Tisdagstrion: Svenska Akademien (associera fritt)

Dags för veckans tisdagstrio. I morgon delas nobelpriset i litteratur ut. Och övriga nobelpris också naturligtvis. Denna tisdags tema är: Svenska Akademien (Associera fritt) 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jag bara måste inleda med Grand Final i skojarbranschen av den före detta ledamoten i Svenska Akademien Kerstin Ekman. En bok som gav mig en härlig läsupplevelse.

Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.

Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen. Hon var ju bevars ledamot av Svenska Akademien 1978-2018, även om hon inte deltog i akademiens arbete från 1989.

Ahasverus död skrevs av nobelpristagaren Pär Lagerkvist, som var ledamot av Svenska Akademien.

Ahasverus ska enligt legenden vara den samme som den vandrande juden. Ahasverus ska ha nekat Jesus att vila på vägen till Golgata. Ahasverus sa: "Gå din väg, gå din väg!" Då ska Jesus ha svarat: "Jag går, men du ska stanna kvar tills jag kommer åter."

Sedan dess vandrar Ahasverus runt på jorden i väntan på Jesu återkomst. I Lagerkvists bok träffar Ahasverus på ett pilgrimståg som han ansluter sig till. I skökors och syndares sällskap lyssnar han på sällsamma berättelser.

Till sist slänger jag in Aniara av Harry Martinsson. Det anses att detta verk var det främsta skälet till att denne ledamot av Svenska Akademien av samma akademi tilldelades nobelpriset i litteratur.

Jag är nog inte tillräckligt djup för att förstå verkets storhet. Det är en blandning av dikter med klassiska versmått, blankvers och rena nonsensverserna. Fast det här är ganska fint:


Det fanns ej längre några ljus att tända.
En ensam lykta brann vid Mimas grav
dit nu de sista samlats för att vända
i hjälplös nöd sin rygg mot dödens hav.
De sista timmarna av människotid
mot lågan vände sina ögons fråga.
Så satt på jorden mången fånge vid
sin sista lampas ljus och såg dess låga
och hörde hur plutonen ställde upp
där utanför där murens hårda sten
snart skulle spegla skottens mynningssken.
Ty rymdens grymhet övergår ej människans.
Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.
Fånglägercellens ödslighet på jorden
har tungt sin stenrymd välvt kring människans själ,
när kalla stenar stumma hördes svara:
här härskar människan. Här är Aniara.

Veckans mening v. 49 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Löparna av Olga Tokarczuk. Resan är slut och man har återvänt till hemmet.

De återvände för att ta hand om högarna med brev och räkningar, ställa till med stortvätt, visa semesterfoton för smyggäspande, dödligt uttråkade vänner: Här är vi i Carcassonne, och här frugan, i bakgrunden Akropolis.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-12-03

Jag kommer alltid för sent till kontoret, men det tar jag igen genom att gå hem tidigare. (Charles Lamb)

Svålhålet av Mikael Niemi

Titel: Svålhålet

Författare: Mikael Niemi

Förlag: Norstedts (2004)

Antal sidor: 223

På baksidan av boken försöker författaren beskriva boken:

"Som synes är det fråga om science fiction! Men något slags tornedalsk knorr.

Ja, vad fan gör man?

Själv har jag alltid varit förtjust både i det kosmiska, vilket syntes redan i mina diktsamlingar, och det teknologiskt nördiga som brukar höra till, blandat med uppblåst kvasifilosofi och dogmatisk gudssyn.

Det hela är alltså ganska lekfullt."

Svålhålet av Mikael Niemi är en förtjusande bagatell. Till en del är boken fylld med rent nonsens, samtidigt som författaren ibland vill skjuta in små bitar av djupsinne.

Bokens kapitel hänger bara delvis ihop. En erfaren rymdfarare får bli den sammanhållande länken i egenskap av bokens berättare.

Vi får veta hur det egentligen gick till när universum skapades, och varför det är svart och inte vitt. Däremot förblir frågan om hur det ska gå för mänskligheten när universum drar ihop sig i en omvänd Big Bang obesvarad. Men det var nära att Öyvind hade fått veta.

Tisdagstrion: Berg

Dags för veckans tisdagstrio. Denna tisdags tema är: Berg. Här kan man associera fritt! 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

De Aderton är första delen i Anton Bergs trilogi om den dolda organisationen med samma namn; en organisation som i hemlighet styr det mesta i Sverige sedan 1700-talet. Det ger naturligtvis foliehattsvibbar, men Anton Berg är inte en sådan som verkligen tror på internets alla galna konspirationsteorier. (Åtminstone tror jag inte det.) Men han har skapat ett litterärt verk där historien bygger på att vådliga konspirationer verkligen finns.

Det är en mycket välskriven bok där författaren gjort en omfattande research. Han berättar historien så väl att jag som läsare nästan grips av en känsla av att det är en sann historia.

Fôlkprat av Stig Berg  är en riktigt trevlig poesibok, men om det är den lättbegripligaste värmländskan, som det sägs på baksidestexten, det vet jag inte. Rolig är den i alla fall, och riktigt tänkvärd. Jag förstår texten, men ibland får jag nästan läsa den högt, för då förstår jag bättre, eftersom jag är van att tala och höra värmländska, men det är mer ovanligt att läsa den. Jag säger inte mer utan bjuder istället på en av dessa vardagsfunderingar som Stig Berg skrivit ner:

Kärringa mi
ho ä att kônsti ho
när dä blir läggdags
då börjer ho me steckinga
tess ja sômner
mä tininga över magen

På môran
när ja vakkner
då ä ho när krettura
i laggårn
men på nôe vis
förstår ja hänn

Ätter elva onger

Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en helt fantastisk bok med verklig berättarkonst. Den unge Abdullah tar hand om sin syster Pari, men de båda skiljs åt vid mycket unga år. En lång vandring över bergen till en stad slutar med att systern lämnas till ett barnlöst par. Sakta får vi veta allt mer om vad som händer dem och andra gestalter i boken, men det är inte en enkel resa. Vi får följa olika personer, som på ett eller annat sätt är inblandad i händelserna och får därför helt olika perspektiv.

Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.

Litteraturens ABC - bokstaven F

Linda med bokbloggen enligt O har en utmaning, som hon kallar Litteraturens ABC. Tanken är att det ska vara ungefär samma mall för varje bokstav. En författare, en bok och så en uppgift kopplad till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Nu är det dags för bokstaven F.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på F

Jag kan naturligtvis inte gå förbi den store skalden Gustaf Fröding. På många sätt en tragisk person, trots att han var ett geni. Han läste på universitetet i Uppsala, med skralt resultat. En vänlig och godtrogen man, som hade sitt farsarv i en låda under sängen där han bodde med andra studenter. Om någon hade ont om pengar var det bara att gå in på Frödings rum och låna ur lådan. Tyvärr var det lite sämre med återbetalandet av lånen. I övrigt förslösade Gustaf Fröding sina pengar på fester och prostituerade.

När jag ser bilden här bredvid på en åldrad Gustaf Fröding känner jag att jag nog bör raka av mig mitt gråvita skägg. Hur gammal tror du att han blev? Han dog endast 5o år gammal!

Han blev åtalad för sin vackra dikt En midsommardröm. Det var en av de saker som knäckte honom. I omgångar var han intagen på "hospital". Ändå var han en älskad poet. När han begravdes 1911, en begravning som förrättades av Nathan Söderblom, som kom att bli ärkebiskop, kantades Stockholms gator av hundratusentals människor.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på F

Flugornas herre av nobelpristagaren William Golding är minnesvärd, både som bok och som film. Ett flygplan störtar och ett antal pojkar överlever och hamnar på en öde ö. I början agerar de "vuxet" och har möten där alla får göra sin röst hörd utan att bli avbruten.

Men efter hand skalas civilisationsfernissan av och de börjar uppvisa alltmer brutala sidor.

En lustig sak är att manuset refuserades 22 gånger innan ett förlag antog det.

Tipsa om en riktigt bra feel good-bok

Det blir Toscana tur och retur av Åsa Hellberg. Sara Raphael köper en motorcykel för en spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.

Jag blev inte besviken på den här Hellbergsboken heller. Det är inte stor litteratur och inte kommer böckerna att bli några klassiker, men visst kan Åsa Hellberg skriva. Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.

Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. Jag tror inte att jag är den egentliga målgruppen för boken, men jag gillar den. Så det så. Enda egentliga svagheten i boken är jakten på en försvunnen vinsamling. Där känns det alltför mycket som Lassemajas detektivbyrå. Den hade gärna fått utgå.

Men sammantaget är det en bok som jag gärna rekommenderar, för den som längtar efter en lättläst feelgoodroman.

Veckans mening v. 48 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Årets sista mord av Sophie Hannah.

Maten var verkligen något utöver det vanliga - så god att jag ville be bordsbön ännu en gång, men på ett språk som jag faktiskt behärskade.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Snabbare än ljuset av Olof Möller

Titel: Snabbare än ljuset

Författare: Olof Möller

Förlag: Regal (1980)

Antal sidor: 152 (Pocket)

Den tekniska utvecklingen på Jorden hade gått framåt med stormsteg. Bara i ett avseende tvingades forskarna till något av resignation - och det var beträffande hastigheterna man lyckades uppnå, förmågan att ännu snabbare förflytta sig såväl på Jorden som i rymden. Drömmen var att nå ifatt ljusets hastighet. 

En ung docent finner lösningen, men den måste testas i verkligheten. En obemannad raket och en bemannad specialfarkost skulle genomföra det avgörande provet. Den frivillige astronauten - Friedrich Zumt - hade specialutbildats och var väl förtrogen med de enorma skyddsanordningar som installerats i farkosten. Man startade experimentet och resultatet blev en sensation. Men en sensation i ett helt annat och totalt oväntat avseende.

Snabbare än ljuset är en SF-roman av Olof Möller, som min exfru vunnit på en mässa för längesen. Hon skulle kasta den, men då lade jag rabarber på den.

Jag har läst mycket SF i mina dar, men det mesta ligger decennier tillbaka i tiden. Jag har dock funderat på att ta upp denna genre igen. Men då får det vara något bättre än den här boken.

Möller var synnerligen produktiv, men kvaliteten var nog omvänt proportionell mot denna produktivitet. Författarkollegan Sam J. Lundwall kallade Möller för "Sveriges sämsta författare, alla kategorier".

Och den här boken är faktiskt inte bra. Intrigen är konstig och språket är torftigt. Dessutom har förlaget lyckades med att kasta om flera avsnitt i boken, men det märks inte på pagineringen. Jag blev tvungen att själv leta upp var ett avsnitt fortsatte.

Så Science Fiction innehåller en hel del verkliga guldkorn. Jag tänker bland annat på Isaac Asimovs böcker. Men om du vill läsa bra SF-litteratur, låt bli att låsa Olof Möllers böcker.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 34: Läs en bok med någon himlakropp/himlafenomen i titel eller på omslag.

Dagens visdomsord 2025-11-26

Var och en här i världen har sitt ägg att ligga på, men många får aldrig därur fram en kyckling. (Fredrika Bremer)

Tisdagstrion: Författare vars för- eller efternamn börjar på K

Dags för veckans tisdagstrio. Det blir en initialuppgift igen. Denna tisdags tema är: Författare vars för- eller efternamn börjar på K. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury. New York City - fyra ryttare, utklädda till tempelriddare anfaller Metropolitanmuseet under det högtidliga öppnandet av en utställning med skatter från Vatikanen och stjäl en medeltida chiffermaskin. Därmed kastas FBI-agenten Sean Reilly och arkeologen Tess Chaykin in i en livsfarlig katt- och råttalek med skoningslösa mördare. Det riskfyllda äventyret för dem genom tempelriddarnas mörka historia; över Manhattans kyrkogårdar, tvärs över kontinenter, till ödsliga bergstrakter i Turkiet och in i Vatikanens innersta. Slutligen upptäcker de en häpnadsväckande hemlighet som kommer att rubba världen i dess grundvalar.

Tusen tranor av nobelpristagaren Yasonari Kawabata. Den handlar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.

Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag misstänker finns där.

Den första frosten är Anna Kurus debutroman och den första boken i Kirunatrilogin. Det är en psykologisk thriller, där läsaren förstår att allt inte är som det ska. Men på vilket sätt?

Den här boken kom som ett oväntat recensionsex från bokförlaget Modernista, och det är jag glad över, för det här var en riktigt läsvärd debutroman. Språket är enkelt, men välformulerat. Som läsare får jag veta mer om miljön i den lappländska fjällvärlden. Kapitlen är korta, vilket ger ett driv i läsningen, trots att det inte alltid händer så mycket, men det är ett lugn som bedrar. Perspektiven skiftar. Från Allis till Jonas till Raumo till stugägaren Lars och till katten! Då och då möts två eller tre av dem. Det är trevligt, men hela tiden är det något som skaver. Någon eller några bär på hemligheter och vi går sakta mot katastrofen.