Veckans mening v. 39 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby, där två kvinnor dricker riktigt goda drinkar.

Smaken var i det närmaste orgasmisk.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-09-25

Den som inte säger sanningen om sig själv kan inte säga den om andra. (Virginia Woolf)

Tisdagstrion: Judendom

Dags för veckans tisdagstrio. I en tid då antisemitismen i Sverige breder ut sig vill jag uppmärksamma att det idag är judiskt nyår - Rosh Hashana. Denna tisdags tema är: Judendom. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Pion av 1938 års nobelpristagare Pearl Buck är en bok som jag tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda. Den utspelar sig i Kina på 1800-talet. Där bor judar, som blivit uppskattade samhällsmedborgare. I en av dessa familjer lever den unga vackra slavinnan Pion. Familjen köpte henne när hon var liten som sällskap åt sonen David.

Davids mor vill absolut att han ska gifta sig med en judisk flicka. Den judiska renheten måste bevaras. Davids far Esra är dock halvkines.

Pion älskar David och är beredd att offra allt för honom. Samtidigt har jag lite svårt för att bara se det positiva i henne. Hon är självuppoffrande, men samtidigt intrigant. Genom hennes agerande omöjliggörs äktenskapet mellan David och Lea, och David gifter sig istället med en kinesiska.

Det som jag kanske tycker är mest fascinerande är tanken som framförs i boken att den judiska församlingen i den kinesiska staden går under, inte på grund av förtryck utan därför att kineserna är alltför vänliga mot judarna.

I västerlandet förföljs judarna, vilket gör att de hamnar utanför majoritetssamhället, vilket också gör att de behåller sin särart. Kineserna känner däremot inte till någon antisemitism. De gifter gärna bort sina döttrar till judiska män. Efter några generationer finns inga judar kvar. De har blivit kineser.

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Tredje Moseboken, på latin Leviticus, på hebreiska Vajikra, spelar en stor roll inom judendomen. Den består huvudsakligen av ceremoniallagar, nämligen angående offren, prästernas invigning, rena och orena djur, reningarna, högtiderna och de heliga löftena.

Veckans mening 2025-09-20

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby.

- Var är blodet Ronni? sa tanten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett bokpaket

Igår kom ett bokpaket med en bok jag beställt på Bokbörsen. Det är Vredens druvor av den amerikanske nobelpristagaren John Steinbeck. En klassiker som jag tänkt i många år att jag ska läsa, och nu närmar det sig. Den här utgåvan från 1980 på mäktiga 522 sidor gavs ut på Bonniers 1980. Jag hittade dock ingen bild av den på nätet, och tog därför en bild från Bonniers i en utgåva från 2024.

Dagens visdomsord 2025-09-17

Att be en kvinna om lov att kyssa henne innan man gör det är bara ett oförskämt sätt att lägga hela ansvaret på henne. (Helen Rowland)

Tisdagstrion: Föreningsliv

Dags för veckans tisdagstrio. Alla är vi väl med i någon förening, även om deltagandet i föreningar minskar. Vi "umgås" på Facebook och andra sociala media. Lite synd tycker jag. Denna tisdags tema är: Föreningsliv. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En man som heter Ove av Fredrik Backman kan väl inte ha undgått någon. Även de som till äventyrs inte har läst den torde känna till den.

Ove är en riktig tvärvigg. Han är bostadsområdets ordningspolis, som ständigt hittar något att anmärka på. En ganska vedervärdig person, men så får man steg för steg veta mer om hans livshistoria och då tycker man allt bättre om honom.

Ove var tidigare ordförande i bostadsrättsföreningens styrelse, men vid ett årsmöte röstades han bort. Han kallade alltid denna händelse för "statskuppen".

Jag har även sett filmen, och det var faktiskt en mycket bra filmatisering av boken.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.

Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

Björnstad är ännu en av Fredrik Backmans böcker, men nu handlar det om en idrottsförening.

Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.

Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?

Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.

Änglar av Jan-Öjvind Swahn

Titel: Änglar

Författare: Jan-Öjvind Swahn

Förlag: Ordalaget Bokförlag (2007)

Antal sidor: 72

Jan-Öjvind Swahn minns jag framför allt som programledare i Fråga Lund, men han var även en framstående folklorist och etnolog.

I boken Änglar ger han en god beskrivning av olika sorters änglar. Inte bara inom kristendom och judendom, utan även inom Islam. Han berättar även om de fallna änglarna, djävlarna. De är många minsann. En medeltida teolog lyckades räkna ut att det fann 2 triljoner 665 miljarder 866 miljoner 745664 ättlingar till de fallna änglarna. Hur sjutton kommer man på nåt sånt?

Boken är på ynka 72 sidor, och då upptas några sidor av diverse recept. Trots detta är det en riktigt trevlig liten bok, som var rolig att läsa.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 27: Läs en bok med ett riktigt fint omslag.

(Finns finare omslag, men jag vill komma upp i postulerade antal punkter i Kaosutmaningen.)

Veckans mening v. 37 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Änglar av Jan-Öjvind Swahn (men han citerar Bellman).

Icke desto mindre berömde Bellman, som tydligen fått skåda fler keruber än de flesta, en av sina dambekanta att "hon var trinder bak, liksom en cherubim", vilket tydligen inte var något dåligt betyg.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Paradisets portar av Jerzy Andrzejewski

Titel: Paradisets portar

Originalets titel: Bramu raju

Författare: Jerzy Andrzejewski

Förlag: René Coeckelbergs bokförlag (1975)

Antal sidor: 103

Romanens historiska bakgrund är det barnkorståg som på 1200-talet utgick från bland annat Frankrike till det heliga landet. Enligt herdepojken Jakobs förkunnelse skulle endast de oskyldiga, renhjärtade barnen kunna lyckas där de vuxna redan misslyckats. Men under barnens bikt för den gamle munk som följer dem, visar det sig att de delar vuxenvärldens ambitioner: maktlystnad, avundsjuka och erotiska begär. Förfärad över att korstågets heliga syfte gått förlorat och över hur de triviala, världsliga strävandena spelar ledarna i händerna söker munken hejda tåget.

Paradisets portar av Jerzy Andrezejewski utgavs 1960 och gavs ut på svenska 1975. Jag läste om boken någonstans och tyckte att den verkade intressant, så jag köpte den på Bokbörsen.

Motsvarade då denna kortroman mina förväntningar. Svaret är nej! Trots att den är så kort var den ett elände att ta sig igenom. Det var ofta nära nog omöjligt att veta vem det var som tänkte eller sade något. En starkt bidragande orsak till detta är att romanen omfattar cirka 40000 ord. Dessa är uppdelade på två (2!) meningar, och den andra meningen är bara på fem ord. En mening på 40000 ord, den är långt ifrån njutbar att ta sig igenom.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 28: Läs en bok som utgavs på 1960-talet.