Originalets titel: All the Light We Cannot See
Författare: Anthony Doerr
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 596
Ljuset vi inte ser är skriven av den amerikanske författaren Anthony Doerr.
Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.
När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo - en stad som kommer att totalförstöras av kriget.
Detta är en roman jag såg nämnas många gånger för ett par år sedan, och alla verkade tycka mycket om den. Därför köpte jag den på bokrean 2018. Men av någon anledning glömde jag bort den, och det är först nu, två år senare, som jag plockat fram och läst den.
Det här är en riktigt bra roman. Vi följer den kvinnliga huvudpersonen Marie-Laure och Werner genom krigets grymheter. Hon, den blinda flickan, blir en del av den franska motståndsrörelsen, medan han är soldat och medverkar till att partisaner i öst och väst dödas. Men ju mer tiden går, desto svårare har Werner att känna att det han gör är rätt. Fast vad ska han göra? Det är krig och han har att välja mellan att lyda order och att skjutas. Det är alltid lättare att vara moralisk när man inget har att förlora.
Författaren har valt att i romanen skildra en legend kring en ädelsten. Denna ädelsten går som en röd tråd genom boken, vilket ger romanen en extra dimension. Det finns människor som är beredda att döda för att få ädelstenen, men det sägs också att stenen kan döda.
Det enda som möjligen är negativt med romanen är dess omfång. Det är tveksamt om det behövdes nästan 600 sidor för att berätta historien.
Jag har tidigare läst en roman av Anthony Doerr, nämligen Grace. Den boken var en stor besvikelse. Jag är därför glad att ha fått läsa denna roman, som är betydligt bättre.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 23: Läs en bok med kvinnlig huvudperson.
Det är faktiskt samma sak för mig. Jag köpte också den här på rean (samma år tror jag) och har sedan glömt bort den. Roligt att du tyckte om den trots att den är en tegelsten. :) Får flytta upp den i läshögen här hemma.
SvaraRaderaSå lustigt att det hände oss båda :) Jag hoppas att du också kommer att tycka om den.
RaderaVad kul att du gillade den! :)
SvaraRaderaJag förstår att det betyder att du gillade den ;) Men visst var väl hans roman Grace en besvikelse?
RaderaHört talas om denna och varit nyfiken, men skippar nog om den är så tjock.
SvaraRaderaDet är väl det enda jag har emot den.
RaderaFörstod du vad som hände med stenen? Slutade det med att hon slängde den i havet eller hämtade Werner den igen? Fanns det ett till hus inuti det lilla huset? Det är så mycket som jag inte förstår.
SvaraRadera