måndag 13 juli 2015

Tematrio - Sånt som kan flyga

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om sånt som kan flyga. Så här skriver Lyran: Den här veckan är kanske temat svårt, vi får väl se hur det går. Temat är sånt som flyger och ordet ska finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som kan flyga!

Det där var en rolig utmaning tycker jag. Få se nu...

Då börjar jag med Khaled Hosseinis Flyga drake. Romanen är en gripande berättelse om pojken Amir, som växer upp tillsammans med den unge tjänaren Hassan. De delar det mesta, men Amir kan ändå inte förmå sig att säga att Hassan är hans vän. De är ju inte jämlikar.
När Amir deltar i drakflygartävlingarna är det Hassan som är draklöparen, som springer allt vad tygen håller för att hämta drakar som besegrats.
Hassan gör allt för Amir, men när Amir blir vittne till hur Hassan utsätts för övergrepp förmår han inte hjälpa honom. Amirs skuldkänslor gör att de båda pojkarna skiljs åt.
När Afghanistan ockuperas av Sovjetunionen flyr Amir och hans far till USA. Åren går och Afghanistan drabbas av ännu större olyckor genom att talibanerna kommer till makten.
Historien kommer ikapp Amir och han tvingas återvända tillbaka till Afghanistan för att äntligen nå försoning.

Sedan tar vi nobelpristagaren Yasonari Kawabatas Tusen tranor. 
När jag läste den, tyckte jag att den var lite svår att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.
Den handar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.
Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag misstänker finns där.

Den tredje boken jag valt är Karin Brunk Holmqvists bok Rapsbaggarna. Visst flyger väl rapsbaggar? Jag tror det i alla fall.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

"Läs vad ni vill!"

Det är inte alltid som jag håller med Jan Guillou, men hans senaste krönika i Aftonbladet har sina poänger. Han tycker att vi ska läsa vad vi vill och strunta i vad det högsvansade litteraturfolket tycker.

Bland annat skriver han om en intervju med akademiledamoten Horace Engdahl, där denne säger att bästsäljare bara "kalkylerar genom att trycka på vissa knappar, de erbjuder stimuli som de vet fungerar på publiken. Det är motsatsen till litteratur."

En ganska hisnande tanke att det finns ett fixt och färdigt recept på hur man får en bok att sälja flera hundratusen exemplar. Om det verkligen finns, kanske någon kan lära mig det.

Mest fantastiskt är väl ändå att det finns tusentals författare runt om i Sverige, som underlåter att använda detta recept och istället fortsätter att ge ut böcker som inte säljer så bra.

Krönikan är riktigt underhållande och återfinns här.

Naturligtvis finns det billig kiosklitteratur, som är avsedd för slöläsning, och som inte blir några mästerverk. Men det finns ingen självklar motsättning mellan att en bok säljer bra och att den kan hålla hög kvalitet. Inte blir väl böcker av exempelvis Selma Lagerlöf, Ernest Hemingway eller Graham Green sämre bara för att de sålts i stora upplagor.

söndag 12 juli 2015

En smakebit på söndag - Utvandrarna

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna.

Den boken är också en del i mitt läsande inom ramen för Lyrans klassikerutmaning.

Jag tycker att inledningen är så fin, varför jag väljer att hämta smakbiten från den:

Detta är en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika.
De var de första som utflyttade från sin ort. De kom från de små stugornas och de stora barnkullarnas land. De var jordens folk och de kom från en släkt, som sedan årtusenden hade brukat den jord de lämnade. Släktleden hade bytt av varandra: sonen trädde till efter fadern vid harv och årder, och dottern tog moderns plats vid spinnrock och vävstol. Genom alla skiften förblev gården släktens hem och givaren av livets uppehälle. Brödet kom från rågåkern och sovlet från boskapen, av fårullen, linet och kreaturens hudar bereddes kläder och skodon, som gångeskräddare och gångeskomakare sydde. Alla oumbärliga ting togs från jorden. Människorna berodde av Herrens väderlek, som gav dem godår och svagår, men av ingen annan makt under solen. Gården var sin egen avskilda värld och ägde intet behov av yttervärlden. Stugorna hukade låga och gråa, men de var timrade för seklerna, och under samma tak av torv och björknäver levde människorna sitt liv från födelsen till döden. Bröllop hölls och barnsöl och jordöl, liv tändes och utslocknade inom samma fyra väggar av skrädda furustockar. Utanför livets stora tilldragelser gavs det ingen omväxling mer än årstidernas egen. På åkern stod brodden grön om våren och stubben gul om hösten. Livet levdes stilla, medan bondens år fullbordade sin ring.

lördag 11 juli 2015

Självtäkt

Titel: Självtäkt
Författare: Tove Klackenberg
Förlag: Natur & Kultur (2004)
Antal sidor: 272

Boken Självtäkt är skriven av en mindre känd deckarförfattare, nämligen tidigare åklagaren och numera domaren Tove Klackenberg. Hennes debutbok hette Påtaglig risk att skada, vilken fick debutantdiplomet av Svenska Deckaradademin. Senare har hon givit ut böckerna Inlåst och Dömd på förhand.
Självtäkt handlar om åklagaren Svea Lundström Duval som knappt hinner börja på sin nya arbetsplats i Östersund förrän Härjedalen drabbas av en rad sabotage. Tidningarna är snabba att knyta händelserna till rättstvisten mellan traktens markägare och samebyarna, och Svea placeras i Sveg för att leda den uppmärksammade utredningen.
Det finns saker som jag tycker är mycket bra i boken. Exempelvis de många tydliga exemplen på hur samerna blivit förtryckta långt in i vår tid. Fortfarande finns stora motsättningar mellan samer och svenskar i Sameland.
(Lustigt förresten att Tove Klackenberg låter en same i boken tala om svenskarna som ett annat folk. Det blev ju ett förfärligt bråk när sverigedemokraten Björn Söder benämnde samer som en egen nationalitet.)
Intrigen är väl inte helt dum. Det blir en hel del brott som ska lösas, och det gäller för polisen och för åklagaren att försöka se om det finns något samband.
Men varför måste Svea Lundström Duval bo i en husbil när hon tjänstgör i Härjedalen? 
Det jag har svårast att acceptera i boken är upplösningen. Plötsligt kommer det renar och skotrar med maskerade förare instormade mitt i ett EU-möte, och mitt i allt detta står allting klart för Svea Lundström Duval. Där hängde jag faktiskt inte riktigt med. 
Boken blir med tvekan godkänd, men jag kan tänka mig att läsa författarens debutbok. Får kolla om biblioteket kan skaka fram den.

onsdag 8 juli 2015

Dagens visdomsord 2015-07-08

Fänad dör, fränder dör, själv dör du även; ett vet jag som aldrig dör; dom över död man. (Havamal)

söndag 5 juli 2015

En smakebit på söndag - Självtäkt

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Tove Klackenbergs deckare Självtäkt.

Åklagare Svea Lundström Duval hinner knappt börja på sin nya arbetsplats i Östersund förrän Härjedalen drabbas av en rad sabotage. Tidningarna är snabba att knyta händelserna till rättstvisten mellan traktens markägare och samebyarna, och Svea placeras i Sveg för att leda den uppmärksammade utredningen.

Smakbiten kommer från ett ställe i boken då Svea för första gången möter polisen Evert Ljusne:

En man med ett utseende som inte omedelbart slog an men som vann i längden. Näsan var stor, ansiktet asymmetriskt. Mörkt hår på väg mot grått. Djupa fåror ner mot en försiktig haka. Han skulle klä i skägg, tänkte Svea medan de metallgrå ögonen granskade henne. En opartisk värdering, så kändes det. Evert Ljusne gick fram till köksbänken, hällde upp en kopp kaffe och slog sig ner bredvid Maj-Gull.
"Du har haft ting idag, eller hur?" frågade han Svea. Och fortsatte utan att invänta svar: "Var inte orolig, alla här uppe är inte som Nils Ellerth Larsson, den farbrorn spelar i en egen division."
"Lappjävel" muttrade en av hans kollegor och sträckte sig efter pepparkaksburken. Ljusne sa ingenting.

fredag 3 juli 2015

50000 ord

Ikväll passerade jag 50000 ord på min kriminalroman som jag tänker delta i Mörkerdottirs tävling med.
Men nu tar jag en veckas paus i skrivandet. för jag har en del annat att fixa med.

torsdag 2 juli 2015

Bannlyst

Titel: Bannlyst
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1918)
Antal sidor: 222

Bannlyst är en av Selma Lagerlöfs mindre kända romaner. Den handlar om Sven Elversson, som var nära att dö under en nordpolsexpedition. Efter sin hemkomst misstänks han för att ha ätit människokött för att överleva expeditionen.

Sven blir utfryst av prästen och byborna. Han står utan tvekan lägst i rang av alla i samhället. Ingen vill ha med honom att göra, eftersom det är tabu att på ett sådant sätt förgripa sig på en död människa.

Men boken handlar om så mycket mer än då. Det handlar om den unga prästfrun Sigrun, som älskas så innerligt av sin make att han riskerar att kväva henne med sin svartsjuka.

Emellertid är det nog något helt annat som är Selma Lagerlöfs budskap med boken. Den gavs ut 1918, och då höll första världskriget på. När fiskarna lade ut sina nät fick de upp döda matroser. I boken blir människorna mer och mer medvetna om krigets vansinne. Och då är frågan: Vilket är värst? Att vanhelga en död eller att vanhelga de levande?

onsdag 1 juli 2015

Visste ni detta om Venus?

Mars är ju en manlig krigsgud, medan Venus är kärleksgudinnan. Visste ni att de större kratrarna på Venus är uppkallade efter kända kvinnor? En av kratrarna heter Lagerlöf!

Dagens visdomsord 2015-07-01

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning. Alkohol konserverar. (Max Dauthendey)