Drottningen fyller år

Idag fyller HM Drottningen 81 år.

Fjärde advent

Veckans mening v. 51 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Den grymmaste månaden av Louise Penny.

I hemlighet hoppades han alltid att en röst skulle viska svaret till honom, fastän han inte visste vad han skulle göra om han började höra röster.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu tar Veckans mening lite julledigt och återkommer vecka 2 2025.

Helgfrågan v. 51

Helgfråga från Mias bokhörna. Inte helt oväntat har den julmotiv. Helgfrågan lyder:

Julafton nästa vecka. Väntar du dig något hårt paket (bok)?

Alltid svårt att veta vad Tomten kan tänkas ha med sig. Om han ens hittar mig eftersom jag har flyttat. Nåja, han har säkert gps.

Jag har i alla fall gett en vink om att jag gärna skulle önska att Tomten har Stora Boken med juldeckare och mysterier i säcken.

Ett bokpaket tidigt på morgonen

Tidigt på morgonen levererade Early Bird ett bokpaket. Det innehöll två böcker som jag hade beställt. Närmare bestämt Skalbaggen av Richard Marsh och Hercule Poirots Stilla Natt av Sophie Hannah. (Hannah skriver i Agatha Christies anda.)

Veckans kulturfråga v. 51

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Det finns böcker för barn och unga som även äldre kan uppskatta, vilket alltid är kul. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka böcker för barn och unga uppskattar du?

Låt mig börja med att säga att det finns böcker för barn som jag tycker är rent förfärliga. Dit hör böckerna om Max av Barbro Lindgren, där det bara finns tvåordsmeningar. Jodå, jag vet att de flesta barn kan skapa tvåordsmeningar när de är två ord. Men böcker med titlar som Max potta är en förolämpning. Barn lär sig språket genom att härma vuxna. Då ska inte vuxna tala barnspråk med dem, för hur ska de då kunna gå vidare i den språkliga utvecklingen.

Det finns klassiska barnböcker som jag tycker fortfarande håller. Elsa Beskow var fantastisk. Boken Ocke, Nutta och Pillerill var mycket populär hos mina barn. Boken Petters och Lottas jul ger dem en bild av gamla tiders jul.

En mer sentida serie för ungdomar som jag själv uppskattade var Engelsforstrilogin. Jag läste alla tre delarna trots att de tillsammans var på ofattbara 1800 sidor. Delarna heter Cirkeln, Eld och Nyckeln.

Dagens visdomsord 2024-12-18

Den som inte låter verkligheten störa sina drömmar är vis. (Christine Singer)

Tisdagstrion: Tomtar och andra väsen i nordisk folktro

Dags för veckans tisdagstrio! Nu är det snart jul. Om precis en vecka är det julafton. Denna tisdags tema är: Tomtar och andra väsen i nordisk folktro.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vilken tomte ska man börja med om inte Tomten av Viktor Rydberg?

Den är ju en dikt som börjar sålunda:

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Troll tillhör ju också den nordiska folktron, och det får mig att plocka fram Samlade dikter av Gustaf Fröding.

Bland de saker denne vår nationalskald har skrivit finns Ett gammalt bergtroll, som återfanns i Stänk och flikar från 1895. Den börjar så här:

Det lider allt mot kvälls nu,

och det är allt mörk svart natt snart.

jag skulle allt dra till fjälls nu,

men här i daln är det allt bra rart.

Och ska vi tala om väsen i nordisk folktro får vi inte glömma Näcken! Här har vi en bok av Moa Eriksson Sandberg.

Denne märklige figur, som spelade så vackert på sin fela och lockade med sig folk ner i vattnet där de drunknade.

Nu får Tisdagstrion ta lite julledigt. Den är tillbaka vecka 2 2025.

Det sista kapitlet av Åsa Hellberg

Titel: Det sista kapitlet

Författare: Åsa Hellberg

Förlag: Bokförlaget Forum (2024)

Antal sidor: 386

Fjällbacka 1925. Hildur räknar dagarna tills hon äntligen ska resa till Amerika. På gården i Wisconsin ska hon och Thomas Hellberg bilda familj och ha mjölkkor. Framtiden ser oändligt ljus ut. Men väl på plats blir inte livet som hon har tänkt sig. Fylld av skam skriver hon till familjen i Fjällbacka att Thomas är en underbar make och far, trots att inget kunde vara längre från sanningen.

Det sista kapitlet av Åsa Hellberg är tredje och sista delen i serien Systrarna från Fjällbacka. De tidigare delarna heter Inte utan min syster och Aldrig ensam.

Serien är något av en släktkrönika och den spänner över några decennier. Att Thomas Hellberg som nämns ovan har samma efternamn som författaren är ingen tillfällighet. Det är den egna släkten som porträtteras. Hur nära sanningen berättelsen ligger vet jag inte, men det spelar ingen roll för min läsupplevelse.

De båda systrarna Hildur och Signe är denna boks systrar från Fjällbacka. Här rör vi oss i utkanterna av den Hellbergska släkten, men kopplingen uppstår när Hildur gifter sig med Thomas Hellberg och emigrerar till Amerika för att skapa sig ett nytt liv där. Livet blir dock inte alls som Hildur föreställt sig. Thomas Hellberg har inte alls den mognad som krävs för att ta ansvar för en familj och Hildur lämnas ofta ensam på gården där hon ska ta hand om jordbruket, djuren och de båda barnen. I breven hem berättar hon dock en annan historia. Hon skapar en idealiserad bild av sin make.

I Sverige får Signe arbete som husa hos den välbeställda familjen Schiller. En något dysfunktionell familj med Theodor Schiller som sträng patriark. Signe trivs med sitt arbete, men framför allt älskar hon att även få arbeta med fru Schillers svägerska Daga, som behöver någon som kan skriva ned på maskin de romaner som hon dikterar. 

Det finns många band mellan personerna i Det sista kapitlet, men de avslöjas bara steg för steg. En del band löper åratal bakåt i tiden.

Romanen ger en bild av ett Sverige med stora klasskillnader, men frågan är kanske om inte klasskillnaderna är lika stora idag. De blir bara inte lika uppenbara idag, eftersom vi inte lever i  samhällen där det är korta avstånd mellan patriciervillan och torpet. Idag är det inte sannolikt att överklassen möter städerskan från Irak.

Det är en charmig historia, som inrymmer många intressanta personer, även om vissa av dem är rent ut sagt förfärliga. Men så är ju verkligheten.

Jag tyckte mycket bra om boken. Möjligen gick det lite snabbt på slutet där alla släkthemligheter skulle avslöjas och alla relationsproblem skulle lösas. Men jag skulle inte ha något emot att se Systrarna från Fjällbacka som TV-serie. En sådan tror jag skulle kunna bli alldeles utmärkt.

Tredje advent