Dagens visdomsord 2015-03-09

Nödvändigheten är ursäkten för alla brott mot den mänskliga friheten. Den är tyrannernas argument och slavarnas tro. (William Pitt)

Internationella kvinnodagen

Med anledning av Internationella kvinnodagen måste jag bara få lägga in den tänkvärda bilden nedan, som jag hittade på Pernilla Alms blogg.

En smakebit på söndag - Britt-Marie var här

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu Fredrik Backmans bok Britt-Marie var här. Han har även skrivit En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt, som var förra söndagens bok.

Britt-Marie, som är huvudpersonen i den här boken, spelade även en framträdande roll i Min mormor hälsar och säger förlåt. Hon har för vana att informera sina grannar om vad de bör göra och får göra i huset. Det tycker Britt-Marie är viktigt, för hon vill ha ordning. Här är en smakbit från boken:

En gång kallade grannen Britt-Marie "gnällkärring" efter att Britt-Marie omtänksamt ringt på hos grannen och på förekommen anledning informerat om reglerna i husets allmänna tvättstuga. För fjärde gången. Britt-Marie tog mycket illa vid sig. Inte för "kärring"-delen, för den kan hon för all del stå ut med, men Britt-Marie "gnäller" faktiskt inte. Hon är omtänksam, det är skillnad. Det förklarade hon för grannen varje gång de träffades efter det, tills grannen efter några månader skrek: "Nu får du för helvete sluta älta det där!" Britt-Marie kränktes djupt, för hon är faktiskt inte en sådan som ältar. "Är jag det? Tycker du att jag är en sådan som ältar, Kent? Tycker du det? Ältar jag, Kent?" frågade hon Kent den kvällen. "Nänänä, för fan" mumlade Kent. "Det är ju det jag säger, precis det jag säger! Jag ältar minsann inte!" nickade Britt-Marie. Sedan låg hon vaken hela natten och var upprörd över att det gick runt människor i huset som fullständigt orättfärdigt tyckte att Britt-Marie var en sådan som ältade saker.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är faktiskt en helt fantastisk bok. Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.
Det enda negativa är att författaren har lite svårt med språket ibland. Han skriver konsekvent "kommer" istället för "kommer att", vilket leder till många meningar av typen "Det kommer komma..." Elsa är i likhet med mig språklig puritan. Trots detta vill hon vid något tillfälle rätta mormor som säger "Lämna brevet till honom som väntar." Elsa påpekar att det heter "han som väntar."
Men det gör det inte alls i den meningen! Efter preposition följer objekt. Det är synd för romanfiguren Elsa att författaren inte till fullo behärskar svenska språket.
Men som sagt var - det är faktiskt en mycket läsvärd bok!

Ett avsnitt ur Jesus and Mo

Bokbloggsjerka 6-9 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Det brukar jag sällan göra. Ibland står det ju "Till Egbert!" allra först i boken, och det kan man ju inte missa. Men jag glömmer snabbt bort det, eftersom jag ändå inte känner Egbert. Så finns ju de långa harangerna i slutet av boken, där mamma, maken, syskonen, väninnorna, förlagsredaktören, några poliser, en läkare på akuten och så vidare ska tackas. Liza Marklund gillar sådant. Det har jag väl läst nån gång, men oftast inte, eftersom det är fullständigt ointressant för mig. Det är som att läsa eftertexterna på en film för att få veta vilka som ansvarade för sminkning, kostymer och researchen i Calcutta.

Aftonbladet *SUCK* igen!

Den 22 februari skrev jag här om hur Aftonbladet ställde en fråga i sin app om vad man gjorde när det var halvtrist väder. När jag tittade ut genom fönstret sken solen från en klarblå himmel, men Aftonbladet utgick naturligtvis från vädret utanför redaktionsfönstret.

Idag ställer de frågan: "Det är darrigt att ta sig fram i trafiken. Under morgonen stoppades express, fjärr- och pendeltåg av elfel. Hur tar du dig fram?"

Jag känner inte till att tågen står stilla. Aha! Tågen i Stockholm står stilla, och det förväntas av Aftonbladet vara ett problem som engagerar hela svenska folket.

Finns det några människor i detta land som är mer provinsiellt inkrökta än tomtarna på Aftonbladet?

Mycket konstig bild

Fråga mig inte. Jag råkade bara hitta bilden på nätet.

Nobelpriset 2015

Tänk, det går redan att spela på vem som får Nobelpriset i litteratur 2015. Favorit är den vitryska författarinnan Svetlana Aleksijevitj (bilden) som ger 6 gånger pengarna. Därefter följer Haruki Murakami och kenyanen Ngugi wa Thiong'o.
Vill man vara riktigt vågad, kan man spela på E L James, författarinnan till Femtio nyanser. Det ger 201 gånger pengarna.

Vad har de på huvudet? III

Den här bilden på dåvarande påven Benedictus XVI är så söt. Nej, bilden är INTE manipulerad. Han hade visst bara den mössan på sig en gång. Den fick omedelbart namnet "Santa Hat".
Skälet till att han bar den var enkel. Han frös. Men efter all uppståndelse som bilden förorsakade, avstod han från att bära den fler gånger.