Det trillade in en bok

För någon vecka sedan var vi (jag och familjen) till Ullared (Ack, hemska öde...!)
Då fick fru W ett erbjudande att få prenumerera på tidningen Amelia till ett bra pris. Som en extra bonus fick hon en liten väska med prylar i.
En av sakerna i väskan var en pocketbok - Håkan Östlundhs Blot. Eftersom det stod "deckare" på den, sköt fru W den genast ifrån sig. Vilket innebar att jag fick den. Det tycker jag var alldeles utmärkt. Har inte läst något av HÖ tidigare, så det kan väl vara dags.

Tematrio - Saker som är varma

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om saker som är varma. Så här skriver Lyran: Det är lite si och så med värmen, vilket jag inte alls har något emot. Men trion denna vecka ska handla om sånt som är varmt. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är varmt!

Nu tror jag att jag får återanvända böcker från tidigare tematrior.

Första boken får bli Khaled Hosseinis Tusen strålande solar. Jag tycker att Khaled Hosseini är en fantastisk författare. Om ni inte har läst något av honom, så gör det!
Men det är inte så lätt att läsa en sådan här bok, för den rymmer så otroligt mycket smärta. Vi för följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Hosseini står på kvinnornas sida i boken, det är helt klart. Jag skulle nästan vilja se den som feministisk. Men det handlar inte om en feminism där man funderar över patriarkala strukturer, om man ska säga "hen" och diskuterar delad föräldraförsäkring. Nej, här handlar det om kvinnor som kämpar för sitt människovärde.

Min andra bok blir Dan Browns Inferno. Harwardprofessorn Robert Langdon far omkring i ett rasande tempo för att tolka symboler och rädda världen, hela tiden jagad av beväpnade män och kvinnor.
Fantasi lider han inte brist på och boken är helt klart spännande. Det är nästan så att jag blir lite andfådd när jag läser, för tempot är högt. Detta trots att det mesta av de 542 sidorna utspelar sig under ett enda dygn.
Jag blir aldrig riktigt besviken när jag läser Dan Browns böcker. De är spännande, fantasirika och underhållande. Däremot är språket undermåligt. Det är kiosklitteraturspråk med människor som "flämtar" när något händer eller "visslar till." Har någon av er träffat någon i verkliga livet som avger en visselsignal när något speciellt händer? När jag läser meningar som "Han granskade Langdon med ett väl inövat lugn, men Langdon uppfattade ändå faran som låg på lur djupt inne i ögonen", då stönar jag bara.
En liten detalj förvånade mig förresten. Brown är väldigt noga med detaljbeskrivningar och berättar mängder av trivia från de katedraler och museer hans romanfigurer besöker. Men när en bil rullar fram med ett rött kors på vit botten, då tror Langdon av förklarliga skäl att bilen kommer från Röda Korset. Dock kommer han på att bilen kommer från schweiziska konsulatet, som använder samma symbol. Men det tror jag inte alls. Schweiz har ett vitt kors på röd botten. När Henri Dunant grundade Röda Korset tog han sitt lands flagga och vände på färgerna. Det borde Brown ha vetat.
Sammanfattningsvis är detta en bok för alla som gillar Dan Brown. Men jag tycker definitivt inte att den når upp i samma klass som Da Vinci-koden och Änglar och demoner.

Sist ut blir Catharina Ingelman-Sundbergs bok Kaffe med Rån.

Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlad. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.
Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."
Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan.

60000 ord

Nu har jag kommit upp i 60000 ord på kriminalromanen Skam, som jag tänkte skicka in till Deckardottirs tävling.
Egentligen har jag tänkt mig att det skulle bli ungefär 80000 ord, men jag tycker att det känns som att berättelsen är färdig. Hoppas de inte tycker att det är för kort.

Främmande ord - Sumprunkare

Sumprunkare kallades förr de personer som syresatte fisksumpar eller båtar försedda med sump genom att hålla dessa i vaggning för att fiskfångsten skulle hållas vid liv. Det var ett hårt arbete eftersom sumparna måste hållas i rörelse dygnet runt.

Vilket flyt!

Idag har skrivandet flutit på riktigt bra. Jag har skrivit mer än 2600 ord på Skam idag. Det är jag mer än nöjd med.

Det känns som att jag närmar mig slutet. Vi får väl se hur många ord det blir.

Pratar du för dig själv?

Pratar du för dig själv? Är du rädd för att det får dig att verka fnoskig? Ta det lugnt. Det visar att du är ett geni. Albert Einstein talade ofta med sig själv.

Läs den här artikeln, så får du tröst ;)

En smakebit på söndag - Hon vågade lämna islam

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu, vid sidan av Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna är Bilquis Begum Sheikhs bok Hon vågade lämna islam. Boken kom ut för över 30 år sedan och jag har läst den förut, men tog fram den igen för en omläsning.

Bilquis Sheikh var gift med en ämbetsman i Pakistan. När hennes man lämnade henne sökte hon finna tröst och en djupare mening med livet genom att läsa Koranen. Där fann hon många hänvisningar till profeten Jesus. Hon började läsa Bibeln för att få veta mer om honom.

Enligt islam ska en muslim som lämnar islam dödas. Det är inte ovanligt att kristna konvertiter i Pakistan mördas. Tidigt i boken berättas om en flicka mördats. Bilquis Sheikh frågar sin kristna tjänarinna Raisham om hon hört något nytt om den dödade flickan, men Raisham svarar nej. Här kommer en smakbit från den text som följer på detta:

Jag förstod mycket väl varför Raisham, som själv var en kristen, inte önskade tala om mordet. Hon visste lika väl som jag vem det var som hade dödat flickan. Hon hade ju övergett sin muslimska tro och låtit döpa sig till en kristen. Därför hade en bror, ursinnig på grund av den skam som denna synd hade gett hans familj, lytt den gamla muslimska lagen som säger, att den som avfaller från sin tro måste dödas.
Fastän de muslimska påbuden kan vara stränga och härda kan tolkningen ibland mildras med barmhärtighet och medlidande. Men det finns alltid någon fanatiker som vill tillämpa Koranens lagar på det mest extrema sättet. 
Alla visste vem det var som hade mördat flickan. Men ingenting skulle hända med mördaren. Så hade det alltid varit. Året innan hade en kristen tjänare till en missionär hittats i ett dike med avskuren hals. Ingenting gjordes åt den saken heller.

Edit: Jag har visst missat att smakbitarna gör uppehåll till den 9 augusti.

Ett avsnitt ut Jesus and Mo

Fler episoder från Jesus and Mo finner du här.

Jag ska börja jobba snart

Jag har varit sjukskriven över ett år efter min stroke den 28 juni i fjol. Men i augusti ska jag försöka börja arbeta igen. Eftersom arbetet är stressande (inte minst därför att jag har provisionslön), så har jag av Arbetsförmedlingen utlovats lönebidrag.

Det är bäst att jag skyndar på med min kriminalroman Skam ;)

Dagens visdomsord 2015-07-15

Jag avskyr att sprida rykten - men vad är de annars till för? (Amanda Lear)