Dagens visdomsord 2025-10-01

Ungdomen hade varit ett idealtillstånd om den hade kommit lite senare i livet. (Herbert Henry Asquith)

Litteraturens ABC - bokstaven C

Linda med bokbloggen enligt O har en utmaning, som hon kallar Litteraturens ABC. Tanken är att det ska vara ungefär samma mall för varje bokstav. En författare, en bok och så en uppgift kopplad till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Nu är det dags för bokstaven C.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på C

Jag lär inte vara ensam idag med att välja den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Hon är 48 år och föddes i Enugu. Hon tillhör ibofolket.

Jag har läst Lila hibiskus och En halv gul sol, men jag skulle definitivt vilja läsa fler av hennes böcker, för jag tyckte att båda dessa böcker var mycket bra. Americanah är jag exempelvis nyfiken på. Nu har dessutom Drömräkning kommit ut på svenska, så jag får skynda mig att få tag på Americanah.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på C

Klart jag ska ha med något av nobelpristagaren Selma Lagerlöf! Denna gång får det bli Charlotte Löwensköld.

Denna roman är den andra i trilogin Den Löwensköldska ringen. Det är en hel del romantiska förvecklingar, och man kan få reta sig på den triste Karl-Arthur.

Tipsa om ett litterärt verk som på något sätt kan kopplas till cirkusvärlden

Äventyrens cirkus av Enid Blyton. Boken handlar om hur Ann, Jack, Filip och Dina hamnar i ett äventyr i Tauri-Hessia, där de måste arbeta på en cirkus samtidigt som de försöker rädda landets kronprins.

Tisdagstrion: Kaffe/fika

Dags för veckans tisdagstrio. Är det någon som känner doften av kaffe? Kom ihåg att det aldrig är för tidigt eller för sent för elvakaffe. Denna tisdags tema är: Kaffe/fika (kanelbullens dag på lördag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Här passar Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg in. Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlade. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.

Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."

Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan.

Benny älskar baklava är Mikael Jisanders debutroman. Det är en bok som av vissa har jämförts med En man som heter Ove av Fredrik Backman, och det kan jag förstå. Även omslaget påminner om Backmans böcker. Och Benny är en man som likt Ove inte är särskilt intresserad av förändringar i sitt liv. Att få en familj från Syrien som grannar rubbar definitivt hans cirklar.

Trots motsättningarna dras Benny motvilligt till Farah. Hon är mörk och spännande, men också irriterande. Varmhjärtad och omtänksam, men också en besserwisser. Och så bakar hon gudomligt goda kakor, även om han uppfattar ordet baklava som en smula suspekt. Problemen i byn eskalerar, drevet går, och Benny får erfara vad rädslan för det okända kan göra med människor.

Det här är en bok om fördomar, men också om stark vänskap. Hur ska vi göra när vännerna kräver att vi håller ihop, fastän vi vet att de har fel?

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik. Här utgår jag nu från att man säkert kan köpa någon god choklad och ha till en kopp starkt franskt kaffe.

Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.

Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.

Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.

Veckans mening v. 39 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby, där två kvinnor dricker riktigt goda drinkar.

Smaken var i det närmaste orgasmisk.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-09-25

Den som inte säger sanningen om sig själv kan inte säga den om andra. (Virginia Woolf)

Tisdagstrion: Judendom

Dags för veckans tisdagstrio. I en tid då antisemitismen i Sverige breder ut sig vill jag uppmärksamma att det idag är judiskt nyår - Rosh Hashana. Denna tisdags tema är: Judendom. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Pion av 1938 års nobelpristagare Pearl Buck är en bok som jag tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda. Den utspelar sig i Kina på 1800-talet. Där bor judar, som blivit uppskattade samhällsmedborgare. I en av dessa familjer lever den unga vackra slavinnan Pion. Familjen köpte henne när hon var liten som sällskap åt sonen David.

Davids mor vill absolut att han ska gifta sig med en judisk flicka. Den judiska renheten måste bevaras. Davids far Esra är dock halvkines.

Pion älskar David och är beredd att offra allt för honom. Samtidigt har jag lite svårt för att bara se det positiva i henne. Hon är självuppoffrande, men samtidigt intrigant. Genom hennes agerande omöjliggörs äktenskapet mellan David och Lea, och David gifter sig istället med en kinesiska.

Det som jag kanske tycker är mest fascinerande är tanken som framförs i boken att den judiska församlingen i den kinesiska staden går under, inte på grund av förtryck utan därför att kineserna är alltför vänliga mot judarna.

I västerlandet förföljs judarna, vilket gör att de hamnar utanför majoritetssamhället, vilket också gör att de behåller sin särart. Kineserna känner däremot inte till någon antisemitism. De gifter gärna bort sina döttrar till judiska män. Efter några generationer finns inga judar kvar. De har blivit kineser.

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Tredje Moseboken, på latin Leviticus, på hebreiska Vajikra, spelar en stor roll inom judendomen. Den består huvudsakligen av ceremoniallagar, nämligen angående offren, prästernas invigning, rena och orena djur, reningarna, högtiderna och de heliga löftena.

Veckans mening 2025-09-20

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby.

- Var är blodet Ronni? sa tanten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett bokpaket

Igår kom ett bokpaket med en bok jag beställt på Bokbörsen. Det är Vredens druvor av den amerikanske nobelpristagaren John Steinbeck. En klassiker som jag tänkt i många år att jag ska läsa, och nu närmar det sig. Den här utgåvan från 1980 på mäktiga 522 sidor gavs ut på Bonniers 1980. Jag hittade dock ingen bild av den på nätet, och tog därför en bild från Bonniers i en utgåva från 2024.

Dagens visdomsord 2025-09-17

Att be en kvinna om lov att kyssa henne innan man gör det är bara ett oförskämt sätt att lägga hela ansvaret på henne. (Helen Rowland)

Tisdagstrion: Föreningsliv

Dags för veckans tisdagstrio. Alla är vi väl med i någon förening, även om deltagandet i föreningar minskar. Vi "umgås" på Facebook och andra sociala media. Lite synd tycker jag. Denna tisdags tema är: Föreningsliv. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En man som heter Ove av Fredrik Backman kan väl inte ha undgått någon. Även de som till äventyrs inte har läst den torde känna till den.

Ove är en riktig tvärvigg. Han är bostadsområdets ordningspolis, som ständigt hittar något att anmärka på. En ganska vedervärdig person, men så får man steg för steg veta mer om hans livshistoria och då tycker man allt bättre om honom.

Ove var tidigare ordförande i bostadsrättsföreningens styrelse, men vid ett årsmöte röstades han bort. Han kallade alltid denna händelse för "statskuppen".

Jag har även sett filmen, och det var faktiskt en mycket bra filmatisering av boken.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.

Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

Björnstad är ännu en av Fredrik Backmans böcker, men nu handlar det om en idrottsförening.

Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.

Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?

Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.