Tisdagstrion: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen)

Dags för veckans tisdagstrio! Den här hösten har det varit mycket frukt i trädgårdarna. Märkligt nog har äpplena varit dyra i affärerna, samtidigt som äppelträden dignat av frukt. Denna tisdags tema är: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I Godmorgon 2020 av Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör Staffan Ander finner vi denna mening:

Kryddodlingarna doftar, fruktträden funderar på att bära frukt, blomster väntar på att bli plockade.

Så tänkte jag överraska genom att ta med En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka. Vad har den boken med frukt att göra? Jo, den här meningen finns med i boken:

Under trappan hade mamma ett skafferi fyllt från golv till tak av konservburkar med fisk, kött, tomater, frukt, grönsaker och puddingar, påsar med socker (strösocker, farin, florsocker och rårörsocker), ris (grötris och långkornigt), pasta (makaroner, spiraler och vermicelli), linser, bovete, gula ärter, havremjöl, flaskor med olja (vegetabilisk, solros och oliv), pickels (tomat, gurka, rödbeta), lådor med flingor (mest vete), paket med kex (mest chokladdigestiv) och chokladkakor.

Slutligen bara MÅSTE jag ta med Puttes äventyr i blåbärsskogen av Elsa Beskow.

Putte är ute i skogen och ska hitta bär till sin mamma, men hittar inga. Han sätter sig på en stubbe. Då ser han en liten man vid fötterna som kallar sig blåbärskungen. Putte rör vid blåbärskungens stav och blir förminskad och får uppleva ett äventyr i skogen. Blåbären blir stora som äpplen, ett blad kan användas som segel till en båt och de rider på möss. Putte tror att han har drömt, men korgarna är fulla av blåbär och lingon.

Vattenmelonen av Marian Keyes

Titel: Vattenmelonen

Originalets titel: Watermelon

Författare: Marian Keyes

Förlag: Norstedts (1998)

Antal sidor: 517

Baksidestexten:

"Jag fattade ingenting. Vad i helvete pratade han om, våningar och pengar och avbetalningar och skit? Egentligen borde vi ha gullat med babyn och smågrälat om vem hon var mest lik. Men James, min James, pratade om att lämna mig. Vem hade lovat honom det? Jag skulle vilja framföra ett starkt klagomål. Jag hade ju uttryckligen beställt ett lyckligt liv med en kärleksfull man till min nyfödda dotter, och så fick jag denna parodi istället."

Vattenmelonen av Marian Keyes kom ut i original 1995. Enligt vad jag läst mig till anses den vara den roman som inledde chick lit-genren. Det skulle betyda att den vänder sig till en kvinnlig läsekrets, men det struntar jag i. Den här gubben tyckte att den var riktigt bra.

Romanen inleds alltså med att maken James kommer in till sin nyförlösta hustru och berättar att han vill skiljas. Han har nämligen fått ihop det med en grannfru. Chocken för Claire är givetvis total. När hon och den nyfödda dottern får lämna BB åker hon från London till föräldrarna och systrarna i  Dublin.

Hela historien berättas av Claire och hennes monologer är underbara. Hon vänder sig hela tiden till läsarna och vi får veta alla hennes tankar. Större delen av boken är därför riktigt underhållande. Mot slutet blir den mer seriös när vi får följa hennes kamp för att stå upp mot maken James, som inte alls är en sån underbar man som man fick intrycket av när hon var förtvivlad över att hon mist sitt livs kärlek. Det gör dock inte att romanen blir sämre, utan den delen ger mer djup till historien.

Boken är visserligen "gammal" (den kom ju ut för nästan 30 år sedan) men jag tycker absolut att den håller. Har du inte läst den än så gör det!

Vattenmelonen är min nionde bok i utmaningen Boktolvan 2024.

En smakebit på søndag - Under attack

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Under attack och är skriven av Don Bentley.

Jack Ryan Jr tycks bära världens problem på sina axlar. När en övervakningsoperation med goda intentioner får en dödlig utgång måste presidentsonen stå upp mot en okänd fiende som verkar ha siktet inställt på att förgöra Kollegiet.

En oförklarlig kollision mellan två flygplan från rivaliserande nationer blir gnistan till den konflikt som varit på väg att brisera. Samtidigt utsätts Kollegiets högkvarter för en förödande attack. När dammet lag sig är Jack en av få som klarat sig och den enda som kan leda Kollegiet i jakten på den okända fienden och förhindra att två stornationer ger sig in i ett fullskaligt krig.

Smakbiten är hämtad från sidan 45:

Även om det bara hade tagit några sekunder att stoppa den andra motorcykeln så hade den med passageraren redan hunnit få ett avsevärt försprång. Efter att ha tagit sig genom uteserveringen hade föraren dragit på gasen och accelererade fortfarande. Detta satte Jack i ännu en valsituation. Antingen kunde han försöka hinna ikapp den snabba motorcykeln genom att följa samma väg, eller så kunde han försöka vinna tid genom att ta en genväg genom terrängen till en mötesplats längre söderut. Men om Jack gissade fel och föraren tog av åt norr istället för söder skulle han tappa bort dem fullständigt.

En intet ont anande student fattade beslutet åt Jack.

Mannen klev ut från byggnaden, rakt i vägen för Jack. Med hörlurar i öronen, blicken klistrad vid mobilen och fingret fullt upptaget med att skrolla befann sig studenten i en annan värld. Om Jack fortsatte sin nuvarande kurs skulle mannen stanna där.

Permanent.

Veckans mening v. 41 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Under attack av Don Bentley.

Den lilla slanka kvinnan med benvitt hår och en röst lika tyst och stilla som graven skrämde Li Jie mer än ett yrkesliv med trettio års yrkesliv på några av världens farligaste rutter hade gjort.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Visst vore det roligt...

...att kunna säga att man läst årets nobelpristagare Han Kang från Sydkorea (som Hannele kan göra), men icke sa Nicke! Jag har inte ens hört talas om henne.

Men observera att detta inte ska uppfattas som att jag koketterar med min okunskap eller att jag tycker att Svenska Akademien borde ha utvalt någon mer känd författare. Det är sannerligen inte min kunskapsnivå som ska lägga grunden för val av pristagare. (Och nej, jag tycker inte att Astrid Lindgren borde ha fått priset. Inte ens medan hon levde.)

Jag får försöka kolla upp vad det är för typ av böcker hon skriver och se om det är något som lockar mig till läsning.

Bokpaket

Ett bokpaket trillade in idag. Inte någon överraskning, för det var en bok som jag beställt från Akademibokhandeln. Den heter Författarmorden och är skriven av Erika Rockborn.

Veckans kulturfråga v. 41 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Inte oväntat handlar det om Nobelpriset i litteratur. I morgon offentliggörs vem Svenska Akademien har tilldelat årets pris. Veckans kulturfråga lyder: 

Vem önskar och/eller tror du blir årets nobelpristagare i litteratur?

Först en bekännelse. Jag lyckas aldrig gissa vem det ska bli. I första hand kanske därför att jag inte har den bildning som skulle krävas för att komma med en kvalificerad gissning. Men samtidigt tröstar jag mig med att nästan ingen annan heller brukar kunna träffa rätt.

Enligt bookmakers ligger kinesiskan Can Xue bra till. Jag har inte läst något av henne, så jag kan inte bedöma hennes författarskap. Men en kvinna från Asien vore väl inte helt fel.

Sedan brukar jag varje år framhålla att jag skulle vilja se den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong'o som pristagare. Men den glädjen lär jag inte få i år heller.

Dagens visdomsord 2024-10-09

Att få ungarna i säng på kvällarna är som att trä pärlor på en tråd utan knut. (Alice Babs)

Tisdagstrion: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G

Dags för veckans tisdagstrio! Vi tar en enkel omgång den här veckan. Denna tisdags tema är: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G!

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Det är väl klart att jag måste börja med den här diktsamlingen av Gustaf Fröding! Här finns en dikt som jag tycker är både sorglig och fin:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå.

Brödraskapet av John Grisham. Trumble i Florida är en öppen anstalt med det vanliga urvalet förbrytare - knarklangare, bankrånare, förskingrare, skattefifflare, två börshajar, en läkare, minst fem advokater.

Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...

Klubben av Matilda Gustavsson handlar om hur Matilda arbetade för att kunna skriva det stora avslöjande reportaget om hur Jean-Claude Arnault genom sin och hustrun Katarina Frostenssons kulturlokal Forum kunde förgripa sig på kvinnor. En skakande läsning. Inte bara detta att Arnault begick dessa skändligheter, utan att ingen ville ingripa trots att tecknen fanns på att något inte stod rätt till.

Avslöjandena kom också att skaka Svenska Akademien. Akademien hade stöttat Forum i många år. När dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén på 1990-talet fick ett brev som berättade vad som försiggick valde han att inte göra någonting.

Ett gigantiskt problem för Svenska Akademien var att Katarina Frostensson var en av De Aderton. Genom att vara gift med henne kunde Arnault hota unga kvinnliga författare och konstnärer att han skulle se till att blockera dem från alla stipendier om de inte gjorde som han sade.

Det kom också att avslöjas att Arnault vid flera tillfällen kunnat berätta vem som skulle få nobelpriset i litteratur i förväg och även vem som skulle bli invald i akademien. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut att det var hustrun, Katarina Frostensson, som läckt uppgifterna; ett flagrant brott mot akademiens regler.

Sedan skandalen briserat försökte ledamöter i Svenska Akademien att utesluta Frostensson, men det misslyckades då paret Arnault/Frostensson hade inflytelserika vänner bland ledamöterna. Inte minst den machiavelliske despoten Horace Engdahl, som istället lade all kraft på att försöka bli av med Sara Danius, som då var ständig sekreterare. Danius hade tillsatt en oberoende utredning kring allt som rörde Forum och brott mot jävsreglerna, vilket Engdahl till varje pris ville förhindra. Det slutade med att Sara Danius och flera andra ledamöter lämnade Svenska Akademien.

Något som gör mig nyfiken är avslöjandena om att löner betalades ut svart av Arnault, att konstnärers utställda verk kunde försvinna på ett märkligt vis och att konstnärer inte fick betalt för konst som hade sålts via Forums galleriverksamhet. Detta verkar ingen ha grävt djupare i. Någonstans måste de försvunna verken finnas. Antagligen fanns det ingen polisanmälan kring detta, annars hade kanske en husrannsakan hade gjorts hemma hos Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson.

Hovrätten dömde Jean-Claude Arnault till fängelse i två och ett halvt år. Forum är nedlagt.

En smakebit på søndag - Vattenmelonen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Vattemelonen och är skriven av Marian Keyes.

Baksidestexten:

"Jag fattade ingenting. Vad i helvete pratade han om, våningar och pengar och avbetalningar och skit? Egentligen borde vi ha gullat med babyn och smågrälat om vem hon var mest lik. Men James, min James, pratade om att lämna mig. Vem hade lovat honom det? Jag skulle vilja framföra ett starkt klagomål. Jag hade ju uttryckligen beställt ett lyckligt liv med en kärleksfull man till min nyfödda dotter, och så fick jag denna parodi istället."

Smakbiten är hämtad från sidan 229:

Fredagskvällen tillbringade jag framför TV:n med mamma. Det kändes som om jag hade flängt omkring tillräckligt de senaste dagarna. Jag var helt slut. Att ta hand om en liten baby var tillräckligt ansträngande. Fast hur skulle jag kunna veta det? hör jag dig fråga.

Okej, okej, jag medger att jag hade mycket hjälp av mina föräldrar, men jag kände mig fullständigt slut i alla fall.

Hur jag skulle kunna återvända till mitt arbete var för mig en gåta.

Hur klarar folk sådant?

Jag kände mig så otillräcklig.

Särskilt när jag hörde talas om kvinnor i, vilket land är det nu, Kina? Som gräver i åkrarna med sina bara händer och säger "hoppsan, ursäkta mig ett ögonblick", som om de bara ska gå på damrummet och piffa upp sig, men i själva verket helt enkelt lyfter på kjolen och föder ett barn i en nyplöjd fåra eller i en säck full av ris eller vad det nu kan vara.

"Åh, så skönt att det är över", kanske de säger.

För att genast fortsätta att plöja eller rycka upp kraftiga ekar med ena handen med sin nyfödda vid bröstet.

Och när mörkret faller är de gravida igen.

Medan det nyfödda barnet förses med en uppsättning kläder och skickas iväg att köra traktor.