Jag var faktiskt riktigt nöjd

Jag har läst igenom mitt manus Ingenting att se. Givetvis rättade jag stavfel och ändrade dessutom några saker som kändes som att de inte hängde ihop. Men därefter kände jag mig faktiskt nöjd. Jag tycker att det är ett bra manus. Får man tycka det?
Så just nu vägrar jag att pilla på det mer. Istället skickade jag det till några förlag igår. Finns ju förlag som man får e-post manus till. Tack för det. Idag ska jag nog skriva ut manuset och skicka till ett av förlagen som endast accepterar manus i pappersformat.

Dagens visdomsord 2015-02-09

Har cyklat lite

Så där ja! Nu har jag cyklat lite. Orkar bara tio minuter. Gubben blir lätt trött. Nu är jag nyduschad och klar, så nu blir det redigering.

Ska cykla lite

Friskvården har sagt att jag bör träna och förbättra matvanorna, så att maggen blir mindre. Så nu ska jag sätta mig på motionscykeln en liten stund.

Sen får man väl fika på en morot. Eller nåt.

Jag har börjat läsa manuset

Jag har börjat läsa igenom manuset nu. Alltså "Ingenting att se". Kunde inte hålla mig längre. Jag gör små rättelser här och där.
Det lustiga är att jag blir riktigt gripen ibland. Får nästan tårar i ögonen vid känsliga partier. Det tyder på att det är en bra bok.
Tänk om man kunde få träffa författaren ;)

Kaffe med grädde

Jag gjorde ett litet experiment idag. Jag provade att dricka kaffe med socker och grädde. Det dricker nämligen huvudpersonen i min roman Ingenting att se.
Det är något som jag förknippar med min mormor. Nu för tiden vet jag inte om någon dricker kaffe med grädde. Man har väl glömt den gamla slagdängan med strofen: "Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar, och kärlek utan kyssar, är väl ingen kärlek säg?"
Vad jag tyckte om det? Jodå, det var väl inte så illa. Men det blir mer efterrätt än kaffe.
Min fjortonåriga dotter har börjat dricka kaffe. Men hon blandar kaffet med hälften varm mjölk och inget socker. Verkar inget vidare tycker jag. Jag dricker alltid mitt kaffe själsfärgat, det vill säga becksvart.

Jag satte punkt

Jag har satt punkt. "Ingenting att se" har nått slutet. 96837 ord har jag skrivit. Jag tror att jag ska låta manuset ligga några dagar nu, innan jag börjar läsa det och se vad det kan finnas för stolligheter som måste ändras.
Och sedan? Ja, det vete tusan. Det blir väl att skicka manuset till ett antal förlag och vänta på refuseringsbreven...
Men det vore ju väldigt, väldigt roligt att få se den i en bokhandel någon dag. Det vore det faktiskt. Så det så.

Dagens visdomsord 2015-02-03

Erkännande är en planta som huvudsakligen växer på gravar. (Robert Lembke)

90000

Nu har jag kommit upp i 90000 ord i Ingenting att se. Jag tror att jag snart är färdig. Det kommer att kännas konstigt när jag sätter punkt. Risken är väl stor att boken inte når allmänheten, men jag tycker om att skriva i alla fall. Det är bra terapi om inte annat ;)

Dags att kasta ut barnen

Men vad det snöar! Har hållit på hela dagen. Så nu finns bara en sak att göra. Jag får kasta ut mina båda döttrar, så att de får skotta!