Veckans mening v. 51 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Svart kod av Magnus Carling.

Den storvuxne man som hämtat honom hade fått Carl att tänka på Baloo, en stor björn, vänlig, men samtidigt livsfarlig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu blir det ett uppehåll i Veckans mening, dels därför att det är jul och nyår, dels därför att jag ska ut på en resa. Veckans mening återkommer den 18 januari.

Dagens visdomsord 2025-12-17

A computer would deserve to be called intelligent if it could deceive a human into believing that it was human. (Alan Turing 1912-1954)

Tisdagstrion: Jul

Dags för veckans tisdagstrio. Denna tisdags tema är: Jul. Det är kanske inte så svårt att räkna ut hur jag kom på det temat :) Jag bestämde mig för att för egen del skapa ett tema i temat med juldeckare.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Mord i julmörkret. Semics juldeckarantologi 2023. Alltid mysigt att krypa ihop med i mellandagarna.

Mord och inga julvisor var Semics deckarantologi 2018. 

Där finns en del kända namn, såsom Camilla Läckberg och Katarina Mazetti. När det gäller Läckberg har antingen hon själv eller förlaget gjort det lätt för sig. Hennes bidrag, Drömmen om Elisabeth, publicerades 2013 i hennes egen bok Mord och mandeldoft. Det känns lite fuskigt.

Roligt är att Semic inför den här boken hade haft en pristävling. Juryn ansåg att tre av de många bidragen som kom in höll såpass hög klass att man inte vilja välja ut en enda vinnare, utan lät alla tre komma med. Mats Wahl bidrar med När jag tänker på Greta och Camilla Prell-Weichl med Lukten av underjord. Men den jag tyckte bäst om var Emil Fredholms novell Stygn. Det är en hemsk historia (i positiv bemärkelse) där historiens jag är obduktionstekniker. Han får en perverterad glädje av sitt yrke.

Mord och ingen julefrid var Semics deckarantologi 2021.

Camilla Läckbergs Änkornas Kafé och Dag Öhrlunds Svindlande affärer är de bästa bidragen i denna samling. Lite fuskigt tycker jag dock att det är att båda novellerna har publicerats tidigare. Det vore roligt om Semic såg till att få fram nyskrivna noveller, men kanske tycker förlaget att det viktigaste är att få med kända författare.

Jag hade hoppats att alla novellerna skulle ha koppling till julen, men så är inte fallet. Vad värre är, är att det inte ens är säkert att det är en deckare. Arne Dahls novell Här och nu handlar om en man som flyttat till ett övergivet torp långt upp i Norrland, tydligen i ett försök att undfly en dödlig pandemi. Okej, det kan ju vara intressant, men deckare? Inte ett mord så långt ögat kan nå.

Då är Amanda Hellbergs Chokladasken bättre. Den utspelar sig kvällen före julafton 1883 och landsfiskalen berättar om ett gammalt mordfall. Enda plumpen i protokollet när det gäller den berättelsen är just användandet av titeln landsfiskal. Vi fick inga landsfiskaler förrän 1918. Innan dess var det länsmannen som hade ansvaret för brottsutredningarna.

Nu gott folk står julen för dörren, så nu får tisdagstrion ta lite ledigt. Och på tal om ledigt så åker jag bort ett par veckor efter jul, så det blir ingen ny trio förrän den 20 januari. Under tiden ska jag i alla fall hitta på teman för vårterminen.

Veckans mening v. 50 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Löparna av Olga Tokarczuk.

För varje år som går har jag liksom varje annan kvinna alltmer fått tiden på min sida - den har gjort mig osynlig, genomskinlig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Årets sista mord av Sophie Hannah

Titel: Årets sista mord

Originalets titel: The Last Death of the Year

Författare: Sophie Hannah

Förlag: Bookmark förlag (2025)

Antal sidor: 307

Nyårsafton 1932. Hercule Poirot och kommissarie Edward Catchpool anländer till en liten grekisk ö för att fira högtiden med nio vänner som bor tillsammans i ett charmigt nedgånget hus. Men när middagen avslutas med ett anonymt och kryptiskt nyårslöfte om "årets sista - och första - mord" avbryts den festliga stämningen. Strax därpå upptäcks också en av vännerna död på terrassen.

Årets sista mord är den sjätte fristående pusseldeckaren med den belgiske detektiven skriven av Sophie Hannah på uppdrag av Agatha Christies familj. Det hjälps inte, men jag tycker inte att det känns som en Hercule Poirot-deckare.

Visst, det är en pusseldeckare, och vi har den självbelåtne belgaren som löser fallet, men att ha en kommissarie Catchpool som berättar historien, det känns som Dr Watson i böckerna om Sherlock Holmes.

Om man nu ska ha en berättare som själv medverkar i boken, då kan denne inte berätta för läsaren vad Poirot eller någon annan tänker, för hur tusan kan han veta det? Det kräver en "utomstående" berättare.

Nåväl, historien i sig har väl sina poänger. Att placera händelserna på en liten ö är givetvis perfekt för en pusseldeckare. Men karaktärerna känns inte direkt helgjutna. Flera av kvinnorna ger stundtals intrycket av att vara riktiga våp, den manlige ledaren för sekten som bor i huset kallas första rösten (fast på grekiska) och hans närmaste man andra rösten, sällskapets poet är bara för mycket, greken som har hand om båten är inbunden och konstig och berättaren, kommissarie Catchpool, är mest intresserad av att få simma.

Ett par personer får släppa livet till innan Hercule Poirot samlar alla överlevande och levererar lösningen. Det jag saknar från Agatha Christies böcker är de missledande ledtrådar som hon var expert på. Hon var ju drottningen av red herrings.

Dagens visdomsord 2025-12-10

Icke vill jag grämas över att människorna icke känner mig. Jag vill grämas över att jag icke känner människorna. (Konfucius)

Tisdagstrion: Svenska Akademien (associera fritt)

Dags för veckans tisdagstrio. I morgon delas nobelpriset i litteratur ut. Och övriga nobelpris också naturligtvis. Denna tisdags tema är: Svenska Akademien (Associera fritt) 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jag bara måste inleda med Grand Final i skojarbranschen av den före detta ledamoten i Svenska Akademien Kerstin Ekman. En bok som gav mig en härlig läsupplevelse.

Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.

Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen. Hon var ju bevars ledamot av Svenska Akademien 1978-2018, även om hon inte deltog i akademiens arbete från 1989.

Ahasverus död skrevs av nobelpristagaren Pär Lagerkvist, som var ledamot av Svenska Akademien.

Ahasverus ska enligt legenden vara den samme som den vandrande juden. Ahasverus ska ha nekat Jesus att vila på vägen till Golgata. Ahasverus sa: "Gå din väg, gå din väg!" Då ska Jesus ha svarat: "Jag går, men du ska stanna kvar tills jag kommer åter."

Sedan dess vandrar Ahasverus runt på jorden i väntan på Jesu återkomst. I Lagerkvists bok träffar Ahasverus på ett pilgrimståg som han ansluter sig till. I skökors och syndares sällskap lyssnar han på sällsamma berättelser.

Till sist slänger jag in Aniara av Harry Martinsson. Det anses att detta verk var det främsta skälet till att denne ledamot av Svenska Akademien av samma akademi tilldelades nobelpriset i litteratur.

Jag är nog inte tillräckligt djup för att förstå verkets storhet. Det är en blandning av dikter med klassiska versmått, blankvers och rena nonsensverserna. Fast det här är ganska fint:


Det fanns ej längre några ljus att tända.
En ensam lykta brann vid Mimas grav
dit nu de sista samlats för att vända
i hjälplös nöd sin rygg mot dödens hav.
De sista timmarna av människotid
mot lågan vände sina ögons fråga.
Så satt på jorden mången fånge vid
sin sista lampas ljus och såg dess låga
och hörde hur plutonen ställde upp
där utanför där murens hårda sten
snart skulle spegla skottens mynningssken.
Ty rymdens grymhet övergår ej människans.
Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.
Fånglägercellens ödslighet på jorden
har tungt sin stenrymd välvt kring människans själ,
när kalla stenar stumma hördes svara:
här härskar människan. Här är Aniara.

Veckans mening v. 49 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Löparna av Olga Tokarczuk. Resan är slut och man har återvänt till hemmet.

De återvände för att ta hand om högarna med brev och räkningar, ställa till med stortvätt, visa semesterfoton för smyggäspande, dödligt uttråkade vänner: Här är vi i Carcassonne, och här frugan, i bakgrunden Akropolis.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-12-03

Jag kommer alltid för sent till kontoret, men det tar jag igen genom att gå hem tidigare. (Charles Lamb)

Svålhålet av Mikael Niemi

Titel: Svålhålet

Författare: Mikael Niemi

Förlag: Norstedts (2004)

Antal sidor: 223

På baksidan av boken försöker författaren beskriva boken:

"Som synes är det fråga om science fiction! Men något slags tornedalsk knorr.

Ja, vad fan gör man?

Själv har jag alltid varit förtjust både i det kosmiska, vilket syntes redan i mina diktsamlingar, och det teknologiskt nördiga som brukar höra till, blandat med uppblåst kvasifilosofi och dogmatisk gudssyn.

Det hela är alltså ganska lekfullt."

Svålhålet av Mikael Niemi är en förtjusande bagatell. Till en del är boken fylld med rent nonsens, samtidigt som författaren ibland vill skjuta in små bitar av djupsinne.

Bokens kapitel hänger bara delvis ihop. En erfaren rymdfarare får bli den sammanhållande länken i egenskap av bokens berättare.

Vi får veta hur det egentligen gick till när universum skapades, och varför det är svart och inte vitt. Däremot förblir frågan om hur det ska gå för mänskligheten när universum drar ihop sig i en omvänd Big Bang obesvarad. Men det var nära att Öyvind hade fått veta.