Tisdagstrion: Böcker/författare från mina hemtrakter

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker/författare från mina hemtrakter. Jag väljer att lyfta fram tre författare verksamma i Värmland, men inte i min hemkommun Karlstad. Här är min trio:  

Först ut får vara Karina Johansson (f. 1969) från Sunne. Hon arbetar som journalist på Fryksdals-Bygden, men har även hunnit med att skriva ett antal deckare som utspelar sig i Sunnemiljö.

Hon har givit ut fem böcker i den genre som hon själv kallar "mysdeckare". Dessa är Bara en pärla, Utan egen vinning, Ett felsteg eller två, Resan tillbaka och Pengabrevet. I hennes böcker finns ingen polisman som steg för steg löser mordfallet, ingen journalist som kommer sanningen på spåret när hon ska skriva artiklar. Nej, på ett vis kommer själva mordfallen i bakgrunden. Inte så att det är oviktigt vem som är mördaren och varför mordet skedde. Men Karina Johansson lägger tonvikten på personerna i boken. Det är relationerna mellan de medverkande som ger böckerna liv och vi får steg för steg veta mer om dem, och då löses mordfallet så att säga "på köpet".

Tvåa får bli Ninni Schulman (f. 1972). Hon är för all del bosatt i Enskededalen, men många av hennes deckare utspelar sig i Hagfors. Det var i Hagfors som hon började sin bana som journalist, då hon var lokalredaktör för Värmlands Folkblad.

Hagforsserien består av sju böcker. Alla handlar om journalisten Magdalena och poliserna Christer och Petra. Av dessa böcker har jag läst två, nämligen Flickan med snö i håret och Pojken som slutade gråta.

Slutligen Göran Tunström (1937-2000), som växte upp i Sunne. De flesta av hans romaner är på något vis kopplade till den orten.

Han var en produktiv författare. Mest känd är han antagligen för Juloratoriet, för vilken han belönades med Stora Romanpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Romanen Prästungen är också väl värd att läsas. Där skildrar författaren sin uppväxt i Sunne. Göran Tunström var nämligen son till en präst. I boken följer man den unge pojken, som växer upp i den lilla köpingen. En varm och humoristisk skildring, men han berättar även hur allt blir förändrat när fadern dog.

I Sunne finns en gata som heter Tunströms väg. Då levde fortfarande författaren och man brukar inte uppkalla gator efter levande personer. Men kommunen visste på råd. Man sade att gatan var uppkallad efter prästen Tunström.

Göran Tunström var med när gatskylten avtäcktes, och det var faktiskt jag också. Jag arbetade då på lokaltidningen Fryksdals-Bygden.

Edit: Tydligen har de flesta andra som deltar i veckans tisdagstrio valt författare med koppling till den egna hemkommunen och inte ett helt landskap. Då borde jag ha nämnt Inger Sandberg (Spöket Laban, Lilla Anna och Långa farbrorn), Hanna Hellquist (Karlstad Zoologiska) och Staffan Heimersson (som faktiskt är född i Karlstad).