Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är en dikt med två meningar hämtad från Värmlandshistorier av Arne Spångberg.
Sol, sol, du varma
milda, förbarma
dig över norden
frigör den arma
frostbundna jorden,
landet, där mörkret i världen är störst!
Dagen, ej natten.
växter och vatten,
icke de eviga drivor och isar
är det som släcker och läskar och lisar
tungans och ögonens svält och törst.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
Han uttryckte nog vad vi alla tycker.
SvaraRaderaHar lagt märke till att förr i tiden skyllde brevskrivare ofta på sin dåliga penna, när de ville avsluta sitt brev. I dag skulle jag kunna skylla på internet. När jag nu försöker komma åt flera av mina favoritställen får jag kalla handen — som om internet någonsin har uppvisat varma händer!
Med lite tur hittar du min mening på bastmattan.
https://bastmattan.blogspot.com/2026/02/2-lordagsmeningar.html?m=1
Margaretha