Baksidestexten är kort: "Själarna på 86:e är en historia om jordelivets villkor. Följ Hedvig och Dragan på deras väg mot undergången."
Det är sålunda inte en bok med lyckligt slut. Det är två personer som under sin korta vistelse i New York lyckas strula till det för sig, tillsammans och var och en för sig.
Boken är lättläst och jag ville inte lägga den ifrån mig. Det är bra flyt i Tendells skrivande, och jag vill veta vad som händer i nästa kapitel.
Formuleringarna är ibland riktigt roliga. Som när Dragan får syn på en skönhet i en bar, men tvekar om han ska våga närma sig henne eller inte: "Så tog han en klunk öl till, tittade bort, tittade mot henne, tittade bort, tittade mot henne, kämpade mot sin blyghet, och när hans flaska var tom insåg han att redan då var hennes åtrå lika död som Kalmarunionen."
Ibland kommer jag på mig med att fundera över om Dragan är författarens alter ego, men därom vet jag intet, eftersom jag aldrig har träffat Håkan Tendell.
Det förekommer sexuella förbindelser i boken, men till skillnad från många andra romaner är sexscenerna inte närmare beskrivna. Tendell närmar sig detta område med något som liknar prydhet. Däremot är våldsscenerna tydligt utvecklade. Dock har författaren förstånd att sätta stopp i tid för våldsbeskrivningarna.
Finns det då någonting jag vill anmärka på? Ja, jag önskar att boken hade korrekturlästs innan den trycktes. Ibland har extra ord smugit sig in, som på sidan 36 där Dragan "blundade varje han gång han för första gången skulle trycka på en ljusknapp".
På sidan 59 finns något riktigt märkligt. "Hon kände sig väldigt pigg, så hon stod upp, lagade frukost, tittade lite på TV hittade inget intressant och gick därför och lade sig igen. Nästa gång hon stod upp var klockan halv tolv."
Det är ju bra att hon står upp ibland. Det är inte ofta folk lagar frukost liggande. Men kanske menar författaren inte alls att hon STÅR upp. Betoningen kanske ska vara på det andra ordet. Hon står UPP. Det innebär, om jag förstår det rätt att hon likt Jesus har uppstått. Eller är det så enkelt som att Tendell skriver på svengelska? Det var kanske uttrycket "stood up" som spökade för honom. Vad vet väl jag?
Sammantaget är det emellertid en läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar. Kan bland annat beställas via cdon.se
Tackar, tackar!
SvaraRaderaMycket intressant.
Ja, jag vinnlade mig om att vara någorlunda pryd, alla tantsnusktendenser i storyn till trots, men att vara mer detaljerad kring våldet, dock utan att frossa i det. Varför? Har kanske svårt för att presentera köttsliga ord i skrift, och ville också betona att det inte var en kärleksroman eller erotikaroman, utan mer ett karaktärsdrama med två historier, den ena om hur änkan Hedvig förvandlas från pryd till liderlig, och hur Dragan går från att vara en slagpåse till en ... ja, jag skall inte spoliera något här för den som ännu inte har läst boken.
Mer korrekturläsning hade behövts. Helt klart. Jag var desperat med att få ut boken innan min död, och till slut vågade jag inte chansa längre på att överleva ytterligare en tid. För närvarande är allting dock lugnt. Jag känner mig odödlig.
På ett par ställen i romanen råkar karaktärerna byta namn från Hedvig och Dragan till Solveig och Frank, som de hette i skapelsens början. Min lärdom: Ändra aldrig namn på karaktärer i ett manus, för i författarhuvudet lever ursprungsnamnen ofta kvar, och då kan det bli som det blev här.
Ok, så vem är Dragan? Är det författarens alter ego? Kanske inte helt otänkbart, men detsamma kan sägas även om den andra huvudpersonen, Hedvig. Inte helt otänkbart att hon är författarens alter ego. Så vad drar vi för slutsats av detta? Kan man skapa karaktärer som är helt befriade från författarens mångfacetterade jag? Kanske, kanske inte. Beträffande bipersoner, ja, men beträffande huvudpersoner? Det är nog svårt att göra dem till rena fantasiprodukter. Dessutom har en del damer i min omgivning haft teorier om vem som har fått stå modell för Hedvig respektive Yvette. Allt är nog en mix av mig själv, av människor jag mött och av karaktärer jag upplevt i romaner och filmer plus att somt naturligtvis är rent skapande från grunden.
Och så det här med att stå upp: att man står upp från sängen, står upp på morgonen eller dylikt i stället för att säga gå upp, kliva upp eller annat. Stå upp är kanske göteborgska, det är kanske blott tendellska, jag har aldrig funderat på om någon annan säger så, jag bara säger så och skriver så. Jag har i vart fall lärt mig att i möjligaste mån undvika det göteborgska "jämte" när man lika gärna kan använda det rikssvenska "bredvid".
Det var väl svar på det mesta.
Härligt att få ta del av denna, så vitt jag vet, världens första skriftliga recension av min roman.
Håkan Tendell
Så roligt med författarens respons!
SvaraRaderaHar du råkat skriva Solveig och Frank på några ställen? Konstigt, det märkte jag inte.