Hembiträdet av Freida McFadden

Titel: Hembiträdet

Originalets titel: The Housemaid

Författare: Freida McFadden

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 302

Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår - ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.

Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt - hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet. Men snart börjar hon ana att familjen Winchester döljer betydligt mörkare hemligheter än hon själv.

Hembiträdet av Freida McFadden är en härlig spänningsroman. Det som verkar så enkelt visar sig vara betydligt mer intrikat. Millie är överlycklig när hon faktiskt fått ett arbete och inte längre behöver bo i bilen. Men det är något som inte stämmer.

McFadden bygger upp historien på ett mycket skickligt sätt. Just när man tror att man har allt klart för sig vänds allt på ända. Vem kan man egentligen lita på. Och hur kommer det sig egentligen att den förmögna familjen Winchester anställer någon som är villkorligt frigiven från ett långt fängelsestraff? En sak är i alla fall säker. I det huset skulle jag inte vilja att någon av mina döttrar arbetade!

Hembiträdet är första delen i en serie med tre böcker. Jag rekommenderar den varmt och ser redan fram mot att få läsa nästa del.

I Kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 21: Läs en roman som är första delen i en serie.

Dagens visdomsord 2024-11-06

Ju mer vi förenklar våra materiella behov, desto mer är vi fria att tänka på andra saker. (Eleanor Roosevelt)

Tisdagstrion: Krig (Gustaf Adolfsdagen imorgon)

Dags för veckans tisdagstrio! Nationalism och patriotism kan se olika ut i olika länder. Ofta är det militärparader och svulstiga tal om den egna nationens förträfflighet som står i centrum. Den svenska patriotismen är däremot så LAGOM. I morgon högtidlighåller vi minnet av hjältekonungen Gustaf II Adolf, som stupade i Lützen den 6 november 1632. Och hur gör vi då det? Vi äter bakelser! Denna tisdags tema är: Krig.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Kriget, pappa är en annorlunda bok. Victoria Rixer skriver om sin pappa (tror jag) och hur han och andra släktingar påverkats på olika sätt av att ha flyttat från hemlandet Finland till Sverige, där de plötsligt utgör en minoritet. Den som vågade sig på att tala finska i skolan kunde räkna med en rejäl örfil, "för i Sverige talar vi svenska."
Pappan stöttar alltid sin dotter och det finns en speciell gemenskap mellan dem. Fast lite lustig är han när han ska lära henne hur olika siffror och tal kan läras in genom att man förknippar dem med olika föremål och färger.
Intressant är också att läsa om farfar. En man som varit ute i kriget, men vars förstånd inte klarat återgången till ett vanligt liv. Han är övertygad om att han är son till riksmarskalken Mannerheim och han har själv varit gift med ett otal kända kvinnor, däribland den brittiska drottningen och Greta Garbo. Eftersom han samtidigt kan ta till kniven är det kanske inte så märkligt att han suttit inspärrad på mentalsjukhus i omgångar.
En intressant bok att läsa. Den handlar om en specifik familj från Finland, men många delar kan säkert vara applicerbara på andra. Krigspsykoser och utanförskap på grund av bakgrund finns mitt ibland oss idag, även om människorna kommer från andra delar av världen.
Det enda som jag inte riktigt förstår är varför författaren givit personerna i boken andra namn. Historiens jag heter Eva och pappan heter Jan Spets. Andra hustrun heter Tuija. Men det känns verkligen som att hon skriver om den egna familjen med pappan Anders Rixer och hustrun Kirsti. Kanske har hon velat ändra namnen för att kunna skriva en friare historia. Eller också har jag helt fel och boken ska betraktas som ren fiktion. Huvudpersonen skriver på slutet om sin fars begravning och Anders Rixer är högst levande. Kanske funderar jag för mycket.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läser. 
En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.
Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.
Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.
Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

En smakebit på søndag - Kartografen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Kartografen och är skriven av Anette Hemming.

Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Baerum i Norge. Hon är precis på väg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.

Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden - med hans döda mor som avsändare...

Smakbiten är hämtad från sidan 6:

Hon kunde fortfarande vänta på honom, som hon gjort så många gånger förut. Hur många nätter hade hon inte tvingat sig att vara vaken längre än kroppen ville bara för att få en uppdatering om hur hans dag hade varit? Slutade ändå med att hon låg ensam i sängen, uppgiven och bitter över timmarna som hon hade slösat bort. Låta samma bitterhet hålla henne vaken lite längre, tills hon äntligen kunde höra honom smyga in i rummet. De enkla ljuden från en skjorta som knäpptes upp och en dragkedja som drogs ner, små droppar av bekräftelse på att hon inte var ensam.

Veckans mening v. 44

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Kartografen av Anette Hemming.

Mannen var ungefär lika gammal som han själv, någonstans i trettioårsåldern, och påsarna under ögonen kunde tyda på att även den här mannen satt fast i småbarnslivets hamsterhjul.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart

Dags för veckans tisdagstrio! Alla böcker är inte lika bra. Handen på hjärtat - visst finns det väl böcker som du helt enkelt struntat i att läsa klart? Denna tisdags tema är: Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En sådan bok var Kungen bugar och dödar av den rumänsk-tyska nobelpristagaren Herta Müller.
Jag försökte tränga in i den. Läste sida efter sida, men märkte efter ett tag att boken inte sade mig ett dyft. Så tyvärr blev jag tvungen att begrava den i bokhyllan. Men kanske borde jag prova igen. Det var många år sen sist, så även om boken är densamma kan ju jag ha förändrats.

Gahan Wilsons Hela världens lilla anka tror jag att jag vann på ett lotteri. Den ska visst vara ett slags parodi på Sherlock Holmes, tror jag. Jag vet inte. Jag vet bara att jag läste kapitel efter kapitel utan att fatta något. Så den boken åkte in i bokhyllan igen.
Jag vet faktiskt inte var den är nu, och jag är inte så säker på att jag tänker försöka leta fram den.

Kristin Lavransdotter är en trilogi av nobelpristagaren Sigrid Undset. Första delen, Brudkronan, tyckte jag var riktigt bra. Hur det var med den andra delen, Husfrun, minns jag faktiskt inte. Jag ser att jag lade upp en smakbit men jag skrev aldrig någon recension. Den tredje delen, Korset, har jag definitivt inte läst. Jag kan inte ange någon anledning, för jag tror att böckerna är bra. På något vis tröttnade jag och började läsa något annat istället.

Under attack av Don Bentley

Titel: Under attack

Originalets titel: Flash Point

Författare: Don Bentley

Förlag: Bookmark Förlag (2024)

Antal sidor: 430

Jack Ryan Jr tycks bära världens problem på sina axlar. När en övervakningsoperation med goda intentioner får en dödlig utgång måste presidentsonen stå upp mot en okänd fiende som verkar ha siktet inställt på att förgöra Kollegiet.

En oförklarlig kollision mellan två flygplan från rivaliserande nationer blir gnistan till den konflikt som varit på väg att brisera. Samtidigt utsätts Kollegiets högkvarter för en förödande attack. När dammet lag sig är Jack en av få som klarat sig och den enda som kan leda Kollegiet i jakten på den okända fienden och förhindra att två stornationer ger sig in i ett fullskaligt krig.

Det här var första gången jag läst en Tom Clancy-bok av Don Bentley. Annars brukar Marc Cameron vara författaren. I Under attack är det inte president Jack Ryan som är i centrum, utan hans son Jack Ryan Jr.

Precis som tidigare tillhör Jack Ryan Jr den speciella organisationen Kollegiet, som skapats av presidenten för att kunna sättas in i internationella oroshärdar innan det exploderar. Här får de jaga den okände fiende som slagit ut större delen av Kollegiet samtidigt som USA och Kina kommer allt närmare ett krigstillstånd. Det blir en jakt efter en fiende som möjligen gömmer sig i en båt på Sydkinesiska havet.

Don Bentley förvaltar uppgiften väl. Jag är tacksam för att han inte känner ett behov av att redogöra för alla vapen som finns tillgängliga, vilket Cameron gärna gör. Boken är riktigt spännande och det är en fröjd för alla älskare av spänningslitteratur. Bentley växlar mellan lugna partier med kärleksbekymmer och avsnitt där blodet stänker, och det är då sådana här böcker blir riktigt bra.

Så Under attack är absolut en bok som jag rekommenderar till dig som gillar spänningsböcker.

I Kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 27: Läs en roman som på något sätt handlar om havet.

En smakebit på søndag - Släktled

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Släktled och är skriven av Fian Eklund.

Detta är en diktsamling som handlar om att göra sig av med arvsynden, förlika sig med sitt åldrande och tillåta sig älska alla bitar av sig själv samt ha tillit till livet i sig och våga lita på att det blir bra till slut.

Låt mig älska mig

länge

passionerat

villkorslöst

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig trösta mig

innerligt

varmt

smeksamt

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig förlåta mig

oavkortat

alltid

sinnesfridfullt

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig ta min hand

resolut

varsamt

framtidsljust

tills inga tvivel finns kvar

Låt mig vandra tillsammans

med mig

längs livet

genom skratt och tårar

Inga tvivel finns kvar

Det var kul

Det var kul att vara på Coop i Vålberg och sälja böcker. Affären serverade kaffe den här dagen, för det var nån speciell Coop-dag idag. Jag tog över kaffet också och bjöd på kaffe och kakor, sålde kakor och julmust och höll på :D

Böckerna då? Jodå, jag sålde allt ett gäng av Mordet på Ekenäs. Ingen jätteförsäljning, men jag är nöjd ändå.

Den unga kvinnan som står bredvid mig på bilden är min dotter Maria. Hon jobbar på Coop i Vålberg.

Jag tar en tur till Coop i Vålberg

Om en liten stund åker jag till Coop i Vålberg. Jag har fått löfte om att få vara där och försöka sälja Mordet på Ekenäs.