon 2020 och är skriven av Staffan Ander.
Hur långt är ett snöre? Vem var Stefan Johansson? Varför står Karl IX-statyn där den står på Residenstorget i Karlstad? Tre frågor som besvaras i krönikor av Staffan Ander, Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör och mycket läste krönikör. Staffan Anders nionde urvalsvolym Godmorgon 2020 innehåller ett 50-tal av de krönikor som publicerats de senaste åren. Krönikorna tar upp så väl det mycket vardagliga som det sällsynta och udda. Nostalgiska tillbakablickar och Hemingway, Borsalinohattar och konsten att spå väder, också detta tas upp av NWT:s lördagskrönikör.
Smakbiten är hämtad från sidan 15:
Det är en god helgdag i sommarens Sverige. En sakta vind prasslar i lövträdens grenar. Solen smeker, katterna är på utflykt. Stillhet råder.
En kopp te, lite rostat bröd, en ostbit och filmjölk är mitt sällskap denna morgon.
Något saknar jag dock. Det är morgontidningen, den som vilar på sjunde dagen. Jovisst, de snabba nyheterna, uppdateringen som det kallas, får jag via min padda. Men jag saknar pappersläsandet, prasslet, de överraskningar som varje ny sida innebär.
Jag läser på mitt filpaket, det överraskar mig inte.
Datummärkningen på brödpaketet gör mig varken glad eller ledsen.
Jag ser ut över gräsmattan, ned mot stranden. Kryddodlingarna doftar, fruktträden funderar på att bära frukt, blomster väntar på att bli plockade.
Där, i naturen, finns min morgontidning. Jag ser, upplever och läser.
Hur långt är ett snöre? Vem var Stefan Johansson? Varför står Karl IX-statyn där den står på Residenstorget i Karlstad? Tre frågor som besvaras i krönikor av Staffan Ander, Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör och mycket läste krönikör. Staffan Anders nionde urvalsvolym Godmorgon 2020 innehåller ett 50-tal av de krönikor som publicerats de senaste åren. Krönikorna tar upp så väl det mycket vardagliga som det sällsynta och udda. Nostalgiska tillbakablickar och Hemingway, Borsalinohattar och konsten att spå väder, också detta tas upp av NWT:s lördagskrönikör.
Smakbiten är hämtad från sidan 15:
Det är en god helgdag i sommarens Sverige. En sakta vind prasslar i lövträdens grenar. Solen smeker, katterna är på utflykt. Stillhet råder.
En kopp te, lite rostat bröd, en ostbit och filmjölk är mitt sällskap denna morgon.
Något saknar jag dock. Det är morgontidningen, den som vilar på sjunde dagen. Jovisst, de snabba nyheterna, uppdateringen som det kallas, får jag via min padda. Men jag saknar pappersläsandet, prasslet, de överraskningar som varje ny sida innebär.
Jag läser på mitt filpaket, det överraskar mig inte.
Datummärkningen på brödpaketet gör mig varken glad eller ledsen.
Jag ser ut över gräsmattan, ned mot stranden. Kryddodlingarna doftar, fruktträden funderar på att bära frukt, blomster väntar på att bli plockade.
Där, i naturen, finns min morgontidning. Jag ser, upplever och läser.
lördag 22 februari 2020
Veckans mening v. 8
Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken Godmorgon 2020 av Staffan Ander.
Där fann man ett ställe där mänsklig fot aldrig satt sin hand!
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
Där fann man ett ställe där mänsklig fot aldrig satt sin hand!
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
fredag 21 februari 2020
Pengabrevet
Titel: Pengabrevet
Författare: Karina Johansson
Förlag: Hoi Förlag (2019)
Antal sidor: 211
Pengabrevet är en relationsdeckare skriven av Sunneförfattarinnan Karina Johansson.
Vinteridyllen går i kras på skidanläggningen i Sunne när Annelis farbror Ville hittas svårt misshandlad i skidliften. Ingen förstår vem som skulle vilja skada den gamle mannen. Polisen står som handfallen och när Ville dör på sjukhuset blir Anneli fast besluten att själv försöka ta reda på vem som är mördaren. Har Villes död något att göra med kuvertet fullstoppat med pengar som hon såg i hans stuga? Och vart leder nyckeln som hon får från hans advokat?
Samtidigt har Anneli haft en tuff period på skidanläggningen där hon jobbar. När vd:n oväntat slutar tar den trevlige och charmige Petter över. Men är han den person han utger sig för att vara?
Om jag räknat rätt är detta Karina Johanssons femte bok i den genre som hon själv kallar "mysdeckare". De tidigare är Bara en pärla, Utan egen vinning, Ett felsteg eller två och Resan tillbaka. I hennes böcker finns ingen polisman som steg för steg löser mordfallet, ingen journalist som kommer sanningen på spåret när hon ska skriva artiklar. Nej, på ett vis kommer själva mordfallen i bakgrunden. Inte så att det är oviktigt vem som är mördaren och varför mordet skedde. Men Karina Johansson lägger tonvikten på personerna i boken. Det är relationerna mellan de medverkande som ger böckerna liv och vi får steg för steg veta mer om dem, och då löses mordfallet så att säga "på köpet".
I Pengabrevet får vi bekanta oss med skidanläggningen i Sunne. Vem kunde väl tro att ond, bråd död kunde förekomma där? Vi får bekanta oss med människorna kring Ski Sunne, varav vissa känt varandra sedan barnsben, medan andra får betraktas som nykomlingar. Vem kan man egentligen lita på?
Upplösningen innehåller en överraskande twist, framför allt vad det gäller motiven bakom allt. Motivet är på gränsen till långsökt, men sammantaget är det en trevlig deckare som passar utmärkt att läsa, hopkurad under en filt i favoritfåtöljen.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 13: Läs en bok som utspelar sig i det landskap du bor i.
Författare: Karina Johansson
Förlag: Hoi Förlag (2019)
Antal sidor: 211
Pengabrevet är en relationsdeckare skriven av Sunneförfattarinnan Karina Johansson.
Vinteridyllen går i kras på skidanläggningen i Sunne när Annelis farbror Ville hittas svårt misshandlad i skidliften. Ingen förstår vem som skulle vilja skada den gamle mannen. Polisen står som handfallen och när Ville dör på sjukhuset blir Anneli fast besluten att själv försöka ta reda på vem som är mördaren. Har Villes död något att göra med kuvertet fullstoppat med pengar som hon såg i hans stuga? Och vart leder nyckeln som hon får från hans advokat?
Samtidigt har Anneli haft en tuff period på skidanläggningen där hon jobbar. När vd:n oväntat slutar tar den trevlige och charmige Petter över. Men är han den person han utger sig för att vara?
Om jag räknat rätt är detta Karina Johanssons femte bok i den genre som hon själv kallar "mysdeckare". De tidigare är Bara en pärla, Utan egen vinning, Ett felsteg eller två och Resan tillbaka. I hennes böcker finns ingen polisman som steg för steg löser mordfallet, ingen journalist som kommer sanningen på spåret när hon ska skriva artiklar. Nej, på ett vis kommer själva mordfallen i bakgrunden. Inte så att det är oviktigt vem som är mördaren och varför mordet skedde. Men Karina Johansson lägger tonvikten på personerna i boken. Det är relationerna mellan de medverkande som ger böckerna liv och vi får steg för steg veta mer om dem, och då löses mordfallet så att säga "på köpet".
I Pengabrevet får vi bekanta oss med skidanläggningen i Sunne. Vem kunde väl tro att ond, bråd död kunde förekomma där? Vi får bekanta oss med människorna kring Ski Sunne, varav vissa känt varandra sedan barnsben, medan andra får betraktas som nykomlingar. Vem kan man egentligen lita på?
Upplösningen innehåller en överraskande twist, framför allt vad det gäller motiven bakom allt. Motivet är på gränsen till långsökt, men sammantaget är det en trevlig deckare som passar utmärkt att läsa, hopkurad under en filt i favoritfåtöljen.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 13: Läs en bok som utspelar sig i det landskap du bor i.
torsdag 20 februari 2020
Helgfrågan v. 8
Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången funderar Mia på om det spelar någon roll för oss vilket förlag böckerna kommer från. Helgfrågan lyder:
Bryr du dig om vilket förlag som givit ut en viss bok? Har du ett favoritförlag som du alltid kan lita på ger ut böcker som passar din smak?
Bonusfråga: Vilken bok står näst i tur att läsa?
Om jag exempelvis står i bokhandeln och hittar en bok jag tycker verkar bra, då bryr jag mig inte det minsta om vilket förlag som givit ut boken. Men annars är väl Bookmark Förlag något av en favorit, för de skickar ofta recensionsex till mig och jag brukar aldrig bli besviken.
Boken som står näst i tur att läsa är Godmorgon 2020, som är skriven av Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör Staffan Ander. Han skriver ett kåseri varje lördag i tidningen, och dessa sammanställs ibland till böcker. Det är inte någon årsbok, utan i den här bocken finns krönikor från tiden 2015-2019. Vi bytte böcker med varandra på Värmlands Bokfestival.
Bryr du dig om vilket förlag som givit ut en viss bok? Har du ett favoritförlag som du alltid kan lita på ger ut böcker som passar din smak?
Bonusfråga: Vilken bok står näst i tur att läsa?
Om jag exempelvis står i bokhandeln och hittar en bok jag tycker verkar bra, då bryr jag mig inte det minsta om vilket förlag som givit ut boken. Men annars är väl Bookmark Förlag något av en favorit, för de skickar ofta recensionsex till mig och jag brukar aldrig bli besviken.
Boken som står näst i tur att läsa är Godmorgon 2020, som är skriven av Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör Staffan Ander. Han skriver ett kåseri varje lördag i tidningen, och dessa sammanställs ibland till böcker. Det är inte någon årsbok, utan i den här bocken finns krönikor från tiden 2015-2019. Vi bytte böcker med varandra på Värmlands Bokfestival.
onsdag 19 februari 2020
Omslagsonsdag vecka 8: Vitt
Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är vitt. Det fanns många, så jag har gjort ett litet urval. Här är mina vita omslag: