Jesus and Mo

I dessa dagar, när det diskuteras satirteckningar, vill jag gärna slå ett slag för serien Jesus and Mo, som publiceras på http://www.jesusandmo.net/
I denna serie sitter Jesus och Muhammed och filosoferar över en öl i baren. Ibland får de mothugg från "the Barmaid". Henne får man dock aldrig se, eftersom hon inte får avbildas :D

Charlie Hebdo 2006

"Muhammed bestört över extremister. Det är jobbigt att vara älskad av idioter..."

Självcensur

Säkert som amen i kyrkan kommer det att finnas folk som tycker att det är onödigt att provocera islamisterna eller andra stollar genom att publicera satir och skämtteckningar.
The New Yorker har lösningen på hur man kan ha teckningar, som definitivt inte kan skada någons kulturella, etniska, religiösa eller politiska känslor.

Ny attack mot yttrandefriheten

Den franska satirtidningen Charlie Hebdo har utsatts för ett terrorattentat. Tre personer, beväpnade med automatvapen, har attackerat redaktionen och mördat minst tolv personer. I natt hade tidningen publicerat en tweet med ovanstående bild, som föreställer IS-ledaren Al-Baghdadi. Man vet ännu inte om det finns något samband, men visst är det lätt att tankarna går till islam när det handlar om attacker mot yttrandefriheten och besinningslöst dödande av oskyldiga människor.

Matkultur och moral

Jag läste i Aftonbladet att ett antal hundar som var tänkta att hamna på middagsbordet i Sydkorea nu anlänt till USA. Det pågår en kampanj för att få människor i Sydkorea och andra länder i Asien att sluta äta hundar. Varje år äts mellan 1,2 och 2 miljoner hundar i Sydkorea.
Alltså, jag skulle själv aldrig kunna tänka mig att äta hundar. Det lockar mig inte att äta orm heller. Men jag äter gärna oxkött och fläskkött. Och kyckling. Och älgkött.
Jag förstår inte den moraliska skillnaden. Jag har mer förståelse för dem som inte vill äta några djur över huvud taget. Men att uppröras över att någon äter hund, samtidigt som man själv stoppar i sig kött från andra djur, det tycker jag är dubbelmoral.
Det här handlar inte om att amerikaner eller andra västerlänningar har högre moral. Bara en annan kultur.
Tänker amerikanerna möjligen förbjuda hamburgare...?

Dit vinden blåser

Dit vinden blåser av E.V. Thompson är en bok som innehåller mycket. Den utspelar sig i 1840-talets Cornwall. Där arbetar gruvarbetare under fruktansvärda förhållanden. Den unge Josh ser hur människor i hans närhet slits ut och dör. När han får möjlighet att utbilda sig till ingenjör vill han använda sina kunskaper till att förbättra gruvarbetarnas förhållanden.
Hans engagemang för gruvarbetarna och deras försök att sluta sig samman i fackföreningar ses dock med oblida ögon av Cornwalls gruvägare.
Hans stora kärlek är en ung zigenarflicka. Ja, boken utspelar sig i en tid då det fortfarande fanns ett folk som kallades zigenare. De älskar varandra, men ödet skiljer dem åt. Flickan Miriam gifter sig med Josh' bäste vän, men föder hans barn.
Istället gifter han sig med en flicka från en mer välsituerad familj. Givetvis blir de inte lyckliga.
Mer ska jag inte berätta, för jag vill gärna rekommendera boken till andra. Det är en bok som speglar svåra sociala förhållanden, men som även innehåller mycket kärlek, hat och avundsjuka.

Hakkorset och halvmånen

Den här ledaren i SvD av Per Gudmundson tycker jag är så bra att jag är fräck nog att publicera den här i sin helhet. (Bilden ovan visar ett möte 1941 mellan Hadj Amin al-Husseini, stormufti av Jerusalem, och Adolf Hitler, Tysklands ledare. De båda var helt överens om nödvändigheten av att utrota judarna.)

En av de mer förbigångna händelserna de senaste åren var att president Barack Obama skickade sitt särskilda sändebud för att övervaka och motverka antisemitism, Hanna Rosenthal, till Malmö för snart två år sedan. Besöket borde ha blivit en ögonöppnare, men har inte lett till någon djupare självrannsakan.

Forum för levande historia kartlägger förekomsten av främlingsfientlighet i Sverige, bland annat i sina intoleransundersökningar. Rapporten från 2009, ”Den mångtydiga intoleransen”, baserades på en attitydundersökning bland knappt 4 700 gymnasieungdomar. Rapporten fann att en negativ inställning till judar förekom i alla kategorier – både bland elever med låg- och högutbildade föräldrar, såväl i storstäder som i glesbygd, bland pojkar och flickor etcetera. 18,6 procent av samtliga elever befanns ha en negativ inställning till judar. En kategori skiljde dock ut sig. Bland elever som definierade sig som muslimer hade 55 procent en negativ inställning till judar.

Studien ”Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige”, utgiven 2006, byggde på enkätsvar från knappt 3 000 personer i åldrarna 16–75. Där fann man att 39 procent av dem som betecknar sig som muslimer hyste ”en systematisk antisemitisk inställning”, jämfört med 5 procent totalt i populationen. Studien erbjöd också en förklaring: ”påverkan från den politiska kultur som präglar stora delar av arabvärlden och vissa andra islamiska länder. Detta är en politisk kultur i vilken antisemitismen i betydande grad är legitim och sedan decennier öppet har propagerats av i vissa fall regimer och i åtskilliga fall ledande medier och inflytelserika religiösa ledare och grupperingar.”

I nyligen utkomna ”Hakkorset & Halvmånen – Nazister i Mellanöstern” (Natur & Kultur 2014) skildrar Niclas Sennerteg, författare och journalist vid Borås Tidning, en alltför sällan undersökt aspekt av 1900-talshistorien. Åtskilliga känner givetvis redan till historierna om stormuftin i Jerusalem Haj Amin al-Husseini, palestinsk nationalistledare och sedermera Gruppenführer i SS, som samarbetade med Adolf Hitler och arbetade med att rekrytera frivilliga muslimer till Wehrmacht – med det gemensamma målet att utplåna judendomen. Sennerteg kan dock efter åratal av research berätta betydligt fylligare om hur intressena kunde sammanfalla.

Det är väl känt att prominenta nazister och människorättsförbrytare efter kriget sökte sig undan rättvisan till Sydamerika. Men en strid ström tyska officerare sökte sig också till arabvärlden, huvudsakligen till Egypten, Syrien och Libanon. Där var deras militära expertis eftersökt i uppbyggnaden av såväl säkerhetstjänst som krigsmakt, och där var deras ideologiska historik inte nödvändigtvis en belastning. Tvärtom kunde den antijudiska propaganda som utarbetats i Nazityskland lätt anpassas efter lokala behov. Tyskarna hamnade i en främmande men ändå bekant miljö. Arabdiktaturerna behövde dem, och gav dem sitt fulla skydd.

Med Hakkorset & Halvmånen har Sennerteg gjort något av en pionjärgärning – läsaren får närmast intrycket att det ligger lika mycket detektivarbete som historisk research bakom boken – så det är rimligen för tidigt att fastställa vilka slutsatser som ska dras om hur stort det Nazityska inflytandet har varit i Mellanöstern. Däremot är det klart att boken tjänar som en mycket rik fond för den som vill begripa även den samtida antisemitismen.

I Sverige ses antisemitism ofta som en reaktion på Israelisk krigföring. Denna syn är inte helt obegriplig (enligt statistiken blir antijudiska attacker och hatbrott vanligare under perioder då Israels krigsmakt är på fötter) men lägger skulden på offret och inte på förövaren. Vad Sennerteg illustrerar är att judehatet fanns i regionen långt innan Israel ockuperade Västbanken eller Gaza – ja, långt innan Israel ens existerade.

Att dessa djupt rotade värderingar skulle kunna följa med till Sverige borde inte förvåna.

Det där med snö

Klas Eriksson förklarar skillnaden mellan hur stockholmare och norrlänningar reagerar inför lite snö.

Gott Nytt År!

Det är inte synd om alla

Östersunds-Posten berättar om en grupp flyktingar, som just anlänt till Grytan utanför Östersund. Dessa flyktingar är upprörda över att de inte placeras i Malmö. Det är tydligen för mörkt och kallt för dem i Jämtland, så nu funderar de på att hungerstrejka.
Men då får de väl gå hungriga då! Det kan inte ha varit så farligt i det land de kom ifrån, om det inte duger att bli placerad i en flyktingförläggning i Jämtland.