Dagens visdomsord 2025-04-16

Man ska aldrig fuska när man har vinnande kort på handen. (Okänd)

Tisdagstrion: Bär, frukt och grönsaker

Dags för veckans tisdagstrio! Bär och frukt hör väl mer till hösten, men jag kunde inte låta bli med tanke på dagens namnsdag. Denna tisdags tema är: Bär, frukt och grönsaker (Oliver har namnsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner var en positiv överraskning när jag läste den efter att ha läst om den i Vi Läser. 
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Puttes äventyr i Blåbärsskogen av Elsa Beskow är väl en bok som gör oss som inte är purunga väldigt nostalgiska. Denna underbara lilla bok om Putte som ska plocka blåbär och lingon och som blir förminskad så att han kan träffa en massa pysslingar som hjälper honom att fylla korgarna.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.
Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

En smakebit på søndag - Avrättningen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Avrättningen och är skriven av Danya Kukafka.

Ansel Packer står på tur för att dö inom några timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Smakbiten är hämtad från sidan 142:

Adjö alla sprickor i väggen. Adjö biblioteksböcker, adjö radio. Adjö toalettens sura stank och skitränder. Adjö, säg du, elefanten i taket.

Adjö gamla vän.

Du korsar händerna bakom dig för handbojorna.

De klirrar, smäller igenom.

Shawna står bakom resten av gruppen. Hon har huvudet nerböjt mot skorna- du kan inte möta hennes blick. Hon har två vakter du känner mellan sig, bleka män med dallriga magar som alla har samlats för att leda dig ut. En plufsig vakt kliver fram, slänger din röda nätkasse över axeln. Du har lämnat din Teori där Shawna har lovat att hämta den senare, en pappersbunt gömd under sängen. Shawna ska kopiera upp den i Huntsville. Hon ska skicka den till alla nyhetskanaler, pratshower, de största bokförlagen.

Veckans mening v. 15 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Avrättningen av Danya Kukafka.

Oktobersolen var obeveklig, gyllene genom träden - eldröda löv skuggade marken i gläntan där de redan hade hittat tre lårben.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-04-09

Efter att ha tänkt igenom hur farligt allting är finns det inget som skrämmer mig längre. (Gertrude Stein)

Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril

Titel: Jag kommer att hitta nyckeln

Författare: Alex Ahndoril

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2023)

Antal sidor: 265

Privatdetektiv Julia Stark får ett oväntat besök på kontoret av en man. Han är en av ägarna till ett framgångsrikt familjeföretag, som dagen innan haft bolagsstämma på godset i Västernorrland. Morgonen efter hittade han ett fotografi i sin telefon på en bunden, blodig människa med en säck över huvudet. På grund av alkoholrelaterad minnesförlust har han ingen aning om var bilden kommer ifrån och vill därför anlita Stark detektivbyrå för att ta reda på om det är han som är förövaren innan polisen kopplas in.

Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril är den första boken i en serie pusseldeckare. Alex Ahndoril är en pseudonym för författarduon och äkta makarna Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. De båda har tidigare givit ut böcker under pseudonymen Lars Kepler.

Jag tycker det är bra att de har valt ett annat författarnamn, eftersom dessa böcker är helt annorlunda än Keplerserien. Jag har bara läst en bok av Lars Kepler och jag tyckte inte alls om den och lovade mig själv att inte läsa någon mer. Men när läste att den här boken var en pusseldeckare kunde jag inte låta bli att köpa den, och jag blev inte besviken. Jag tycker mycket om Agatha Christies deckare, så den här var jag tvungen att prova.

Och visst doftar historien Christie. Privatdetektiven Julia Stark tar med sig sitt ex, polismannen Sid, för att lösa gåtan vem mordoffret är och vem som är mördaren. På godset finns ett antal släktingar som avskyr varandra och dessutom en hushållerska. Det blir snart uppenbart att mördaren måste återfinnas bland dessa.

På slutet samlar Julia allihop och berättar hur allt hänger ihop.

En riktigt trevlig pusseldeckare, som även den som inte gillar Kepler kan uppskatta.

Tisdagstrion: Asien

Dags för veckans tisdagstrio! Jag tänkte vi skulle vända blickarna mot Asien idag. En gigantisk kontinent, som härbärgerar så skilda länder som Israel, Saudiarabien, Japan, Kina, Indien och många fler. Denna tisdags tema är: Asien (asiatiskt innehåll eller asiatiska författare). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en helt fantastisk bok. En lysande berättarkonst. Den unge Abdullah tar hand om sin syster Pari, men de båda skiljs åt vid mycket unga år. Sakta får vi veta allt mer om vad som händer dem och andra gestalter i boken, men det är inte en enkel resa. Vi får följa olika personer, som på ett eller annat sätt är inblandad i händelserna och får därför helt olika perspektiv.
Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht är en stark roman. En roman fylld av smärta. Koreanska Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.

När jag läser hur Hana blir behandlad måste jag ibland lägga ner boken. Jag måste få andas. Men sedan är jag tvungen att börja läsa igen. Det går inte att lämna berättelsen. Den kräver att bli läst.

Det här är en bit 1900-talshistoria som jag inte visste mycket om. Japan hade annekterat kejsardömet Korea 1910, vilket blev inledningen till ett förtryck och lidande för det koreanska folket. Koreanerna tvingas lära sig japanska och den egna kulturen förbjuds. Under Japans krig i Manchuriet förvärras situationen för koreanerna. Männen tvingas bli soldater i den japanska armén, medan många unga flickor fångas in för att tjänstgöra som "trösterskor", ett annat ord för sexslavar.

Än en gång. Detta är en stark roman fylld av smärta. Men det är en viktig och synnerligen läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.

En smakebit på søndag - Jag kommer att hitta nyckeln

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Jag kommer att hitta nyckeln och är skriven av Alex Ahndoril.

Privatdetektiv Julia Stark får ett oväntat besök på kontoret av en man. Han är en av ägarna till ett framgångsrikt familjeföretag, som dagen innan haft bolagsstämma på godset i Västernorrland. Morgonen efter hittade han ett fotografi i sin telefon på en bunden, blodig människa med en säck över huvudet. På grund av alkoholrelaterad minnesförlust har han ingen aning om var bilden kommer ifrån och vill därför anlita Stark detektivbyrå för att ta reda på om det är han som är förövaren innan polisen kopplas in.

Smakbiten är hämtad från sidan 116:

Ett stilla sorl av röster hördes från salongen medan Julia tillsammans med Sidney gick nerför trappan. Han såg väldigt bra ut, hade på sig en snygg svart kostym, grå skjorta utan slips och lågskorna hon köpte till honom före bröllopet.

- Du ser fantastisk ut, viskade han och kramade hennes hand i några sekunder.

Det sög till av ångest i hennes mage när hon tänkte på att han träffade andra, att han kanske skulle bilda familj snart.

Insikten om att hon själv liknade släkten Mott - barnlös, instängd, förstörd - drog genom hennes huvud.

I öppningen mellan de höga döbattangdörrarna stod Monika i en slank klänning av nattblått siden och väntade. Hon log när hon fick synd på den, lyfte ansiktet mot Sid, fick två kindpussar, sa någonting vänligt om Julias klänning och visade dem genom salongen till baren i det gamla herrummet.

Veckans mening v. 14 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Avrättningen av Danya Kukafka.

Det började bli alltmer uppenbart att babyn faktiskt kunde döda henne.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Det sanna livet av Göran Tunström

Titel: Det sanna livet

Författare: Göran Tunström

Förlag: Bonniers (1991)

Antal sidor: 218

Jakovs och Isaacs mor har fattat sitt beslut: Hennes söner skall utvandra från Stalintidens Ryssland till Jerusalem. Om deras storslagna och svåra färd genom Orienten handlar titelnovellen i Det sanna livet - en samling poetiska och sällsamma berättelser, var och en med den gestaltningskraft och förmåga att locka till både skratt och tårar som givit Göran Tunströms romaner så många läsare.

Det sanna livet av Göran Tunström är alltså en novellsamling. En samling noveller av väldigt skiftande slag. Jag tyckte mycket om titelnovellen. Vi följer Jakovs och Isaacs strapatsrika färd från Ryssland till Jerusalem. Det är en sorglig berättelse, men samtidigt så väl berättad att jag ser framför mig hur de tvingas trotsa motgångar för att kunna nå målet.

Novellen Stella var också skriven så att man kan se allt framför sig. Men den är så hemsk att jag önskar att jag inte hade läst den. Den ska kanske tolkas som varande en bild av kvinnors ibland lönlösa kamp för frihet, men jag ser allt bokstavligt och den fick mig att må så dåligt.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 5: Läs en novellsamling.