En smakebit på söndag - Dikter 1945-2002

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är från och med idag bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa nu är Dikter 1945-2002 av Nobelpristagaren Wislawa Szymborska i översättning av Anders Bodegård.

Smakbiten är en dikt som heter "Frågor ställda till mig själv":

Vad innehåller ett leende
och en framsträckt hand?
Är du aldrig på avstånd
i ditt sätt att hälsa
så som en människa brukar
hålla avstånd till en människa
då hon tänker något avogt
efter första ögonkastet?
Öppnar du var människas öde
som man slår upp en bok
utan att spåra känslor
vare sig i typsnittet
eller i bindningen?
Är det säkert, kan du verkligen
utläsa allt hos människor?
Du slingrade dig
när du skulle svara,
i stället för klarspråk drog du ett skämt -
hur vet du till vilket pris?
Ofullgången vänskap,
hela världar av is.
Du vet väl att vänskap som kärlek
skapar man två och två?
Någon kunde trots sin möda
inte hålla jämna steg.
Och fanns inte i vännens misstag
även ett uns av ditt fel?
Någon klagade, ville ha råd
hur många tårar hann torka
innan du kom till hjälp?
Fast du är samansvarig
för årtusendenas lycka -
brukar du inte se bort
från en plötslig skymt
av tårblänk och tragisk mimik?
Hur ofta struntar du inte i
hur en annan anstränger sig?
Det stod ett glas på bordet
och ingen märkte det
förrän det plötsligt föll,
för en ovarsam arm.

Är allting människor emellan
en så enkel sak?

Jag vill passa på att påminna om min utlottning!