Veckans mening v. 22 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Ryska krigsfiaskon (en antologi).

Den ryske militärbefälhavaren i Manchuriet före kriget. amiral Jevgenij Alexej, föraktade japanerna medan ryska ämbetsmän hänvisade till sina japanska motsvarigheter som "korkade apor".

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ngũgĩ wa Thiong'o död

En av mina favoritförfattare, kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o, är död. Han nämndes ofta i samband med utdelandet av Nobelpriset i litteratur.

Han skrev från början på engelska, men övergick sedan till att skriva på kikuyu.

En bok på loppis

Jag var på Gengåvan i Karlstad för ett par dagar sedan. Där hittade jag Koka björn av Mikael Niemi. Jag minns att boken var mycket omtalad när den kom, så den fick följa med mig hem.

Dagens visdomsord 2025-05-28

Moralister är människor som kliar sig själva där det kliar på andra. (Samuel Becket)

De utbytbara av Sture Eriksson och Catharina Mann

Titel: De utbytbara

Författare: Eriksson & Mann

Förlag: Blue (2024)

Antal sidor: 300

När en kvinna hittas mördad på Gästgiveriet i Vemdalen kastas kriminalkommissarien Stina Wirén Lango in i en mordutredning som så småningom leder till ett barnhem i Ukraina.

Samtidigt vill hemvändaren Henning Åsberg slutföra ett reportage som den mördade kvinnan, en journalistkollega till honom, påbörjat. Det handlar om internationella adoptioner och visar sig ha trådar in i mordutredningen.

Spåren leder Stina och Henning in i en känslokall värld, full av girighet och cyniskt utnyttjande av barn.

De utbytbara är fjärde delen i serien om Vemdalsmorden av författarduon Eriksson & Mann. Det är nog tur att det kommer turister, för i den här serien folk i en takt som inte står Morden i Midsomer långt efter.

Boken är intressant på ett djupare plan än bara den fiktiva mordhistorien. Den berör verkligheten genom kopplingen till det ryska skoningslösa kriget mot den ukrainska civilbefolkningen, men framför allt finns det en grym verklighet bakom berättelsen om barn som i samband med internationella adoptioner varit offer för ren människohandel. Det har avslöjats hur barn stulits från sina mödrar för att kunna säljas till adoption.

Samtidigt har författarna förmågan att ge fina personporträtt i boken och beskrivningar av naturmiljön och svårigheterna kring att leva i en glesbygd som ofta av de styrande uppfattas som ett rekreationsområde för storstadsbor.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 1: Läs en bok med två ord i titeln.

Tisdagstrion: Flygning - på omslag eller i handling

Dags för veckans tisdagstrio! "Gå upp och pröva dina vingar." Är det någon som kommer ihåg den sången? Denna tisdags tema är: Flygning - på omslag eller i handling (Kristi Himmelsfärdsdag på torsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

De rättrådiga av Tinna Lindberg är första delen i författarens spänningsserie om diplomaten Linnea Bielke. Lindberg är faktiskt jurist och kommunikatör på Utrikesdepartementet.

Helt klart har författaren en fördel av att arbeta på UD. Det ger henne möjlighet att ge fina miljöbeskrivningar inifrån Arvfurstens palats. Om UD är lika fyllt av intriger och usel personalpolitik som den bild hon ger i romanen borde hon kunna lika illa till nu. Men då har hon möjlighet att ägna sig åt författarskapet på heltid, för det här är en bra spänningsroman.

Linnea Bielke, UD-tjänstemannen Barbro Christensen och journalisten Mia Holmström försöker på olika sätt få fram sanningen om Hammarskjöld död och varför någon eller några till varje pris vill hindra detta. Deras undersökningar visar sig vara livsfarliga för dem.

En svaghet i boken är att det egentligen är två helt olika historier som berättas. Den ena handlar om Hammarskjölds död och de försvunna dokumenten, medan den andra handlar om hänsynslös exploatering av mineral i dagens Kongo. Båda är intressanta, men det är svårt att förstå varför de måste samsas i samma bok. En annan sak som irriterar mig är de språkliga bristerna. Författaren förmår inte skilja mellan "före" och "innan" och inte heller mellan "vare sig" och "varken". Här borde förlaget ha gripit in och hjälpt till.

Men dessa brister till trots tycker jag att romanen får godkänt och förhoppningsvis kommer nästa del i serien bli ännu bättre.

Kärleken väntar längst ut på grenen av Mari Åberg är en bok jag tackade ja till efter att ha läst ett inlägg på FB från författaren, där hon frågade efter intresserade recensenter. Eftersom boken utspelar sig på 1970-talet, då jag själv var tonåring, nappade jag. Enligt författaren är den första boken av tre.

Man kan väl säga att boken ligger ganska långt från de böcker jag brukar läsa, vilket gör att det är lite svårare att recensera den. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, men jag vill ju ändå göra boken rättvisa.

I början gjorde boken mig helt galen. Annika är så hopplöst naiv. Även om hon inte varit tillsammans med någon man, så visste nog även flickor på 1970-talet vad som kunde ske mellan man och kvinna i sängkammaren. Men Annika verkar totalt borta.

Det är bara när vi får följa den praktiska utbildningen till flygledare som jag piggnar till lite. Det är väl kanske en genusgrej. Som man tycker jag att det är intressantare att läsa om flygplanen än om hur det kan pirra i underlivet på Annika när hon sitter nära en snygg karl ;)

Jag tror att det är först när Annikas liv får en ny vändning och hon hamnar vid Medelhavet som boken hamnar där den ska vara. Då blir det kärlek, romantik och vin för hela slanten, men även problem förstås. Och Annika lär sig nya saker, som att homosexuella är helt vanliga människor.

Den här romanen får placeras i genren feel-good. Den är lättläst. Jag plöjde igenom den ganska snabbt. Författaren har lagt in en hel del tidsmarkörer, vilket är roligt och bra.

Problemet för mig när jag läser boken är att den är alldeles för smörig för min smak. När Annika till slut möter den stora kärleken kvittrar en fågel på ett alldeles speciellt sätt. Det betyder dock inte att det måste vara fel på boken. Den ligger nog rätt i sin genre, men genren är inte rätt för mig, vilket varken författaren eller boken ska lastas för. Jag tror att detta är en bok som kan uppskattas av dem som tycker om den sortens kärleksromaner.

Himlen ska gråta blod av Sigbjørn Mostue. 

Den cancersjuke före detta elitsoldaten Even Stubberud ger sig ut på det som är tänkt att vara hans sista uppdrag: Ett förhållandevis rutinmässigt eskorterande av en terrorist till Somalia. Men flyget från Oslo blir kapat och terroristen fritagen. Kaos uppstår på planet. Och den enda som skulle kunna rädda de 245 passagerarna är en obeväpnad, sjuk man utan flygerfarenhet.

I boken följer vi givetvis händelserna ombord på planet, men även den norska statsledningens och underrättelsetjänstens reaktioner på kapningen. Jag funderar lite på om det verkligen stämmer att det finns delar av den norska underrättelsetjänsten ägnar sig åt att döda människor för att skydda landet, men varför inte? En motsvarighet till Carl Hamilton kanske...

Det är verkligen en spännande roman. De stundtals gigantiska problem som uppstår i arbetet med att undsätta planet därför att flera av länderna vägrar att låta planet landa låter inte otroligt alls. Inte heller att ministrarna är oförmögna att komma på lösningar. Politiker kan vara bra på mycket, men inte alltid på att lösa oförutsedda problem. I boken är det istället militärer och underrättelseofficerare som försöker dra i rätt trådar. Och tiden håller på att rinna ut.

En av bra sakerna med romanen är att flera av personerna på planet lyfts fram så att vi åtminstone kan lära känna dem lite, även om det mesta ljuset är riktat mot Even Stubberud. Möjligen hade det varit en fördel om några personporträtt hade varit lite djupare.

Sammanfattningsvis en mycket bra spänningsroman och det är inte att undra på att den var med bland de nominerade böckerna till Rivertonpriset för bästa kriminalroman.

En smakebit på søndag - Hembiträdets hemlighet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Hembiträdets hemlighet och är skriven av Freida McFadden.

Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Smakbiten är hämtad från sidan 14:

När jag går från tunnelbanestationen till min etta i South Bronx trycker jag alltid fast handväskan under ena armen medan jag med den andra handen håller om en flaska pepparsprej i fickan. Oavsett tid på dygnet. Man kan aldrig vara nog försiktig i de här kvarteren. 

Idag är jag trots allt tacksam över att jag har någonstans att bo, även om det är i ett av New Yorks mest utsatta områden. Ifall jag inte snart hittar ett nytt jobb som kan kompensera för förlusten av den generösa lön som Amber Degraw gav mig (tills hon sparkade mig och dessutom vägrade ställa upp som referens), måste jag förbereda mig på att bo i en papplåda på gatan utanför den fallfärdiga fastighet som jag för tillfället hyr en etta i.

Veckans mening v. 21 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Hembiträdets hemlighet av Freida McFedden.

Det känns lite motsägelsefullt att en person som har åtta olika sorters fuktkrämer i badrumsskåpet också äger en dehydrator, men vem är jag att döma?

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Veckans kulturfråga v. 21 2025

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda undrar vilken bok vi just har läst, vilken vi läser nu och vilken som blir nästa bok. Veckans kulturfråga lyder: 

Hur ser din "last-now-next-trio" ut?

Den senaste boken var Storebror av den isländske författaren Skúli Sigurðsson, En riktigt bra deckare/spänningsroman/psykologisk thriller.

Just nu läser jag De utbytbara av Sture Eriksson och Catharina Mann. Den ingår i deras serie Vemdalsmorden.

Jag är inte helt säker på vilken nästa bok blir. Det kan bli Hembiträdets hemlighet av Freida McFedden.

Dagens visdomsord 2025-05-21

Alla magistraters makt måste vara begränsad, och människor ska inte anförtros obegränsad makt. (George Washington)