Veckans mening v. 37

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den som griper till våld av Sture Eriksson och Catharina Mann.

Henning upplever stugan liten och prångig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Fem en fredag v. 37: Ägodelar

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat ägodelar.

1. Vad äger du fler än en av som de flesta bara äger en av?
Jag äger två frackar.

2. Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger?
Det verkar som att många äger kaffemaskiner som kan tillverka olika sorters kaffe, men någon sådan kommer inte in i mitt hus. Jag är helt tillfreds med att ha en vanlig kaffebryggare.

3. Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne?
Hustrun kanske ;)

4. Vad har du någon gång lånat av en granne?
Jag lånade en gräsklippare vid ett tillfälle när vår hade lagt av. Men sen köpte vi en gräsklipparrobot.

5. Vilken ägodel har följt dig genom livet?
I förrådet finns en häst som jag haft sen jag var liten.

Helgfrågan v. 37

Helgfråga från Mias bokhörna. Lockande omslag handlar det om den här gången? Helgfrågan lyder:

Hur ska ett omslag se ut för att locka dig?   

Det där var en svår fråga. Omslagen på böckerna i mina hyllor är väldigt olika. Oftast väljer jag att läsa en bok därför att jag har hört att den ska vara bra eller för att den på något annat sätt intresserar mig. Men går jag in i en bokhandel och ska välja en bok mer förutsättningslöst så är det klart att omslagen kan vara det som får mig att stanna upp och vilja titta lite närmare på boken. Omslaget behöver inte vara "snyggt" utan det viktiga kan vara att det sticker ut. Det var kanske inte svar på frågan, men jag visar några omslag nedanför från mina böcker som exempel på omslag som sticker ut och som kan få mig att ta tag i den. (En del har jag fått som recensionsex och därför inte alls väckt mitt intresse för omslagets skull, men jag visar ändå dem som exempel på böcker som jag hade kunnat ta ner från bokhandelns hylla för att få läsa baksidestexten och se om det är något jag vill läsa.)

När jag nu har lagt upp de här omslagen så ser jag att jag tycks ha en viss faiblesse för röda omslag. Rött är väl en färg som drar till sig blicken. (Sålunda måste jag ha ett rött omslag till min nästa bok!)

Veckans kulturfråga v. 37 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Denna vecka handlar det om starka kvinnor. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella verk av, med och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Då vill jag börja med att lyfta fram Hertha av Fredrika Bremer. (Ja, jag har läst den!)

Hertha är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

Fredrika Bremer var utan tvekan en beläst kvinna. Där finns mängder av vittra anspelningar, inte minst till nordisk mytologi, vilket ställer krav på läsaren, och det tycker jag är roligt. Jag fick slå upp ett och annat. Upp med en hand alla som vet vem Nidhögg var ;)

För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.

Därefter vill jag absolut nämna Fröken Frimans krig - en TV-serie om ett antal synnerligen starka kvinnor för hundra år sedan. (Manus av Pernilla Oljelund.)

Dagens visdomsord 2021-09-15

Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt. 6:34) 

Och så ett bokpaket ...

I brevlådan fanns ett tjockt paket från Bookmark Förlag idag. Det innehöll Pascal Engmans roman Kokain. Detta är den fjärde, fristående delen i Engmans polisinspektör Vanessa Frank. 

Tisdagstrion: Kroppen

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat kroppen. Här är min förkroppsligade trio:  

Eugen Kallmans ögon av Håkan Nesser.

Året är 1995. Spelplats: En högstadieskola i staden K- i det inre av Norrland. Huvudrollsinnehavare: Ett antal elever, ett par lärare, en kurator. Samt den nyligen avlidne lektorn i svenska - Eugen Kallmann. Vem var han egentligen? Dog han verkligen en naturlig död?

Det är en tid av främlingsfientlighet. Det ritas skeva hakkors på skolans väggar. Det skrivs hotbrev. I en skrivbordslåda hittar någon lektor Kallmanns efterlämnade dagböcker.

Eugen Kallmans ögon är en historia om illdåd från det förflutna i sann nessersk tappning.

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant utspelar sig på en frisersalong. Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.

Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.

Herman Lindqvists bok Blå tummen. Det är en samling kåserier, och den är hur rolig som helst. Tycker jag i alla fall. Han har en sådan härlig, torr humor och det gillar jag.

I boken finns bland annat en liten guide om hur svenskar beter sig. Han har tagit den från en lista som engelsmän och amerikanare som bott i Sverige några år har totat ihop. Här är ett axplock.

Du förstår att du bott i Sverige länge då:

• Du omedelbart associerar torsdag med ärtor och pannkaka.
• Fredag eftermiddag genast för tankarna till Systembolaget.
• Du accepterar att du måste köa för att få ett könummer.
• Du förstår att uttrycket "Jag har inget hemma" betyder att han som talar inte har någon sprit hemma.
• Din tambur liknar alltmer en skoaffär.
• Du har varit förlovad i fyra år men har inte en tanke på bröllop.
• Du möter bekanta på stan som också bär på en mugg innehållande välling med svag kaffedoft, så kallad caffe latte.
• Alla dina vänner har samma åsikter som du.
• Det är skönt att vara ifred. Paradiset är att slippa se en enda människa på semestern.
• Den enda anledningen till att åka till Åland är den billiga maten och drycken ombord. Givetvis går du aldrig ens i land på Åland.
• Du bryr dig verkligen om vem som vinner "Idol" och "Let's Dance" på TV.
• Du mycket väl kan ha sandaler med sockor i.
• Du äter sylt till kötträtter.
• Du tycker det är helt normalt att cykla i snöväder.

Gregorius av Bengt Ohlsson

Titel: Gregorius

Författare: Bengt Ohlsson

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2004)

Antal sidor: 423

Baksidestexten:

I den här romanen vänder Bengt Ohlsson tillbaka till en av den svenska litteraturens klassiker: Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Där skildras pastor Gregorius som en helg igenom avskyvärd människa - han framstår som liderlig, hycklande och inskränkt. När doktor Glas mot slutet av romanen berövar honom livet ter det sig närmast som en välgärning.

I Gregorius låter författaren pastorn själv berätta om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Vi får följa hans uppväxt som exemplarisk son, och hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som en gång ska bli hans andra hustru. När Helgas otrohet blir uppenbar för honom kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan självförakt och en paradoxal hoppfullhet. 

Det är intressant grepp av Bengt Ohlsson att ta sig an Söderbergs roman där pastor Gregorius är en bifigur och låta honom komma till tals. I Ohlssons tappning får läsaren en annan och fördjupad bild av prästen.

Pastor Gregorius älskar verkligen sin hustru Helga, men vad innebär det att älska? Han har ofta predikat om kärleken, men tycks inte själv ha nåtts av begreppets innebörd. Han skyr den närhet som kärleken innebär, men han vill ha sin unga vackra hustrus kropp.

Den här romanens Gregorius är en i många stycken ömkansvärd gestalt. Han lyckas sällan sätta ord på sina känslor och stöter bort dem som han skulle kunna älska och bli älskad av. Det betyder inte att romanfiguren är någon fin och god människa. Det är något märkligt med hans fixering vid den unga hustrun, som han känt sedan hon var barn. Vi får veta hur han vid ett tillfälle när han och hans dåvarande hustru är på besök hos Helgas föräldrar råkar titta in i ett rum där Helga står naken framför en spegel och känner på sina bröst. Han kan inte sluta titta.

Då den första hustrun ligger för döden är hans tankar inte hos henne, utan han funderar på hur han ska kunna gifta sig med Helga.

Sammantaget tycker jag att detta är en riktigt bra roman. Den är välskriven och Gregorius porträtteras ingående med både sina goda och dåliga sidor.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok baserad på en annan litterär berättelse.

En smakebit på søndag - Nya tider på Flanagans

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Nya tider på Flanagans och är skriven av Åsa Hellberg. 

Frankie älskar att driva hotellet i London. Det gör inget att hennes syster, skådespelerskan Billie, fokuserar på filmkarriären i USA och är långt borta. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när hennes äktenskap spricker öppnas dörren till något Frankie har begravt djupt inom sig. Livet kraschar och det blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand. För Billie kommer ropet på hjälp olägligt. Hon har precis landat filmrollen som alla stjärnor och konkurrenter vill han, hon har flyttat till New York och är vilt förälskad. Världen ligger öppen för henne. Men hur säger man nej till en älskad syster?

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 9:

Nyårsafton 1999

Flanagans var fyllt till bristningsgränsen en kväll som denna och Frankie behövde en kort stund för sig själv innan tolvslaget, då hon skulle utbringa den sedvanliga nyårsskålen. Det var fortfarande svårt att greppa att det var hennes uppgift. För inte alltför länge sedan hade hon skrattat åt ansvar och traditioner. Skillnaden mellan den omhuldade och bortskämda kvinna hon en gång varit och den hon var idag var minst sagt milsvid. Livet hade fått ett allvar som hon inte räknat med på den tiden när allt handlat om henne själv.

Veckans mening v. 36

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna gång hämtad från Gregorius av Bengt Ohlsson.

Samvetet är rymligare än man tror.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!