Tisdagsutmaningen - Magi, mystik och metafysik

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Så här skriver Fanny: Veckans utmaning går ut på att fundera på var din gräns går när det gäller magi, mystid och metafysik i populärkultur. Hur mycket övernaturligt tål du i böcker, TV-serier och/eller filmer? Det kanske till och med skiljer sig mellan de olika medierna. Är du kanske en sådan som går "all in" och sväljer allt som författaren serverar eller är du en halvskeptiker som köper lagom dos eller kanske är du en fullblodsskeptiker, som inte vill ha ett yttepyttigt magiskt inslag alls. Ge gärna exempel i ditt svar. 

För mig är det viktigaste att berättelsen håller sig inom "sin ram". Ta till exempel Stålmannen, som finns (eller i vart fall fanns) som både serietidning och film. Vi vet ju att han kommer från planeten Krypton och att han får superkrafter på Jorden eftersom vår sol är gul. Då är det inget problem alls med att han kan flyga, är hur stark som helst och har röntgensyn. Men Fantomen får inte börja flyga runt i djungeln. Han är en vanlig människa. Det är bara djungelns folk och Singhpirater som tror att han är 400 år och har tusen tigrars styrka.

Selma Lagerlöf (Ha! Där fick jag med henne!) har övernaturliga inslag i både Körkarlen och Herr Arnes penningar. Helt okej. Men Gösta Berling börjar inte tala med andeväsen, för det hade inte passat in i bokens ram.

Ett exempel på där man på ett uselt sätt har tänjt på gränserna var TV-serien Dallas. Där dog rollfiguren Bobby Ewing. Sedan fortsatte serien under en lång tid, men så ville filmbolaget ha tillbaka honom. Då kliver han plötsligt ut ur duschen och det visar sig att hustrun Pamela har drömt allt det som hände i avsnitten mellan hans död (som tydligen aldrig hände) och hans uppståndelse i duschen. Inte okej! Det har kanske inte med magi att göra, men i en berättelse som gör anspråk på att visa hur det skulle kunna gå till bland oljebaronerna ska allt de döda förbli döda.

Nja, jag vet inte...

I GT kan man läsa att Hanna Larssons konditori i Karlstad säljer "snoppbakelser" till stöd för forskningen om prostatacancer.
Jag har alltid gillat Hanna Larssons konditori och jag vet att detta är en behjärtansvärd sak, men jag vet ändå inte... Jag blir inte sugen på att sätta tänderna i en sån här bakelse.

En smakebit på söndag - Choklad

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Jeanne Harris roman Choklad.

När Vianne Rocher och hennes dotter Anouk kommer till den lilla, sömniga sydfranska byn, blir livet sig aldrig likt igen för invånarna. Vivianne förvandlar det nedgångna bageriet till den läckraste chokladbutik man kan tänka sig, fylld av utsökta godsaker som få kan motstå. Viannes underbara choklad ger byborna livsglädjen tillbaka, något som inte ses med blida ögon av prästen Reynaud.

Smakbiten kommer från sidan 14 och det är Vianne som är "jag":

Från balkongen med de vissna pelargonerna såg jag de första mässbesökarna komma. Kvinnan med den skotskrutiga kappan kände jag igen från karnevalen; jag vinkade åt henne men hon  skyndade vidare utan någon svarsgest och drog kappan skyddande omkring sig. Bakom henne kom mannen i hatt med sin ledsna bruna hund. Han gav mig ett tveksamt leende. Jag ropade glatt åt honom, men byns etikett tillät tydligen inte den sortens informella beteende, för han svarade inte utan skyndade in i kyrkan i sin tur. Hunden tog han med sig.

Så snopen jag blev

När fru W fyllde år i somras gav jag henne en biljett till konserten "Andreas Jonsson in consert" den 31 oktober i Karlstad. (Jag köpte en biljett till mig själv också.)
Han är ju en känd artist som varit med i Melodifestivalen flera gånger. Så vad skulle kunna gå fel?

Jo, det var ett litet fel. Det var inte alls den berömde pop-sångaren Andreas Jonsson som uppträdde, utan Andreas Jonsson från Kil. Karlstads musikkår spelade.
Andreas Jonsson från Kil var faktiskt riktigt duktig, så det var ingen dålig föreställning. Men fru W skrattade gott åt mig som hade gjort detta misstag...

Kvinnoalfabet - K

Kvinnoalfabetsutmaningen från enligt O fortsätter. Nu är det dags för bokstaven K.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på K.
För att ni ska få något att fundera över, så väljer jag Karina Johansson. En journalist och författarinna från Sunne, som publicerat tre deckare i Sunnemiljö.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på K vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
En legendarisk skådespelare väljer jag här. Katherine Hepburn! Hon blev 96 år och hann spela in mängder av filmer tillsammans med de främsta manliga skådespelarna. Filmer som Afrikas drottning, Lång dags färd mot natt och Gissa vem som kommer på middag.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på K som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Karin Månsdotter var en spännande person. Hon kom från enkla förhållanden, men lyckades bli gift med Erik XIV och erkänd som drottning. Hon sägs ha varit den enda som kunde utöva en lugnande verkan på den stundtals bindgalne konungen.
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på K är du nyfiken på men ännu inte upptäckt?
Kvinnosaksideologen Ellen Key skulle det vara intressant att lära sig mer om.

Lite sorgligt tycker jag

Jag läser i DN på nätet att allt fler stockholmare begravs utan ceremoni. Det känns lite sorgligt tycker jag.
Det finns visst en begravningsbyrå som specialiserat sig på "direktkremeringar". Alltså direkt in i ugnen och ingen avskedsstund.
Så skulle inte jag vilja ha det, men så är jag ju heller inte någon storstadsbo. Det är fint med begravningar. Det ger möjlighet att ta ett sista farväl av någon man tyckt om.
Jag vill gärna ha en gravplats, men respekterar dem som hellre vill få askan spridd i en minneslund.

Joe Hill avrättades 1915. Inför avrättningen skrev han följande dikt, som jag tycker är fin:

Mitt testamente blir helt kort,
ty där finns intet att ge bort.
Det är ej stort att orda om:
"Bort går jag naken som jag kom."
Så sprid min kropp som aska för
en lekfull vindil när jag dör,
och låt den falla ner som regn
på någon jordisk blomsteräng.
Kanhända att en blomma då
som slokar nytt liv kunde få.
Så vill jag ha det. Lycka till
ni alla människor.
Joe Hill.

Sista brevet till Sverige

Titel: Sista brevet till Sverige
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonniers (1959)
Antal sidor: 312

Med Sista brevet till Sverige avslutar Vilhelm Moberg romansviten om utvandrarna Karl Oskar och Kristina. Här får vi läsa om stora händelser i Amerikas historia. Inbördeskriget som ledde till slaveriets avskaffande och det sista stora Siouxupproret.
Men framför allt följer vi naturligtvis Karl Oskar och hans familj. En tionde gång blir Kristina gravid och det är en gång för mycket. Hon dör och lämnar maken i sorg och raseri.
Åren går och Karl Oskar är en gammal och ledbruten man. Han håller sig mest i sin stuga där han plågas av smärtor i kroppen. Hans käraste ägodel är en karta över Ljuders socken. När smärtan är som värst studerar han kartan och drömmer sig tillbaka till det gamla hemlandet, även om han aldrig ångrade att han utvandrade.
Till sist dör även Karl Oskar och en granne skriver ett sista brev till Karl Oskars syster för att berätta att brodern är död. Han begravs på den begravningsplats han själv varit med om att utvälja för de svenska invandrarna. Vid ingången till gravplatsen står orden: Saliga äro de som här sofwa. Ewig Frid är Dödens gåfwa.
Om denna romansvit kan jag bara säga: Läs den om du inte har gjort det! Den beskriver en tid där människor kände sig tvingade att lämna Sverige för att få rätten att bestämma över sig själva och för att kunna försörja sina barn.

Dagens visdomsord 2015-10-28

Det finns bara en sak i världen som är värre än att folk pratar om en och det är att de inte pratar om en. (Oscar Wilde)

En märklig recensent

En mycket speciell bokrecensent har avlidit. Harriet Klausner recenserade över 31000 böcker och hon hyllade dem alla.
Hon var anställd som recensent på näthandelsbolaget Amazon. Att alla böcker hon recenserade fick fyror och femmor förklarade hon med att hon bara recenserade de bästa böckerna.
Hon uppgav att hon läste fyra-sex böcker om dagen, men det är tveksamt hur noga hon läste böckerna. Hennes kritiker har påpekat att en del av hennes recensionsex har sålts på Ebay och de verkade ofta oöppnade och de hade fortfarande pressmaterial kvar mellan pärmarna.

En smakebit på söndag - Sista brevet till Sverige

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är denna gång bloggen Betraktninger. Det är flera veckor sedan jag var med senast, för det har tagit tid att läsa Vilhelm Mobergs bok Nybyggarna (tredje delen i Utvandrarserien). Boken jag läser nu är Sista brevet till Sverige. Det är fjärde och sista delen i Mobergs romanserie om folket från Ljuder socken som emigrerar till Amerika. Smakprovet kommer från sidan 100. Karl Oskar och Kristina har fått veta att Kristina inte överlever en graviditet till, och att de därför måste sluta ligga med varandra. Kristina läser sin aftonbön:

Käre Gud, Du vet så väl att vi efter Dina bud har hållit våra äktenskapslöften och i alla år levat ihop i endräkt och trohet. Min make har allri nåensin åtrått nåen annen, å like lite har jag gjort'at. Karl Oskar har allri glott åt nåen annen kvenna, å allri har jag glott åt nået annet manfolk. Därföre - förlåt oss om vi töcker att vi kunne få va ihop som förr unner den tid vi har igen i världen.
Ä dä bara ett mänskligt påfunn att vi ska leva skeljda åt? Jag vill be att Du opplyser mej om hur dä förhåller sej. Ä detta en prövning så vill vi i ödmjukhet böja oss för Ditt rådslut. Jag ä ju bara en fåkunnig och oförståndi kvenna, men jag trevar efter Din hann, när jag ä tvivelsam å villrådi.
Och så ber jag Dej som allti, käre Gud: Ulrika å Frank ä små och späda än! Gör int mina minsta moderlösa innan di har växt te sej nået mer!
Bevara och beskärma alla som sover i sina bäddar i natt i hela den vida världen! Amen!