Veckans mening v. 17 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Storebror av Skúli Sigurdsson.

Det var en perfekt sving och basebollträet träffade joggaren i övre delen av magen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Varför tror inte alla på Darwin? av Johnny Bergman

Titel: Varför tror inte alla på Darwin?

Författare: Johnny Bergman

Förlag: Timoteus Förlag (2020)

Antal sidor: 192

Den här boken ger ett ovanligt perspektiv på Darwins evolutionslära och presenterar fakta och förhållanden, som sällan får chansen att komma till tals i massmedia. Medvetet eller omedvetet talas det inget om de svagheter och brister som visat sig finnas i teorin om en evolution.

Författaren tar här chansen att sticka hål på den vanliga uppfattningen att livets uppkomst och påstådda evolution är bevisad utom allt rimligt tvivel. Han ställer frågan: Varför tror inte alla vetenskapsmän i så fall på evolutionsläran?

I Varför tror inte alla på Darwin? tar författaren ett nappatag med den evolutionslära som de flesta nog tror är bevisad bortom rimligt tvivel. Han pekar bland annat på avsaknaden av mellanformer, "den felande länken" bland fossilen. Detta bekymrade redan Darwin, men denne trodde att det berodde på att det fanns så få fossil. Sedan dess räknas de framgrävda fossilen i miljarder, men lik förbaskat saknas de där mellanformerna.

Det är bara en av punkterna som Bergman tar upp när han visar på bristerna i evolutionsläran. Boken är tunn, vilket gör det lättare för oss "vanliga" människor att kunna ta sig igenom den.

Jag tycker att det här är en riktigt intressant bok, eftersom det alltid är roligt när någon vågar ifrågasätta hävdvunna "sanningar". Det betyder inte att jag sväljer allt med hull och hår. Det verkar som att Bergman tror på Syndafloden och Noaks ark. Den historien har jag mycket svårt att tro på. Inte heller vet jag väl hur trovärdigt det är att jorden skulle vara mindre än 10000 år gammal.

Dagens visdomsord 2025-05-23

Går en sol ner för dig, stå inte och se mot väster, se mot öster. (Théodore Agrippa d'Aubigné)

Tisdagstrion: Göteborg - författare eller handling från Göteborg

Dags för veckans tisdagstrio! Det sägs ju att alla Göteborg heter Glenn. Jag vet inte om det stämmer, men påståendet har ändå fått ligga till grund för tisdagstrion denna gång. Denna tisdags tema är: Göteborg - författare eller handling från Göteborg (Glenn har namnsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Håkan Tendells roman Göteborg Noir presenteras av författaren på baksidan på ett något oortodoxt sätt: "Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet."

Jag vill nog inte kalla denna roman för ett litterärt mästerverk, men jag vill verkligen inte slänga den i bokbålet. Berättelsen är bitvis riktigt spännande, men det som framför allt bär upp historien är den svarta humor som präglar den.

I de första kapitlen tänkte jag att Tendell nog haft Jens Lapidus' Stockholm Noir-serie som förebild. Det var korta, snabba meningar. Men längre fram kan han inte hålla sig, utan övergår till ett måleriskt språk, som jag faktiskt tycker att romanen vinner på. Den svarta humorn kommer då mer till sin rätt.

Här har vi en bok av Viveca Lärn. Öster om Heden utspelar sig både i Göteborg och i Afrika. För man måste ju åka till Afrika om man vill se elefanterna och lejonen i deras riktiga miljö.
Visst har boken sina poänger, när ett antal vinnare på Postkodslotteriet beslutar sig för att åka till Afrika tillsammans. En grupp människor, som egentligen inte har någonting gemensamt. Vänskap och ovänskap uppstår när de reser tillsammans.
Det skulle ha kunnat bli en bra bok, men jag tycker inte att Viveca Lärn lyckas. Hennes språk lämnar en hel del övrigt att önska och intrigen är minst sagt tunn på sina håll.

Till sist väljer jag ännu en bok av Viveca Lärn, nämligen Vi ses vid Röda Sten.

Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor. Jag älskar till exempel det här lilla stycket, där huvudpersonen Judit funderar över det faktum att hon snart ska fylla fyrtio. Hon promenerar nerför Avenyn.

- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.
En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för att sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.

Avrättningen av Danya Kukafka

Titel: Avrättningen

Originalets titel: Notes on an Execution

Författare: Danya Kukafka

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 298

Ansel Packer står på tur för att dö inom några timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Avrättningen av Danya Kukafka är tydligen författarens genombrottsroman. Jag kände inte till henne tidigare, men har fått boken som recensionsexemplar från Modernista. 

Den här boken grep tag i mig. Den är skickligt uppbyggd genom att vi får följa Ansel Packers sista tolv timmar i livet, sittande i en dödscell, samtidigt som vi får glimtar genom åren som visar hans liv sett genom mammans, svägerskans och mordutredarens ögon. Så många livsval har gjorts och sammantaget har det fört Ansel till avrättningen.

Ansel är ingen sympatisk person. Han är fullständigt empatilös och sannerligen ingen som man skulle vilja bleve utsläppt i samhället. Samtidigt ställs det frågor i boken som är intressanta. Om man nu verkligen vill straffa honom, är det då rätt att döda honom? Han blir förstasidesnyhet i tidningarna. Alla hör talas om honom, men ingen kommer att minnas offren. Hade det varit ett bättre straff att låsa in honom i fängelset och låta honom sitta där tills han dör, gammal och sjuk och bortglömd av alla? Och, skulle jag vilja tillägga, borde man fråga sig om det är moraliskt rätt av samhället att döda sina medborgare som straff för att de har mördat? Är "öga för öga, tand för tand" det som ska vara moderna samhällens rättsprincip? Författaren snuddar även vid frågorna om ras och straff i USA. Ansel Packer är vit, men de flesta amerikanska fångar är svarta. Är det en tillfällighet?

Den här boken kommer att stanna kvar ett bra tag i mig, det känner jag, och rekommenderar den därför varmt till andra att läsa den.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 4: Läs en bok vars omslag är övervägande svart.

En smakebit på søndag - Varför tror inte alla på Darwin?

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Varför tror inte alla på Darwin? och är skriven av Johnny Bergman.

Den här boken ger ett ovanligt perspektiv på Darwins evolutionslära och presenterar fakta och förhållanden, som sällan får chansen att komma till tals i massmedia. Medvetet eller omedvetet talas det inget om de svagheter och brister som visat sig finnas i teorin om en evolution.

Författaren tar här chansen att sticka hål på den vanliga uppfattningen att livets uppkomst och påstådda evolution är bevisad utom allt rimligt tvivel. Han ställer frågan: Varför tror inte alla vetenskapsmän i så fall på evolutionsläran?

Smakbiten är hämtad från sidan 75:

Det är en mycket vanlig uppfattning att fossilfynden efter utdöda växter och djur ger det allra bästa beviset för att evolutionsläran är sann. Darwin var visserligen på sin tid bekymrad över att han inte kunde få sin teori bekräftad av de geologiska fynden och medade att det förmodligen berodde på att fynden var alltför gå.

Idag är läget helt annorlunda man har under de senaste 200 åren hittat miljarder fossil och kunnat katalogisera 250 miljoner av dem. Men tvärtemot vad propagandan säger, har fynden bara gett evolutionisterna ännu fler problem.

Veckans mening v. 16 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Varför tror inte alla på Darwin? av Johnny Bergman.

Om Darwins evolutionslära verkligen är "bevisad utom allt rimligt tvivel" och lika fastställd som jordens klotform och multiplikationstabellen - varför tror då inte alla på den?

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Födelsedagspresent

Idag är det minsann min födelsedag (den är slut snart). Och av äldsta dottern fick jag en bok. Åtel av Inger Scharis. Det är tydligen författarens debutroman. Den ska bli intressant att läsa.

Dagens visdomsord 2025-04-16

Man ska aldrig fuska när man har vinnande kort på handen. (Okänd)

Tisdagstrion: Bär, frukt och grönsaker

Dags för veckans tisdagstrio! Bär och frukt hör väl mer till hösten, men jag kunde inte låta bli med tanke på dagens namnsdag. Denna tisdags tema är: Bär, frukt och grönsaker (Oliver har namnsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner var en positiv överraskning när jag läste den efter att ha läst om den i Vi Läser. 
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Puttes äventyr i Blåbärsskogen av Elsa Beskow är väl en bok som gör oss som inte är purunga väldigt nostalgiska. Denna underbara lilla bok om Putte som ska plocka blåbär och lingon och som blir förminskad så att han kan träffa en massa pysslingar som hjälper honom att fylla korgarna.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.
Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.