tisdag 14 november 2017

Grace

Titel: Grace
Originalets titel: About Grace
Författare: Anthony Doerr
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 468

I romanen Grace möter vi meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv - och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

Detta får honom att lämna sin hustru och sin lilla dotter, för att på det viset rädda flickan. I 25 år eller så håller han sig borta. Han försöker få kontakt med hustrun, men denna vägrar svara på hans brev, så han vet inte om dottern överlevt.

Detta är en roman med kvalitéer, inte tu tal om den saken. Ändå finns det saker som får mig att rynka pannan. Varför vägrar hustrun att svara på hans brev? Det hade väl varit den enklaste sak i världen att brevledes föra en dialog för att kunna förstå vad som hänt.

Det finns även en på tok för lång passage från någon oländig terräng i gräslig vinterkyla där David tycks ägna den mesta tiden åt att studera snöflingor medan en ung kvinna från Karibien samlar och studerar insekter. Det känns inte som att den långa historien för romanen framåt.

Och jag blev även lite besviken över att Davids sanndrömmar var så få i boken. Jag fick intrycket att dessa skulle utgöra en bärande länk genom boken, men så blev inte fallet. Den röda tråden i boken tycks vara molnformationer och snöflingor, och varken moln eller snöflingor intresserar mig nämnvärt.

Till råga på allt är David Winkler en person som jag som läsare irriterar mig på. Han tycks aldrig kunna ordna någonting. Ska han skicka ett brev, så måste han grubbla länge om han verkligen ska posta det. Får han ett arbete, måste han rätt vad det är befinna sig någon annanstans. Han kan inte ens knacka på en dörr och lämna fram den tårta han köpt, utan han ställer tårtan utanför dörren. Han gör mig tokig!

Jag vet att hans roman Ljuset vi inte ser har fått lysande recensioner, och det är kanske synd att det inte var den jag fick hugga in på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar