I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren

Titel: I Brokiga Blads vatten

Författare: Torgny Lindgren

Förlag: Norstedts Förlag (1999)

Antal sidor: 235

I ett enkelt kök på moster Lydias pensionat i Norsjö sitter Brokiga Blad, Rostfria Karlsson och Gudvarelovad Blomkvist och berättar hur man målar tavlor och mycket annat ur det verkliga livet för en ny gäst. Den nye är ingen mindre än prins Eugen som flyr skaparkriser på Waldemarsudde och reser inkognito i Västerbottens inland.

På den österrikiska landsbygden hör tonsättaren Gustav Mahler en bonde vissla huvudtemat till hans stora sång om eländet på jorden.

I en säng i en liten norrländsk by ligger en gosse med hög feber och andnöd. Han tror han ska dö, det tror hans mor också.

Och hur ohyggligt stark var egentligen Elis i Lillåberg?

I Brokiga Blads vatten är en samling berättelser om liv och död av akademiledamoten Torgny Lindgren.

Som ofta är fallet med Lindgrens berättelser är underfundighet ett ord som sammanfattar stilen. Innan jag läste boken undrade jag över titeln. I Brokiga Blads vatten. Och versal inledningsbokstav till både Brokiga och Blad. Men det visar sig att Brokiga Blad är en av karaktärerna.

De tio berättelserna är helt fristående. Det är något av en novellsamling, även om jag inte vet om Lindgren skulle ha velat bli benämnd novellförfattare. Och varje berättelse är ett litet mästerverk. Har du inte läst I Brokiga Blads vatten tidigare, så tycker jag att du ska göra det nu :)

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 12: Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare).

Dagens visdomsord 2025-07-09

Framgång uppnår man när drömmarna blir större än undanflykterna. (Okänd)

Koka björn av Mikael Niemi

Titel: Koka björn 

Författare: Mikael Niemi

Förlag: Piratförlaget (2017)

Antal sidor: 451

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Koka björn av Mikael Niemi köpte jag på Gengåvan i Karlstad för en liten penning. Jag minns att jag har hört talas om boken vid ett flertal tillfällen, så nu kunde det vara dags att skaffa den.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var nog inte det här. Prosten i boken ska tydligen ha Lars Levi Laestadius som förebild; den store inomkyrklige väckelsepredikanten i vårt lands nordligaste delar. Och det var intressant att följa prostens alla kval när han tog strid mot värdshusvärdar och brännvinsförsäljare. Den tydliga rasism riktad mot samerna speglas också på ett tydligt sätt.

Men samtidigt är detta en kriminalhistoria. Någon har förgripit sig på och dödat unga flickor i bygden. Länsmannen är en inkompetent fyllbult, så istället är det prosten som går runt och samlar ledtrådar och bevis. Här tror jag inte att vi ska blanda in Laestadius, utan detta är en historia skapad av författaren. Det är alltid lite knepigt att skriva om historiska personer, om man samtidigt diktar ihop fantastiska saker om dem, men romanen är ändå intressant. Det är inte helt lätt att räkna ut vem som är ogärningsmannen.

På slutet har Niemi lagt in en helt fantastisk twist, men den tänker jag inte avslöja.

Romanen är väl värd att läsas och Niemi har lagt ner mycken möda på att skapa ett trovärdigt persongalleri och en miljö som känns tidstypisk. En sak förvånar mig dock. När nu författaren lagt ner allt detta arbete, hur kan han skriva att det skickas ett överklagande till Hovrätten för Övre Norrland när romanen utspelar sig på 1850-talet? Den hovrätten inrättades inte förrän 1936.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok med ett rovdjur i titel, handling eller på omslag.

Dagens visdomsord 2025-07-02

Ett av de lyckligaste ögonblicken i livet är när man finner modet att släppa taget om de saker man inte kan förändra. (Okänd)

En smakebit på søndag - Koka björn

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Koka björn och är skriven av Mikael Niemi.

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Smakbiten är hämtad från sidan 103:

Om sommaren stiger safter i trädens stammar. Äggen blir till fåglar som uppfyller himlen, insekterna kläcks i stora moln. På älgtjurens huvud växer skovlar ut, i älven stiger laxarna med tunga plask. Ljuset flödar oavbrutet varje timme och gör sommaren till en enda utsträckt dag, ett oavbrutet ljus som räcker ett par månader. Då är det gott att leva i norr.

Veckans mening v. 26 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Koka björn av Mikael Niemi. Det är en man som beskrivs.

Läpparna var blodröda utan att vara målade, den övre höjde sig med höga amorbågar och formades gärna till en sugtratt, den undre glänste våt och var mörk som en nyligen utplockad lever.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu får Veckans mening ta lite sommarledigt och återkommer vecka 31. Hoppas ni vill vara med då också.

En bok från biblioteket

Jag promenerade till biblioteket idag och lånade I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren. Den fanns i deras magasin, så det var väl bra att jag kom dit och väckte den ur dess Törnrosasömn.

Dagens visdomsord 2025-06-25

Jag vill mycket, som jag helst skulle vilja att jag icke ville. (Hjalmar Söderberg)

Tisdagstrion: Sommar och värme

Dags för veckans tisdagstrio! Nu är vi mitt i sommaren. Värme, mygg, sill, nubbe och jordgubbar. Denna tisdags tema är: Sommar och värme. 

Nu tänkte jag att vi tar en paus på några veckor med Tisdagstrion. Den återkommer vecka 31. Då ska jag ha fyllt på listan med teman så det räcker ända fram till jul.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hetta av Jane Harper. Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.

En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz har jag inte läst, men titeln passar ju väldigt bra här.

När trettioårskrisande Anna-Lisa Andersson ramlar över romanen "Vägen till Klockrike" på en loppis tar hennes liv en ny vändning. Hon fascineras av berättelsen om luffaren Bolle och bestämmer sig för att själv gå på luffen i Sommarsverige. Skaffa sig mat och husrum genom att måla staket och klippa gräs. Tjäna pengar på det hon är allra bäst på, att fynda dyrgripar på loppis och sälja vidare. Fundera över vad hon vill göra med resten av sitt liv. Och kanske finns därute någonstans en kille för henne?

En plats i solen av Liza Marklund. En svensk före detta hockeyspelare hittas mördad med sin familj i Spanien. Annika Bengtsson finner en värld av droger och korruption när hon skickas dit för att rapportera om fallet.

Den här boken var alldeles för rörig för min smak, så den vill jag inte rekommendera.

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Titel: Snövit jord

Originalets titel: Náhvit jörð

Författare: Lilja Sigurðardóttir

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 266

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir är den tredje delen i Aróra-serien. De tidigare delarna heter Iskall sol och Blodrött hav. 

Även denna del var mycket bra. Författaren väver samman en utmärkt kriminalhistoria, samtidigt som vi får intressanta bilder från huvudpersonernas liv och dessutom en bild av Island. Det tycks finnas en hel del deckarförfattare på Island och det är ofta en hel del mord i dem. Med tanke på att Island inte har så stor befolkning är det väl tur att det i den här boken är kvinnor från andra länder som dödats. Öriket får ju inte helt tömmas på invånare.

Snövit jord har en intrig med internationella förgreningar. Här finns traffickingoffer från Nigeria, Elfenbenskusten, Kina med flera länder och ryska skurkar. Men givetvis också de isländska poliserna Daníel och Helena privatföretagaren Áróra som är expert på att följa pengar som brottslingar försöker gömma.

Lilja Sigurðardóttirs böcker i Áróra-serien är mycket läsvärda. Nu väntar jag på att Drepsvart hraun och Daudadjúp sprunga översätts till svenska.