Det där var en rolig utmaning tycker jag. Få se nu...
Då börjar jag med Khaled Hosseinis Flyga drake. Romanen är en gripande berättelse om pojken Amir, som växer upp tillsammans med den unge tjänaren Hassan. De delar det mesta, men Amir kan ändå inte förmå sig att säga att Hassan är hans vän. De är ju inte jämlikar.
När Amir deltar i drakflygartävlingarna är det Hassan som är draklöparen, som springer allt vad tygen håller för att hämta drakar som besegrats.
Hassan gör allt för Amir, men när Amir blir vittne till hur Hassan utsätts för övergrepp förmår han inte hjälpa honom. Amirs skuldkänslor gör att de båda pojkarna skiljs åt.
När Afghanistan ockuperas av Sovjetunionen flyr Amir och hans far till USA. Åren går och Afghanistan drabbas av ännu större olyckor genom att talibanerna kommer till makten.
Historien kommer ikapp Amir och han tvingas återvända tillbaka till Afghanistan för att äntligen nå försoning.
Sedan tar vi nobelpristagaren Yasonari Kawabatas Tusen tranor.
När jag läste den, tyckte jag att den var lite svår att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.
Den handar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag misstänker finns där.
Den tredje boken jag valt är Karin Brunk Holmqvists bok Rapsbaggarna. Visst flyger väl rapsbaggar? Jag tror det i alla fall.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.










