Dags för veckans tisdagstrio. Den har gången har jag varit lite lat och tagit ett enkelt ämne, nämligen färgen på omslaget. Denna tisdags tema är: Blått omslag.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Anfall som försvar är en av Marc Camerons spänningsromaner om president Jack Ryan och Kollegiet; en serie som han skriver i den ursprunglige författaren Tom Clancys anda.
Det stora omfånget till trots vill jag säga att det var lättare att läsa den här än de tidigare. Kanske beror det på att jag har lärt mig berättarstilen. Handlingen utspelar sig på ett antal olika ställen och när vi är i Kina får man försöka hålla reda på de kinesiska namnen. Ett kapitel senare kan vi befinna oss i ett häkte i Indonesien.
Precis som var fallet med de tidigare böcker jag läst i serien så kan jag bli lite trött på att författaren räknar upp alla båttyper, flygplanstyper, helikoptertyper och otaliga olika vapen som används eller skulle kunna användas. Man måste nog vara väldigt nördig vad gäller vapen och stridsfordon för att kunna uppskatta det. Om en orädd redaktör hade skurit bort hundra sidor av boken så hade det inte gjort något.
Men detta till trots är det en spännande bok. I långa stycken är det en riktig bladvändare, som jag uppskattade. Marc Cameron är skicklig på att knyta ihop de många olika intrigerna till en helhet. En riktigt bra spänningsroman.
Analfabeten som kunde räkna heter Jonas Jonassons andra roman, och jag kan säga att den är riktigt bra. Den når kanske inte upp till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvanns nivå, men den är helt klart läsvärd.Även i denna roman får vi följa människor, som råkar ut för en mängd saker av misstag, som kommer att förändra livet för många i omgivningen.
Nombeko Mayeki växer upp i Soweto i Sydafrika under apartheidtiden. Hon betraktas som analfabet, vilket hon inte är. Hon är för övrigt oerhört duktig på att räkna.
På underliga vägar hamnar hon hos en sydafrikansk ingenjör, som har i uppgift att tillverka sex atombomber. Det blir av misstag sju, och en av dem råkar Nombeko ta med sig till Sverige.
Där träffar hon två tvillingbröder som båda heter Holger. Fast det är bara en av dem som existerar enligt myndigheterna. Det är den ickeexisterande Holger, som blir Nombekos pojkvän.
I arbetet med att bli kvitt atombomben får Nombeko och Holger träffa såväl kungen som dåvarande statsminister Reinfeldt och Kinas president.
Trots det tycker jag att boken är mycket läsvärd, inte minst på grund av det målande språket. Eller vad sägs väl om det här stycket, där en familj på en båt beskrivs:
Båten var fullpackad med albaner, en familj om fyra generationer: gammelmormor, lufttorkad som en chilifrukt, mörkröd hud och eldigt temperament; mormor, som en soltorkad tomat, seg och tuff hud som spruckit i hettan, hon fick barnen att smörja hennes armar med olivolja; mor, fuktig som ett purpurfärgat fikon, öppen överallt - blusen, kjolen, munnen, ögonen, en vidöppen kvinna, som slickade bort det salta stänket från den öppna båten från läpparna. Sedan var där barnen, fyra och sex år gamla, ett par små knoddar, kryddiga som citroner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar