Titel: Ingeborgs dukater
Författare: Jan R. Ohlson
Förlag: Förlag JR Bok (2008)
Antal sidor: 318
Ibland läser man baksidestexten på en bok och även prologen och känner att det här kommer att bli en spännande och intressant läsning. Så mycket större blir besvikelsen när det visar sig att boken inte alls når upp till dessa förväntningar. Så känner jag efter att ha läst Jan R. Ohlsons Ingeborgs dukater. Här kan den som så önskar se smakbiten jag valde ur boken.
Förutom att boken är tråkig tycks den inte vara korrekturläst. Den är full av konstiga meningar och felstavningar.
Dessutom brister författaren i faktagranskning.
En stor del av boken utspelar sig i slutet av 1800-talet. På ett ställe där jag tror vi befinner oss i slutet av 1870-talet nämns att en ko kostar 60 riksdaler specie. Men riksdaler specien slutade tillverkas 1859. Därefter hade vi riksdaler riksmynt, men den ersattes av kronan 1873.
Johan Holte är en fattig backstugesittare. Men han sitter därhemma och läser tidningen. Skulle någon som hade svårt att få mat på bordet ha haft råd med tidning?
Den unge pojken Nils får hjälpa sin far Johan i smedjan. För detta betalar fadern honom fem kronor om dagen. Detta är fullständigt orimligt! Inte långt tidigare hade Nils och hans syster gått runt i bygden och tiggt och fått ihop 38 öre som de gav till sin far. Att då Nils skulle kunna få fem kronor om dagen är en löjlig tanke.
En pojke som kallas Spik-Erik läser tidningar och berättar för de andra vad som hänt i världen, exempelvis den stora stadsbranden i Karlstad. Men det är 1890 när han berättar det och staden brann 1865. Det borde redan vara känt för de andra att residensstaden brann 25 år tidigare.
Författaren talar om de "ofrälse" som en beteckning på fattiga människor i allmänhet. Men alla i byn, även den rike storbonden, torde vara ofrälse. Ofrälse är en historisk beteckning på icke-adliga personer.
Nils läser på dukaterna, och författaren skriver att där står: "Karl XIII SVERIGES G. OCH V. KONUNG. Men kungens namn på mynten stavades CARL.
Vidare tycker jag att berättarrösten har alldeles för många åsikter kryddade med invektiv. Det är bättre att berättelsen istället för berättaren får ge läsaren en bild av vad som händer.
Ibland blir det stilbrott. Där finns "horbockar" som är ute efter flickorna. Flickorna blir sedan "havande".
Boken är till större delen långsam och tråkig. Ingen detalj är för liten för att beskrivas. Det är faktiskt inte nödvändigt att gå igenom varje sak som ingår i arbetet i en smedja. Det retar mig när jag läser kapitel efter kapitel fyllda av jämmer och elände. Socialrealism kan vara bra, men då ska man inte ge sig ut för att skriva en spänningsroman.
Mot slutet blir boken faktiskt spännande. Man skulle kunna tro att det är en helt annan person som skrivit de saker som sker i nutid. Där är tempot ofta högt och spänningen är på topp. (Tempot är så högt att författaren inte riktigt förmår hålla reda på om dottern till huvudpersonen heter Caroline eller Carina.) Det är sorgligt att man först måste ta sig igenom en transportsträcka på ett par hundra sidor för att nå dit.
I Kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 23: Läs en bok som utspelar sig i historisk tid. (Egentligen lär historisk tid vara tiden från skriftspråkets införande till franska revolutionen, men jag småfuskar lite här)
Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kaosutmaning 2025
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
fredag 9 december 2016
Kvinnliga Nobelpristagare
Mot bättre vetande har jag anmält mig till Kokos läsutmaning. Innan 2017 har gått till ända ska man ha läst något av samtliga kvinnliga nobelpristagare i litteratur. De är förvisso bara 14 stycken, så det skulle kunna vara en i månaden om man räknar från november i år. Vilka är då dessa 14 kvinnliga nobelpristagare? Här är en lista:
Redan nu känner jag att det blir svettigt. Som tur är, så är det tillåtet att använda sig av böcker man redan läst av de respektive författarna, vilket gör det lite lättare. Jag har åtminstone läst böcker av tre av dessa författarinnor.
- 1909 Selma Lagerlöf
- 1926 Grazia Deledda
- 1928 Sigrid Undset
- 1938 Pearl Buck
- 1945 Gabriela Mistral
- 1966 Nelly Sachs
- 1991 Nadine Gordimer
- 1993 Tony Morrison
- 1996 Wislawa Szymborska
- 2004 Elfriede Jelinek
- 2007 Doris Lessing
- 2009 Herta Müller
- 2013 Alice Munro
- 2015 Svetlana Alexievich
Redan nu känner jag att det blir svettigt. Som tur är, så är det tillåtet att använda sig av böcker man redan läst av de respektive författarna, vilket gör det lite lättare. Jag har åtminstone läst böcker av tre av dessa författarinnor.
onsdag 7 december 2016
Dagens visdomsord 2016-12-07
tisdag 6 december 2016
Veckans utmaning - Julklappstips!
Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Veckans tema är julklappstips och Lotta vill att vi ska ge tips om julklappar. Det kan vara en bok, en kulturupplevelse, något som vi gärna ger bort, eller kanske själv vill få av någon. Hennes utmaning är sålunda:
Dela med dig av ditt bästa julklappstips!
Att ge tips om böcker är svårt om man inte vet vem mottagaren är. Själv skulle jag kunna tänka mig någon av de senaste delarna i Jan Guillous serie Det stora århundradet. Jag har varken läst Blå stjärnan eller Äkta amerikanska jeans.
Inga prydnadsföremål. Det har man så det räcker. Jag tycker att en kulturupplevelse är en trevlig present. Ger man bort den till hustrun kan man ju dessutom få följa med :) Jag funderar på att boka biljetter till en föreställning med Värmlandsoperan (eller Wermland Opera som det numera heter *ryyys*)
Dela med dig av ditt bästa julklappstips!
Att ge tips om böcker är svårt om man inte vet vem mottagaren är. Själv skulle jag kunna tänka mig någon av de senaste delarna i Jan Guillous serie Det stora århundradet. Jag har varken läst Blå stjärnan eller Äkta amerikanska jeans.
Inga prydnadsföremål. Det har man så det räcker. Jag tycker att en kulturupplevelse är en trevlig present. Ger man bort den till hustrun kan man ju dessutom få följa med :) Jag funderar på att boka biljetter till en föreställning med Värmlandsoperan (eller Wermland Opera som det numera heter *ryyys*)
måndag 5 december 2016
Tematrio - Fåglar och flygfän
Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om fåglar och flygfän. Så här skriver Lyran: Undrar om det här temat kommer att vara svårare för er än det var för mig? Jag hade i alla fall en hel del fågelböcker i mina hyllor. Berätta om tre böcker vars titel innehåller referenser till en fågel eller en flygande insekt!
Då börjar jag med nobelpristagaren Yasunari Kawabatas Tusen tranor.
Den var inte helt enkel att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.
Den handlar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.
Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag anar finns där.
Då börjar jag med nobelpristagaren Yasunari Kawabatas Tusen tranor.
Den var inte helt enkel att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.
Den handlar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.
Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag anar finns där.
Den andra boken får bli Karin Brunk Holmqvists Rapsbaggarna.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.
Så kan väl en barnbok få komma med också - H C Andersens Den fula ankungen.
Det är en av den danske författarens mest kända berättelser. Den stackars fula ankungen som känner sig så utanför bland de andra ankungarna.
Men han växer minsann upp och när han speglar sig i vattnet så ser han att han inte längre är en ful ankunge. Han är inte någon anka alls. Han är en vacker svan.
Den fula ankungen kan förvisso inte flyga, men det kan svanen, så jag hoppas den kan godkännas.
Blandade frågor
Jag såg den här enkäten på FaceBook, men den kan nog fungera på bloggen också.
👥 Skolkat: Ja
😵 Sett en död människa: Ja
🇫🇷 Varit i Frankrike: Ja
🚑 Åkt i ambulans: Ja
🗽 Varit i Amerika: Nej
⛲ Varit i Asien: Ja
🌍Varit i Afrika: Nej
🌏Varit i Australien: Nej
🚉 Besökt Disneyland: Nej
🏁 Besökt Legoland: Nej
🚧 Sett Grand Canyon: Nej
🚁 Flugit i en helikopter: Nej
☔ Dansat i regnet: Nej
📱 Tjuvringt: Nej.
😂 Gråtit av skratt: Ja
❄ Fångat snöflinga med tungan: Ja
😺 Hade/har husdjur: Nej
⛷ Åkt skidor: Ja
🏍 Kört moped/motorcykel: Nej
🚌 Åkt buss eller tåg: Ja
✈ Hoppat ut ur ett flygplan: Nej
🐫 Ridit på en kamel: Ja
📺 Varit i TV: Ja
📰 Varit i tidningen: Ja
💉 Donerat blod: Ja
👂 Har piercing: Nej
👣 Har en tatuering: Nej
🏊 Kan simma: Ja
🚓 Åkt i en polisbil: Nej
💊 Knäckt fingrarna/knogarna: Nej
Kopiera gärna och ge dina egna svar!
❄ Fångat snöflinga med tungan: Ja
⛷ Åkt skidor: Ja
🏍 Kört moped/motorcykel: Nej
Kopiera gärna och ge dina egna svar!
söndag 4 december 2016
En smakebit på söndag - Färjan
Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag är inte klar med förra veckans bok än, men tänkte ändå ge en smakbit på boken som jag ska läsa sedan. Det är Färjan av Mats Strandberg.
Av baksidestexten framgår följande: "I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, ute på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.
Välkommen ombord på Baltic Charisma.
Smakbiten kommer från sidan 7:
Sorlet är högt i terminalen. Några har redan ställt sig i kö vid spärrarna i väntan på att släppas ombord. Hon ser sig omkring. Inser att hon har klätt sig alldeles för stelt i den skära blusen och knälånga kjolen. De flesta andra kvinnor i sextioårsåldern har antingen klätt sig som tonåringar i jeans och munkjackor och djupt urringade klänningar, eller gått åt motsatt håll och gömt sig i formlösa tunikor och tältliknande klänningar. Marianne hör inte hemma i någon av grupperna. Hon ser ut som en tillknäppt, pensionerad läkarsekreterare. Vilket förstås är precis vad hon är. Hon försöker tvinga sig att se att många av dem är äldre än hon, fulare än hon. Hon har också rätt att vara här.
Av baksidestexten framgår följande: "I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, ute på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.
Välkommen ombord på Baltic Charisma.
Smakbiten kommer från sidan 7:
Sorlet är högt i terminalen. Några har redan ställt sig i kö vid spärrarna i väntan på att släppas ombord. Hon ser sig omkring. Inser att hon har klätt sig alldeles för stelt i den skära blusen och knälånga kjolen. De flesta andra kvinnor i sextioårsåldern har antingen klätt sig som tonåringar i jeans och munkjackor och djupt urringade klänningar, eller gått åt motsatt håll och gömt sig i formlösa tunikor och tältliknande klänningar. Marianne hör inte hemma i någon av grupperna. Hon ser ut som en tillknäppt, pensionerad läkarsekreterare. Vilket förstås är precis vad hon är. Hon försöker tvinga sig att se att många av dem är äldre än hon, fulare än hon. Hon har också rätt att vara här.
lördag 3 december 2016
Bästa vinterboken
Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Efter att ha tittat på På spåret gick jag och lade mig i godan ro igår utan en tanke på att det ju var fredag! Men jag hoppas att ni fortfarande är sugna på en utmaning, temat denna vecka är brett och kan tolkas lite hur som helst.
Berätta om den bästa vinterboken!
Jag skruvar lite på mig när jag ska ta fram den "bästa" boken av vad sort det än vara må. Inte kan jag avgöra vad som är bäst. Mitt svar den här veckan blir en bok som jag inte tyckte var helt enkel att förstå, men icke förty är det en bra bok!
Det blir nobelpristagaren Orhan Pamuks roman Snö.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.
Berätta om den bästa vinterboken!
Jag skruvar lite på mig när jag ska ta fram den "bästa" boken av vad sort det än vara må. Inte kan jag avgöra vad som är bäst. Mitt svar den här veckan blir en bok som jag inte tyckte var helt enkel att förstå, men icke förty är det en bra bok!
Det blir nobelpristagaren Orhan Pamuks roman Snö.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.
fredag 2 december 2016
Bokutlottning
Bokbloggen Ugglan & boken har en utlottning av ett exemplar av Therese Bohmans Augustnominerade roman Aftonland.
Jag vill givetvis ta chansen att vinna boken!
Jag vill givetvis ta chansen att vinna boken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












