En smakebit på søndag - Sju tomma hus

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Sju tomma hus och är skriven av Samanta Schweblin.

Sju tomma hus består av sju klaustrofobiska och lite skeva noveller om människor som är sökande och stundvis vilsna. I en berättelse tar sig en mor och hennes dotter in i främmande villor och korrigerar folks inredning, i en annan går en äldre man gång på gång för att hämta sin döde sons kläder från grannens trädgård, i en tredje försvinner två barn tillsammans med sina nakna farföräldrar.

Smakbiten är hämtad från sidan 17:

"Mår ni bra? Vad försökte ni göra?"

Mamma lyfter på huvudet och ser på henne.

"Jag mår inte bra alls. Snälla ni, kan ni ringa efter en ambulans?"

Kvinnan verkar inte kunna avgöra om min mamma menar allvar eller om hon driver med henne. Naturligtvis menar hon allvar, även om hon inte behöver någon ambulans. Jag gör en avvisande gest mot kvinnan för att hon ska vänta, hon behöver inte ringa något samtal. Kvinnan backar ett par steg, ser på mammas gamla rostiga bil, på sin förvirrade son som står en bit ifrån. Hon vill inte att vi ska vara här, hon vill att vi ska försvinna, men hon vet inte hur hon ska få iväg oss.

Veckans mening v. 9 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Sju tomma hus av Samanta Schweblin.

Jag tittar mot korsningen bakom oss, förstörelsen vi lämnar efter oss på den sandiga jordvägen, och jag ber inombords att ingen av bostadsområdets väktare ska märka att vi gjorde samma sak igår, två korsningar tidigare, och på ett ställe till närmare utfarten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Skalbaggen av Richard Marsh

Titel: Skalbaggen

Originalets titel: The Beetle: A Mystery

Författare: Richard Marsh

Förlag: Hastur Förlag (2023) (Originalet kom 1897!)

Antal sidor: 439

Från fjärran och mystiska Egypten kommer Skalbaggen, en grotesk varelse "skapad varken av Gud eller människa", en hamnskiftare besatt av att söka hämnd för ett brott som begicks mot dess avgudadyrkare. I en oförsonlig jakt genom London förföljer den utan nåd sina offer och ingen tycks fredan från dess hypnotiska, onda makt.

Skalbaggen av Richard Marsh är något så trevligt som en skräckis från 1800-talet. Inte så skräckinjagande som många av dagens filmer, men det är inte Frankenstein eller Dr Jekyll och Mr Hyde idag. Men detta till trots så var Skalbaggen en intressant bekantskap.

Här befinner vi oss i England, men den österländska mystiken når oss från egyptiska avgudadyrkare som ägnar sig åt att offra unga engelska kvinnor. Ja, boken är på det sättet fördomsfull, men man får som läsare hålla i minnet när boken var skriven. Här möter vi fina engelska gentlemän, väluppfostrade engelska oskulder och då måste givetvis hotet komma från "de andra".

Något som jag tycker om i Marsh sätt att presentera historien är att boken är indelad i flera delar, där man utgår från olika personer. Genom att läsaren då får del av olika perspektiv kommer man allt närmare sanningen om vad som egentligen hänt.

Möjligen är slutet inte så elegant. Det känns som en lite väl snabb sorti utan att man riktigt får klart för sig vad i all världen Skalbaggen är för slags varelse. Men läsvärd var boken absolut.

Som jag nämnt tidigare blev jag inte klar med Boktolvan 2024 under det gångna året, men har bestämt mig för att ändå avsluta utmaningen i början av 2025. Skalbaggen är min tolfte och sista bok i utmaningen Boktolvan 2024.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 33: Läs en bok som har en koppling till insekter (handling, titel eller bokomslag)

Ett större bokpaket i reatider

Det är egentligen emot mina principer att köpa reaböcker på nätet eftersom jag vill stödja de fysiska bokhandlarna, men nu blev det ändå så att jag handlade på Adlibris. Böckerna jag köpte var Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson, Straff av Ann-Helén Laestadius, Död mans kvinna av Katarina Wennstam och Sju tomma hus av Samanta Schweblin.

Veckans kulturfråga v. 9 2025

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Nu var det längesen jag var med, men man kan alltid hoppa in när man har lust. Linda har fått veta att den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie tilldelas Sjöjungfrun, ett pris som delas ut vid Bokmässan, vilket betyder att hon kommer att vara med på den nu i höst. Jätteroligt tycker Linda, och jag kan bara hålla med. Låter som man borde lägga in ett besök på Bokmässan i almanackan. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken kulturpersonlighet skulle du vilja uppleva live?

Då skulle jag vilja se och lyssna på John Cleese. Inte som en figur i Pang i bygget och liknande väldigt roliga saker, inte som en i Monty Python-ensemblen, utan det är honom själv jag vill lyssna på. Han kan vara riktigt vass när det gäller, inte minst när han kommenterar stollarna som styr i USA nu.

Dagens visdomsord 2025-02-26

Om jag ska tro på något jag inte ser, då föredrar jag under framför baciller. (George Bernhard Shaw)

Tisdagstrion: Islam (Ramadan inleds på lördag)

Dags för veckans tisdagstrio! På lördag inleds den muslimska fastemånaden Ramadan. Då ska muslimer avhålla sig från mat, dryck och sex medan solen är uppe. Denna tisdags tema är: Islam. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Medinas juvel av Sherry Jones är en intressant bok. Författaren vågar sig på att skriva om Muhammeds favorithustru Aisha, som bara var ett barn när hon giftes bort med den betydligt äldre Muhammed, mannen som sade sig vara Guds profet, vilket även Aishas föräldrar ansåg honom vara.

Islam är en religion där männen härskar, men i den här boken är det Aisha som är berättaren. Hon älskar sin make, men är svartsjuk när han skaffar alltfler hustrur - fler än de fyra som han tillåter andra muslimska män att ha. Men när Muhammed vill ha något så är det så praktiskt att Allah ger honom en uppenbarelse som ändrar spelreglerna till hans fördel.

Boken är dock inte ett angrepp på Muhammed eller islam. Författaren vill visa den stora roll som kvinnorna hade i islams allra tidigaste år. Andra män försöker skuffa undan kvinnorna, men profeten lyssnar på sina hustrur och framför allt på Aisha.

Det var inte helt lätt för Sherry Jones att få boken utgiven. Hon hade ett färdigt avtal och allt var klart för utgivning, men då fick ledningen för det amerikanska förlaget kalla fötter. Man var rädd för vad militanta islamister skulle kunna ta sig till om man gav ut en skönlitterär skildring av Muhammed. Jag vet inte om rädslan var lika stor i Sverige, men jag konstaterar att den här har givits ut av Earbooks, ett förlag jag inte hört talas om tidigare.

Jag har lånat den här boken på biblioteket. Läs den innan några syltryggar kommer på att den nog inte bör finnas för någon kan ju bli kränkt!

Hon vågade lämna islam är en liten bok av Bilquis Begum Sheikh. Den handlar om författarinnan själv, som efter det att hennes man lämnat henne sökte finna tröst och en djupare mening med livet genom att läsa Koranen. Där fann hon många hänvisningar till profeten Jesus. Hon började läsa Bibeln för att få veta mer om honom.

Efter en tid övergår hon till kristendomen och låter döpa sig. Eftersom hon bor i Pakistan blir det början på en svår tid. Hennes familj och vänner tar avstånd från henne, och snart kommer hoten. En muslim som överger sin tro ska dödas, och det finns gott om män i Pakistan som gärna vill följa Koranens bud och mörda henne.

För Bilquis är det en ständig kamp. Ibland vill hon välja en lättare väg, men då känner hon att "Herrens välbehag" lämnar henne. Till slut blir dock trycket för svårt i Pakistan och hon tvingas överge sitt land och emigrera till USA.
En tänkvärd bok i en tid då andelen muslimer i Sverige ökar. En kristen som övergår till islam riskerar ingenting (i vart fall inte under jordelivet) men en muslim som konverterar till kristendomen ska dödas.

Till sist Röde Orm av Frans G Bengtsson.

Nu tror ni väl att jag har blivit helt vrickad. Röde Orm handlar väl inte om islam? Men det finns faktiskt ett avsnitt där de har blivit tillfångatagna av muslimer från Andalusien. Nordborna övergår till islam och får läsa den muslimska trosbekännelsen på arabiska. Lustigt nog nämns ingenting om omskärelse...

När de är på väg tillbaka till Norden offrar de som vanligt till gudarna. Till Allah förstås, eftersom de var muslimer, till Sankt Jakob, var klocka man hade med ombord, och så förstås till Ägir, havsguden. En något pragmatisk syn på religionen och absolut inte i överensstämmelse med islam.

Veckans mening v. 8 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Den sista festen av Clare Mackintosh.

Det är en konst att skrika viskande och både Rhys och Yasmin är experter på det.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-02-19

Alla krigshärar i världen borde ha strejkrätt. (Henrik Tikkanen)

Tisdagstrion: Musik (i titeln eller på omslaget)

Dags veckans tisdagstrio! Det kan väl vara trevligt med lite musik. Denna tisdags tema är: Musik (i titeln eller på omslaget). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Juloratoriet av Göran Tunström är en svensk klassiker, trots att den kom ut så sent som 1983. Det är en roman om tre generationer av en familj, där de olika delarna ibland inte verkar höra ihop, men författaren väver ihop berättelserna till en helhet. Människors öden förändras i grunden av små, banala händelser, som att exempelvis en cykelkedja åker av. Språket är mycket rikt, vilket gör boken läsvärd. Lättläst är den kanske inte hela vägen, men ändå en bok som jag längtade tillbaka till när jag lagt den ifrån mig för att sova.

För denna roman belönades Göran Tunström med Stora romanpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Guitarr och dragharmonika heter en diktsamling av Gustaf Fröding. Bland dikterna kan vi bland andra hitta

Bristande pietet

Att samojederna ha ben till gudar

och medicinmän gå omkring i hudar

och skrämma negerbarn vid Tanganjika

- det kvittar mig lika.

Men komma svarta trollmän och predika

fetischpredikningar från Tanganjika

för vite män i Europas mitt

- då vill jag begabba dem fritt.

Jag hade svårt att hitta en tredje bok, men så kom jag att tänka på Kärleken kommer och kärleken går av Stefan Åberg.

Enligt baksidestexten är detta en fristående uppföljare till boken Vid fyrtio börjar livet, men den utspelar sig drygt femton år senare.

Efter att ha läst en bit av boken börjar jag undra om detta faktum är ett problem. Vid flera tillfällen tänker Robert på sin avlidna hustru Marta. Det är uppenbart att han inte kommit över hennes död. Men eftersom boken utspelar sig när Robert och Erna varit gifta i sju år, så känns det som att det är dags för Robert att gå vidare. Jag förstår helt enkelt inte vad inpassen om Marta har med historien att göra. Kan det vara något som fanns med i den tidigare boken? I så fall går det mig helt förbi, eftersom jag inte läst den. Efter ett tag försvinner dock Marta helt från berättelsen, vilket gör mig än mer konfunderad över att hon dök upp.

En roman kan med fördel röra sig på flera plan samtidigt, men understundom känns det som att jag läser flera böcker samtidigt. Robert och Erna har problem. Han ger henne inte tillräcklig uppmärksamhet, vilket däremot en annan man gör. Cecilia och psykopaten Andreas har definitivt problem i sitt äktenskap. Robert misstänker att Andreas har ett förhållande med en annan kvinna, och smyger som en annan Kalle Blomkvist utanför ett hus där han tror att den andra kvinnan bor. Men jisses! Vem gör så?

Samtidigt har Robert problem på sitt arbete. Han är lärare och det blir allt svårare att upprätthålla disciplinen. Så kan det nog vara, men vad har det med bokens övriga handling att göra?

Och varför håller han på att skriva en bok? Ja, jo, det kan jag väl förstå att man vill göra, men vad tillför det föreliggande roman? Jag får en, måhända felaktig, känsla av att det är författarens egna skrivarmödor som han velat sätta på pränt, och det kunde han enligt min uppfattning ha avstått ifrån.

Jag var inte överdrivet förtjust i boken. Varför har jag då tagit med dem. Jo, för att Nils Ferlin skrev en dikt som heter Kärleken kommer och kärleken går. Den är tonsatt flera gånger. Jag tror att den av Torgny Björk är den mest kända.