Tisdagstrion: Tid och klockor (Sommartiden börjar på söndag)

Dags för veckans tisdagstrio! Nyss var det vårdagjämning och nu är det dags för sommartid. Denna tisdags tema är: Tid och klockor. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Klockan klämtar för dig är en roman av nobelpristagaren Ernest Hemingway. Den kom ut 1941 och handlar om det spanska inbördeskriget, som Hemingway följt som reporter på regeringstruppernas sida. Romanens titel är hämtad från den engelske 1600-talsförfattaren John Donne.

En handfull män är gömda uppe i bergen. Till dem ansluter sig Robert Jordan, en ung amerikansk frivillig, vars uppgift är att spränga en bro. Under kyliga spanska bergsnätter, vid hastiga måltider och i långa samtal, där skräcken och desperationen växlar med kärv och grovkornig humor, svetsas Robert Jordan samman med den lilla gruppen. Och han upplever en het och overklig kärlekssaga med den unga spanjorskan Maria, som har varit i fascisternas våld.

Tidens död av Isaac Asimov läste jag för en förfärlig massa år sedan. Det är säker ett halvsekel sedan, men jag minns att den var bra. 

I romanen finns en zon/organisation som kallas Evigheten. De som arbetar där står utanför den vanliga tiden och kan resa mellan olika tider. Detta gör de för att kunna göra små förändringar, så att allt ska bli så bra som möjligt. Men blir det verkligen det?

Det finns också ett hot mot "Evigheten". Den bygger nämligen på en tidsparadox.

Den stående klockan av Hanna Johansen. 

Klockan har stannat. Från tåget där hon sitter kan den kvinnliga passageraren se klockan mitt ute i landskapet. Vart går tåget? Rör det sig framåt eller står det stilla? Evigt samma landskap. Evigt samma trista nedsnöade järnvägsstationer... I sin debutroman Den stående klockan har Hanna Johansen konsekvent genomfört ett litterärt experiment. Hennes roman har av många tyska kritiker hälsats som en händelse, en öppning mot någonting nytt inom den tyska prosan.

Den där kvinnliga passageraren betraktar medpassagerarna och stationerna som tåget passerar, men hennes reflektioner är bara konstiga. Det är mest dravel. Enligt mig är den här boken inte värd mödan det innebär att läsa den. Jag förstår inte varför den över huvud taget gavs ut.